Anti-D

Någon dag ska jag berätta om vad som kan hända när man äter antidepressiva. Men inte idag. En annan dag ska jag berätta om Korvkillen. Den upplevelsen är nog en av de mest absurda jag fått äran att uppleva. Och en klassiker bland vännerna.
Jag har legat i soffan idag och zappat. Ser sällan på TV och dagar som denna förstår jag inte varför jag betalar TV-licensen. Jag är så tråkigt ordentlig. Och på 20 kanaler fanns inget av intresse. Sport, dokusåpa, krystad familjeunderhållning, skräp på MTV som ju en gång i tiden var en musikkanal. Och så barnkanalerna. Nada para mí. Så jag sätter mig framför datorn och vill så gärna skriva någonting viktigt men det finns inget i mitt huvud just nu. Därför ska jag äta chips nu. Det är en last jag har svårt för att släppa.

Gilla, dela, följ gärna!

Blod

Jag har varit och tagit en massa blodprover idag. Sju rör blev det. Det känns konstigt att önska att något negativt hittas i dessa tester eftersom det ändå vore så skönt att få en förklaring till min fysiska matthet. Humöret snurrar på som en svängdörr på Åhléns City och snabbt går det.
Alla har vi våra ventiler. Min har alltid varit musiken. Ingenting kan förklara mina innersta känslor lika bra som en låt. En känsla i en melodi. Hade jag haft sångröst och inte lidit av social fobi skulle jag ha blivit en utmärkt singer-songwriter.
För några år sedan, jag skulle tro att det var 1998, fick jag ett samtal från en ung långskrivare som genom en av mina dåvarande bekanta fått höra om mitt skrivintresse och han skickade då ett musikstycke till mig som han bad mig skriva en text till. Det gjorde jag och det blev en riktigt klassisk schlager. Den kom så klart inte vidare till finalen. Undrar om den hade gjort det idag, nu när det är så många fler låtar som får vara med i tävlingen. Låten hette Revansch. Och den svängde rejält!

Gilla, dela, följ gärna!

Kurator

Jag har just kommit hem från ett samtal med min kurator. Att gå och prata av mig är det bästa jag gjort på länge. Jag har kommit på att jag måste bli av med allt elände som plågar mig. Och det gör jag bäst genom att använda tangentbordet så det ska jag på allvar börja göra. Ibland när jag upplever ångest går jag in i som en annan värld. Jag knapprar frenetiskt på tangenterna och skriver och skriver (ibland helt osammanhängande) men efter en kvart, tjugo minuter känns det bättre. Att försöka sätta ord på sina känslor är det bästa man kan göra. Vissa gör det verbalt men eftersom jag är kass på att tala använder jag skrivandet som vapen mot eländet. Jag målar också, men det fungerar bara till en viss gräns. Skrivandet är kung.
Hursomhelst. Jag ska skriva mer och mer. Ut med allt. Och bort med alla onödiga krav. Man kan bara göra sitt allra bästa och det ska jag försöka göra.

Gilla, dela, följ gärna!

Befängda tanke

Igår hann jag inte skriva någonting för jag var hos D och laptopen hade jag lämnat hemma. Gjorde något igår som jag skjutit upp i månader, för att inte säga år: jag besökte en optiker och kollade synen. Och javisst hade den försämrats. Inte till något dramatiskt stadium men jag som alltid haft perfekt syn har sedan länge märkt av en förändring åt det sämre hållet. Så nu blir det en glasögonorm av mig nästa vecka. Ett par schysta bågar från Dior fick det lov att bli.
Och nu har jag just kommit hem från min otroligt trevliga läkare. Jag trodde att jag skulle tillbaks till jobbet imorgon men efter läkarbesöket inser jag att det var en befängd tanke. Tänk att man kan gå runt och vara deprimerad (mer eller mindre) i så många år att man tror sig vara den där trista, livlösa personen man beter sig som. Bättre att ta tag i saker, vilket jag är glad över att jag har gjort. Även om det tog ett tag.
Jag har köpt några nya böcker också, som jag ska berätta om lite senare.

Gilla, dela, följ gärna!

Symptom

Hem ljuva hem. Idag har jag fyllt i ett formulär där jag skulle ringa in det påstående som stämmer bäst in på mig. Exempelvis:
x Min aptit är oförändrad
– Min aptit har minskat lite
– Min aptit har minskat mycket
– Jag har ingen aptit
Som synes; min aptit är det inget fel på.
Nu ska jag läsa igenom två feta broschyrer, den ena om ångest och den andra om depression. Sedan ska jag ta itu med ytterligare ett formulär med 90 påståenden som jag ska ta ställning till.
Men först kanske jag måste äta något. Man kan inte leva på bara zoloft.
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Gilla, dela, följ gärna!

Insikter

Idag har jag tagit steg två och insett att jag bara är människa och därmed låtit mig sjukskrivas i tre veckor. Jag måste lära mig att släppa mitt eviga ansvarstagande över saker jag inte har något ansvar för. Vem som helst som känner mig vet att detta är stora saker för mig. Jag var ju på väg till jobbet när jag trodde jag hade en hjärntumör och hade så ont i huvudet att jag inte kunde stå upp. Men nu handlar det om andra saker. Jag känner väggen närma sig, så att säga.

Gilla, dela, följ gärna!

Sicko

Jaha. Nu sitter jag hemma denna lördagkväll och känner febern stiga och halsen må sämre och sämre.
Igår råkade jag – och det var verkligen INTE mitt fel, utan mp3-spelarens eget – radera alla låtar ur min iPod. Jag hade just fått i ordning en massa bra system; som ex. Kyliealbum med bonusspår och remixar osv. Så nog har jag att göra. Fyller på och fyller på.

Gilla, dela, följ gärna!

Hemmakväll

Känner mig småsjuk. Halsont och feberkänningar. Ensam hemmakväll för mig: pasta med pesto och vegeschnitzel. Till det keso, soltorkade tomater och fetaost samt vitlöksklyftor i olja.
Det är lycka det.
Annars är allt elände. PV:n blev förbannad/sur över mitt nattliga besök och allt är drama just nu. Vi skulle åka till IKEA men han skickade ett mail och bad mig åka hem och ”tänka över mitt beteende”.

Gilla, dela, följ gärna!