En lördag i januari

Det var ju en rätt okej dag det här. En är i ett sådant skede i livet (och i en sådan ålder) att när det inte händer så mycket så är det en bra sak.

Överraskningsterapi med den där israelen som jag dejtade för några år sedan.
”Vill du tala om saken?”
”Heh. Jag talar om mig själv i terapin fem timmar om dagen.”
”Men med mig kanske det är annorlunda.”

Och det var det. Han är fin han. Intelligent som få och stilig och snäll. Uppskattas i denna dinga värld full av fulhet och elakingar.

Tog en solskenspromenad. Det var vackert. Gick igenom ett elegant villaområde och alla lyckliga familjer satt där inne i husen och var så j@vla lyckliga. Jag unnar dem det.

Blake hade extrema gaser. Var tvungen att vädra riktigt ordentligt. Han duschade förresten med mig igår. Smidigt att ha en liten hund: bara att naken plocka upp honom i famnen och gå och ställa sig i duschen.

Lagade en enkel men smarrig lunch/middag: kokta äggnudlar med en sörja bestående av burkchampinjoner, en hel röd chili, några vitlöksklyftor, rödlök, grädde, salt och mycket svartpeppar.

Samtalade med ”Zlatan”. Söt var han.

Lämnade så klart en sensuell detalj, som en pil mot härligheten.

Rakade mitt stora ansikte samt pattarna och smorde in mig med brun utan sol-kräm. Den är flera år gammal så vi får väl se hur jag ser ut i morgon.

Hittade mina trådlösa hörlurar och har dem på mig när jag ilar runt här i huset, med uppiggande pop på relativt hög volym. Lite lördagskänsla.

Inte många hemma här idag. Ungtupparna som bor här sitter och spelar framför sina datorer. Hela nätterna och halva dagarna. För mig helt galet. Bara tanken får mig att känna ångest.

En av dem frågade mig hur det går med ”bruden”. 
”Det går bra. Med mannen”, svarade jag.
”Ah. OK. Bra.”
Skönt att de unga inte bryr sig om folks eventuella homoemotionella läggningar. Annat var det som sagt förr. Låt oss inte vrida klockan tillbaka genom import av människor från homofientliga kulturer. Tack på förhand.
Farbror deltog inte i Frigörelseveckan* när det begav sig för att sedan på ålderns höst se att allt arbete går till spillo.

(*Innan vänsterextrema och överkommersialiserade Pride tog över och kappvändare som aldrig gjort nåt för saken började casha in. Inte minst såna där bedrövliga ”kändisar” som aldrig riskerade någonting för den goda sakens skull, som då var så kontroversiell. Usch.)

Gilla, dela, följ gärna!

Dags att lägga sig under kniven?

Såg en tragisk dokumentär igår om piffiga brudar som tog till plastikkirurgi för att se ut som på sina egna retuscherade instagrambilder. 
Missförstå mig inte. Jag tycker att man alltid ska se så bra ut som möjligt (det gör dig själv gladare och mer rakryggad och dina medmänniskor får nåt att blänga på och njuta av) och som jag alltid säger: det skadar aldrig att klä upp sig en smula. 
Men det hela var tragiskt då argumenten var så tragiska. ”Min kille lämnade mig och jag såg en massa snygga brudar på instagram…” och ”nu efter operationerna kanske jag vågar dejta killarna som gillat mina foton”.

Mhmm. Så jag knäppte ett par foton på mig själv och fixade till dem. 
Det är ju synd att jag ser bättre och fräschare ut på fotona till höger, men så är det. 
Ska dock ej lägga mig under kniven än på ett tag.

retouched man
Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 37 (slutet närmar sig)

Sista tisdagen på behandlingshemmet är avklarad. Dagarna går verkligen i ett rasande tempo.
Idag har vi bara haft morgonmöte med avdelningen, diskussionsgrupp samt arbete.
Kvällen tillbringar en del i stan för att fira Lilla Jul.

Lilla jul (eller lillajul) firas i svenskfinland, inklusive Åland, och inträffar varje år lördagen före första söndagen i advent. Lilla jul är precis som namnet antyder en försmak av julen. I svenskfinland är lillajulgranen cirka 1 meter hög och pyntas precis som den riktiga julgranen.

Jag stannar dock ”hemma” eftersom jag har en sista chans att vara med på det ”spirituella mötet” som anordnas varje tisdag. Jag har inte kunnat/orkat delta tidigare men nu tänkte jag ta mig i kragen och gå dit.
Dessutom ska jag till stan för att uträtta ärenden i morgon och jag får ju lite ångest när jag är där eftersom vi åker förbi förra hemmet. Det gör alltid lite ont i hjärtat.

fresh ass man✔️Avslutningsmöte med psykologen avklarat.
Jag har gått hos en psykolog tidigare (och varit ihop med en i två år) men det gav mig ingenting (inte han heller, direkt) men den här psykologen passade mig mycket bra. Jag har fått älta med henne och hon har lyssnat (och kommit ihåg vad jag sagt tidigare!) och kommit med nyttig input.

Idag berättade jag en hemlighet. Det var ju ”någon” som gjorde nåt dumt mot mig för några veckor sedan och jag var helt deppig men tordes inte berätta för psykologen vad det var ”någon” hade gjort. ”Det är så pinsamt för ”någon” och jag vill inte skämma ut ”någon””, sa jag.
Men idag när vi talade om mina relationer till människor och ”någon” dök upp så sa jag: ”Okej, nu ska jag betätta den där grejen” och det gjorde jag.
Jag kände svett under armarna men det kändes bra efteråt.
Vi talade om att jag bör städa bort lite människor ur mitt liv.
”Ja, kvasten är framme och städrocken är på!”

Jag har redan börjat städa och energitjuvar, illojala och ständigt negativa människor får inte plats i mitt liv. (Sa han ödmjukt.)


Sitter hos min socialsekreterare tillsammans med sjuksköterskan då vi skriver en ’slutrapport’ angående min tid på behandlingshemmet. De är så rara här. Socialsekreteraren är lite bohemisk och hennes skrivbord är belamrat med prylar. Jättestökigt. Men hon har ett ’system’ och hon får saker och ting gjorda!

välmående
Välmående man.

Sjuksköterskan sa att jag verkar så välmående nu. ”När du kom hit var du ju helt ’maassa'” – ung. ’så långt nere man kan komma’. Men efter ett par veckors terapi och medicinering vände det.
Hon rekommenderade ett par psykologiska grupper att besöka i Helsingfors. ”Och du har ju inga problem att öppna munnen och säga hur du mår eller vad du tycker.”

”Och du är ju så ung fortfarande…”
”Så himla ung är jag ju inte.”
”Äsch. Jag ser en fin framtid för dig. Bra att du har identifierat och tagit tag i dina problem.”

Har även fått bra feedback av ’cheferna’ där jag har jobbat några timmar tre dagar per vecka. Damerna i köket är så gulliga och de har så härligt snuskig humor, kärringarna.

Kommer att sakna detta ställe när jag åker på måndag.
Ni vet hur irriterande det är när någon någonstans uppenbarligen jobbar på fel ställe – här är det INTE så. Personalen är så kunnig och så engagerad och de – som det brukar stå i jobbannonser – verkligen BRINNER för det de gör.

Känner stor tacksamhet. Och även stolthet.
Bra gjort, Kimman, – eller Milli som familjen kallar mig – bra att jag tog mig i kragen. Även om det var fem i tolv.

Det som var tillhör det förflutna. Jag förlåter mig för mina fel och misstag. Och brister. Onödigt att älta all gammal smutsig byk. Nu hoppar jag snart upp i sadeln och rider mot en blomstrande framtid.


För att lätta upp stämningen lite så bjuder jag även på en hårbild.

För att friska opp stämningen en smula så ska jag precis som igår nu säga någonting ytligt.

En sak som provocerar mig är snygga människor som klär sig fult. Började tänka på saken då jag fick två nya kvinnliga ’kollegor’ i köket. Den ena jäntan är ett väldigt snyggt paket i det civila och när kökskläderna åkte på så försvann all hennes skönhet. Hon ’sköter sig’ alltså i det civila. Helt rätt.

Den andra tösen är raka motsatsen. Hon klär sig i så fula noppiga kläder och det envisa röda håret med ful permanent bär hon i en hårsnodd från 90-talet. När kökskläderna åkte på och hennes vackra ansikte kom fram så tänkte jag: åh, sicken puma!

Ännu en uppiggande hårbild.

Eller tänk nu en råsnygg kille. Han har fula skor och illasittande, uppdragna jeans och noppig gul tröja och håret är oklippt och det bara hänger och flänger livlöst.
Inte kosher. Ge honom brallor som sitter snyggt och framhäver den runda stussen och kärlekspaketet och klä honom i en snygg men ’casual’ tröja och putsade skor. En omgång hos en kunnig frisör gör susen och lite concealer under ögonen ger ett piggare utseende.

Det skadar aldrig att klä upp sig en smula.
1. Du mår bättre och bär dig själv med självförtroende och rak rygg.
2. Din omgivning mår bättre och har någonting vackert att vila blicken på mitt i allt det fula som vi har omkring oss i vardagen.

Lycka till.


Jag har fått i läxa att under en veckas tid anteckna hur jag mår morgon, dag och kväll, på en skala från 1 till 9, där 9 betyder toppenbra.

Dagens mående:
Morgon: 8
Dag: 8
Kväll: 9

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 7 (bibliotek och 20 cent)

Efter en jobbig och sömnlös natt (och patetisk vrida-klockan-tillbaka) så sken äntligen solen och jag fick mig en redig och grötig frukost efter gårdagens missade middag.

Låg i vårt vardagsrum/kök och läste. Småpratade med Ynglingen och ett par andra herrar.

Sakta men säkert skakade jag av mig mitt dåliga humör och min allmänna oro. Det var kallt men solen sken som sagt. Bara en sån sak.

Sedan var det dags att arbeta igen – på mitt favoritställe här på behandlingshemmet: biblioteket.
Idag hittade jag av en händelse den svenskspråkiga avdelningen och lånade med mig ett par böcker. Endast finsktalande noterar det ekivoka inslaget på fotot ovan. Någon måste ha haft en dålig dag. (Eller helt enkelt toppenbra, beroende på ens preferenser.)

kim arméEfter en r e j ä l söndagsmiddag besökte jag loppmarknaden i huset intill. Fyndade en underbar armégrön skjorta för 20 cent.

Därefter veckans quiz. (På helgerna har vi ingen terapi, utan vi bara ’leker’. Men mest sitter vi och skvallrar och dricker stora mängder kaffe.)
Precis som i kasta pil-tävlingen så kom jag inte sist, utan nånstans i mitten. Det får jag väl vara nöjd med. Jag visste inte vad ’val’ (som bor i havet) heter på finska så jag skrev ’vaali’, och inom parentes: ”Vad heter det på finska?” Fick rätt för det och lärde mig att val heter VALAS. Det är vid just såna här tillfällen som min finska inte räcker till. Hur ofta har jag, som ändå talar flytande vardagsfinska, använt ordet ’valas’? Exakt NOLL.

Jo, och så löd en av frågorna: ”Vad heter den där ’hatten’ som judar bär på huvudet?” Jag var den ende som visste det. (Kippa.)
Sedan behövdes en utslagsfråga och värdinnan kom inte på nåt, så jag – som den schlagerfjolla jag är – frågade: ”Vilket land vann årets Eurovision?” Ingen visste. ESC är ju helt enkelt inte så poppis här i östra rikshalvan. (Israel.)
De singlade slant till slut istället.

bingo på dårhuset
Bingo på ’dårhuset’.

Kvällen – och veckan – avslutades med bingo. Bingo på ’dårhuset’!
Och äntligen fick jag vinna! Full bricka x 2. Tre kaffekuponger vann jag.

Hade ett långt och trevligt telefonsamtal med Mannen och efter det ringde en vän från stan och han nämnde i förbifarten hur en subba som vanligt snackat en massa smörja om mig. Att hon har mage, den jävla suputhaggan! För bara två veckor sedan blev jag uppringd av en gemensam vän och ombedd att komma och hjälpa till att få hem kärringjäveln då hon inte kunde stå upp på benen. Och som den gentleman jag är så rusade jag för att hjälpa en kvinna i nöd och under hela hemvägen sluddrade hon: ”Kim, du är så schnäll. Jag älschkar dig. Ge mig en pusch.” Och då visste jag att hon redan tidigare yttrat sig på bl.a. detta vis: ”Jag får lust att kräkas varje gång jag ser Kim.”
Varför är så många medelålders kvinnor så fruktansvärt bittra och ormaktiga?

USCH!

”No ei sen kännilutkan enää tarvitse minulle soitella kun tarvitsee apua!”

Avslutningsvis: Jag meddelar via högtalarsystemet hela området om att biblioteket nu har öppnat för dagen. Naturligtvis på landets båda officiella språk, på grund av… är språknazist. Underbart att jobba på bibliotek! Böcker, böcker, böcker! Visst låter jag proffsig! Det ännu proffsigare pling-plong-ljudet (innan mitt tal till nationen) kom tyvärr inte med på inspelningen.

 

View this post on Instagram

 

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

Gilla, dela, följ gärna!

”Manliga” och ”kvinnliga” glasögon – patetiskt

Så jag var hos optikern idag.

Två par nya bågar blev det, men jag förundrades återigen över indelningen i ”för damer” respektive ”för herrar”.

Så bara för att jag har manliga (eleganta) fortplantningsorgan så får jag bara välja bland bågarna till höger i butiken?
Skulle inte tro det hörrö.
Jag accepterar inte sån bullcrap.

Så det blev bågar från både höger och vänster.

”Nå häär fanns det glaada färger”, sa jag till killen i butiken – en jätteglad och rätt söt ung man. Förmodligen fjolla.
”Nå joo, liite meer färg och form häär på daamsiidan.”
”Sånt gillar jaag.”

Den tvångsmässiga indelningen har alltid tröttat ut mig.

Köpte även en t-shirt på – ta ett djupt andetag – damavdelningen på Tokmanni (en billighetskedja som väl leker med flashiga varuhuset Stockmanns namn).

Damtischan satt perfekt på min välskapta gubbakropp.

Gilla, dela, följ gärna!

”Jag fick lite Britney-vibbar”

Varje gång jag går igenom ”någonting”, alltså när någon typ av större förändring sker i mitt liv, så gör jag någonting med håret. Oftast rakar jag av det helt.

Så blev det även denna gång.

Oftast har dessa förändringar handlat om brutna relationer och visst, det gör det delvis även denna gång. Men nu är förändringarna fler och hela mitt liv har vänts upp-och-ned.

Så igår drog jag ett finger genom mitt ganska långa, tjocka och mycket vackra hår och därefter kände jag att NEJ, JAG BEHÖVER EN NYSTART.
Jag kastade således av mig kläderna och rusade in i badrummet och plockade fram trimmern. Det tog ett bra tag (mitt ENORMA skägg skulle också väck!) men till slut var jag färdig.

Tog ett djupt andetag. ”Nya tider, älskling”, väste jag mot min spegelbild. ”Nya tider.”

Jag lade upp ett foto på Facebook, varifrån jag haft en liten paus, och sedan loggade jag ut.
I morse upptäckte jag att kommentarerna var många och av olika karaktär.

I inkorgen fann jag ett meddelande från en väninna. Hon hade blivit orolig då jag bara postat en bild och sedan försvunnit. ”Jag fick lite Britney-vibbar” skrev hon.

Det var väl gulligt och omtänksamt!

Gilla, dela, följ gärna!