Mänskliga framsteg

Idag i gruppterapin var det min tur att ”redovisa” min hemläxa och nu var det barndomen som vi rotade runt i. 
Jag ser såna enorma framsteg i mig själv som människa, och jag tänker hylla mig själv för det (eftersom Jante inte bor i Finland).
Den som har känt mig väldigt länge förstår vad jag menar. Jag var rädd för allt och alla men nu går jag ensam (dessutom nykter) på karaokehak och greppar mikrofonen och river av en redig dänga. Det är ett mirakel!
Och helt otänkbart för ett par år sedan. 
Människor skrämmer mig inte längre. Vågar ju för tusan till och med gå i gruppterapi! Bara en sån sak.

madonna like a prayer maxi single

Har sagt det förr men jag säger det igen: Helsingfors har inte bara botat min sociala fobi, utan dess invånare har dessutom fått mig att må bra med mig själv.

Detta eftersom människorna är TREVLIGA mest hela tiden, och det finns en avslappnad sammanhållning som forna hemstaden Stockholm helt har förlorat. Jag upplever det som så att här pushar folk varandra, istället för att försöka förminska och trycka ner. 
Helt enkelt ett hälsosammare samhällsklimat.

Tack för det.

Gilla, dela, följ gärna!

Om ett sexuellt övergrepp och dess konsekvenser

En psykologisk thriller i tre delar, om ett sexuellt övergrepp och dess konsekvenser.

Del 1

Året var 1995. Jag var 20 år. Jag befann mig på en nattklubb i Stockholm. Denna nattklubb besökte jag flera kvällar i veckan så det var inget märkvärdigt med denna kväll.

En äldre iransk man var på plats. Vi brukade stöta på varandra här och där och vi växlade några ord varje gång. Jag minns än idag hans lite slemmiga röst och fula brytning.

Jag var väldigt tunn och späd och ett oerhört lätt offer. Iraniern slet in mig på toaletten och utsatte mig för ett sexuellt övergrepp. Under tiden klappade han på mig och upprepade: ”Du är så snäll, du är så snäll”. Om och om igen. ”Du är så snäll.”
Han ejakulerade på golvet och jag mådde illa och sprang hem.
Skrev väldigt kort och sakligt om händelsen i min dagbok. Inga detaljer. Men jag minns allting glasklart i mitt huvud.

Iraniern drev en kiosk på Götgatan, min hemgata på den tiden, och jag sprang ofta på honom på gatan och på bussen. Han gjorde närmanden och en gång skrek han någonting i stil med: ”Du ligger med vem som helst, men inte med mig. Varför?” Det ekade på hela Södermalm.
Det låg så klart ingen sanning i iranierns påstående. Varför skrek han så?

Del 2

Denna händelse hade jag förträngt. Terapin som jag går i just nu har fått mig att våga minnas. Det finns en väldigt psykologisk mekanism bakom detta.

Ett par år senare. Jag sprang på samme man på en annan nattklubb. Här vill jag inte gå in på några detaljer (ingenting ”sånt” hände), utan jag vill bara förklara varför jag självmant satte mig i hans bil.
Jag ville inte tro att han var ett svin. Jag var väl ung och naiv och ville fortsätta att tro gott om människor.
Jag ville inte längre vara ett offer. Hans offer. Jag ville återta kontrollen. Därför satte jag mig i hans bil och dikterade vad som skulle hända härnäst. (Det slutade dock med att jag hoppade ur bilen och gick hem.)

Del 3

Varför vill jag minnas den andra händelsen? Kunde jag inte bara ha lämnat den i glömskans dal?
Nej. Den förklarar så mycket. När jag väl kom ihåg händelsen med bilen så ville jag förstå varför jag då agerade som jag gjorde.
Jag har känt mig ”dålig” på grund av den andra händelsen, utan att jag har vetat varför jag har känt så. Utan att minnas så skulle jag ju aldrig ha förstått att det inte var jag som var ”dålig”.

Jag ville ju ”återta kontrollen” och sluta vara ett offer. (Jämför exempelvis med psyket hos en del pedofiler, som själva blivit utsatta som barn.)
Vidare ville jag minnas detta eftersom jag får en förklaring till varför jag hatar att någon tafsar på mig. För ett tag sedan var det en slemmig gubbhand som kom mot min kropp och gubben väste att han var ”tvungen att känna lite på mitt håriga bröst”. Min starka reaktion överraskade mig, när jag skrek att ingen rör mig utan lov.
Min kropp är min.

Det kanske också förklarar varför jag aldrig – som så många andra – har haft en ”promiskuös period”. Väldigt få har fått dela säng med mig, och då har det handlat om något mer än bara sexuell lust och njutning.
Min är kropp är helig. Jag bestämmer själv vem som ska få njuta av den.

Därför är jag glad över att jag går i terapi.
Jag är i en trygg miljö och gräver fram saker ur mitt medvetande, som jag måste ta itu med för att förstå mig själv.
Och för att i förlängningen kunna älska mig själv (och förlåta mig själv för någonting som jag inte ens borde behöva be om förlåtelse för).

Gilla, dela, följ gärna!

Onsdagskväll

Har haft en bra vecka hittills. Terapin som jag går på fyra dagar i veckan gör mig gott. Gruppterapi alltså. Vi är fyra ’patienter’ just nu, och två handledare.
Ibland är det skönt att få bekräftat sådant som man har haft på känn. Eller att höra någon med andra ord säga det man redan visste. Ofta kommer jag på någonting nytt. Får så kallade ’aha moments’, som Oprah brukar säga.

Någonting fastnar i huvudet varje dag. En ny insikt.
När jag går hem så processar jag sådant som jag tagit till mig under dagen. När kvällen är kommen så är jag helt slut i huvudet och somnar gott.

Känner mig stark idag.
Jag känner mig själv och jag är okej med mina sämre sidor.
Mer om detta nästa gång. Dags att hoppa i säng. Blake sover redan.

Blake och Kim
Gilla, dela, följ gärna!

Fet?

På måndag ska jag för mina ”kollegor” i gruppterapin hålla ett litet ”föredrag” om mig och mitt liv.
Istället för att bara stå och rabbla upp en massa fakta och händelser så ska jag använda mig av rekvisita (mer om det vid ett senare tillfälle). Jag har därför gått igenom gamla foton och jag var nära att vomera när jag såg fotot nedan.

I tonåren och i början av de 20 så var jag besatt av min vikt. Det var väl det gamla klassiska: har man ingen kontroll över saker och ting så kan man väl åtminstone kontrollera sin kropp.

Jag trodde alltså att jag var fet.

Skulle inte säga att jag var anorektisk men jag var på väg åt det hållet.

Gilla, dela, följ gärna!

En lördag i januari

Det var ju en rätt okej dag det här. En är i ett sådant skede i livet (och i en sådan ålder) att när det inte händer så mycket så är det en bra sak.

Överraskningsterapi med den där israelen som jag dejtade för några år sedan.
”Vill du tala om saken?”
”Heh. Jag talar om mig själv i terapin fem timmar om dagen.”
”Men med mig kanske det är annorlunda.”

Och det var det. Han är fin han. Intelligent som få och stilig och snäll. Uppskattas i denna dinga värld full av fulhet och elakingar.

Tog en solskenspromenad. Det var vackert. Gick igenom ett elegant villaområde och alla lyckliga familjer satt där inne i husen och var så j@vla lyckliga. Jag unnar dem det.

Blake hade extrema gaser. Var tvungen att vädra riktigt ordentligt. Han duschade förresten med mig igår. Smidigt att ha en liten hund: bara att naken plocka upp honom i famnen och gå och ställa sig i duschen.

Lagade en enkel men smarrig lunch/middag: kokta äggnudlar med en sörja bestående av burkchampinjoner, en hel röd chili, några vitlöksklyftor, rödlök, grädde, salt och mycket svartpeppar.

Samtalade med ”Zlatan”. Söt var han.

Lämnade så klart en sensuell detalj, som en pil mot härligheten.

Rakade mitt stora ansikte samt pattarna och smorde in mig med brun utan sol-kräm. Den är flera år gammal så vi får väl se hur jag ser ut i morgon.

Hittade mina trådlösa hörlurar och har dem på mig när jag ilar runt här i huset, med uppiggande pop på relativt hög volym. Lite lördagskänsla.

Inte många hemma här idag. Ungtupparna som bor här sitter och spelar framför sina datorer. Hela nätterna och halva dagarna. För mig helt galet. Bara tanken får mig att känna ångest.

En av dem frågade mig hur det går med ”bruden”. 
”Det går bra. Med mannen”, svarade jag.
”Ah. OK. Bra.”
Skönt att de unga inte bryr sig om folks eventuella homoemotionella läggningar. Annat var det som sagt förr. Låt oss inte vrida klockan tillbaka genom import av människor från homofientliga kulturer. Tack på förhand.
Farbror deltog inte i Frigörelseveckan* när det begav sig för att sedan på ålderns höst se att allt arbete går till spillo.

(*Innan vänsterextrema och överkommersialiserade Pride tog över och kappvändare som aldrig gjort nåt för saken började casha in. Inte minst såna där bedrövliga ”kändisar” som aldrig riskerade någonting för den goda sakens skull, som då var så kontroversiell. Usch.)

Gilla, dela, följ gärna!

Gruppterapi 3

Igår var det terapi-tisdag igen och jag gick med glada, rappa steg till mötet.
Först några ord med läkare/psykolog och sjuksköterska.
De tyckte att jag såg ut att må bättre nu än för några veckor sedan.
”Du är till och med lite rosig på kinderna.”

Därefter gruppterapi.
Det var lika trevligt som förra gången.
Och trivsamt att de andra deltagarna + de två psykologerna faktiskt kommer ihåg vad en sa förra veckan.

Det är inte många pladdermajor där ute i samhället som gör det.
Överlag tycker jag att folk snackar för mycket.
Käftarna bara mal och mal, men inget intressant kommer ut ur dem.

”Om du är tyst ett tag så kanske du hör vad Skaparen försöker säga dig”, vill jag hojta.
Men jag kniper näbb.

Ty det är jag bra på.

Gilla, dela, följ gärna!

Det börjar ljusna

Efter allt jobbigt som har varit och och hänt så känner jag att det ljusnar.
Jag måste bara fortsätta att hålla mig borta från viss självdestruktivitet och faktiskt lite till läkemedel och terapi!

Det känns som att mina antidepressiva äntligen har kickat in och jag känner också att terapin fungerar och gör nytta.

Känner mig nämligen mer energisk och glad än på mycket länge.
Faktiskt lite så att jag ser ett ljus där borta i tunneln.

Ja, det är väldigt jobbigt när allt det man känner – hela ens vardag – plötsligt förändras.
I mitt lilla liv har verkligen ALLT förändrats. Civilstatus, jobbsituation, ekonomi, familjekonstellation mm. mm.

Det positiva i det är att nu känns livet plötsligt ”spännande” igen.
Nu kan ju faktiskt vad som helst hända.
Allt är inte så inrutat som det varit i många år och jag vet inte vad som väntar runt hörnet.

Jag håller modet uppe helt enkelt! Och jag har så många goa håriga vänner. 🙂

Gilla, dela, följ gärna!

Gruppterapi 2

Igår var det dags för gruppterapi igen. Andra sessionen.
Den här gången var det betydligt fler deltagare – alla kom.
Och det är ett härligt, trevligt gäng. Alla väldigt olika varandra.

Och de två psykologerna är toppen.

Mycket glad över att jag lät mig övertalas, trots att jag var skeptisk då det här med grupper inte är min grej.

Det är väldigt skönt att tala om sådant som ger en ångest – och det är väldigt härligt att lyssna till andras ångesttriggare och demoner.

Sådana där skämmiga saker man bär inom sig – att få lätta sitt hjärta och sedan höra andra berätta om ungefär samma skämmiga saker är verkligen toppen.

Så dagens tips från mig till dig: gruppterapi är grejen!

 

Gilla, dela, följ gärna!

Gruppterapi

Har inte haft internet på några dagar, och att blogga via telefonen känns inte som ett alternativ om man är en mogen man med taskig syn och grova, härliga gubbahänder. Men här kommer en tre dagar gammal rapport.

Eftersom jag har ett tungt år bakom mig så bestämde jag mig för att göra det jobbigaste jag överhuvudtaget kunde tänka mig att göra (inom rimliga västerländska gränser). Detta stavas GRUPPterapi.
I dag var första träffen och eftersom jag var ny i klassen så låg allt fokus på mig. Strålkastarna nästan bländade mig medan hela mitt liv och min personlighet bokstavligt talat antecknades på (den numera vita) ’svarta tavlan’. Allt tillsammans med prydliga plus- och minustecken för att markera vad som var toppen och vad som var botten.
SÅ LÄSKIGT.
Gruppen fick sedan brainstorma om hur minus skulle förvandlas till plus.
SÅ OERHÖRT LÄSKIGT.
Men det känns redan bättre.
Ser fram emot nästa tisdag! (Nu ska jag göra hemläxan.)

Gilla, dela, följ gärna!

Melanie Brown

Hurra vad bra den är. Skivan kom med posten idag, från HMV.
Bäst:
1. Today
2. In too deep
3. Beautiful girl
4. Stay in bed days
5. Music of the night (Perdido)
Köpte (naturligtvis) utgåvan med en dokumentär på DVD. Mycket underhållande.
Nu kom jag av mig lite för min kurator ringde och avbokade morgondagens möte. Jag ska träffa någon helt annan nästa vecka för ev. gruppterapi. Gosh. Jobbigt.
Nu ska jag åka till jobbet, hej.

Gilla, dela, följ gärna!