Var lite mer som en hund

När jag avslutade min (långa!) tid i ’gruppterapin’ sa ena handledaren att jag lyft fram ”hur man ska behandla människor OCH djur”. Det var väl fint sagt!
Jag ÄR ju en fin och bra man, trots att mina åsikter om ditt och datt är en smula spetsiga. Man får ju nämligen inte – likt en svensk politiker – vara naiv, blåögd och bäng. Snarare hård och rättvis och man ska se om sitt hus och vara skeptisk mot främlingar från kulturer där man vill ha ihjäl en. Det är helt naturligt.
Man ska helt enkelt vara lite mer som en hund; ett jävla skällande och nosande vid ytterdörren men visar sig främlingen vara ’kosher’, reko och hyvens så blir den en del av flocken med samma rättigheter OCH skyldigheter som alla andra. Inga konstigheter.

Ha en bra dag.
Var lite mer djurlik, så blir allt bra.
Sluta försöka vara så jävla märkvärdigt mänsklig!

Gilla, dela och följ, för tusan!

En normal jävla bög

Ett av mina största intressen är att lyssna på olika debatter. Jag blir eld och lågor och väldigt ofta riktigt förbannad.

Dagens debatt nummer 1:

Såg en debatt…
Det var alltså en massa amerikanska HBT-människor som diskuterade ingenting och i början presenterade de sig själva. Det var en massa konstigheter som ”queer” och ”non-binary” och man skulle säga ”he” eller ”she” eller ”them” och allt vad det var. 
Jag är så tråkigt konservativ. Sorry för det. Men dessa överliberala tokstollar gör allt så jäkla svårbegripligt och KONSTIGT och ingen kan snart ta hela HBT-grejen på allvar.

Det var uppfriskande när en stor svart karl sa nåt i stil med: ”I’m Billy and I’m from the hoods. I’m a gay man, a Republican and an American”. Så simpelt.

Jag menar. Folk hade just och just lärt sig vad LGBT betyder. Sedan lade man till ett Q. Och sedan ett I och sedan ett A. Och nu… FÖR ATT INKLUDERA SATAN OCH HANS MOSTER så har man lagt till ett plustecken! *vomerar*
LGBTQIA+
För säkerhets skull liksom. Alla ska med!

Hej, jag heter Kim och jag är en normal jävla bög.

I slutet av programmet sa programledaren nåt i stil med: ”Ni är 12 st. LGBTQIA+ -personer här och alla säger ni att ni inte känner er hemma i LGBTQIA+ -världen, hur kommer det sig?”
Jag svarar: JUST DÄRFÖR.

Dagens debatt nummer 2:

Nu såg jag ännu en debatt. Härregu’…
En (svensk så klart) journalist tyckte att det var ”rasistiskt” att någon tyckte att det var ”obehagligt” att skyltarna i matbutiken var på arabiska (gissa en gång vilken vänsterextrem skittidning journalisten representerade).
Jag skulle tycka att det var ”obehagligt” om skyltarna i min lokala matbutik huxflux var på värsta vackra franskan, ty i MITT land talar vi MITT språk. (Eller i detta fall bokstavligt talat mina TVÅ språk.)
Det är väl för fan inte ”rasistiskt” att notera att samhället förändras i takt med den förda migrationspolitiken! Det är heller inte ”rasistiskt” att ogilla dessa förändringar.

Och kan vi inte sluta dra det där förbannade rasistkortet snart? Hur länge ska detta pågå? Så att vi skulle kunna föra en halvintelligent debatt om så bara för en stund.

Gilla, dela och följ, för tusan!

Svep in er, heta muslimska karlar!

Sitter på bussen och eftersom jag är en svårt homosexuell och enormt jämställd man så tänker jag på paret mittemot. Hon är en ordentligt insvept muslima och hennes ägare som sitter bredvid har full koll på sin ägodel. Inte en endaste liten bit hud flashas, så att jag – som man – inte ska gå bananas och inte kunna kontrollera min pulserande sexualitet. 
Men tänk om denne man visste att det inte är hans kvinna jag blänger på. Det är han, som i all sin härligt svettiga, håriga manlighet, väcker mina väldigt vågade fantasier till liv. Vad skulle han säga om han visste att han är sex på två ben?
Lyftkranen nästa för herr da Costa?

Anser i allt mitt sunda jämställdhetstänk att är det några som bör svepa in sig och sluta egga upp utsvultna medelålders män på morgonbussen, så är det de hunkiga karlarna från Mellanöstern. 💁🏻‍♂️

Gilla, dela och följ, för tusan!

Länge leve Sverige. RIP Sverige.

Idag, på Sveriges nationaldag, vill jag fira mitt födelseland. Det fantastiska land som jag växte upp i. 
Det var grönt och lummigt och tryggt. På den tiden kunde en låt som ”Fyra Bugg och en Coca Cola” vinna Melodifestivalen. 
En cykelstöld här och där och den anmäldes och brottet kanske till och med klarades upp. 

Dagens modeord existerade inte. Balkongflicka. (Människoförnedrande) Hijab, niqab, burka. Jihadist.
Inga terrorister på Drottninggatan. Inga rosa bänkar i Stockholms förorter, avsedda för kvinnor så att även de skulle få komma ut lite grann. (Bänkarna togs så klart över av skäggiga män. Kvinnans roll är i hemmet, insvept i tygtrasor.)

På den tiden hade jag aldrig hört talas om att en tonårspojke blivit våldtagen av andra tonårspojkar. 
Brutala gruppvåldtäkter? Visst, våldtäkter, men inte på dagens nivå. I den svenska kulturen är det inte okej att våldta. I de nya ”svenskarnas” hemländer är det en självklarhet att få ta för sig; att bete sig som ett monster som inte kan behärska sina lustar. Speciellt om kvinnan (eller pojken, i avsaknad av kvinnans närvaro i stadsbilden) inte täcker sin upphetsande kropp. 

1987 kunde jag få höra ”bögjävel” (eller ”finnjävel”) i kioskkön, av ”tuffa” killar i stentvättade jeans (som satt dåligt) och obligatorisk hockeyfrilla på huvudet. 
Ingen (förutom nån enstaka psykopat) ville på allvar hänga bögarna på torget eller ta våra mänskliga rättigheter ifrån oss.
De äldre respekterades. 
Man lyssnade på Tracks på P3 klockan 14:03 på lördagar. Svensktoppen på samma kanal på söndagar. 
Alla var inte kränkta hela jävla tiden. 
Man kunde skämta om saker. 

Inga aggressiva rumänska tiggare förföljde dig när du klev av tunnelbanan. 
Du blev inte bortjagad från ”orten” bara för att du var den enda blonda människan som bodde där och den enda som talade ren svenska. (För du var ju faktiskt i majoritet.)

Jag sörjer det Sverige som jag växte upp i. Det finns inte mer. Den nedåtgående spiralen inleddes nån gång på 90-talet. 

Detta är mina åsikter, baserade på egna erfarenheter under 40 års tid i Sverige. Du kan säga emot och ha andra åsikter men du kan inte ta mina upplevelser eller mina slutsatser ifrån mig. 

Grattis Sverige. 
RIP Sverige. Tack för allt. 

Gilla, dela och följ, för tusan!

Är sexuella preferenser ”rasistiska”?

Lyssnade på en podd och jag blev så irriterad att jag nu satte mig vid datorn för att skriva av mig.
AAARGH!

Poddpersonen sa att det existerar ”en extrem rasism” mot asiater på diverse dejtingappar. 
Jag är så IN I BOMBEN trött på det missbrukade ordet RASISM att jag… vomerar. (Höll på att skriva ”polerar bössan” men jag är ju ingen våldsam person.)

Vi snackar om så kallade kn*llappar.
Jag, personligen, går i regel inte igång på asiatiska män. Varför gör jag inte det? Säg det. Asiatiska män är ofta (inte alltid) små och nätta och hårlösa och späda och jag går igång på stora och håriga och robusta karlar. 
Det är en SEXUELL PREFERENS och har INGENTING med RASISM att göra. Anser jag att stora, håriga, robusta män är bättre eller står över späda asiatiska gossar? NEJ.

Det handlar om SEXUELLA PREFERENSER.

Jag går (återigen: i regel) inte igång på blonda män heller. Rasistiskt va? Går heller inte igång på kvinnor. Sexistiskt? Är jag en kvinnohatare? Vidare går jag inte igång på ungtuppar. Åldersrasism? Diggar stora näsor och blir avtänd av små, toppiga. Näsofob?
Osv. Osv. Osv.

DETTA ÄR SEXUELLA PREFERENSER.

Gu’ vad trött jag är på att alla är så sk*tnödiga hela tiden. Och på att allt handlar om ”rasism”. 
SLUTA!
BARA LÄGG AV!

hairy hunk

En blir ju lite matt när till och med ens sexuella fantasier är ”rasistiska”.
Måste jag börja kvotera in olika etniciteter och könstillhörigheter och handikapp och åldrar etc. i mina sexuella fantasier för att vara PK? Blir ett himla gangbang. Jag som är så trist och traditionell att jag bara vill ligga med EN. Skärp er!

Gilla, dela och följ, för tusan!

Urladdning

Idag fick jag beröm i gruppterapin. Till och med en liten spontan applåd och – håll i er nu – ett HANDHJÄRTA!
Dagen började med att jag sa att jag var så irriterad att ”idag kommer jag till och med att svära”.
Sedan kräktes jag ur mig en massa som irriterar mig. Måste ju inte gå in på några detaljer men kortfattat om de orättvisor som uppstår då nyanlända serveras rubbet medan ursprungsbefolkningen går och samlar burkar efter ett helt yrkesliv med höga skatter och pisspension etc. Har så mycket att säga om detta och sitter på så mycket ’inside information’ tack vare mina ”flyktingkontakter”, men mer om det nån annan gång.

Det var skönt. 
Mina handledare samt ’medpatienter’ blev eld och lågor över att få se en ny ”mer passionerad” sida av mig, som alltid verkar så ”lugn och diplomatisk”. (”Eeh. Jag är sån på grund av att jag kommer från det mjäkiga Sverige”.)

Ja. Skönt var det i alla fall och dagen blev fantastiskt bra. Har hamnat i en så hjärtlig och ärlig terapigrupp och det gör mig glad.

så jävla irriterad
Gilla, dela och följ, för tusan!

Vet hut och knip näbb!

Om den där skådisen Jussie Smollett (som jag aldrig hört talas om tidigare) har iscensatt den omtalade ”rasistiska” och ”homofoba” attacken mot sig själv så ska han veta så j@vla mycket hut.

Det finns faktiskt folk som har råkat ut för sånt i verkligheten och han sabbar för riktiga offer.
Undertecknad har blivit utsatt för rasism av de västfientliga blattarna i Tensta samt homohat av homofientliga araber och pursvenska lantlollor på 90-talet, samt för judehat av nämnda arabiska folkgrupp.

Så skärp dig och knip näbb, du lögnaktiga uppmärksamhetstörstiga drama queen!

Gilla, dela och följ, för tusan!

Att inte vilja bo i en så kallad ”invandrartät förort”

För många år sedan bodde jag i en så kallad ”invandrartät förort”.
Jo, min allra första egna lägenhet låg i en sådan stockholmsförort.

Nu, nästan 20 år senare, talas det äntligen om dessa förorters Enorma Problem i media.

Jag var ung, naiv och idealistisk när jag tackade ja till bostaden, trots mina vänners varningar och oro. ”Som blond och gay kommer du inte att få det lätt att leva där”, sa de.
”Men vi lever ju för tusan i Sverige”, kvittrade en runt 20-årig Kim.

Det gick åt helvete ganska direkt.
Jag var i stort sett den enda blonda människan i området och jag blev trakasserad mer eller mindre varje dag som jag tog tunnelbanan till eller från mitt hem.

Jag fick veta att jag ”inte hörde hemma där” och att jag inte var önskvärd.

Trakasserierna eskalerade och jag vågade till slut inte längre gå över torget och ner i tunnelbanan, utan jag tog en buss till en ”svensk” förort och därifrån pendeltåg vidare in till city.

Efter 18 månader fick jag hjälp av min hyresvärd att ta mig från den ”invandrartäta förorten” till en ”svensk” dito.
Jag var mycket lycklig.

Idag skulle jag aldrig bosätta mig i en av dessa förorter och med den rådande svenska måttstocken så lär jag väl bli kallad både ”rasist”, ”fascist” och ”främlingsfientlig”. Om inte ”nazist”.

De där som jagade mig från min första egna bostad – vilket de de facto gjorde av ren rasism – de kallas naturligtvis ej rasister eller liknande modeord.
Det är ju synd om dem. De vet inte bättre. De är offer. De är eviga offer.

Man kan tydligen inte förvänta sig lika mycket av muslimer invandrare som av svenskar*.
Vilket ju i sig är uppåtväggarna rasistiskt.

*Eller sådana som ser stereotypiskt svenska ut, som undertecknad.

Gilla, dela och följ, för tusan!

Kort och koncist om ”rasism” och ”främlingsfientlighet” osv.

Jag har varit hemma i Stockholm i några dagar nu, efter ännu en ljuvlig vistelse i Israel.
Var det min fjortonde resa? Trettonde? Femtonde?

Hur som helst.

Som en väninna sa till mig innan jag åkte: ”Jag förstår så väl – Israel för dig är inte lyx, Israel för dig är en nödvändighet.”

Just så är det.

Endast i Israel känner jag att jag helt och fullt kan slappna av.
Däremot blir diskussionerna ofta vilda, vilket ju är härligt.
De slutar trots allt inte med att två människor ”gör slut” för att de tycker olika – nej, det är helt okej att ha olika åsikter.

(Ingen avfriendning/avföljning och blockering, vilket verkar vara kutym bland svenskar på sociala medier.)

Jag blir – som så många andra – deprimerad av detta nya Sverige.
Av det kollektiva självmordet.
Av självföraktet.
Av det eviga tugget om ”rasism”. Åh, RASISM. Allting ÄR RASISM.
Minsta lilla åsikt som inte överensstämmer med bilden som våra propagandamaskiner (media) i kärleksfull symbios med våra folkvalda dag ut och dag in spottar ur sig, är RASISM och inte minst FRÄMLINGSFIENTLIGHET.

Vänligen läs ovanstående ord igen. Analysera det.
Vad betyder det?
Att vara ”fientlig mot främlingar” – hur är man då?

Tänk på detta varje gång du läser eller hör ordet.

Det är så hjärntvätt fungerar.
Det är så ett ord fullständigt urvattnas.

Du inser snabbt att 99% av människorna som kallas rasister och/eller främlingsfientliga inte alls är det.

Vi kan ju, när vi ändå är igång, ta upp det här med ”rasist-” och ”hatsajter”.

Samma sak där. Varken rasism eller hat. Bara åsikter som inte accepteras av Den Fina Lilla Eliten (journalister och politiker).

Sveriges största – verkliga – hatsajt heter Aftonbladet och det är skrämmande att så många människor faktiskt l ä s e r vad blaskan så tvångsmässigt kastar ur sig.

Har ni förresten märkt hur bilden av Sverige förändrats?
När du är på resande fot ute i världen och du möter lokala människor så är det inte så att de börjar prata om ”free sex” och ”blondiner” när de hör att du kommer från Sverige.

De talar inte ens om ”feminism, jämställdhet, Palme, mänskliga rättigheter”.

Nej. Vad folk ute i världen associerar med Sverige år 2015 är islamism och ett evigt daltande med terrorister och jihadister.

”You are doomed.”

”You are shooting yourself in the foot.”

Det är väldigt deprimerande.

Vilken tur att jag äter antidepressiva.
Gör du det?

Gilla, dela och följ, för tusan!

Hashtag brasklapp

En gammal kollega till mig ”avvännade” mig på Facebook.
Vi har känt varandra i 20 år och nu detta.

Hon upprördes över att jag använde ordet ”blatte”.

Jag skrev om två ”grabbiga blattar i blåställ” som satt vid bordet intill på en restaurang.

Efter att hon tagit till orda så förklarade jag att ordet blatte i min ordbok inte har någon negativ klang – att det ligger på samma nivå som orden bög och finne.

Hon beklagade att våra ordböcker såg så olika ut och därefter försvann hon ut ur mitt festliga liv.
Efter 20 år dömer hon mig alltså SÅ hårt.

Jistanes alltså.
Jag är ju till och med gift med en blatte.

Kanske måste jag börja säga ”hashtag brasklapp” varje gång jag öppnar truten/knapprar på tangenterna. Någon kan ju känna sig ”kränkt”. Vi lever trots allt i de kränktas förlovade land.

”Hashtag brasklapp: jag menar inget illa med detta…”

#Brasklapp

Gilla, dela och följ, för tusan!