Privat: Vår, detox, cykling, män, semester, quinoabiffar

Min Gud har humor. Och storhetsvansinne.

God morgon, solpullor.
Ännu en fräsig dag är här och efter vintertröttheten har vårtröttheten gjort storstilad entré. Farbror somnar mitt i Aktuellt (21:10) men kan trots det ändå inte ta sig upp på morgonen. Jo, han kan ju det, men det krävs en hel del övertalning.
Detta är den stora detoxveckan – kanske kan det pigga upp. Rensar kroppen med den legendariska detoxdrycken och jag vet så klart inte om det fungerar eller ej, men jag testar gärna det mesta en gång (både i och utanför sängkammaren).
Igår när jag trampade hemåt var det 16 grader och vacker eftermiddagssol så jag kände att det var dags för t-shirt-premiär. Mycket härligt. Sommaren är nära nu och jag längtar som aldrig förr.
I morse var det kallt men då gatorna är tomma cyklas det snabbt och kroppen är snart varm, mjuk och svettig. Vid Slussen blev det stopp då jag hamnade mitt i en filminspelning – det är sånt som händer i den vackra men extremt sopiga och skräpiga huvudstaden (skärp er!).
Eller så är de såna här.

Vidare är jag fortfarande uppvaktad av 21-åringar som skriver ”hej hej” och 70-åringar som skriver ”hej”. Varför inte någon mellan 30 och 40 som skriver mer än ”hej”? Nej just det, sådana herrar finns ju endast utomlands.
Så tokigt av mig att glömma den bittra lilla detaljen.
På jobbet går det bra (vi lämnar ämnet här och nu) och semestertiderna står ganska snart runt knuten. Beslut, beslut. Jag och beslut är ju ingen bra kombination. När ska jag ha semester? Jag vill åka till Berlin (för att träffa Berlinjuden) och till Tel Aviv (för att känna att jag lever och för att träffa vänner och ex och…) och kanske hinner jag med en somrig helg i Oslo – som utlovat. Ska jag ta allt i ett svep eller en vecka här och en där? Eller i två svep? Kanske som en kortis och en långis? Om jag inte kan bestämma mig så blir det som det brukar: ingen semester överhuvudtaget (eftersom jag hatar och föraktar särskrivning skriver jag ihop allt som kan skrivas ihop – och gärna lite till). (”Det kan skrivas på fyra olika sätt. Den vanligaste stavningen är med två mellanslag, ”över huvud taget”. Den nästa vanligaste är utan mellanslag, ”överhuvudtaget”. Andra stavningar är ”över huvudtaget” och ”överhuvud taget”.”) [Språktidningen]
Bloggen är mellan varven mycket långsam – jag har tagit emot klagomål – och jag försöker lista ut vad det beror på. Har du någon idé så hojta!
Avslutningsvis och på begäran: QUINOABIFFARNA.
Så här gör du:
Koka ca 2 dl quinoa (med grönsaksbuljongtärning). Låt svalna.
Blanda i två ägg, ca 1 dl (ev. lite mer) ströbröd, chili, salt och peppar.
Forma tjusiga biffar och stek!

Gilla, dela, följ gärna!

Cykelsäsongen: Förenad med livsfara

Äntligen är cykelsäsongen här!
Bågen är tvättad, inoljad och uppumpad och jag älskar att susa iväg. Men – det är fortfarande livsfarligt.
Cykla genom huvudstaden en eftermiddag och försök därefter övertyga dig själv om att människan är en smart varelse.
Låt mig reprisera förra årets inlägg:

Att cykla genom Stockholm

Ha ha, ni kan också kolla in inläggen under taggen ”cykel” – en hel del ilska väller fram.
Idag cyklade jag för övrigt iklädd endast t-shirt (på överkroppen då) och solen sken och det var 16° och alla var lyckliga. Förutom jag eftersom jag muttrade och väste åt människoasen.

Åh, min vackra båge!

Gilla, dela, följ gärna!

Privat: Säsongspremiär!

Igår var det äntligen säsongspremiär för grabbarna på Mälarpaviljongen.
Älskar Mälarpaviljongen.
Älskar att sitta där och glo.
Älskar halloumiburgaren och inte minst rotfruktschipsen den serveras med.
Älskar den dyra spriten.
Älskar blandningen av människor som samlas där.
Dock är det trist när de överlyckliga heterosexuella barnfamiljerna är i majoritet (de ser alla likadana ut – männen i halvcasual finbyxor och kvinnorna i strikta frisyrer och med pärlhalsband, ungarna ignorerar jag så gott jag kan).
Äntligen lurar sommaren runt knuten! Som vi har väntat!
mälarpaviljongen
sebbe väntar på tuben
Sebbe väntar på tuben. Örat vill åka i förväg.
sebbekim
När solen sakta men säkert lämnade oss blev det kyligt och vi hamnade i det ljuvliga lusthuset.
sebbe milrell

Gilla, dela, följ gärna!

Privat: Udda arbetsdag

Blev återigen utslängd från kontoret för ett par timmar. Sebbe och jag tog en vårsolspromenad, satt i Gamla stan och gick hem. Härligt var det. Nu sover han i bostaden och jag är på väg tillbaka till jobbet för att arbeta undan de få timmar som återstår innan helgen är här.
Shabbat Shalom och god helg.

20110408-120155.jpg

20110408-120212.jpg

Gilla, dela, följ gärna!

Privat: Efterlängtade fredag, efterlängtade sol

Fru Fredag sätter sig på en uteservering och beställer en Irish coffee. ”En kaffeskvätt på morgonen är ju ett måste”, väser hon flirtigt till den unge servitören. Hon kastar av sig fuskpälsen, puffar upp håret och tar på sig solglasögonen. ”Idag ska jag få mig en läcker bränna!”

Gilla, dela, följ gärna!

Privat: Greppar efter halmstrån

Någonstans ifrån fick gubben i mig ork, så igår kväll var jag ute och powerwalkade med Sebbe och granngrabbarna. Ja, de är ju sådana som på helgerna tvingar i mig sprit, fet mat och snacks och på vardagarna tvingar de med mig ut till skogs. Således plus minus noll på fetmakontot.
Även i morse (det måste bero på att våren *host* ligger i luften) tog jag mig upp, ut och iväg och jag pinnade på till jobbet. I rasande tempo.
Gott.
Nu är det mars och NU JÄVLAR KÖR VI!

Gilla, dela, följ gärna!

Privat: Själv är jag inte sjuk i huvudet, men…

…någon annanstans.
Med buller och bång lämnade jag jobbet vid lunchtid i dag. Nej, det gick ju inte för sig att sitta där och må dåligt så jag skrek ”clear my calendar for the rest of the week” och sedan drog jag. Först till apoteket och därefter till bostaden.
Och den här gången är jag faktiskt, för första gången sedan ca 1835, sjukskriven helt och hållet – dvs: jag ska inte (ens) jobba hemifrån.
Det var väldigt vårigt och fint i huvudstaden idag. Ja ja, ”en vacker vinterdag”, säger ni, men jag hävdar bestämt att jag anade vårdoft i mina fladdrande näsborrar.
Ja ja, det var la det, som man säger på Västkusten. Ha det gött.

Gilla, dela, följ gärna!

Privat: Utan rubrik

Sol på himmel och sol i sinne.
Varsamt knackar våren på. Släpp in mig, hojtar hon. Jag kommer med glada bud och fina besked.
Jag gör som hon säger. Öppnar upp. Suger i mig den friska, frestande sötman.
Fyller lungorna med ”nytt”. Så mycket nytt.
Kisar.
Glor.
Hör fågelsång och dripp-dropp.
Glada skratt och sylvassa klackar mot den bara asfalten.
Fru Vår kastar med håret.
Rättar till den korta kjolen.
Häll upp ett glas whisky, säger hon glatt. Jag är här för att stanna.
[Hmm, känns som en repris.]

Gilla, dela, följ gärna!

It comes and it comes (and cums and cums)

Gårdagen avslutade jag med filmen Prime. Jag youtubade och halkade in på en intervju med Meryl Streep som var i färd med att promota denna film och vips satt jag och såg den.
Mycket trevlig. Ja, Meryl Streeps rullar är ju alltid sevärda.
Naturligtvis visade det sig snart att det fanns ett judiskt tema i filmen – ja, det är ju så att allt judiskt bara kommer till mig.
Det gäller även män. Jag googlade just hunken i huvudrollen och ja, det är klart att Bryan Greenberg är jude. Och vacker som denna aprilmorgon.
Sebbe väckte mig och jag öppnade balkongdörren och låg i sängen och fantiserade om vad Bryan Greenberg och jag skulle kunna hitta på tillsammans lyssnade på fåglarna som sjöng sina vackraste sånger. Visst är det underbart!  Efter en promenad slank en tallrik fil + blåbär ner och nu krävs kaffe i stora mängder inför en timmes arbete. Därefter tar jag semester ”på riktigt”.
prime movie

Gilla, dela, följ gärna!