En onödig dag som snabbt glöms bort

Veckan började helt okej.
Jag ringde – trots min enorma och ologiska telefonskräck – ett par samtal som jag skjutit upp alldeles för länge. Det får ni den stora äran att se i nästa finskspråkiga vlogg! Den första finns här, om ni har råkat missa detta mästerverk.

Så satt jag och bläddrade i min kalender i förmiddags och jag har väldigt mycket att stå i under denna vecka, men just den här måndagen var helt blank. Min måndagspromenadskompis avbokade dessutom, så jag och Blake har varit alldeles ensamma.

Vet ni. Dagarna bara går. I ett rasande tempo. Och det är det här som är livet. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Så känns det idag.
Vissa dagar är bara så omärkvärdiga. Nästan lite onödiga.
Då känns det extra skönt att ha hund, ty för honom var jag allt annat än omärkvärdig och onödig.

Oktobermåndag med snöblandat regn

En egentligen ganska intetsägande oktobermåndag. Det låter ju inte särskilt upphetsande; särskilt inte om jag tillägger att dagen bjöd på snöblandat regn.

På förmiddagen var jag på ett viktigt (obligatoriskt) möte i Sockenbacka. Det var förvånansvärt bra, informativt och ”hoppingivande”.

Jag kom hem och småstädade och Blake gömde sig som vanligt så fort han fick syn på den förfärliga dammsugaren. Även balkongen fick sig en uppfräschning; det landar gott om barr på den. Och tops (alltså örontops, eller ’pumpulipuikko’ som det så fräsigt heter på finska) efter den som bodde här tidigare.

På förkvällen strosade jag och Blake genom det snöblandade regnet och längs de söliga gatorna till Främre Tölö och träffade vår väninna M. Vi tog en redig, rask promenad i mörkret och vi skvallrade om sådant som inte hamnar på bloggar.

Det var skönt att komma hem och duscha både herr Blake och mig själv och därefter kasta sig under en filt för att se dokumentären After The Screaming Stops om tvillingarna Matt och Luke Goss i popgruppen Bros. Jistanes vad de bråkade! Och jistanes vad stora Bros var på åttiotalet. Jag köpte deras två första album (av tre) men kom inte ihåg att det var SÅ poppis.

Jag nämnde min uppgradering till hemska Catalina och jag är fortfarande lika sur. Idag har iTunes betett sig väldigt märkligt; den har märkt om hela album. Bytt artist och album och hela alltet. Bara så där! HELT SINNESSJUKT JOBBIGT.

Dessutom så uppdateras någonting på min telefon varje gång jag kopplar in den. Se bild. Den bara uppdaterar och uppdaterar i timmar. I två dagar har den nu hållit på att uppdatera NÅGONTING. Skulle vilja vet vad.

Ja, hela datorn är seg. Det kan ta två minuter att öppna ett nytt fönster i webbläsaren. Och hela Finder är superseg. Jag klarar som sagt inte av LÅNGSAMHETER så jag skriker och gormar stup i kvarten.

Men nu ska jag sova.
Tack för en bra dag.

2 x Café!

Veckan började med en rivstart.
Upp, ut med hundarna, in, mata hundarna, rusa till tunnelbanan.

Insåg dock att jag var ute i väldigt god tid. Satte mig på ett café och drack en latte. Jag ’går på café’ cirka en gång per år. Det är helt enkelt inte min grej.

Efter att första ärendet var avklarat och jag hade lite tid att slå ihjäl innan nästa, så ville jag inte Ranta Runt i Regnet. Gled därför elegant in på ännu ett café. Den här gången beställde jag en vegansk latte.

Satt där och betraktade vardagen – något jag älskar att göra, ty det är vardagen som är livet.

Därefter susade jag vidare i min egen vardag och till slut kom jag hem med dyngsura skor.

Oktobertisdag

En dag kom och gick.
Trött som vanligt i morse. Sover dåligt numera (igen).
Tog mig upp till slut och började jobba. Hemifrån idag.

Gick igenom mina inkorgar och svarade på mail. Därefter administrativt arbete.

Lagade pytt-i-panna – vegoversion med potatis, gul lök, vitlök, quorn, fejkon, haricots verts, morot, ärtor. Och ett stekt ägg – sunny side up.
Det var smaskens. Maken är mycket glad i just denna supersvenska svennerätt.

Kollade lite Mad Men.
Lyssnade på finska Paula Koivuniemi. Vilka fantastiska dängor hon har gjort. Googla och youtuba!

Tog en lång promenad med hundarna.
Genom skogen. Eller trädsamlingen. Inte kan man väl kalla det skog egentligen, säger jag som bodde i en skog tills jag fyllde 15.
Det var skönt hur som helst. Gillar långa promander under denna årstid.
Tänker mycket.
Bara är.
Och så är det ganska tyst också där bland träden (för att vara Stockholm).

Telefonen ringde – och det gör den tack och lov sällan. Är ju inte särskilt glad i att tala i telefon.
(Whatsappa eller maila!)
Det var en ung man från Israels ambassad. Känns alltid flott och en smula kungligt när jag har kontakt med ambassaden.

Okej, den här dagen går inte till historien som en av de festligaste.
Men den var meningsfull på sitt blygsamma sätt.

De små betydelselösa dagarna som inte alls är särskilt betydelselösa

Du vaknar en oktobermorgon.
Ödmjuk som du är så är du tacksam över att du vaknade till ännu en dag, men nog känner du dig en smula nedstämd och nog har du den där känslan i bröstet: nä, nu får någonting faktiskt hända.
Dagen börjar som de flesta andra dagar.
Du tar dig till jobbet.
Du slår igång datorn och ser morgonnyheterna. Snabbkollar dagens tidningar. Läser ett par favoritbloggar.
Allt känns helt okej men den där känslan finns kvar i bröstet. Du är både rastlös och trött. Du är ”nöjd” men ”nöjd” är inte bra nog.
Timmarna går och en massa saker händer. Eller ”en massa” egentligen… Men när vardagen lunkar på så blir ju även de små sakerna till stora händelser och happenings.
Sedan, huxflux bara, så har du ”samtalat” med en okänd människa i flera timmar och plötsligt har du en date att se fram emot.
Han skrev: ”en date?”
Du svarade: ”gärna.”
Det är sådana här dagar som gör oktobermörkret värt att uthärda.
Plötsligt händer det.
Bara så där.
Plötsligt känner du det där pirret i den trötta gamla kroppen. Eftersom du var helt oförberedd på det så känns det väldigt klart och tydligt. Du kan knappt koncentrera dig på annat.
Du ler.
Världen ler med dig. Inte åt dig, men med dig.
Du åker hem från jobbet och ser fram emot ”en höstpromenad i Haga”.
Smaka på den meningen. Inga sunkiga dejter på dubiösa krogar. Nej, när man uppnått en viss ålder och mental mognad så är det höstpromenader i Haga som gäller.