En lördag i januari

Det var ju en rätt okej dag det här. En är i ett sådant skede i livet (och i en sådan ålder) att när det inte händer så mycket så är det en bra sak.

Överraskningsterapi med den där israelen som jag dejtade för några år sedan.
”Vill du tala om saken?”
”Heh. Jag talar om mig själv i terapin fem timmar om dagen.”
”Men med mig kanske det är annorlunda.”

Och det var det. Han är fin han. Intelligent som få och stilig och snäll. Uppskattas i denna dinga värld full av fulhet och elakingar.

Tog en solskenspromenad. Det var vackert. Gick igenom ett elegant villaområde och alla lyckliga familjer satt där inne i husen och var så j@vla lyckliga. Jag unnar dem det.

Blake hade extrema gaser. Var tvungen att vädra riktigt ordentligt. Han duschade förresten med mig igår. Smidigt att ha en liten hund: bara att naken plocka upp honom i famnen och gå och ställa sig i duschen.

Lagade en enkel men smarrig lunch/middag: kokta äggnudlar med en sörja bestående av burkchampinjoner, en hel röd chili, några vitlöksklyftor, rödlök, grädde, salt och mycket svartpeppar.

Samtalade med ”Zlatan”. Söt var han.

Lämnade så klart en sensuell detalj, som en pil mot härligheten.

Rakade mitt stora ansikte samt pattarna och smorde in mig med brun utan sol-kräm. Den är flera år gammal så vi får väl se hur jag ser ut i morgon.

Hittade mina trådlösa hörlurar och har dem på mig när jag ilar runt här i huset, med uppiggande pop på relativt hög volym. Lite lördagskänsla.

Inte många hemma här idag. Ungtupparna som bor här sitter och spelar framför sina datorer. Hela nätterna och halva dagarna. För mig helt galet. Bara tanken får mig att känna ångest.

En av dem frågade mig hur det går med ”bruden”. 
”Det går bra. Med mannen”, svarade jag.
”Ah. OK. Bra.”
Skönt att de unga inte bryr sig om folks eventuella homoemotionella läggningar. Annat var det som sagt förr. Låt oss inte vrida klockan tillbaka genom import av människor från homofientliga kulturer. Tack på förhand.
Farbror deltog inte i Frigörelseveckan* när det begav sig för att sedan på ålderns höst se att allt arbete går till spillo.

(*Innan vänsterextrema och överkommersialiserade Pride tog över och kappvändare som aldrig gjort nåt för saken började casha in. Inte minst såna där bedrövliga ”kändisar” som aldrig riskerade någonting för den goda sakens skull, som då var så kontroversiell. Usch.)

Gilla, dela, följ gärna!

Fyrverkerier. President. Komplimanger. Droger. Ensamhet.

I väntan på min årskrönika kommer här några rader från Facebook.

1 januari

Blake springer in när smällarna smäller. Och det smäller som vanligt dygnet runt i flera dagar. Tycker ni vuxna människor verkligen att det är ”häftigt” med dessa vulgära fyrverkerier och – ännu värre – med alla dessa smällare? *Boom!* liksom. Verkligen jättekul! Exploderar det inte tillräckligt i alla era sinnen? I hjärtat? I hjärnan? I könsorganen? Väx upp. Och tänk på djuren, om inte annat.

1 januari

Republikens president Sauli Niinistö höll ett okej nyårstal. Här är min favoritdel. De svenska vi gillar olika-töntarna har en del att lära. (Ni vet de där som låtsas ’gilla olika’ men egentligen bara gillar såna som tycker som de själva – dvs är vänsterextremister. Samt att de anser att alla som inte tycker som de är ett ”hot mot demokratin” då de uppenbarligen inte ens vet vad ordet demokrati betyder. Tvi vale.)
Spola fram för svenskspråkiga delen.

1 januari

Samtalade i natt, medan de vulgära fyrverkerierna fyllde Helsingfors himmel, i flera timmar med en (tills då för mig okänd) 65-årig morfar som sa nåt i stil med: ”Du är en oerhört intressant person” (vilket låter mycket bättre och betydligt ’starkare’ på finska) ”och många irriterar sig förmodligen på dig medan andra blir starkt attraherade, men i vilket fall som helst så gör du intryck och man kommer ihåg dig.”

Det var väl en fin komplimang till någon som ser det som Livets Stora Skräck att vara en grå mus – en s.k. ”blyertsperson”. Nån som inte riktigt syns och som lätt går att sudda ut. En parentes. NEJ TACK. Får ångest av blotta tanken.
Mycket nöjd med kvällen. Nu plockar vi alla fram nya kalendern och fyller den med roliga och bra saker!

1 januari

Oli kyllä sellainen karaokeilta että huh-huh. Kyllä tämä vanha kääkkä jaksoi hoilata. Vähintään 11 biisiä, kun nopeasti päässäni lasken. Jengi hoilasi mukana (ja tanssivat kiihkeästi) erityisesti kun vedin ”Tule luo”, ”Evighet”, ”Sata salamaa” sekä ”Kärleken är evig”. Aika upea tunnelma kyllä.

Eräs 65-vuotias isoisä jututteli minua ja kerroin elämäni stoorin ja kun kuuli kokemuksistani hän sanoi kyllä ymmärtävänsä miksi olen masennukseni käynyt läpi. ”Juu… No mitäköhän tohonkin asiaan nyt sanoisi.” Ja sitten här sanoi yhtäkkiä: ”Sinä olet uskommattoman mielenkiinotinen yksilö.” 😮
Ja: ”Sinä varmasti ärsytät joitakin ja viehätät kovasti joitakin, mutta teet aina vaikutuksen. Sinut muistetaan.” Olipa kauniisti sanottu!
Lähdinpä neljältä kotiinpäin ja sanoin herralle: ”Sain tänään ensin päivällä viisi tuntia ryhmäterapiaa ja nyt sinun kanssa muutaman tunnin. Olipa hyvin terapeuttinen päivä. Kiitos siitä.”
Hyvin tyytyväinen tähän iltaan.

2 januari

Jag behöver sällan handla mat numera och förklaringen till det är att matbutikerna och restaurangerna här i flådiga Tölö lämnar in all överbliven mat (med utgångsdatum typ idag, dvs den är fullt ätbar i minst en vecka framåt) till en butik runt hörnet från stället som jag är på ”kurs” på här på Mechelingatan*.
De ställer ut ett par lådor på gatan varje förmiddag och jag kom just därifrån med en hel matkasse bestående av bland annat fil, bröd, en fryst pizza för en dålig dag, keso (grynost på finlandssvenska), en wrap etc.

Som vi alla vet så är det en stor synd att slänga mat, så detta är ju en god idé. Lådor finns lite överallt i stan.

*Gatan har fått sitt namn efter Leopold Mechelin (1839-1914) – en finländsk liberal politiker och professor.

2 januari

Nu verkar stormen som ”utlovades” i förrgår ”äntligen” svepa in över landet. Det är inte lika illa här på fastlandet som det är på Åland. Där råder kaos och kalabalik.
Här hemma råder en annan typ av kaos då jag flyttar. Ja, bara en trappa ner alltså, då jag får ett betydligt större rum.
Trodde aldrig att jag skulle trivas med att bo i ett kollektiv eftersom jag är en mycket privat person (förutom på sociala medier dårå) men jag trivs mycket bra. Här finns trevliga människor och på första våningen bor de allra trevligaste: herr Finlandssvensk, Fotbollsspelaren samt de två mycket artiga och mycket unga ”männen”.

På övervåningen bor ”bögen och hans bitch”. De är helt reko och hyvens men de lever i sin egen tvåsamhet och välkomnar inte riktigt utomstående. Hur man än försöker konversera så uppkommer ingen konversation från deras sida. Lite trist, men men.

Här finns _alltid_ nån att prata med, som vet vad en går igenom. Det är skönt. Denna form av boende passar mig överraskande bra och det är ju härligt att ha folk omkring mig 24/7 då min största skräck i livet är ofrivillig ensamhet.

I dagens sista diskussionsgrupp på ”kursen” talade vi om just skräck. Det var tydliga plus och minus på tavlan där vi var och en skulle fylla i vad som är bra och dåligt just nu. Och varför. Och motivera inför hela gruppen. Och jag valde just Den Ofrivilliga Ensamheten™ som det allra värsta och den största skräcken.
Man får sannerligen gräva djupt i själen på denna ”kurs” och det är nyttigt men även psykiskt utmattande.

3 januari

Nu börjar de äntligen få lite uppskattning – finländarna som hjälpte till att bygga upp den svenska välfärden som nu, tack vare inkompetenta politiker, raseras i ett rasande tempo. Vi finnungar mobbades och föraktades men numera låter det – tack och lov – annorlunda. Så kan det gå. Sevärd serie.

”Under 1950-70-talen kom hundratusentals finländare till Sverige för att arbeta och söka ett bättre liv. Det här är en serie om de som kom – hur levde de, hur gick det för dem i det nya landet?”

3 januari

God morgon från ”kursen”. Igår hade vi besök av en mycket inspirerande äldre herre (som hela tiden kallade mig ”herrasmies Kim”, ”gentlemannen Kim”) som berättade om sitt långa händelserika liv.
Bortlämnad av föräldrarna. Barnhem. Hemlöshet. Ett liv på gatan med droger.
”Så vaknade jag upp en dag, nyktrade till och jag mådde skit och hade fått alla virus som man kan tänka sig – inkl. hiv – men jag fick ordning på livet till slut och nu föreläser jag.”

Vad lär vi oss av detta?
Minst två saker:
– börja inte knarka
– sätt inte barn till den här världen om du inte kan/vill ta hand om dem och ge dem trygghet och villkorslös kärlek. Mycket simpelt egentligen.

3 januari

Kort dag på ”kursen” idag (passande då vi har en massa möten och diskussionsgrupper på hemmaplan på torsdagar) och vi talade bl.a. om det här med att ge och ta emot positiv och negativ feedback. Och just det här med att det negativa alltid tar över.

Konkrekt exempel: under skoltiden när vi redovisat någonting (oftast en bok) så skulle alla då komma med feedback. Vad var bra och vad var dåligt? (På den tiden var man inte lika försiktig så man sa ”dåligt” istället för dagens ”mindre bra”.)
Jag minns endast det dåliga: ”Kim talar för tyst och han är för blyg och bunden till manus.”
Nio år senare ville jag skrika: ”Har ni ännu inte förstått och accepterat är det är sån jag är? TYST och BLYG!” Men det vågade jag ju inte då jag var just det. (Annat är det idag…)

Sen kom jag på att jag på nyårsafton fick två komplimanger av två främlingar. Den ene sa att jag var stilig och den andre sa att jag var intelligent. Det är ju kul att höra att nån finner en fysiskt attraktiv men det är ännu roligare att höra att någon finner en intelligent. Så gammal är jag nu, att insidan är viktigare än utsidan. Fatta!

Gilla, dela, följ gärna!

Så ”hård” och ”oresonlig” är jag

Eftersom jag ofta blir anklagad för att ha ”hårda” och ”oresonliga” politiska åsikter så ska jag idag ta det hela till ett personligare plan, så att det kanske är lättare att förstå varför jag tycker som jag tycker.

Hade jag (som medborgare) fått samma bidrag och hjälp av staten som min f.d. flyktinggranne så hade jag inte behövt bli hemlös för tre månader sedan.

Hade min pensionerade väninna som arbetat och slitit i hela sitt liv fått högre pension så hade hon inte behövt klippa sina cigarettfilter i två delar (”då räcker de ju dubbelt så länge”) (och innan nån drar ”hon har ju råd att röka-kortet” så vill jag inflika att a) pga sjukdom avråder hennes läkare henne att sluta röka och b) att röka är det enda nöje hon har kvar i livet och den enda motion hon får är när hon orkar ta sig ut på gården med rullatorn för att ta sig en cigg).
Hade den där flyktinggrannen inte fått sitt gymkort (!) betalt av staten så hade pensionären inte behövt klippa sina filter. Hade inte det varit mer rättvist? Hon har ju för fan betalat SKATT i hela sitt liv, men inte ens cigarettfilter (€ 1,50/100 st.) har hon råd att festa till det med.

Så kom inte med det där förbannade tugget om ”rasism” och främlingsfientlighet etc. etc. När blev du hemlös senast då du inte hade råd att betala hyran eftersom du inte lyckas landa ett jobb? Och när hade du inte råd att köpa filter?

Om det är ”rasistiskt” att anse att det egna landets medborgare ska komma först, så varsågod: kalla mig rasist och främlingsfientlig eller vad fan som helst.
Ironiskt nog har jag i hela mitt liv haft invandrarbakgrund. 
Så håll käften och försök sätta dig in i andra människors verklighet.

Slut på meddelandet.

Gilla, dela, följ gärna!

Nya kontakter (på det fantastiska svenska språket)

Första natten i nya hemmet avklarad. Svalt, mörkt och tyst.
Blake och jag var ute på kvällspromenad och försökte bekanta oss lite med nya stadsdelen. Snön föll och det var hemtrevlig belysning i trädgårdarna. Så där lagom – inte vulgärt. Fina hus här i Baggböle; gamla flådiga byggnader blandas friskt med nya eleganta villor och parhus. Detta var en svenskspråkig by på 1800-talet, med fyra hus och 40 invånare och 1946 blev Baggböle en del av det växande Helsingfors.

coffee and chihuahuaFörsta morgonkaffet intaget här (se bild). Vi bor i ett tvåvåningshus med rum för 10 personer, stort kök och vardagsrum (vindsvåningsaktigt), tvättstuga och den obligatoriska bastun.
Jag har ju svårt att komma ihåg namn men jag kämpar förtvivlat. Har träffat K med rakad skalle, mogne J, snygg-M samt en tös vars udda namn börjar på M.

Idag ska jag syssla med pappersarbete och förbereda mig inför morgondagen då öppenvården drar igång med terapi och diskussionsgrupper etc. (som på behandlingshemmet). På torsdag har vi boendemöte samt en diskussionsgrupp här hemma. På fredag ska jag på arbetsintervju.
En bit i taget pusslar jag ihop mitt liv.
Jag vaknade av att jag skrattade. Minns inte vad jag drömde, men jag skrattade högt.

Zappade mellan morgon-TV-sändningarna medan jag åt frukost och kom fram till följande:

Public service: färglös dekor och småfula programledare (man och kvinna) med gula tänder. Klädsel: grått och svart. Väldigt långa inslag.
Meteorologen: väldigt rapp och purfinsk ung blond man. Han ser prydlig och proper ut men jag tror att han är lite ’pervers’.

Reklamkanalen: färgglad dekor och snygga programledare (man och kvinna) med vita tänder. Klädsel: färgglatt och trendigt. Kortare, snuttifierande inslag.
Meteorologen: bystig, eventuellt lite rultig, ung kvinna iklädd väldigt snygg kungablå blus.

Jag föredrar reklamkanalen. Det är skönt att vila ögonen på någonting färgglatt och snyggt när det är ukrainaväder utanför fönstret.

snusare
Snus!

Jag stötte ihop med en av de boende: J. Han växlade plötsligt över från finska till svenska då han frågade om jag inte är svenskspråkig. Jag berättade att släkten är från Österbotten men att jag är född och uppvuxen i Sverige. J är från Åbo skärgård och han berättade att han gärna samtalar med mig på svenska hädanefter eftersom han har börjat tappa sitt modersmål.
Senare kom han upp för att hälsa på Blake och vi samtalade om ditt och datt. Han tog upp ett av mina favoritämnen – svensk politik – och jag blev ju eld och lågor så klart. (Obs. det var han som började!)
Ja sa att ”Sverige stod nog med en alltför utsträckt hand och sa ’kom hit’ men sedan kunde de inte hantera situationen”.
”Ja”, svarade jag. ”Det var mycket därför jag ville lämna landet. Jag kände mig inte hemma längre.”
Sedan bjöd J mig på snus (se bild).

Jag måste säga någonting positivt eftersom jag så ofta har klagat på vården (jag blev bitter när min bror dog i cancer då han inte fick hjälp i tid) (det var i och för sig i Sverige och jag har ingenting att jämföra med här i Finland).
Jo, det är så att jag är mycket tacksam och ödmjuk över att jag får den hjälp jag är i behov av.
Först på behandlingshemmet med så fantastisk, engagerad och kunnig personal.
Och nu här. Jag känner direkt att personalen är på ”min sida”, så att säga. Engagerad och kunnig även här och det finns många olika vårdformer så man hittar efter lite letande den form som passar en bäst.

På eftermiddagspromenaden försökte jag hitta rätt busshållplats inför morgondagen men GPS:n strulade. ”Gå rakt fram och om 800 meter, sväng höger.”
Insåg att vi gick åt fel håll och vände om. Fortfarande: ”Gå rakt fram och om 800 meter, sväng höger.”
Får göra ett nytt, lite mer manuellt, försök på kvällsrundan.

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 25 (sjuk hund)

Idag har jag varit lite låg. Kanske beror det på det extremt grå vädret. Kanske beror det på att Blake har varit sjuk. Han väckte mig tre gånger i natt då han kräktes.
Han har sovit mest hela dagen, men tack och lov druckit mycket vatten.

Vi hade bara ett kort morgonmöte idag. Personalen på kurs så vi hade annat för oss. Här är dagens uppdateringar från Facebook, i brist på annat att komma med.


Det här med att flyktingar (och ”flyktingar”) separeras på boenden efter sexuell (eller ”sexuell och emotionell”, som jag brukar säga) läggning och trostillhörighet etc.
Och där kvinnor hålls inlåsta för att inte ses som ”horor” som får våldtas. Osv. Osv.
Hur har de styrande tänkt att det kommer att fungera när/om dessa individer kommer ut i samhället, där de sedan ska leva sida vid sida?

Den i stora delar av Europa förda migrations- och flyktingpolitiken är ett skämt. Ett livsfarligt och ogenomtänkt skämt utan någon som helst lustig poäng.


Senaste nytt från behandlingshemmet.

▪️ Igår drabbades en ’medpatient’ av ett krampanfall och han tillbringade natten på sjukhus men nu är han tillbaka. Vi har börjat umgås en del så jag undrade vart han tagit vägen.
▪️ Blake kräktes i natt. Undrar vad han har fått i sig.
▪️ På morgonmötet var jag som ordförande tvungen att läsa jättelånga texter på det finurliga finska språket. Bl.a. om brandsäkerhet och en text om hyfs och fason (bra!). Stakade mig några gånger men räddade mig som vanligt genom att använda humor då jag avslutningsvis sa med auktoritär stämma: ”Kiitos, och samma på svenska”.
▪️ Idag har vi en annorlunda dag då personalen är på kurs. Vi ska idrotta… Bollspel och frisbeegolf och kubb och brädspel. I can’t wait… Jag skolkade alltid när vi hade friluftsdag i skolan eftersom dessa dagar var helvetiska för en späd liten fjolla. Usch.
Och så ska vi grilla vår middag också.
▪️ Väldigt många unga män här har barn. Höll på att sätta kaffet i halsen när en fjunig tonåring började berätta om sin son.
▪️ Grabbarna och männen och gubbarna här verkar gilla mig. Det känns på ett lustigt sätt som en revansch då de är såna personer som mobbade mig och gjorde min barndom till ett helvete (och därmed mig till den fantastiska människa som jag är idag).
▪️ Det finns egentligen bara en person här som jag direkt ogillar. Dessvärre råkar jag bo i samma lägenhet. Hon är 60+ och sprider inget annat än negativitet omkring sig. Hon hasar sig fram iklädd noppiga plagg och det grå stripiga, livlösa håret bara hänger och flänger. Dessutom är hon passivt aggressiv. Ni vet en sån som inte säger saker rakt ut utan kommer med en pik i förbifarten. Och hon säger inte ens ”hej” eller ”god morgon”.
Men som jag har lärt mig här: det är inte mitt problem.
Nåväl. Hon checkar ut på måndag. 🕺🏼
▪️ Koncentrerar mig på de vänliga personerna. De unga fäderna, de livserfarna gubbarna, alkiskärringarna med en massa självdistans och som aldrig har långt till ett hjärtligt raspigt jag-har-rökt-i-400-år-skratt. Samt de tjusiga pillerpoppande hipsterbrudarna, med sina raka luggar och tatuerade händer.


knogjärnstatueringKommer ni ihåg den där grabben som jag berättade om? Han checkade in för en dryg vecka sedan och jag var lite rädd då han kändes oberäknelig och han vevade med armarna hela tiden.
Nu har vi bekantat oss med varandra (och han har ”stabiliserats”) och han är ju en oerhört sympatisk ung man. Väldigt pratsam och trevlig och en sån där som frågar: ”Vill du ha en kopp kaffe?”

Nyss tog vi oss en kopp och ett bloss och jag frågade om han är en ”hårding” då han har ett knogjärn tatuerat på handen.
”Nej. Haha. Men jag kanske har försökt.”
”Det lönar sig inte”, sa jag myndigt.
”Nej. Jag har lagt det livet bakom mig. Inklusive alla droger. Det finns bättre saker att göra i livet. Jag kan spara pengarna till en hund istället. Men först måste jag få ordning på mig själv, så om ett år kanske. Och din hund är så söt!”

Där ser man. Bara en bra, trevlig människa som hamnat lite fel i livet.


Abdullah Shafai bjöd över en 19-årig kvinna och tvingade henne att ha sex med polarna.
Ghosuddin Ghiasuddin Waisuddin våldtog henne två gånger och tvingade henne till oralsex och spottade avslutningsvis på henne (förmodligen en ”dålig finsk hora” el. dyl. i hans ögon).
Nawshad Chinigol våldtog henne samt tvingade henne till oralsex.
Nabi Ahmadi våldtog henne två gånger.
En femte man filmade det hela.

Denna kvinnosyn tog dessa män med sig när de kom till Finland. Grattis!


blond kim

God natt från mig och Blake.

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 12 (sisu och chutzpah)

Den här dagen på behandlingshemmet:

  • Ett snabbt morgonmöte där vi berättade i tur och ordning om vårt mående. Jag läste upp en ansökan. Det är nämligen så att om vi ska lämna området så måste vi inkomma med en skriftlig ansökan som alla på avdelningen sedan ska ta ställning till. I ansökan framgår när och hur vi ska åka och komma tillbaka och vad vi ska göra och hur detta hjälper oss i vår rehabilitering. Samt lite annan information. Jag ska åka in till stan på måndag för att gå på ett bostadsrelaterat möte samt hämta min post.
  • Jag har bränt mitt ansikte då jag har suttit för länge och för nära min Macbooks skärm. Huden flagnar som om jag bränt mig i solen. Gör ont och jag ser anskrämlig ut.
  • Damerna som delar ut mediciner morgon och kväll tycker att jag har ett så ”fint” efternamn. Tack.
  • Mycket kaffe och många cigaretter (det är inte rätt läge att här och nu sluta med nikotin – och dessutom skulle jag känna mig väldigt ensam eftersom alla på avdelningen röker).
  • En slapp timme då vi ska ”göra nåt ihop”. De flesta körde biljard. Någon frågade om jag ville spela schack men jag har aldrig någonsin spelat schack (och jag vet inte ens om det stavas så…). Jag körde hudvård (se ovan). Ser verkligen ut som om jag vistats i solen utan solskydd i 14 timmar.
  • Lunch följt av avdelningens kaffestund där vi alltid diskuterar veckan som gått och tar emot den kommande veckans schema.
    Ena handledaren sa att psykologen sagt om veckans psykologilektion: ”Det var ett helt otroligt och fantastiskt samtal som jag hade med Kim och NN – eller snarare det samtal som de, som kommer från så olika världar, förde. En helt underbar upplevelse för mig som psykolog att få bevittna detta.”
  • Sjuksköterskan sa att jag är i ”mycket fin fysisk form. Jag skulle inte skicka dig till nåt marathon men du är i mycket god form rent fysiskt.”
  • Kvällsjobb på biblioteket (vilket jag ju älskar).

Och det bästa av allt! Idag fick jag huxflux äntligen flytta! Nu bor jag i huset där husdjur är välkomna, så snart kommer åtminstone Blake hit och gör mig sällskap. Rummet är större och finare än det förra och huset är ett radhus där några av dem som jobbar på behandlingshemmet bor i permanent.

Så hur mår jag psykiskt idag då? Hmm. Jag har lite motstridiga känslor. Känner hopp men samtidigt förtvivlan. Glädje men sorg. Kraft men svaghet. Mod men rädsla. Vet inte om min nytillkomna medicinering har nåt med mitt känslotillstånd att göra men i den situation jag befinner mig i nu så är det förmodligen helt naturligt att känna som jag gör.

Mitt liv skulle ju inte se ut så här! Så känner jag också. Besvikelse. Till en viss grad även förnedring.
Men å andra sidan så har jag ju både sisu (pga finländare) och chutzpah (pga jude) och jag vet att jag kommer att resa mig – mer rakryggad än någonsin.

Jag fick en fin kommentar på Facebook idag:

Tack så mycket!

Och så lite facebookande från dagen:

Oy vey!
Läser tidningarna och bestämmer mig för att varje gång jag gör bort mig eller nåt går åt pipsvängen så ska jag säga att det har ”brustit i mina rutiner” och att det är ”olyckligt” och att jag ska ”se över och gå till botten med detta” och att det inträffade naturligtvis är ”oacceptabelt”. Eventuellt tillsätter jag en haverikommission.

Och, angående allt som händer i SSU:

God morgon.
Här sitter jag med mitt ”smutsiga blod” och kliar mig i huvudet då jag undrar varför jag inte röstade på de lismande, maktkåta socialdemokraterna…
Men så här går det ju när man välkomnar islamister som vill vrida klockan tillbaka. Allt är till salu och den berömda ”värdegrunden” är ingenting värd när makten står på spel.
Kvinnor är andra klassens medborgare. HBT-personer är ”smutsiga” och judar är jävulen själv.
Är det ingen som har lite ryggrad och kraft nog att sätta dessa islamister på plats?
De har ingenting här att göra.

Har vi kämpat så hårt och så länge för vårt öppna, toleranta samhälle helt förgäves?
Man ska inte tolerera de intoleranta, till att börja med.

Men det kommer bara att bli värre ju fler islamister som väller in och utnyttjar vår demokrati (som de ju föraktar lika mycket som de föraktar oss ickemuslimer).

Det är ta mig f@n helt j@vla sinnessjukt att så få verkar bry sig om vad som håller på att hända. VAKNA.

Det har tack och lov inte gått lika långt här i Finland som i mitt födelseland Sverige. Tack och lov har finländaren lite stabilare ryggrad och en rejäl dos sisu och överlevnadsinstinkt kvar efter alla krig och allt elände.

Och sossarna borde bara skämmas. Och sluta jollra om andra partiers ”mörka förflutna”. Tala mer om här och nu!

MVH, orolig judebög som älskar och högaktar kvinnor.

TREVLIG HELG och SHABBAT SHALOM!

Gilla, dela, följ gärna!

Bättre i Finland

Jo, nog är det så att min LIVSKVALITET har förbättrats sedan jag flyttade till Finland.

Några snabba exempel:

  • jag har bättre ekonomi
  • jag har en trevlig bostad (det hade jag iofs i Stockholm också) med en liten efterlängtad trädgård
  • jag har min familj i närheten
  • jag har ett större, trevligare badrum med en bättre tvättmaskin
  • det finns färre fästingar – jag kan gå i skogen med hundarna utan ångest
  • jag har sagt det förut men ingen har någonsin förstått mig: utbudet i de finska matbutikerna är fantastiskt!
  • jag bor nära Helsingfors – en stad jag älskar. Efter drygt 21 år i Stockholm var jag rejält trött på den staden (som var kul på 90-talet men sedan stelnade till).
  • i min nya hemstad finns inga romska tiggare som vill ha både mina pengar och de tomflaskor jag går för att panta
  • jag slipper åka tunnelbana – jag cyklar eller promenerar (=slipper jobbiga bräkiga, bröliga människor)
  • media är mer varierat än i Sverige, där alla blaskor säger i stort sett samma sak (de ”uppfostrar” folket istället för att granska makten
  • jollrande, lismande Dagens Nyheter är inte längre min morgontidning – heja Hufvudstadsbladet!
  • jag slipper det ständiga springet i porten och smällandet i dörrar (speciellt den tunga källardörren som fick hela bostaden att skaka)
  • saker och ting fungerar – kortfattat – bättre i Finland än i Sverige
  • tvåspråkigheten är lajbans!
  • yttrandefriheten fungerar
  • Finland är inte – som Sverige – en låtsasdemokrati (med diverse absurda ”decemberöverenskommelser”)

Listan kanske fylls på med tiden!

HEJA FINLAND!

Gilla, dela, följ gärna!

På finska: Makwan Amirkhani läser lusen av huliganerna

Om du är aktiv på sociala medier så har du säkert sett detta klipp.

Om inte: gör det.

Kortfattad sammanfattning på svenska:

Arg (nja snarare trött) finsk blatte läser lusen av bråkiga blattar. ”Ni förstör så mycket för så många andra invandrare. Jag kan inte försvara er längre. Ni väcker ett hat i mig. Ett hat jag själv inte gillar. Ev. rasism får ni skylla er själva för när ni beter er som ni gör. Ni har alla möjligheter i detta land som ni inte vet att värdesätta.”

Osv. Osv. Osv. Mycket bra.

”Jag är så besviken på er” säger Makwan Amirkhani på ren finska.

KLICKA HÄR!

Gilla, dela, följ gärna!

Dagens läsvärda länkar

Dagens läsvärda länkar från dårhuset.

(Nästa person som ifrågasätter mitt beslut att lämna Sverige bör istället fråga sig själv varför hen väljer att stanna.)

”Utöver tystnad från statsledningen vet vi att hösten kommer handla om miljöpolitik och feminism vid sidan av jobben och skolan. Allt under tiden det regnar handgranater, knivar och kulor. Blodet flyter på gator och varuhus. Oron i samhällskroppen närmar sig explosiva nivåer.”
Blodet flyter

”Arbete åt alla som vistas i Sverige? På riktigt? Det kan ju inte innebära någonting annat än att vi sänker lägstalönerna på arbetsmarknaden dramatiskt. Och gärna för mig – hur ska vi annars på någon sorts allvar börja integrera vuxna analfabeter?”
Svensk debatt är yviga gester och noll tankearbete

”Om Sveriges inte ska bli världsledande exportör av jihadister behöver fler skaka av sig föreställningen att den som pratar om våldsbejakande extremism gynnar mörka krafter. Annars kommer Sverige inte längre vara landet som förknippas med ABBA och Astrid Lindgren – utan med lemlästande jihadister.”
Sverige är ett paradis för jihadister

”Det här är för mycket. Statsministern har en del att förklara. Det är bäst att han ger en mycket bra förklaring till att svensk invandringspolitik trots allt är på rätt väg. Annars är i varje fall mitt obetydliga förtroende för honom slutgiltigt utraderat.”
IKEA-morden

Gilla, dela, följ gärna!

Det sjunkande skeppet

Orkar ju knappt gå in på de senaste dagarnas händelser.

Sverige är verkligen ett sjunkande skepp.
Otroligt tragiskt.

Läs:

Varför avvisades inte den nu mordmisstänkte eritreanen ”med omedelbar verkan”?

Vad är det som händer i Sverige egentligen?

Fatta! Detta är ju helt sinnessjukt. SINNESSJUKT! –> TT:s “PK-varning” till redaktionerna: “Kommer publicera uppgiften om att misstänka är från Eritrea”

’Swedes, you need to talk about immigration’
(Denna passage: ”And what of the SD voters? Are they deemed ‘racist’ and ‘neo-fascist’ too? Or might they be ordinary Swedes, concerned about the future of their country – and sick to death of the failure of mainstream parties to talk about this like adults?”)

Gilla, dela, följ gärna!