• Varför heter en sverigefinländare ”da Costa”?

    Jag har fått den frågan några gånger.

    Så här ligger det till:

    Till en början hade jag ett väldigt finskt efternamn: Mäntylä. Det är rätt vackert och betyder ungefär ”tallbacke” eller lite mer bokstavligt: ”ett ställe med många tallar”.

    Jag hade alltid komplex för mitt efternamn, eftersom det på 70- och 80-talen var ”dåligt” att i mitt födelseland Sverige ha finländska gener. Och ingen kunde stava till namnet och det var ett helvete med uttalet. Jag upplevde dessutom (i det Humanitära Dårhuset) viss diskriminering och en massa fördomar.

    Så 2006 bestämde jag mig för att försvenska mitt efternamn (på samma sätt som många finländare har gjort i Sverige, men även många svensktalande finländare genom historien har har förfinskat sina efternamn i Finland.).

    Så jag valde Milrell, eftersom det funkar på svenska, finska och engelska.

    Sedan gifte jag mig med en brasse, och vi diskuterade i säkert ett år vad vi som nybliven officiell familj skulle heta i efternamn. För mig är det löjligt viktigt att ”heta samma sak” i en familj, eftersom jag faktiskt är väldigt konservativ och gammaldags. Trots att jag är bög.

    Efter många om och men bestämde jag mig för att lägga till ”da Costa” till mitt namn.
    Dessvärre slutade det med skilsmässa så småningom, men då hade jag – så att säga – redan hunnit ”äga” namnet. Det hade blivit en del av mig, så jag bestämde mig för att behålla det.

    När jag bytte namn på sociala medier så fick jag flera mail från (amerikanska) damer som undrade om jag kände den och den, eftersom da Costa inte bara är ett brasilianskt/portugisiskt namn, utan även ett judiskt. (Wiki: It is also a surname chosen by Jews, due to Roman Catholic conversions.)

    Så, jag tänkte att ”nej, jag tänker inte byta namn IGEN. Nu är jag en da Costa!”

    Därför står det DA COSTA på min ytterdörr.

    Så nu vet ni det. Också.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *