Rehabilitering – dag 4 (en ny vän)

Mina nya 20 cents-vinterskor.

Vid frukosten kom den unge mannen (som ‘checkade in’ på ‘dårhuset’ dagen efter att jag kom hit) och satte sig vid mitt bord. Jag har känt att han har varit lite kontaktsökande. Kanske beroende på att han och jag och ett par till är av den yngre sorten.
Vi pratade om ditt och datt och senare, när vi satt och rökte på våra e-cigaretter, så insåg jag att min ”vätska” (vad den nu kallas) höll på att ta slut. (Den där refillen alltså.)

Den 22-årige ynglingen var inte sen med att erbjuda sig att fylla på min apparat.
En ny vänskap föddes. Och vi ska ju ändå umgås dagligen i sex veckor, så vi kommer nog att lära känna varandra ganska väl.

På morgonmötet med avdelningen berättade jag om gårdagens ångest, och sa att jag mådde bättre idag.
Därefter hade jag ett möte med socialsekreteraren som jag påbörjade en del pappersarbete med igår och allting blev till en absurd cirkel.

Försök hänga med här:
Alla mina papper och beslut från FPA (ung. som försäkringskassan) är på svenska eftersom jag är registrerad som svenskspråkig finländare.
Min socialsekreterare talar inte mycket svenska och förstod inte vad som sades i dessa papper och beslut.
Och det handlar om just sånt där myndighetsspråk som jag inte kan översätta till finska.
Vi ringde således till FPA (som för övrigt betyder folkpensionsanstalten) men damen där förstod heller inte svenska så bra så hon skickade oss vidare till den svenskspråkiga avdelningen (ty de talar ju både svenska och finska där).
Där svarade en dam som bara talade finska. Alltså på servicenumret för svenskspråkiga… Eehm. Jaha.

Så efter några om och men så sa hon att någon tvåspråkig skulle ringa upp mig. Och en timme senare ringde en dam som förklarade allt för mig på svenska. Och nu måste jag förklara allt detta på finska för min socialsekreterare här på hemmet. Som en språkkarusell på en cirkus för dårar.

På lunchen serverades kokt potatis med korvsås. Det fanns även sås med vegetarisk korv. Annars har jag ätit vad som bjudits på. (Jag har alltså varit vegetarian i ca 22 år, för den som inte visste det.) Här är en ödmjuk och ställer inga krav. Och om ni bara visste vad en plats per person kostar Helsingfors stad för varje intagen per dygn så skulle ni förstå.
Ynglingen (han får heta så här på bloggen framöver) satte sig mittemot mig och vi pratade om absurda EU-regler. Som att man inte får sälja råtobak (som man rullar sina egna cigaretter med) med mentholsmak. Och snart förbjuds cigg med mentholsmak helt och hållet, men man kan köpa ett tillägg separat, med smak av menthol. Intelligent va!
Samma sak tydligen med e-cigarettsvätska. Den med mentholsmak är förbjuden som färdigblandad, men man kan köpa de olika beståndsdelarna separat och göra sin egen blandning. Yay, så fiffigt!

Skrota EU. Och sälj snus överallt!
Återigen: varför hade inte Sverige det som krav när landet gick med i EU? Fatta vilka skattepengar som skulle ha rullat in.

Nog om det.

Blev kontaktad av en journalist på Svenska Yle angående mitt senaste alster i Hufvudstadsbladet. Han vill följa upp grejen. Får se om mina källor vill/vågar träffa honom.

Klockan är 16:10 och jag har inget mer på schemat idag. Ska städa mitt rum, läsa lite och eventuellt spela biljard (vilket jag ju är urusel på).

Hörs i morgon.

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 2 (allt är nytt)

kim milrell da costa
Jag framför mitt rum.

Dagen började med frukost klockan 07:30. Sov ovanligt gott i mitt lilla rum. Det var så härligt svalt och knäpptyst och ‘tryggt’ på något vis.

Därefter morgonmöte om dagens aktiviteter. Sedan ett gruppsamtal där vi fick  skriva ner – och sedan berätta för gruppen – vad som är bra i våra liv och vad vi inte vill ändra på och varför. Samt tvärtom vad vi ogillar och vill förändra.

Jag skrev att det som betyder mest för mig är mina relationer.

• Mitt äntligen fungerande kärleksliv, efter ett par rejäla och mycket plågsamma floppar
• Mina stöttande vänner och min familj, som alltid finns där
• Mina hundar, som alltid ger mig närhet och villkorslös kärlek
• Sedan sa jag att ”det kanske låter lite löjligt men en gång i veckan behöver jag få gå ut och sjunga karaoke – det hjälper mig att uttrycka mina känslor och få ur mig den ångest som jag går omkring och bär på”.

Alla var förstående och vips hade vi bestämt att på lördagar ska vi köra karaoke här. (Nu blev ni nog jättejätteförvånade…)

Jag sa att det jag vill ändra på är naturligtvis den eviga ångesten. Jag måste övervinna den. Sedan sa jag en hel del annat också, men det är för privat så det behåller jag för mig själv.

Framåt kvällen åkte vi in till Helsingfors för att gå på ett större gruppsamtal. En ung kvinna berättade om sin ångest och sina panikångestattacker och det kändes nästan som att det var jag som talade. Jag blev nästan lite tårögd.

Jag har haft ett bra dygn här och jag är tacksam över att jag kom hit. Även om jag saknar hundarna, min kille och de vänner som jag brukar umgås med i stort sett varje dag.

Nedan (bara) några av alla fina kommentarer som trillade in på min ‘officiella’ sida på Facebook efter gårdagens inlägg. Det finns många bra människor där ute – och det finns en massa kärlek och omtanke i världen (även om den känns väldigt rutten alltför ofta).

facebook love

Gilla, dela, följ gärna!

Förändringarnas vindar blåser

Jag är nyhemkommen från Israel.
Flydde dit. En vecka hos en väninna. Utan dramatik.
Jobb på förmiddagarna och skvaller och middag på kvällarna.

Så skönt med såna där vänner.
Såna som man inte behöver göra sig till för.

Sådana som kanske blir förbannade.
Men aldrig fördömande.

Det händer så mycket just nu.
Om två veckor går jag in i en ny fas.
Berättar mer senare.

Här är berättelsen om min hemresa.

Hade en väldigt udda hemresa.
I taxin på väg till flygplatsen började jag må illa. Jag svettades som jag aldrig svettats förr och jag kunde inte fokusera blicken och inte heller gå rakt när jag väl klev ur taxin (nej, varken alkohol eller droger i blodet).

Jag gick till security check och damen påbörjade sin utfrågning: ”What was the purpose of this trip?” och hon lät så där mekanisk som de brukar göra.
Plötsligt tog hon mig åt sidan. ”Are you OK, Sir?”
Jag berättade hur jag mådde och hon ringde efter första hjälpen.

Han anlände och kollade mitt (skyhöga) blodtryck och tog tempen osv.
”It’s good that she called for me, considering all this EBOLA and stuff… Have you been to Africa recently, Sir?”
Han sade att jag såg väldigt sjuk ut och att jag kanske borde stanna i Israel och besöka ett sjukhus.
”Flygbolaget kanske inte ens släpper in dig, för du ser verkligen inte ut att må bra.”
Jag sade att jag var extremt trött och att jag nog snabbt skulle må bättre om jag bara fick mig en redig flaska vatten och ett lugnt och svalt ställe att vila mig på.

Läkaren tackade för sig och security-killen eskorterade mig till terminal 3.
Drack två flaskor vatten och hittade en lugn hörna där jag satt i två timmar.
Mådde bättre.

Klev på planet och jag var så trött, så trött.
Personalen hade flyttat fram mig så att jag skulle få mer benutrymme + ingen bredvid mig (naturligtvis dök det upp en tunnhårig karl så småningom, och väckte mig då han ville sitta just DÄR).

Jag sov, sov och jag sov.
Och jag fick såna där ryckningar, som man kan få ibland just när man håller på att somna, ni vet. Men dessa ryckningar kom i sömnen och jag vaknade till av att hela min kropp hoppade upp ur sätet och jag skrek till.
Hände säkert 15 gånger innan vi till slut landade i Stockholm.

Nu sitter jag här och svettas, men jag mår betydligt bättre och kan nästan till och med fokusera blicken.
Nu ska jag kolla gårdagens Så Mycket Bättre och gulla med hundarna.

Gilla, dela, följ gärna!

Sommarens bästa dag är redan avklarad

Hej måndag!
Ja, äntligen vardag och äntligen måndag. Att återgå till rutinerna efter en slapp helg känns kalas! Och jag är inte ironisk.
Helgen var underbar och det känns lite sorgligt att jag redan nu kan konstatera att lördagen förmodligen var sommarens bästa dag. Det var det, liksom.
Sebbe och jag lämnade bostaden och mötte upp herr A på Mälarpaviljongen. Medborgarna vallfärdade till vattenhålet och som alltid på MP bestod de av en galen mix av fullfjädrade fjollor, dramatiska drugor samt pimpinetta medelklassdamer med hundratals glin i släptåg.
Halloumiburgaren slank ner (bild i förra inlägget) och de ljuvliga rödbetschipsen likaså. Bira efter bira beställdes och timmarna gick och snart anslöt sig fru J. Sebbe förresten, han låg mest och sov i skuggan. Tuggan fladdrade då och då.
Herr A gav upp och drog och efter ytterligare lite lajbans så lämnade vi övriga MP och tog oss hem till den eleganta stadsdelen vi alla bor i. Lämnade en trött, trött Sebbe i bostaden och ilade över till fru J.
Vi pimplade glatt rosévin på balkongen och samtalade om livet och bostadskarriärer och barndomen och religion (i synnerhet påtvingad sådan) och allt var härligt, somrigt och intressant.
Framåt natten tog vi oss till favoritbaren i Gamla stan och även herr A och hans unga förmåga dök upp.
Vid det här laget var jag väldigt trött efter denna långa, långa dag (och all frisk luft) så mina ögon höll på att fladdra igen. Därmed tackade jag snart för mig och gick hem och somnade som en västgötsk stock.
Heta pumor på Mälarpaviljongen:
hunkhunk
Snöälskaren Sebbe:
sebbelebbeloo
1. Lyckliga och somriga. 2. Efter lördagens sus, dus, stim och larm krävdes igår ro och tid för eftertanke. Sebbe och jag besökte Skogskyrkogården.
sommargrabbarro
1. Vi vandrade längs Åkervägen i Enskededalen – en fantastisk liten väg genom ett idylliskt villaområde. 2. Alltid är det nåt.
åkervägenwtf?
1. Kan ni bära med er prylarna ut så kan ni även bära med er prylarna hem, slöa as. 2. Veckan avslutades med gröna oliver med chili och filmmaraton på Headweb; såg bl.a. The King’s Speech och Please Give och jag rekommenderar dem bägge. Konstaterade för övrigt att söndagsfrossan på Headweb är för oss singlar vad det oundvikliga söndagsligget är för er lyckliga par.
STÖK!oliver med chili
God ny vecka! Möjligheternas måndag! Allt som gick fel förra veckan kan vi åtgärda under denna pinfärska supervecka och så vidare och så vidare.

Gilla, dela, följ gärna!

Lättklädd

Kille med pixlade tår - vissa är ju känsliga.

Trots gårdagens extremhetta så hoppade jag upp på bågen och trampade iväg till Globen Shopping för att handla shorts; kan ju inte ila runt i trashiga jeanshorts hela sommaren. Hittade dessa läckra-smäckra på H&M och det var ju tur att jag fick på mig dem när jag kom hem.
Hittade också ett par linnen och låt mig här lyfta ett finger: att jag bär ett linne är en stor händelse – en happening!
Ni skulle sett mitt ansiktsuttryck när jag testade dessa trasor framför spegeln i bostaden – de passade nämligen. Jag såg inte ens särskilt fläbbig ut. Nu måste jag således köpa fler likadana – fast i olika färger och med olika mönster. Det blir så när jag väl hittar något som funkar ihop med denna patetiska kropp – så var fallet även med de där eleganta färgade byxorna som jag föll för för ett par år sedan (här syns de rosa och i min fantastiska klädkammare finns de även i blå, grön, gul och svart version).
Kille i linne.

Aha, du undrar om det är en israelisk flagga du ser på mina smakfulla flipflops! Jadå, det är det. Fick dem av ex-maken och jag älskar dem svårt. (Mitt nyaste favorituttryck är att älska någonting svårt. Det är ju svårt att älska.)
Avslutningsvis vill jag hylla mina israeliska vänner – de är så vänliga, omtänksamma och finemangfina.
Det sägs ofta att israeler är så där medelhavsaktigt burdusa och lätt otrevliga, men det har jag då sannerligen aldrig upplevt.
Igår var det en kamrat som var orolig att jag blivit lurad att betala ett högre pris än nödvändigt för det där hotellrummet. Se konversation nedan.
(Detta händer för övrigt också alltid när jag åker taxi i det heliga landet. ”Hur mycket betalade du?” Eller i förväg: ”Och betala inte mer än så och så mycket”. Puss på dem.)
vänner

Gilla, dela, följ gärna!

Det gick nästan

Så… En vän ringde för en månad sedan och sa att ”då-och-då ska du åka på kryssning för vi ska passa Sebbe”.
Det var nämligen så att vännen skulle överraska sin sambo med en kärleksresa till den fantastiska staden Köpenhamn och min ”kryssning” skulle vara anledningen till att sambon skulle ta ledigt från jobbet.
”Okej”, sa jag, ”jag ska verkligen inte försäga mig”. Det gick bra. Jag ”planerade” ofta min ”kryssning” och såg fram emot den. Senast igår, när ”sambon” ringde så ”packade jag inför kryssningen”. Ha ha ha.
Och så igår kväll hälsade vi på gossarna och ett par underbara citronsmakande drinkar slank ner innanför finblusen och när Sebbe och jag skulle gå hem så sa jag: ”Trevlig resa!”
Ha ha ha. Det sket sig på målsnöret.
Tack och lov så hade ”sambons” sambo redan börjat packa inför ”dagarna som hundvakt”, så ”sambon” hade ju förstått.
Men ändå!
Jag skämdes.

Gilla, dela, följ gärna!

Den stränga magistern i mig

Bästis.

Ding dong! Igår besökte jag granngrabbarna för att ge den ene en kurs i det här med iTunes, iPhone och Apple i allmänhet. Ja, han blev nämligen nyss med iPhone då han tog över min gamla i och med att jag gick över till iPhone 4 (mest för att jag saknade filmfunktionen). (I utbyte fick jag för övrigt en platt-tv tjock-tv och en fåtölj.) (Skratta ni.)
Jag trivdes i lärarrollen – kalla mig gärna magister – och jag bar strikt klädsel och hade svårt slickad sidbena och naturligtvis höll jag en pekpinne i näven. Som jag då och då svingade med.
Grabben, eller ska vi säga eleven, var mycket nöjd med kursen och han älskade bums sin iPhone. ”Men så kul!” sade han. Och ”Tänk att jag kan kolla min mail!” och ”Varför har jag väntat så länge?”
Jo, iPhonen är fortfarande mitt bästa köp någonsin.
Och nej, hundar köper man inte – man adopterar dem.

Gilla, dela, följ gärna!

Privat: Avkopplande arbete och många goda grannar [Uppdaterad]

Aha, ni undrar varför jag sitter här och ugglar klockan 01:12 denna natt mot lördag. Kan avslöja att jag sitter på jobbet och anledningen till det är att jag i måndags sa till fru Chef: ”Jag behöver en lugn och harmonisk helg – det bästa vore att jobba!”
Så blev det. Det är ju så mycket fart och fläng när man är ledig; socialt umgänge, sena kvällar, sprit och så vidare och när måndagen kommer är man inte direkt utvilad. Bättre då att sitta och uggla på arbetsplatsen – alldeles ensam. Med kabel-tv och allt (fatta).
Det var sus, dus, stim och stoj när jag tog mig hit. Svenne var nämligen på väg till krogen och vi vet alla hur han/hon beter sig med lite alkohol i blodet. Gap och skrik på tunnelbanan; den hotfulla stämningen ligger som ett lock över staden. (Och eftersom Svenne inte kommer få ligga i natt heller så pryder snart ett bittert lager krossat glas stadens gator och torg.)
På Malmskillnadsgatan stod människor från Svenska Kyrkan och serverade de prostituerade kaffe. (De verkade måttligt intresserade, men vad vet väl jag.)
Innan jag anlände tog jag en kvällspromenad med min finlandssvenska Greta Garbo-liknande granntös. Parant donna. När jag kom hem telefonerade de berömda granngrabbarna: ”Vi bakar pizza. Vill du att vi göra en vegetarisk hörna åt dig?” ”Åh, så härligt. Lägg gärna på lite spicy kryddor”, svarade jag. ”Ska bli”, avslutade de och vips satt jag med en smarrig middag innanför finblusen.
Ja ja. Nu ska jag jobba lite.
Uppdatering: 15:30 vaknade jag av fru Telefon. Sebbe sover fortfarande (haha) medan jag hinkar kaffe och lyssnar på Club88FM (hyllning till Dana). Klicka på bilden till vänster och njut av en massa svängig musik (Förutom Danor även Brittor, Rihannor, hebredamer, hunkiga herrar… ah). (Plötsligt spelade de Eric Saades ”Populär” (ca 45 min. in i prog.) – sluta genast! Det var inte därför jag ”kom hit”.)
Extrajobbandet som ”nattvakt” gick fint men jag minns varför jag en gång för två hundra år sedan slutade jobba andra tider än kontorstider – det om något är onaturligt. Men en natt till ska jag klara av.

Gilla, dela, följ gärna!