Finsk måndag

Äntligen måndag. Jag älskar vardagen och avskyr påtvingade helger, som valborg eller 1 maj eller vad det nu var för sossetrams som vi just var tvungna att genomlida.
Usch.

Jag hittade en gammal pärm med tidningsurklipp från 1992. Där fanns en folder med bilder och intervjuer med den finska favoriten Kikka (RIP). Jag blev eld och lågor och gjorde ett kollage.
Jag kanske borde skriva ett längre inlägg om varför jag älskar Kikka, men här är ett inlägg från i fjol, i samband med att det gjordes en radiodokumentär om denna legendar: Kikka!

Jag lyssnar för övrigt väldigt mycket på finsk musik just nu; det görs så vansinnigt mycket bra POP i det här landet och det är ack så synd att så väldigt få människor förstår det skogstokiga finska språket. Jag tackar dagligen mina föräldrar för att de lärde mig finska. Även om min finska är långt, långt ifrån perfekt.
1000 tack!

På den tiden (70- och 80-tal) var det superfult att tala finska i Sverige och jag har flera kusiner som hade föräldrar som inte var lika raka i ryggraden som mina – de talar ingen som helst finska idag.

Synd.

För dem.

Finskan är ett fantastiskt språk. Men ja, svenskan är – och kommer alltid att vara – mitt förstaspråk. Det vill säga det språk som jag tänker på, drömmer på, och inte minst RÄKNAR PÅ.

Dessa fyra album har jag just nu på shuffle:

Paula Koivuniemi ”Elämästä”
Laura Voutilainen ”Miks ei”
Sanni ”Trippi”
Antti Tuisku ”Valittu kansa”

Lyssna på dessa alster om du vill höra god finsk – nutida – musik.

Kikka!

Jag har just lyssnat igenom samtliga 20 avsnitt av radiodramat Kikka – Tarina tähdestä och jag rekommenderar denna musikdokumentär, eller vad den ska kallas. Kikka har ända sedan dag 1 varit min finska favoritvokalist och äntligen börjar hon få lite, lite kredd för det hon faktiskt gjorde.

Förra gången det rådde plötslig klimathysteri och planeten var på väg att explodera om vi inte slutade använda hårspray, så släppte min finska favoritvokalist Kikka en låt som behandlade ämnet. 
Men för att toka till det hela så var denna miljömedvetna låt även en sång om kärlek och erotik.

”Återanvänd mig”, sjöng hon till sin man som kanske var på väg att lämna henne.

Vidare (fritt översatt):

”Det gör oss inte gott att byta till en ny modell, när den gamla får nytt liv i dina händer.”
”Man behöver inte spara, utan festligt slösa.”
”Återanvänd mig, så kommer vi båda till användning på nytt.”

Kikka slog igenom som Finlands Madonna år 1989 och hon är en av landets mest säljande kvinnliga artister någonsin. Hon lämnade oss 2005 då kroppen gav upp pga en kombination av utmattning, tabletter och alkohol. 
Hon är en legend, utskrattad och hånad, som nu börjar få den kredd hon förtjänar. Hennes texter och hela hennes persona var guld. Nej. PLATINA.

Jag hade äran att se Kikka live en gång. Dessvärre bara en. Året var 1993, vill jag minnas. I ett köpcenter i Lahtis. Åh, vad hon svängde med armarna! Fina, fina Kikka.

Ja, ni ser ju själva vilka fina betyg den legendariska Kikkas kultlåtar får av mig:

Rehabilitering – dag 20 (uttråkad)

Jistanes, vilken tråkig dag.
Helt ledig och alla mina nya vänner är på ”permission” från behandlingshemmet. I radhuset som jag bor i finns just nu bara jag och en äldre kvinna som sitter på sitt rum hela tiden. Inget sällskap av henne direkt.

Ja ja. Åt en rejäl frukost och en väldigt rejäl lunch. Intresseklubben antecknar. Har börjat dricka surmjölk varje dag. Och jag äter knäckebröd igen.
Blake och jag var ute och strosade men det var så tråkigt Ukraina-väder att vi snart gick ”hem” igen. Ligger i sängen och hetsäter choklad och dricker kaffe. Kaffe. Kaffe. Jättemycket kaffe. Åt tre clementiner till kvällsmat. Och en apelsin. Och fem ostskivor med senap. Och en tomat.
Tvättade idag. Yay!

Försökte småprata lite med en väldigt trevlig ung man i matsalen men han talar jättesnabbt och sluddrande så jag hör aldrig riktigt vad han säger. Då kan jag bara le lite och hoppas att han sa nåt roligt.

Detta är för övrigt min rehabiliteringslåt:

Hörde den på radio när vi åkte ”hem” från stan i torsdags. Föll pladask för texten. Jag försöker ta till mig mer finsk musik och när jag råkar höra nåt som jag går igång på så gör jag en anteckning i telefonen och kollar upp låten så snart jag har tid.

Känner mig aggressiv:
Det är ju ”lustigt” att de som uttrycker judehat även uttrycker homohat. Hatet går liksom hand i hand. De tidigare ska ofta gasas och de senare ska hängas eller kastas från hustak. Tar det högst personligt.
Tusen tack för importen av islamister, naiva korkskallar. Bra jobbat. Har bara en sak att säga:

fuck you kim

Avslutningsvis tycker jag att ni ska bekanta er med en ung intelligent man vid namn Luai Ahmed – en 24-årig flykting från Jemen. Många intressanta klipp. Han är väldigt mycket motståndare till den i Sverige förda sinnessjuka migrationspolitiken. Han vill väl inte att landet som han flydde till blir som landet som han flydde från.

Suomipop: Ultra Bra

Vad gör man när ens favoritbands superdänga ej finns online (varken på youtube eller Spotify)? Jo, man lägger upp den själv. Och tar risken att den blir nedplockad och att man själv blir stämd. MEN HEY, DET ÄR REKLAM!
Här är den finfina låten ”Tel Aviv, Tel Aviv” med den numera insomnade finska supergruppen Ultra Bra. (Superbra! Det är ju så att om man inte förstår vad de sjunger om (smarta texter) så faller man lätt för de underbara melodierna.)
Njut mitt fotoalbum, njut Ultra Bra och njut Tel Aviv!