En blick med obeskrivlig värme

Ännu en dag läggs till handlingarna.
Igår hade vi kort dag på öppenvården och jag trodde att jag skulle komma hem väldigt tidigt och få vissa saker gjorda, men först gick vi och åt lunch (ljuvligt var det!) och därefter gick vi till ett ställe (som lite grann hänger ihop med öppenvården) och hinkade kaffe. Sedan glömde jag av någon anledning att hoppa av bussen där jag skulle byta, så jag kom hem senare än planerat. Och väl på plats så hade Fotbollsspelaren – som jag lärde känna på behandlingshemmet – flyttat in, så jag satt och snicksnackade med honom väldigt länge.

Nu en kommentar efter ännu ett terrordåd:
Dagens barn har nog svårt att förstå att när farbror var ung så kunde han gå på julmarknad utan att vara rädd för att nån galen islamist skulle dyka upp och börja skjuta ihjäl folk till höger och vänster.
Det var tider det. Ja, vad hände? Jo, de styrande bestämde sig för att allting var för tryggt och tråkigt, så de började importera problem. 
Nu får vi alla skörda frukterna. Grattis. Bra jobbat.

Till någonting helt annat nu. Att jag har börjat lyssna på musik igen betyder att jag mår bättre. Om man kollar lyssningshistoriken på Last-fm så ser man ju att det har gått ganska stabilt nedåt.
Jag får inte ut någonting av musik när jag är deppig. Eller så börjar jag lyssna på deppmusik och blir ännu deppigare.
Nu har jag till och med börjat spela pop i lurarna när jag är ute på vift – någonting som jag alltid, alltid gjorde förut men som jag inte har roat mig med på ett bra tag.
Idag sa en ny kvinna på öppenvården exakt samma sak gällande musiklyssnande och depressioner.

Det står ett namn, ”kärlek” och ”du är viktig” på arabiska. (Hoppas jag!)

Idag hade vi julfest. Det var gröt och purfinska jultårtor och skinka och stark Åbo-senap och det var julmusik och obligatoriskt pyssel.
Jag gjorde årets enda julkort och det var ju lite läckert att en JUDE satt och skapade ett JULkort åt en MUSLIM.

Jag och Blake åkte till Sockenbacka då jag skulle hämta några grejer i förrådet hos före detta grannen och när vi stod ute på gatan och bolmade så kom nämnda muslim gående. Han var så vacker i sina nya kläder. Och hans ögon! Hans blick! Han ser på mig med en sådan obeskrivlig värme. (Han tyckte om kortet.)

I kväll har jag premiärtvättat här där jag bor, samt snackat med en av dem jag bor med: finlandssvensken. Han är mycket trevlig och kommer från Åbo skärgård och han talar en så oerhört vacker svenska. Som språknazist bara sluter jag ögonen och njuter när han talar.

Apropå njutning. Idag upptäckte jag att vi har en massagestol på öppenvården. Jag blev riktigt rejält genomknådad av den och kände mig alldeles mör (men mycket levande) efteråt. Ska hoppa upp i sadeln i morgon också.

Jag satt och klottrade och det blev en logga. 🙂
Gilla, dela, följ gärna!

Karaokecomeback, iMac, bussar, hundar och språk

Idag söndag har jag äntligen fått hem min iMac och det är en sann fröjd! I två månader har jag knapprat på min gamla slöa MacBook men nu går det återigen undan. Jag hade alltså inte med mig iMacen på behandlingshemmet och jag måste säga att gamla datorn fungerade överraskande bra men när man är en man med ständig brådis och väldigt låg toleranströskel och inget som helst tålamod så har jag fått mina utbrott under den senaste tiden.

Västra Baggböle har visat sig vara en mycket hemtrevlig stadsdel.

Idag hade jag ännu en ”bussig” dag. D.v.s. jag åkte väldigt mycket buss. Från A till B till C, tillbaka till B, till A till D och slutligen tillbaka till A. Idag helt utan bussdrama, tro det eller ej.

Igår åkte jag och Blake hem till en god vän och hans hund Siiri. Jag lagade mat åt vännen som enligt egen utsago inte kan laga mat och därefter gav vi oss ut på stan för vår stora KARAOKECOMEBACK.
Vi var först på Anna K (Annegatan 23) och jag rev av ”Det börjar verka kärlek banne mig” och ”Snälla snälla”. Jag märkte att rösten var lite rostig. En kort videosnutt finns här.

Mina vanliga dängor med ett par nykomlingar.

Därefter gick vi till Mann’s Street (Mannerheimvägen 12) och jag körde samma två låtar samt ”På gatan där jag bor”. Den här gången gick det bättre och publiken uppskattade framförallt mitt paradnummer ”Det börjar verka…” Gosh, vad jag älskar att sjunga den låten. Den passar min röst mycket bra.

Därefter åkte vi hem – och det i god tid. Vi går ju ut för att sjunga. Inte för att supa och rumla runt hela natten!

Lite konstnärligt. Väntade på bussen strax före klockan 23.

Idag åkte jag så för att hämta hem Blake och passade samtidigt på att hämta iMacen, så det blev som sagt en del flängande. Och väl hemma insåg jag att jag inte hade batterier till det sladdlösa tangentbordet så iväg igen… Men nu fungerar allt som det ska och det är skönt.

Min finskspråkige vän vill gärna förbättra sin svenska så det är på svenska jag till stor del kommunicerar med honom. Men det måste vara på finlandssvenska, ty min bröliga stockholmsvästgötska förstår han inte. (’Alla’ ickesvenskspråkiga säger samma sak; finlandssvenskan är lättare att haja än diverse sverigesvenska dialekter.)

Kylskåpslapp.

Han är flitig och antecknar ’viktiga’ ord som han lätt glömmer bort. Exempelvis ’skägg’. 
Det är ju ett tokigt ord, när man tänker efter. 
Stavas ’SKÄGG’ men uttalas ’chegg’ eller ’schegg’, beroende på dialekt. Inte helt logiskt.

Jag rättar min vän när han säger fel på svenska och han rättar mig när jag säger fel på finska. I mänskliga relationer tar och ger man. Det är så det fungerar här i livet.

Kom ihåg att språk är viktiga grejer. Utan språket är vi ’bara’ djur (och djur vill vi vara endast i sängkammaren).

Avslutningsvis ett viktigt meddelande som jag publicerade på Facebook idag. Jag kommer att skriva lite mer utförligt om detta vid ett senare tillfälle.

Med anledning av att jag nu är tillbaka i det civila i Helsingfors och träffar vänner och bekanta så kommer här ett viktigt meddelande till församlingen.

Man kan bete sig som vanligt. Jag är samma gamla Kim (om än i förbättrad version) så slappna av. Ja, jag har varit på behandlingshem (och mår tack vare det bättre än på flera år) men jag är mer än bara en behandlingshemsmänniska. Tala normalt och om normala saker som förr. Allting måste inte kretsa kring vad som förde mig till nämnda hem. (Men undrar man någonting kan man fråga rakt ut och få ett rakt svar. Har ingenting att skämmas för och inget att dölja.) 
Och – härregu’! – allting måste inte hela tiden handla om MIG (även om jag gillar att få uppmärksamhet, som ni vet). Jag är säker på att det under de senaste två månaderna har hänt mer i ert liv än i mitt.

Slut på meddelandet.

Gilla, dela, följ gärna!

Nya kontakter (på det fantastiska svenska språket)

Första natten i nya hemmet avklarad. Svalt, mörkt och tyst.
Blake och jag var ute på kvällspromenad och försökte bekanta oss lite med nya stadsdelen. Snön föll och det var hemtrevlig belysning i trädgårdarna. Så där lagom – inte vulgärt. Fina hus här i Baggböle; gamla flådiga byggnader blandas friskt med nya eleganta villor och parhus. Detta var en svenskspråkig by på 1800-talet, med fyra hus och 40 invånare och 1946 blev Baggböle en del av det växande Helsingfors.

coffee and chihuahuaFörsta morgonkaffet intaget här (se bild). Vi bor i ett tvåvåningshus med rum för 10 personer, stort kök och vardagsrum (vindsvåningsaktigt), tvättstuga och den obligatoriska bastun.
Jag har ju svårt att komma ihåg namn men jag kämpar förtvivlat. Har träffat K med rakad skalle, mogne J, snygg-M samt en tös vars udda namn börjar på M.

Idag ska jag syssla med pappersarbete och förbereda mig inför morgondagen då öppenvården drar igång med terapi och diskussionsgrupper etc. (som på behandlingshemmet). På torsdag har vi boendemöte samt en diskussionsgrupp här hemma. På fredag ska jag på arbetsintervju.
En bit i taget pusslar jag ihop mitt liv.
Jag vaknade av att jag skrattade. Minns inte vad jag drömde, men jag skrattade högt.

Zappade mellan morgon-TV-sändningarna medan jag åt frukost och kom fram till följande:

Public service: färglös dekor och småfula programledare (man och kvinna) med gula tänder. Klädsel: grått och svart. Väldigt långa inslag.
Meteorologen: väldigt rapp och purfinsk ung blond man. Han ser prydlig och proper ut men jag tror att han är lite ’pervers’.

Reklamkanalen: färgglad dekor och snygga programledare (man och kvinna) med vita tänder. Klädsel: färgglatt och trendigt. Kortare, snuttifierande inslag.
Meteorologen: bystig, eventuellt lite rultig, ung kvinna iklädd väldigt snygg kungablå blus.

Jag föredrar reklamkanalen. Det är skönt att vila ögonen på någonting färgglatt och snyggt när det är ukrainaväder utanför fönstret.

snusare
Snus!

Jag stötte ihop med en av de boende: J. Han växlade plötsligt över från finska till svenska då han frågade om jag inte är svenskspråkig. Jag berättade att släkten är från Österbotten men att jag är född och uppvuxen i Sverige. J är från Åbo skärgård och han berättade att han gärna samtalar med mig på svenska hädanefter eftersom han har börjat tappa sitt modersmål.
Senare kom han upp för att hälsa på Blake och vi samtalade om ditt och datt. Han tog upp ett av mina favoritämnen – svensk politik – och jag blev ju eld och lågor så klart. (Obs. det var han som började!)
Ja sa att ”Sverige stod nog med en alltför utsträckt hand och sa ’kom hit’ men sedan kunde de inte hantera situationen”.
”Ja”, svarade jag. ”Det var mycket därför jag ville lämna landet. Jag kände mig inte hemma längre.”
Sedan bjöd J mig på snus (se bild).

Jag måste säga någonting positivt eftersom jag så ofta har klagat på vården (jag blev bitter när min bror dog i cancer då han inte fick hjälp i tid) (det var i och för sig i Sverige och jag har ingenting att jämföra med här i Finland).
Jo, det är så att jag är mycket tacksam och ödmjuk över att jag får den hjälp jag är i behov av.
Först på behandlingshemmet med så fantastisk, engagerad och kunnig personal.
Och nu här. Jag känner direkt att personalen är på ”min sida”, så att säga. Engagerad och kunnig även här och det finns många olika vårdformer så man hittar efter lite letande den form som passar en bäst.

På eftermiddagspromenaden försökte jag hitta rätt busshållplats inför morgondagen men GPS:n strulade. ”Gå rakt fram och om 800 meter, sväng höger.”
Insåg att vi gick åt fel håll och vände om. Fortfarande: ”Gå rakt fram och om 800 meter, sväng höger.”
Får göra ett nytt, lite mer manuellt, försök på kvällsrundan.

Gilla, dela, följ gärna!

”No niin”

no niin
Klicka på bilden för större version.

Magister da Costa står redo vid katedern, med den aggressiva pekpinnen i näven.
Av med kepsar, mössor och hucklen och stäng av telefonerna. Nu kör vi.

Idag ska vi lära oss det viktiga ordet/uttrycket ”no niin” eller ”noniin” eller… Ja, se bild.
”No” är ett ord som väl närmast kan jämföras med engelskans ”well”. ”No” (eller ”nå”) används såväl i finskan som i finlandssvenskan. Om ni öppnar örat så hör ni att ”no/å” inleder var och varannan mening.
FIN: ”No en minä tiedä.”
FIN.SVE: ”Nå int’ vet ja’ de’ int’.”

Google translate översätter ”no niin” till ”så ja”.
Dessa små bokstäver kan betyda olika saker beroende på var man lägger betoningen. ”No niin” kan vara såväl mycket positivt som rent ut sagt självmordskandidatsnegativt. Ja, se bild (igen).

(Svenska nyhetsuppläsare säger det irriterande ”mm-mm!” efter alla inslag, innan de börjar prata. De borde säga ’nå niin’ istället.)

Finskan är ett roligt, påhittigt och finurligt språk och jag är tacksam över att jag behärskar det så väl som jag gör. Måste bara öva mig på skriftspråket (bokmålet), ty det är problematiskt för någon som aldrig har studerat finska.
En annan rolig (inofficiell) grej är att man kan hitta på en massa nya ord. Om ordet låter som det man beskriver så fattar folk, även om ordet egentligen inte existerar. Själv uppfinner jag konstant nya verb. (’Verb’ heter naturligtvis ’verbi’ på finska.)

Ha en god lördag. Här är vi uppe med tuppen eftersom vi gick till sängs klockan 20:20. Oj oj. ”Nå, det va’ nog skönt att sova”. (Obs. Kom ihåg att ’nog’ på finlandssvenska inte betyder samma som på rikssvenska. ’Nog’ betyder snarare ’säkerligen’ på fin.sve.)

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 40 (beröm)

Sista ’riktiga’ dagen på behandlingshemmet.
Det blåser som tusan idag.
Är trött och redo för bingen fastän klockan bara är 18:53.
Här kommer därför mina rader från Facebook idag.

Frågade en medpatient om han är redo för helgen och att ”slå klackarna i taket”, men det lät inte lika festligt på finska.
Klack=korko.
Högklackade skor=korkokengät.
(Jämförbart: höjd=korkeus.)
Men ’korko’ betyder även ’ränta’.
”Är du redo för helgen och att slå räntan i taket?”, frågade jag således. Eftersom det där uttrycket om ’klackar i taket’ inte existerar i finskan (vad jag vet)…
”Ööhm. Vad menar Kimi nu?”, fick jag till svar.
”Äsch. Det var inget.”

[Fick senare veta att det finns nåt som heter ”korkkarit kattoon”.]


Eftersom Jante inte bor i Finland så vill jag upplysa församlingen om att jag fick högsta betyg i allt, av de underbara kärringarna i köket där jag har arbetat tre dagar i veckan under min livsomvälvande tid på behandlingshemmet.
Dessutom: ”Pålitlig. Kommer i tid. Glad och positiv”, vilket låter roligare på finska: ’hyvätuulinen’, hyvä=bra, tuuli=vind. ’Bravindig’, helt enkelt.

Psykologen bad mig att följa med till hennes rum. Hon berömde mig för mina framsteg (och min öppna, fantastiska personlighet). Fick hundmat som avskedspresent.

Socialsekreteraren tog med mig och Blake på en långpromenad i skogen och hon tyckte att det har varit väldigt roligt att ’arbeta’ med mig.

En handledare sa samma sak på fredagsfikat och lade till att det har varit kul att se så tydliga framsteg och att jag pga min attityd har varit ’lätt att ha att göra med’.

Sen gick vi och bolmade och jag kände plötsligt att det var lite coolt att få höra till ’grabbgänget’. Det har jag aldrig fått förut. (Spännande för en ung späd man att bli omtyckt av… ja, alla. Inkl. de svårt tatuerade karlakarlarna som omfamnat hela mitt lilla fjolliga väsen.)

Jante bor som sagt inte i Finland.

Nu tar jag helg efter en produktiv och framgångsrik vecka. Ska slöa, läsa, tvätta, städa. På måndag ska jag närvara på avdelningens morgonmöte, tacka för mig (och eventuellt bli lite darrig på läppen) för att sedan checka ut och återvända till Helsingfors.
Shabbat Shalom.


Fredagshumor.

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 36 (bra blod och fin lever)

Så var det äntligen måndag igen och idag har det hänt en hel del roliga och oväntade saker.

Vi hade morgonmöte som vanligt och det fick kicka igång denna sista vecka på behandlingshemmet. Därefter hade vi diskussionsgrupp och den här veckans tema är ”mänskliga relationer och nätverk”.
Vi skulle – på ett mycket bryskt vis – rita upp på ett papper, där vi själva stod i centrum, de människor som står oss närmast.
Det kändes faktiskt lite… eehm… kränkande mot vissa människor.
Familjen var i en cirkel för sig, till vänster, och till höger fyllde jag i de fem personer som står mig närmast. Det var ju inga jättestora överraskningar. Jag har en bästis i Finland, en bästis i Sverige och en bästis i Israel. (LUCKY ME!)
Sedan fick jag helt kallt rannsaka mina relationer och rangordna mina vänner (kompisar och polare utelämnade jag av förklarliga skäl – de är ju inte så viktiga).

En vän är en sådan som är med en i upp- och nedgångar och som inte dömer en. En vän kan ge en en örfil vid behov, men sviker en inte när det väl gäller. Man kan ringa en vän mitt i natten och vännen svarar, eller ringa på dörren och bli insläppt för den delen.

Så jag berättade detta för min gode vän och han sa att det är ju lite fel att jag är den som står honom närmast eftersom ”min pojkvän borde ju göra det, men du och jag har en ’känslomässigt närmre’ relation”.

Idag var jag även på ett läkarbesök och fick en kräm som ska hålla min vintertorra hud fuktig och fin. Alltså det kliar som FAN varje år när det blir kallt ute. Jag blöder eftersom jag river mig över hela kroppen. Samma visa varje år.
Tog även blodprover och leverprover och jag har mycket fina värden. Gött.

På kvällskvisten blev jag irriterad. Väldigt irriterad. Det handlar om mänskliga relationer, så klart. Jag måste verkligen prioritera bort människor som gör mig IRRITERAD.
Det stör mig att vissa människor är så JÄVLA engagerade i andra människors problem, och så inser man att det beror på att de på så sätt slipper ta tag i sina egna sorger och besvär.

Nog om det. Nåt lättsamt nu, direkt från Facebook:


badtofflor i snöEftersom jag är så j@vla seriös hela tiden så ska jag nu vara en smula ytlig.
Nu är säsongen här. Luvsäsongen. Och den irriterar mig.
Har ni luva på jackan och den inte är uppfälld så se till att den är snygg där bak i nacken. Så att den inte korvar sig uppåt, utan den ska vara elegant nedtryckt. Om ni förstår vad jag menar. Otroligt störande.

Säger modekungen som ilar runt i snön iklädd yllesockor och badtofflor… Men luvan är perfekt arrangerad!


sexig boxareNog för att jag är snäll, vänlig och vill alla väl (förutom bovar och banditer, terrorister, våldtäktspersoner, djurplågare och annat skräp) men jag kan faktiskt försvara mig själv när jag blir orättvist behandlad.
(Dock ej med knytnävarna, men desto mer med min glappande trut.)
Låt inte mitt väna yttre lura dig.

Denna måndagsmorgon känner jag mig huxflux lite stolt över att jag behärskar det skogstokiga finska språket. Endast fem miljoner människor gör ju det. De flesta finns i Finland, Sverige, Estland och Ryssland.
Jag har aldrig någonsin studerat finska, utan denna gåva fick jag helt gratis av mina fräsiga föräldrar. (Kiitos!)
Kan således ingenting om grammatik eller diverse regler, och ändelserna blir fel i tid och otid och en hel del ’sverigefinska’ ord och uttryck kommer ur min ständigt glappande trut.
Men lite stolt och tacksam är jag allt.

Språk är ju viktiga grejer och utan språket/n är vi ’bara’ djur. Och vem vill vara ett (o)djur (annat än i kammaren)?


4 chihuahuas
Blake, Emmet, Nathan, Mauri.

Heh. Apropå språk…
En av killarna jag bor med bad mig och Blake att följa med på en långpromenad. Vi har inte umgåtts så mycket pga olika scheman, trots att vi bott ihop i fyra veckor.
Jag tänkte – fördomsfullt – att han bryter lite när han talar finska på grund av att han är lite ’brunare’.
På promenaden hörde han mig tala svenska med Blake och då svitschade han om från finska till svenska. HAN ÄR JU FINLANDSSVENSK!
Så då babblade han på på sin extremt vackra huvudstadssvenska och nu blev vi nog lite polare liksom, som ska byta nummer när jag lämnar behandlingshemmet. (Han själv arbetar här och bor växelvis här och inne i stan.)

Alltså han talar ju så vackert. Som när han sa ”lammhagen” och ”situation” och ”erfarenheter”, då ville jag utbrista: ”säg det en gång till!”
(Lammhaaaaaagen, situatschoon, äärfaarenheetääär.)
Och så naturligtvis en massa finlandismer. ”JätteKIVA” (jättekul) och ”hurja” (ung. grymt) osv.
Jag älskar finlandssvenskan! Speciellt den som talas i huvudstadsregionen.


Jag har fått i läxa att under en veckas tid anteckna hur jag mår morgon, dag och kväll, på en skala från 1 till 9, där 9 betyder toppenbra.

Dagens mående:
Morgon: 9
Dag: 9
Kväll: 3

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 12 (sisu och chutzpah)

Den här dagen på behandlingshemmet:

  • Ett snabbt morgonmöte där vi berättade i tur och ordning om vårt mående. Jag läste upp en ansökan. Det är nämligen så att om vi ska lämna området så måste vi inkomma med en skriftlig ansökan som alla på avdelningen sedan ska ta ställning till. I ansökan framgår när och hur vi ska åka och komma tillbaka och vad vi ska göra och hur detta hjälper oss i vår rehabilitering. Samt lite annan information. Jag ska åka in till stan på måndag för att gå på ett bostadsrelaterat möte samt hämta min post.
  • Jag har bränt mitt ansikte då jag har suttit för länge och för nära min Macbooks skärm. Huden flagnar som om jag bränt mig i solen. Gör ont och jag ser anskrämlig ut.
  • Damerna som delar ut mediciner morgon och kväll tycker att jag har ett så ”fint” efternamn. Tack.
  • Mycket kaffe och många cigaretter (det är inte rätt läge att här och nu sluta med nikotin – och dessutom skulle jag känna mig väldigt ensam eftersom alla på avdelningen röker).
  • En slapp timme då vi ska ”göra nåt ihop”. De flesta körde biljard. Någon frågade om jag ville spela schack men jag har aldrig någonsin spelat schack (och jag vet inte ens om det stavas så…). Jag körde hudvård (se ovan). Ser verkligen ut som om jag vistats i solen utan solskydd i 14 timmar.
  • Lunch följt av avdelningens kaffestund där vi alltid diskuterar veckan som gått och tar emot den kommande veckans schema.
    Ena handledaren sa att psykologen sagt om veckans psykologilektion: ”Det var ett helt otroligt och fantastiskt samtal som jag hade med Kim och NN – eller snarare det samtal som de, som kommer från så olika världar, förde. En helt underbar upplevelse för mig som psykolog att få bevittna detta.”
  • Sjuksköterskan sa att jag är i ”mycket fin fysisk form. Jag skulle inte skicka dig till nåt marathon men du är i mycket god form rent fysiskt.”
  • Kvällsjobb på biblioteket (vilket jag ju älskar).

Och det bästa av allt! Idag fick jag huxflux äntligen flytta! Nu bor jag i huset där husdjur är välkomna, så snart kommer åtminstone Blake hit och gör mig sällskap. Rummet är större och finare än det förra och huset är ett radhus där några av dem som jobbar på behandlingshemmet bor i permanent.

Så hur mår jag psykiskt idag då? Hmm. Jag har lite motstridiga känslor. Känner hopp men samtidigt förtvivlan. Glädje men sorg. Kraft men svaghet. Mod men rädsla. Vet inte om min nytillkomna medicinering har nåt med mitt känslotillstånd att göra men i den situation jag befinner mig i nu så är det förmodligen helt naturligt att känna som jag gör.

Mitt liv skulle ju inte se ut så här! Så känner jag också. Besvikelse. Till en viss grad även förnedring.
Men å andra sidan så har jag ju både sisu (pga finländare) och chutzpah (pga jude) och jag vet att jag kommer att resa mig – mer rakryggad än någonsin.

Jag fick en fin kommentar på Facebook idag:

Tack så mycket!

Och så lite facebookande från dagen:

Oy vey!
Läser tidningarna och bestämmer mig för att varje gång jag gör bort mig eller nåt går åt pipsvängen så ska jag säga att det har ”brustit i mina rutiner” och att det är ”olyckligt” och att jag ska ”se över och gå till botten med detta” och att det inträffade naturligtvis är ”oacceptabelt”. Eventuellt tillsätter jag en haverikommission.

Och, angående allt som händer i SSU:

God morgon.
Här sitter jag med mitt ”smutsiga blod” och kliar mig i huvudet då jag undrar varför jag inte röstade på de lismande, maktkåta socialdemokraterna…
Men så här går det ju när man välkomnar islamister som vill vrida klockan tillbaka. Allt är till salu och den berömda ”värdegrunden” är ingenting värd när makten står på spel.
Kvinnor är andra klassens medborgare. HBT-personer är ”smutsiga” och judar är jävulen själv.
Är det ingen som har lite ryggrad och kraft nog att sätta dessa islamister på plats?
De har ingenting här att göra.

Har vi kämpat så hårt och så länge för vårt öppna, toleranta samhälle helt förgäves?
Man ska inte tolerera de intoleranta, till att börja med.

Men det kommer bara att bli värre ju fler islamister som väller in och utnyttjar vår demokrati (som de ju föraktar lika mycket som de föraktar oss ickemuslimer).

Det är ta mig f@n helt j@vla sinnessjukt att så få verkar bry sig om vad som håller på att hända. VAKNA.

Det har tack och lov inte gått lika långt här i Finland som i mitt födelseland Sverige. Tack och lov har finländaren lite stabilare ryggrad och en rejäl dos sisu och överlevnadsinstinkt kvar efter alla krig och allt elände.

Och sossarna borde bara skämmas. Och sluta jollra om andra partiers ”mörka förflutna”. Tala mer om här och nu!

MVH, orolig judebög som älskar och högaktar kvinnor.

TREVLIG HELG och SHABBAT SHALOM!

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 4 (en ny vän)

Mina nya 20 cents-vinterskor.

Vid frukosten kom den unge mannen (som ’checkade in’ på ’dårhuset’ dagen efter att jag kom hit) och satte sig vid mitt bord. Jag har känt att han har varit lite kontaktsökande. Kanske beroende på att han och jag och ett par till är av den yngre sorten.
Vi pratade om ditt och datt och senare, när vi satt och rökte på våra e-cigaretter, så insåg jag att min ”vätska” (vad den nu kallas) höll på att ta slut. (Den där refillen alltså.)

Den 22-årige ynglingen var inte sen med att erbjuda sig att fylla på min apparat.
En ny vänskap föddes. Och vi ska ju ändå umgås dagligen i sex veckor, så vi kommer nog att lära känna varandra ganska väl.

På morgonmötet med avdelningen berättade jag om gårdagens ångest, och sa att jag mådde bättre idag.
Därefter hade jag ett möte med socialsekreteraren som jag påbörjade en del pappersarbete med igår och allting blev till en absurd cirkel.

Försök hänga med här:
Alla mina papper och beslut från FPA (ung. som försäkringskassan) är på svenska eftersom jag är registrerad som svenskspråkig finländare.
Min socialsekreterare talar inte mycket svenska och förstod inte vad som sades i dessa papper och beslut.
Och det handlar om just sånt där myndighetsspråk som jag inte kan översätta till finska.
Vi ringde således till FPA (som för övrigt betyder folkpensionsanstalten) men damen där förstod heller inte svenska så bra så hon skickade oss vidare till den svenskspråkiga avdelningen (ty de talar ju både svenska och finska där).
Där svarade en dam som bara talade finska. Alltså på servicenumret för svenskspråkiga… Eehm. Jaha.

Så efter några om och men så sa hon att någon tvåspråkig skulle ringa upp mig. Och en timme senare ringde en dam som förklarade allt för mig på svenska. Och nu måste jag förklara allt detta på finska för min socialsekreterare här på hemmet. Som en språkkarusell på en cirkus för dårar.

På lunchen serverades kokt potatis med korvsås. Det fanns även sås med vegetarisk korv. Annars har jag ätit vad som bjudits på. (Jag har alltså varit vegetarian i ca 22 år, för den som inte visste det.) Här är en ödmjuk och ställer inga krav. Och om ni bara visste vad en plats per person kostar Helsingfors stad för varje intagen per dygn så skulle ni förstå.
Ynglingen (han får heta så här på bloggen framöver) satte sig mittemot mig och vi pratade om absurda EU-regler. Som att man inte får sälja råtobak (som man rullar sina egna cigaretter med) med mentholsmak. Och snart förbjuds cigg med mentholsmak helt och hållet, men man kan köpa ett tillägg separat, med smak av menthol. Intelligent va!
Samma sak tydligen med e-cigarettsvätska. Den med mentholsmak är förbjuden som färdigblandad, men man kan köpa de olika beståndsdelarna separat och göra sin egen blandning. Yay, så fiffigt!

Skrota EU. Och sälj snus överallt!
Återigen: varför hade inte Sverige det som krav när landet gick med i EU? Fatta vilka skattepengar som skulle ha rullat in.

Nog om det.

Blev kontaktad av en journalist på Svenska Yle angående mitt senaste alster i Hufvudstadsbladet. Han vill följa upp grejen. Får se om mina källor vill/vågar träffa honom.

Klockan är 16:10 och jag har inget mer på schemat idag. Ska städa mitt rum, läsa lite och eventuellt spela biljard (vilket jag ju är urusel på).

Hörs i morgon.

Gilla, dela, följ gärna!

FINSKA: KANSKE INTE ÄR SÅ SVÅRT SOM DU TROR

Kantri – country (musik)
Estradi – estrad
En kommentoi – jag kommenterar ej
Ooppera – opera
Orgasmi – orgasm
Hipsteri – hipster
Poliisi – polis
Koraani – koranen
Passiivinen – passiv
Aktiivninen – aktiv
Evoluutio – evolution
Armeija – armé
Puuma – puma
Jeesus – Jesus
Tanssi – dans
Juissi – juice
Oregaano – oregano
Kaneli – kanel
Keinua – gunga
Jättiläinen – jätte
Näkkileipä – knäckebröd
Pulla – bulle
Leijona – lejon
Baari – bar
Klubi – klubb

Men jo, sen finns ord som legitimation, som heter ”henkilöllisyystodistus”.

Där brast det.

Gilla, dela, följ gärna!

The Local

Min flitiga man (snart integrerad invandrare med flytande svenska i käften) lär sig inte bara språket – han läser naturligtvis The Local också, för att veta vad som sker i landet.

För ett tag sedan förfärades han när han läste denna artikel:

’We never had a single conversation with a Swede’

Jag lugnade honom och han fattade galoppen och utbrast även: ”Inte går heller jag på restaurang för att sitta och jiddra med någon okänd människa!”

Nu har en ny artikel dykt upp på The Local:

Swedes’ perceived rudeness ’isn’t racially motivated’

Ordet är fritt.

För övrigt gillar jag The Local. På något vis lite rappare och lite mindre tillrättalagt än de svenskspråkiga fuldrakarna.

Gilla, dela, följ gärna!