Jag vet inte, Madonna. Jag vet inte.

Det är lite ”jobbigt” att vara ett stort (enormt) fan av Madonna just nu, men det är ju ändå när det går lite taskigt som man måste stå vid den utsattes sida. Och så vidare…

Först släpptes den urtrista singeln Medellín, följd av okejiga I Rise och därefter tråkiga Crave (som jag snart ska återkomma till) samt det stora frågetecknet Future. (Läs mer här.)
Och vad hände sedan då? Jo, ett urtrist och rent ut sagt kasst uppträdande på Eurovisionfinalen.

Efter det numera ökända uppträdandet på Eurovision Song Contest skrev jag i affekt:

Nu ska schlagermadonnabögen vara lite provocerande. 
Ni vet hur mycket jag älskar Madonna och vad hon har betytt för mig, men…
För tio år sedan hade Eurovision behövt Madonna. 
Idag behöver Madonna Eurovision.
FÖRLÅT.
Hon är min drottning men hennes tre senaste låtar hade inte gått till final från semin. 
(Så hon kallar in en 30 år gammal hit.)
Förlåt!
Jag ÄLSKAR Madonna men jag är inte fundamental.

Det var mina raka ord kanaliserade och komprimerade.
Inte nog med att sången var kass – hela alltet kändes livlöst och oinspirerat. Att stå iklädd en massa svart tyg och yla i en trappa känns inte direkt partaj. Att sedan lägga ut klippet på youtube med starkt redigerat ljud känns ju bara B. Varför kunde Madonna (eller hennes stab och skivbolag?) inte bara säga att ”det där gick ju inte så bra, men här är klippet i alla fall”? Det hade varit mer Madonna-aktigt.
Och Future? Vad tusan är det för låt?

Tillbaka till singeln Crave. Den har vuxit lite hos mig. Jag kommer aldrig någonsin att älska låten men i just detta nu känns den som hittills bästa låten från Madame X. Videon är snygg dessutom. Men jag förstår mig verkligen inte på dessa samarbeten med småpojkar som ”rappar”. De fyller ingen som helst funktion. De stönar fram nåt ”ööh” eller ”yeah” här och där, eller upprepar vad Madonna just sjungit. Helt värdelöst.
Dessutom är de så unga att de inte ens kan tala ordentligt/rent, såg jag i ett klipp med en av dessa gossar (vem av dem som är vem och vilka de egentligen är vet jag inte och jag är högst ointresserad av att ta reda på det).
Bara ta bort dem.

Jag ser verkligen – med darrande underläpp – fram emot att hela albumet släpps. Kommer jag att gråta av lycka eller av olycka? Det är den stora frågan.

Foton: youtube/vevo

Gilla, dela, följ gärna!

Musikalisk höjdpunkt

Idag vill jag berätta om mitt livs musikaliska höjdpunkt.
Det var tisdagen den 21 mars 1989 då Madonnas album ”Like a Prayer” släpptes.
Titelspåret hade släppts som singel 2,5 veckor tidigare och jag minns så väl när jag hörde detta mästerverk för allra första gången. Melodin! Texten! Sången! Körerna! Helt enkelt briljant. Dessutom fanns några riktigt bra remixar på de två maxisinglarna.

Den där tisdagen i mars gick jag till Rydéns skivbutik på lunchrasten för att se om de hade fått in dagens (veckans?) leverans. Men nej.

Jag gick tidigare från skolan den dagen (skolkade lite grann) och tillbaka till butiken och där fanns den! (Pris: 85 kronor.) Med det fantastiska konvolutet. Så classy. Så sassy. Så stiligt. Så perfekt.
Missade skolbussen och promenerade hem. Sju kilometer. Och jag ville bara komma hem för att lyssna!
Ni förstår, ungdomar, att på den här tiden läste vi om ett kommande skivsläpp i tidningarna flera månader innan släppet och sedan fick vi snällt vänta. (Tidningarna i mitt fall var svenska Okej och tyska Bravo.) Inga märkliga nedladdningar. Inga snabba klick. Nej. Väntan! Musiken var värd någonting på den tiden.

Jag kom hem och plockade ut LP:n ur fodralet. Ur högtalarna strömmade den ljuva musiken. Aldrig hade Madonnas röst låtit så ”nära”. Så skör men stark på samma gång. Jag njöt i mitt pojkrum och vårsolen sken. Jag minns det så tydligt.

Poppärla efter poppärla: ”Express Yourself”, ”Love Song” (med Prince), ”Till Death Do Us Part” (om äktenskapet med Sean Penn), den fantastiska balladen ”Promise To Try”, barnsligt underbara ”Dear Jessie”, superballaden ”Oh Father” samt familjekärlekslåten ”Keep It Together”.
Och så fick vi den bortglömda balladen ”Spanish Eyes”, i vilken Madonnas röst spricker några gånger, och det låter så äkta och känslosamt.

Ett musikaliskt och konstnärligt mästerverk från början till slut. LP:n var parfymerad och en liten ljusblå papperslapp med ”The facts about AIDS” låg i konvolutet (året var som sagt 1989).
På fotografierna fick vi se en mörkhårig Madonna och hon var så jäkla snygg.

För hela 30 år sedan kom detta album och det håller än idag. När jag lyssnar på låtarna, när jag ser fotografierna och den snygga layouten samt när jag tänker på vad ”Like a Prayer” har betytt för mig så blir jag en smula tårögd. Och tacksam!

Inget album har lyckats slå ”Like a Prayer”.
Men nämnda donnas ”Ray of Light” kom nio år senare i närheten.

Madonna – Like a Prayer
Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 42 (sista hela dagen)

Sista hela dagen på behandlingshemmet är här. Oj, vad det har gått undan.
Den här dagen har varit slapp och slö. Som vanligt vaknade jag 06:00 (utan väckarklocka – så min dygnsrytm är sannerligen tillbaka) och efter morgonmedicin och frukost jobbade jag ett tag på biblioteket.
Asch, jag påbörjade detta inlägg på ett pappersark i bibliotekets anteckningsblock och sedan glömde jag att ta med mig det. Det stör mig lite. Vill inte att det ska ligga där till allmän beskådan men nu är dörren låst. Nåväl…

Ett (här något censurerat) inlägg från Facebook:

En sak som jag tar med mig från behandlingshemmet är vetskapen om att jag inte är galen. All terapi har fått mig att inse att jag har gjort en del galna saker men _jag_ är inte galen.
En handledare (eller om det var psykologen) sa att hon förstod varför jag var så nere när jag kom hit, efter att jag berättat om mina erfarenheter. Jag har en hel del i bagaget som jag inte berättar så öppet om. Som har fått det att slå slint på olika sätt.
(…)
Och så allt det där som sitter kvar från barndomens dagar. Späda gossar med ’udda’ intressen och utländsk bakgrund var inte populära på den tiden. (Därav mitt extrema bekräftelsebehov i vuxen ålder; min vilja att vara omtyckt. Se, allting hänger ju ihop.)

Men jag är inget offer. Det är inte det jag säger. Jag är ju själv den gemensamma nämnaren. Jag har bjudit in drama och elände genom att jag – mer eller mindre aktivt – har gjort fel val. Och trots att jag är skeptisk mot de flesta människor (eftersom de flesta ju är vidriga as) så har jag faktiskt varit en smula naiv! Jag är för snäll helt enkelt. Och vill alla så väl. Jag har insett att jag har den där egenskapen som många damer har, när de dejtar massmördare och andra problemmakare; de vill ’laga’ dessa människor.
Men nu är det slut med allt sånt där. Nu sätter jag mig själv främst.

Vem som helst släpps inte in. Gränskontrollerna är i full gång!

Kvar på schemat: arbete i biblioteket, tvätt och städ samt avskedsmöte i morgon bitti. Sedan checkar jag ut efter en fantastisk vistelse på detta behandlingshem.


För tre dagar sedan checkade det in en kvinna som tillsammans med sin hund bor med oss. Synd att de kom hit just när jag är på väg bort, ty hunden är väldigt söt och kvinnan är mycket trevlig. Skulle gärna lära känna henne lite bättre.
Det är just det som har varit så överväldigande här på behandlingshemmet: alla dessa fantastiska människor. Samtliga har ett problem av någon sort, men de är himla fina och rara, de flesta av dem.

Foto från discogs.com.

De senaste dagarna har jag lyssnat väldigt mycket på Lena Philipsson och Orup. Både tillsammans och separat. Det slog mig att albumet ”Dubbel” släpptes för hela tio år sedan. Jistanes. Jag hade tippat på tre-fyra år sedan.
Hur som helst. Albumet är ju hur bra som helst.
Lyssna bara på Jag hatar att vakna utan dig, 1 skäl och Bara en polis. Och alla de andra! Härlig mogenpop för oss som har varit med ett tag.

Tack för idag. Nu ska farbror gå till kiosken och handla lite avslutningschoklad, dammsuga, duscha och sova extra tidigt.

Gilla, dela, följ gärna!

Lady Gaga – Born This Way

Äntligen är det den 23 maj och Gagas nya alster är här!
Jag har lyssnat in mig riktigt ordentligt och nedan finns mina låt-för-låt-betyg.
Först vill jag bara säga att jag älskar soundet – kombinationen av grova guror och tunga synthar tilltalar mig!
Det otroligt fula omslaget ska jag inte kommentera…
Born This Way (Bonus Track Version)

  1. Marry The Night 5/5
    Väldigt stor låt. Enorm. Den susar genom natten.
  2. Born This Way 4/5
    Första singeln slog ner som en bomb och jag tycker att den funkar bra som leadsingle. BTW introducerar albumet fint, inser jag nu när jag hört samtliga låtar.
  3. Government Hooker 5/5
    Omedelbar favorit. Börjar med nåt slags operaylande men snart kommer de underbara synthljuden fram och jag älskar dem.
  4. Judas 5/5
    Singel nummer två har vuxit från en fyra till en fullfjädrad femma. Stökig dänga som känns en smula Leila K.
  5. Americano 3/5
    Nej, detta är verkligen ingen ny Alejandro. Snarare lite åt Madonnas Spanish Lesson-hållet och den blev ju faktiskt med tiden en av mina favoriter från Hard Candy (2008).
  6. Hair 5/5
    Fantastisk låt som växer och växer och jag gillar faktiskt den där omtalade saxofonen. Briljant text!
  7. Scheiße 4/5
    Lite crazy – och jag gillar det. Synthigt, 80-taligt och rått.
  8. Bloody Mary 5/5
    Ännu en omedelbar favorit och jag kan nästan höra Madonna framföra den. Mycket fin melodi.
  9. Black Jesus + Amen Fashion 3/5 (Bonusspår)
    Hmm. Lite stökig låt – det händer väldigt mycket. Diggar 80-talsrefrängen. Kan bli en fyra men får nöja sig med tre dansanta Kimmor tills vidare.
  10. Bad Kids 4/5
    Älskar verserna men refrängen håller inte hela vägen till en full femma.
  11. Fashion Of His Love 4/5 (Bonusspår)
    Blippbloppig popdänga som jag vet kommer växa rätt rejält.
  12. Highway Unicorn (Road To Love) 4/5
    Ännu en stökig dänga. Verserna + refrängen sitter inte riktigt i varandra – de snarare tvångssys ihop. Det funkar det också. Refrängen loopade i mitt huvud när jag vaknade efter att ha lyssnat på albumet non stop kvällen före.
  13. Heavy Metal Lover 3/5
    Hmm. Förmodligen den låt jag har svårast att ta till mig. Elegant och mysig melodi i refrängen, men… lite svåra verser.
  14. Electric Chapel 3/5
    De grova gurorna byts snart ut mot en mjuk synthmatta. Lite tjatig. Hmm… en trea.
  15. The Queen 3/5 (Bonusspår)
    Oj oj, känner lite ABBA-vibbar i inledningen. Fin melodi men lite rörig helhet.
  16. Yoü And I 5/5
    Fantastiskt fin text. Lite lugn och fin melodi. Diggar hårt!
  17. The Edge Of Glory 5/5
    Växte från en fyra till en femma när jag såg Gaga göra låten live.

CD 2

  1. Born This Way (The Country Road Version) 2/5
    Visst, kul när en låt får en helt ny kostym, men nja…
  2. Judas (DJ White Shadow Remix) 4/5
    Trevlig, rivig remix.
  3. Marry The Night (Zedd Remix) 5/5
    Underbart hysterisk electromix!
  4. Sheiße (DJ White Shadow Mugler) 3/5
    Något tilltokad version. Eller… Lite väl tillplattad version.
  5. Fashion Of His Love (Fernando Garibay Remix) 3/5
    Okej.
  6. Born This Way (Jost & Naaf Remix) 3/5
    Lite tjatig synthgrej.

Avslutningsvis: I like it och jag belönar Born This Way med fyra dansanta Kimmor.

Relaterade länkar: Exp, Jerry, AB, GP, Syd, HD, DN, SvD, DN, Exp
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
Gilla, dela, följ gärna!

I väntan på Gagas nya LP

Åh, vad jag ser fram emot Lady Gagas nya album. Jag är ju ingen Spotifymänniska så jag har inte hört mer än singlarna (albumet finns ju redan på Spotify Premium). En som har avnjutit hela plattan är den finemangfina Jerry – läs hans utlåtande här.
Medan jag väntar (Born This Way släpps på måndag) så ser jag intervjuer och kollar videor. Ah!



Avslutningsvis den underbara ”Judas”:

Gilla, dela, följ gärna!

Musik: Britta, Riha + Gaga

Lite musik då – det är ju fredag.
1. Härligt att Rihannas underbara S&M finns i ny version – med Britney som medspelare! Vilket superkalas. Det är här man märker att Brittis – som ju inte är någon stor vokalist – trots det har en popröst. Och jag diggar den. Hon må ha feta låtskrivare och grova producenter i ryggen, men utan Britney blir det bara standardpop av det hela.
2. Och härligt att remixarna av Britneys fantastiska Till The World Ends släpptes idag. Har just matat in dem i iPhonen och ska snart lyssna järnet.
3. Läckert smäckert att Lady Gagas kommande singel Judas äntligen dykt upp på iTunes (bara så där). Love it.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,
Gilla, dela, följ gärna!

Musik: Britney Spears "Femme Fatale"

Som ni har väntat!
Äntligen kommer mina betyg på låtarna på Britneys ”Femme Fatale”.
Som ni ser så är det ett mycket bra album. Det tog ett tag för mig att lyssna in mig på dängorna då de går in i varandra på ett bra – och mindre bra – sätt.
Nu kan jag låtarna och nu kan jag äntligen sätta mina åtråvärda stjärnor på dem.
britney femme fatale
(De fyra sista bitarna är så kallade bonusspår.)


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Gilla, dela, följ gärna!

Musik: Gaga-lycka!


Sjung med nu, alla osäkra små tonårsgossar och -töser och -annat.
Alla ska med!
Så fruktansvärt bra. Jag gråter lite av ren lycka och glädje.
INTRO:
IT DOESN’T MATTER IF YOU LOVE HIM, OR CAPITAL H-I-M
JUST PUT YOUR PAWS UP’
CAUSE YOU WERE BORN THIS WAY, BABY
VERSE:
MY MAMA TOLD ME WHEN I WAS YOUNG
WE ARE ALL BORN SUPERSTARS
SHE ROLLED MY HAIR AND PUT MY LIPSTICK ON
IN THE GLASS OF HER BOUDOIR
”THERE’S NOTHIN WRONG WITH LOVIN WHO YOU ARE”
SHE SAID, ”’CAUSE HE MADE YOU PERFECT, BABE”
”SO HOLD YOUR HEAD UP GIRL AND YOU’LL GO FAR,
LISTEN TO ME WHEN I SAY”
CHORUS:
I’M BEAUTIFUL IN MY WAY
’CAUSE GOD MAKES NO MISTAKES
I’M ON THE RIGHT TRACK BABY
I WAS BORN THIS WAY
DON’T HIDE YOURSELF IN REGRET
JUST LOVE YOURSELF AND YOU’RE SET
I’M ON THE RIGHT TRACK BABY
I WAS BORN THIS WAY
POST-CHORUS:
OOO THERE AIN’T NO OTHER WAY
BABY I WAS BORN THIS WAY
BABY I WAS BORN THIS WAY
OOO THERE AIN’T NO OTHER WAY
BABY I WAS BORN-
I’M ON THE RIGHT TRACK BABY
I WAS BORN THIS WAY
DON’T BE A DRAG -JUST BE A QUEEN
DON’T BE A DRAG -JUST BE A QUEEN
DON’T BE A DRAG -JUST BE A QUEEN
DON’T BE!
VERSE:
GIVE YOURSELF PRUDENCE
AND LOVE YOUR FRIENDS
SUBWAY KID, REJOICE YOUR TRUTH
IN THE RELIGION OF THE INSECURE
I MUST BE MYSELF, RESPECT MY YOUTH
A DIFFERENT LOVER IS NOT A SIN
BELIEVE CAPITAL H-I-M (HEY HEY HEY)
I LOVE MY LIFE I LOVE THIS RECORD AND
MI AMORE VOLE FE YAH (LOVE NEEDS FAITH)
REPEAT CHORUS + POST-CHORUS
BRIDGE:
DON’T BE A DRAG, JUST BE A QUEEN
WHETHER YOU’RE BROKE OR EVERGREEN
YOU’RE BLACK, WHITE, BEIGE, CHOLA DESCENT
YOU’RE LEBANESE, YOU’RE ORIENT
WHETHER LIFE’S DISABILITIES
LEFT YOU OUTCAST, BULLIED, OR TEASED
REJOICE AND LOVE YOURSELF TODAY
’CAUSE BABY YOU WERE BORN THIS WAY
NO MATTER GAY, STRAIGHT, OR BI,
LESBIAN, TRANSGENDERED LIFE
I’M ON THE RIGHT TRACK BABY
I WAS BORN TO SURVIVE
NO MATTER BLACK, WHITE OR BEIGE
CHOLA OR ORIENT MADE
I’M ON THE RIGHT TRACK BABY
I WAS BORN TO BE BRAVE
REPEAT CHORUS
OUTRO/REFRAIN:
I WAS BORN THIS WAY HEY!
I WAS BORN THIS WAY HEY!
I’M ON THE RIGHT TRACK BABY
I WAS BORN THIS WAY HEY!
I WAS BORN THIS WAY HEY!
I WAS BORN THIS WAY HEY!
I’M ON THE RIGHT TRACK BABY
I WAS BORN THIS WAY HEY!

Gilla, dela, följ gärna!

Musik: Britney slår rekord både här och där

Brittis slår rekord både på Billboardlistan och hemma i mitt eget musikbibliotek – senaste singeln spelades just för hundrade gånger (på elva dagar). Aldrig har väl någon dänga spelats så flitigt på repeat som Hold It Against Me. Vi måste nog gå tillbaka till Like A Prayer-tiden för att få se något liknande (och på den tiden fanns ju varken iTunes, Last-fm eller… ja, knappt datorer).
För att jag ska älska en låt så här hårt så ska den innehålla dessa ingredienser:
1. En fin melodi
2. En trevlig text
3. Något slags överraskningsmoment
4. En twist (Madonna var (är?) väldigt bra på att just twista till det)

Nu har den Jonas Åkerlund-regisserade videon ännu inte kommit, så vi spelar Gimme More istället – älskade denna dänga om möjligt ännu mer än HIAM när den kom. Och ’twisten’ ”It’s Britney, bitch” är ju så ljuvlig att producenterna måste ha gråtit av lycka när de fick till det.
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Gilla, dela, följ gärna!