Önskeinlägget: Min okända defekt

Jag bad er att ge mig en rubrik, så skulle jag skriva ett inlägg i ämnet.
Här kommer ett nytt inlägg i serien, önskat av veteranbloggaren Jontas.
Det går för övrigt fortfarande bra att önska!

Min okända defekt
Naturligtvis var det svårt för mig att bestämma vilken av alla hundratals defekter jag skulle komma ut med. De psykiska lämnar vi därhän och istället attackerar vi en fysisk defekt.
Ni undrar med all säkerhet varför jag aldrig ler på bild (klart ni gör), för ler gör jag verkligen nästan aldrig. Kanske smilar jag. Men inte mer än så. Inte ens IRL.
Låt mig berätta att det beror på en ful, utstående kindtand. Ja, helt klart ett enormt komplex. Hatar tanddjäveln. När jag var barn fick jag tyvärr ingen tandställning (eftersom jag alltid är så lagom: lagom fula tänder, lagom lång, lagom ful, lagom smart, lagom kul, lagom allt) och nu ser vi (jag åtminstone) resultatet. Min syrra däremot, som hade något galnare gaddar än jag, fick äran att plågas av dessa välgörande metallkonstellationer och hennes käft är idag perfekt. Raka, vita tänder har hon. Och man och barn har hon också. Hon lever ett perfekt liv så jag skyller min misär på min djävla tandDJÄVEL. Aaaargh!
När jag besökte min förra tandläkare – den där oerhört attraktive kroatiske fotbollsspelaren – frågade jag om vi möjligen kunde göra något åt eländestanden. ”Nej”, sa han, ”det verkar onödigt. Tanden din ger käften lite personlighet”.
Personlighet my ass.
Japp, naturligtvis är han min före detta tandläkare. Inte för att jag kickade honom utan förmodligen på grund av att han inte stod ut med att stirra på helvetestanden ens en gång per år (så hur kasst mår inte jag då!).
Puss.

Gilla, dela, följ gärna!

Önskeinlägget: Egentligen borde jag ge mig in i politiken

Jag bad er att ge mig en rubrik, så skulle jag skriva ett inlägg i ämnet.
Här kommer ett nytt inlägg i serien, önskat av den stilige Ponte.
Det går för övrigt fortfarande bra att önska!


Partiprogram: OR – Ordning & Reda-partiet.
Skola. Här ska ordning och reda råda. Lärarna ska bli både fler och bättre. De ska vara en smula skräckinjagande. Från och med årskurs tre ska språkstudier prioriteras. Särskrivningar ska ses som en styggelse.
Stadsbilden. Ja, när vi är inne på ämnet. Skyltar med särskrivningar ska rivas ner. ”Sushi köket” ligger några gator från mitt hem och jag mår fysiskt illa varje gång jag går förbi. (Och nej, det beror ej på den råa fisken.) ”Hammarby grillen” och ”Godis pärlan” ligger också i närheten och jag bojkottar dessa ställen enbart på grund av särskrivningarna.
Invandring. Det går inte att lassa in människor som inte får något vettigt att göra. Detta skapar misär och spänningar i samhället. Självklart ska människor i nöd få komma till Sverige men de ska inte placeras i storstädernas förortshålor utan placeras ut på landsbygden. 1) De lär sig språket. 2) De kommer från kaos till harmoni. 3) De kan lättare knyta nya kontakter vilket på sikt leder till sysselsättning.
Religion. Ingen ska bli påprackad någon annans vanföreställningar. Religionsfrihet ska råda men staten ska inte ha något med någon religion att göra. Religionen anpassas efter samhället. Samhället anpassas inte efter religionen.
Helgdagar. Religiösa (läs: kristna) helgdagar slopas. Antalet så kallade röda dagar läggs på var individs röda-dagar-konto och kan plockas ut när som helst under året. Detta måste dock planeras i början av året.
Trafik. Våra städer ska inte anpassas efter biltrafiken, nej, de ska anpassas efter människorna. Kollektivtrafiken ska på sikt finansieras genom reklamintäkter och skattepengar men innan den dagen är kommen ska varje trafikant betala för sig. Den som plankar ska dömas till en månads tråkgöra i kollektivtrafiken.
Straffarbete. Det må låta hårt men det är det inte. Om Karl stjäl Britt-Ingers handväska ska Karl inte bara be henne om ursäkt – han ska dessutom, i 30 dagar, agera hennes personliga väskbärare.
Kriminalvård. Inga permissioner. En modern version av skampålen ska införas: på en internetsite ska månadens dömda brottslingar hängas ut. Namn och bild och brott och straff ska framgå. Siten uppdateras den sista dagen i varje månad.
Vandalism. Öga för öga-metoden råder. Klottrar du får du klottersanera under 30 dagar, har du sönder en parkbänk får du hamra ihop parkbänkar under 30 dagar. Och så vidare. Ingen pardon. Utan lön såklart.
Kultur. Mer musik och glädje på våra gator och torg.
Kungahuset privatiseras.
Bistånd. Allt bistånd bör granskas från grunden. 700 miljoner palekronor som går till huliganer som Hamas ska omedelbart dras in.
Pensionssystemet. Ja, det är ett stort lotteri. Ett skämt. Gör om. Gör rätt.
Barn. Föräldrar som inte lyckas ta hand om sina ONGAR ska skickas iväg på kurs.
Ekonomi. Eftersom jag inte kan räkna hyr jag in någon.
Medmänsklighet. Självklart är alla människor lika mycket värda. Kvinnor och män har lika lön och lika rättigheter. Heterofila- och homofila relationer är naturligtvis lika mycket värda i lagens ögon.
Djurens rätt. Den som är ond mot djur döms till straffarbete i skånsk ladugård under 380 dagar.

Miljö
. En välmående natur är a och o och varje medborgare drar sitt strå till stacken.
Partiets slogan: Här råder ordning och reda!

Gilla, dela, följ gärna!

Önskeinlägget: Ett litet om sex

Jag bad er att ge mig en rubrik, så skulle jag skriva ett inlägg i ämnet.
Här kommer ett nytt inlägg i serien, önskat av porr-Ponte.
Det går för övrigt fortfarande bra att önska!

Eftersom det är fredag fortsätter vi på den redan inslagna linjen: Ett litet om sex.
Sex är gott och trevligt.
Sex är ibland rent förfärligt.
Sex är livsnödvändigt och hett.
Sex saknar vett och etikett.
Sex för samman.
Sex är bäst med den nya flamman.
Sex för isär.
Sex är allra bäst när man är redigt kär.
Sex ger prestationsångest och darrig underläpp.
Sex orsakar på tok för ofta hjärnsläpp.
Sex är huvudbry.
Sex är riktigt bra när man inte känner sig helt kry.
Sex är det ultimata begäret.
Sex är ofta inte värt besväret.
Läs även andra bloggares åsikter om sex

Gilla, dela, följ gärna!

Önskeinlägget: Min favvokroppsdel på en man

Jag bad er att ge mig en rubrik, så skulle jag skriva ett inlägg i ämnet.
Här kommer ett nytt inlägg i serien, önskat av den fantastiske Ponte.
Det går för övrigt fortfarande bra att önska!

Min favvokroppsdel på en man
Ljuvliga män! Ja, ni vet.. Hur kan man inte vara attraherad av dem?
Hur som. Smaken är som den omtalade jättebaken.
Att nävarna är rejäla men välvårdade är ett måste och att benen är småbruna och lagom behårade är ett plus, men måste jag välja en favvokroppsdel så blir det helt klart *ta daa* magen. Mums för magen.
Nej, magrutor är verkligen inget måste. Den perfekta magen är snarare lite småmjuk men ändå en smula hård. På något vis. Den är gyllenbrun så klart och den är täckt av lite jättemörkbrunt eller svart hår. Mmmm… Ingen fjantig ljusbrun behåring, som min egen, nej, den måste vara mycket mörk.
Man kan ha mycket kul med och på magen. Picknicka på den (testa och du älskar det!), sova på den, klappa på den, pussa på den, nosa på den, äta muffins från den. Eller glass… Lägga en **** på den (hallå, det är Freaky Friday!).
Ja, mycket kan man hitta på med en riktigt fin mage.
Ännu ett högklassigt inlägg på Kim Milrell.se. Varsågoda. Vad har ni själva för favvokroppsdelar?

Gilla, dela, följ gärna!

Önskeinlägget: Män är såna djur!!! (vilket funkar fint för mig, eftersom jag älskar att leka veterinär.)

Jag bad er att ge mig en rubrik, så skulle jag skriva ett inlägg i ämnet.
Här kommer ett nytt inlägg i serien, önskat av den fantastiske kollegan J.
Det går för övrigt fortfarande bra att önska!

Män är såna djur!!! (vilket funkar fint för mig, eftersom jag älskar att leka veterinär.)
Mycket lustigt att denna rubrik landade i inkorgen igår eftermiddag, bara en halvtimme efter att jag knäppt bilden nedan. Då hade jag ett inlägg med rubriken ”Män är som hundar” i huvudet. Haha.
Vad jag ville komma fram till var att män (och alltid när jag skriver om män i allmänhet så menar jag såklart de där andra männen och jag själv tillhör inte den skaran) är lite som hundar, eller djur i allmänhet: de vill ha vad de inte kan få.
Precis som Sebbe under gårdagens eftermiddagspromenad. Vi vandrade på en enorm äng i Stockholms vackra södra delar. Grönt smarrigt gräs så långt ögat kunde nå. Jag plockade med mig några långa grässtrån eftersom Sebbe tycker om att smaska i sig dem men nu regnade det så vi hastade hemåt. Naturligtvis ville Sebbe äta gräs NU. Dock inte vilket gräs som helst. Ängens friska matta dög inte och han hoppade därför ivrigt efter vad jag hade i handen. Han fick tag i ett strå och det slank ner. Jag böjde mig ner och gav honom ett. Han smakade lite på det men spottade kvickt ut det.
Som en man!
Som en man som inte vill ha vad han kan få, ty det är jakten som är det roliga.
Sådana är män och jag undrar lite varför det är så.
Men ja, jag skulle gärna leka veterinär doktor i helgen. Det var så länge sen sist.
Mitt välpolerade stetoskop plockas fram vid sjutiden, så vill du få dig en grundlig undersökning så är det bara att titta förbi.

Gilla, dela, följ gärna!

Ge mig en rubrik 2

Önskeinlägget var ett väldigt trevligt blogginslag, måste jag säga.
Dessvärre hann jag inte skriva inlägg till alla de rubriker ni gav mig innan den beryktade bloggkraschen var ett faktum och nu är de påbörjade inläggen borta. Borta är även kommentarerna i vilka ni skrev era fina rubriker.
Så sitter ni och väntar på just ”ert” inlägg så väntar ni förgäves eftersom jag inte kommer ihåg era önskningar.
Skriv gärna nya (eller gamla) rubriker i kommentarerna.
Tack!
Kul!
INKOMNA:
Just nu hade det suttit bra med en …
Mina åsikter om lemstorlekar
Mitt nästa nya resmål
Egentligen borde jag ge mig in i politiken
Hår på bröstet
En underbar historia om skedning
Min favvokroppsdel på en man
Ibland är man bara syndigt ekivok
Ett litet om sex
Då trodde jag att jag skulle dö!
Min okända defekt
Hon ska föda mina barn
Vad min blick fastnar på hos andra karlar
Riksbögens förbannelse
Outa eller inte
Avundsjukan
Män är såna djur!!! (vilket funkar fint för mig, eftersom jag älskar att leka veterinär.)

Gilla, dela, följ gärna!

Önskeinlägget: Nej tack, jag har en vit vecka

Jag bad er att ge mig en rubrik, så skulle jag skriva ett inlägg i ämnet.
Här kommer det åttonde inlägget i serien, önskat av den oerhört aktive
Ponte.
Det går för övrigt fortfarande bra att önska!

Nej tack, jag har en vit vecka
Jag är tillbaka på kontoret efter en oerhört trevlig lunch tillsammans med en vän jag inte umgåtts med på länge. När jag säger länge så talar jag om en så pass lång tid att hade vi busat till det (och om den ene av oss haft äggstockar) så hade en vacker liten bebis vid det här laget sett dagens ljus.
Denna viktiga och välkända före detta bloggare var på grund av sitt hektiska liv en smula sen, så dessvärre hann jag inte deltaga vid manifestationen för Iraks HBT-människor, som ägde rum på Sergels torg. Det var RFSL som låg bakom och på deras hemsida står att läsa:
I Irak pågår just nu en systematisk mordkampanj mot homosexuella män och andra personer som inte passar in i rådande normer för könsuttryck och sexualitet. De rövas bort från sina hem, torteras och dödas. Liken återfinns svårt sargade på gator och skräphögar. Sjukhusen tar emot personer lämnade att självdö av smärtor. Det visar den rapport som Human Rights Watch tagit fram och som publicerades den 17 augusti.
Jag och den före detta bloggaren åt hur som helst fantastiskt god libanesisk mat och vi talade om livet, lyckan och kärleken. Vid bordet intill satt ett gäng kostymklädda karlar och de sippade på varsin lättöl. “Mums”, tänkte jag. “Det skulle sitta fint med en kall öl, men nej tack, jag har en vit vecka.”
Det var svårt att stå emot, kan jag avslöja, då öl + mastig och mustig libamat är en perfekt kombination.
Jag fick även en massa nya tips på apps till min kära iPhone Moshe, så nu laddar jag ner och uppdaterar för allt jag är värd.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Gilla, dela, följ gärna!

Önskeinlägget: Nej, inte en drink till på mina byxor

Jag bad er att ge mig en rubrik, så skulle jag skriva ett inlägg i ämnet.
Här kommer det sjunde inlägget i serien, önskat av den vågade
Ponte.
Det går för övrigt fortfarande bra att önska!

Förr om åren hade jag en evighetslång stubin, men för fyra år sedan förändrades allt. Jag vet ej om det berodde på att min kropp blev fucked up av de antidepressiva pillren jag tryckte i mig, eller om det var ‘livskrisen’ i allmänhet som låg bakom.
Hur som helst så klipptes stubinen av och det återstår nu endast en liten fladdrande fjupp. Jag exploderar lätt och människor som under årens lopp vant sig vid min mjäkighet och eviga diplomati hade i början lite svårt att förhålla sig till mitt nya sanna jag.
Så var det den där gången då jag och Dansken, efter att ha laddat för en helkväll under en hel veckas tid, besökte en småskum krog. Kvällen var ung och humöret på topp då Dansken plötsligt spillde en drink svart shot över mina ljusa byxor. Jag exploderade och blev fruktansvärt irriterad – dock inte på honom utan på livets allmänna jävlighet. “Inte en drink shot till på mina byxor”, kved jag medan jag rafsade ihop mina saker och kastade mig ut på gatan, haffade en taxi och åkte hem.
Igår var det dags igen. JAG SKREK ÅT DEN NYE HETEROGRABBPOLAREN!
Hjälp.
Jag hade en väldigt dålig dag och den blev ännu sämre då det dåliga inte berodde på mig utan på någon som uppenbarligen inte gör ett särskilt bra jobb. Som jag nämnt tidigare så är jag en ordningens man och när det börjar dimpa ner betalningspåminnelser gällande arbetsrelaterade fakturor som jag lämnar in i oerhört god tid så blir jag så arg att jag ser stjärnor.
Så var det igår.
Fast värre.
Det handlade denna gång inte om påminnelser utan om meddelanden som löd: betalas inte fakturan NU så släcks ditt konto.
Jag gick i taket. Med all rätt såklart, men jag borde ha riktat min vrede mot rätt person.
Dessvärre befann sig den ansvariga inte på plats och när det ringde på dörren stod den stackars heterograbbpolaren där. “Bla bla blaa”, fräste och skrek jag. “Använd ditt jävla nyckelhelvete!” För säkerhets skull avslutade jag med ett rungande “VA FAAAN!?”
Nåväl. Jag lugnade ner mig under timmarna som kom och gick och när jag var på väg hem tittade jag in hos heterograbbpolaren och sa med min mjukaste stämma: “Förlåt att jag skrek åt dig. Ha nu en fin eftermiddag så ses vi imorgon.”
Som sagt så är en av mina bästa egenskaper att jag kan be om ursäkt och förlåtelse. Det är det inte många som törs i dagens pissiga samhälle.
Ha en bra dag.
Puss puss.

Gilla, dela, följ gärna!

Önskeinlägget: Vad kvinnor inte vet om män

Jag bad er att ge mig en rubrik, så skulle jag skriva ett inlägg i ämnet.
Här kommer det tredje inlägget i serien, önskat av den rappa
Ninde.
Det går för övrigt fortfarande bra att önska!

Berättelse från dagens tunnelbaneresa hemåt: Vad kvinnor inte vet om män
Jag sitter i en ovanligt tom tunnelbanevagn med Sebbe i famnen. Han är trött men sover aldrig på tuben. Han är upptagen med att nosa efter folk i allmänhet och med att skydda oss båda från fara i synnerhet.
In kliver en ung man. Han är mycket vacker och trendigt klädd. Runt 26, skulle jag tro. Jag tänker att han ser bekant ut och kommer snart fram till att han är väldigt lik en yngling jag dejtade en gång. Eller snarare; om den där ynglingen hade varit ’snygg’ så hade han sett ut så här. Nu gjorde han inte det. Men ändå lite. Ja, ni hajar nog.
Plötsligt ringer hans mobiltelefon och han svarar med ganska hög röst. “Hallå”, säger han rätt bestämt. Överlag andas hela hans väsen någonting bestämt. I efterhand tänker jag att han var så där som man lätt kan vara om man har tankarna på endast en sak. Då man är upptagen av ett problem. Det är grabbens vän som ringer. Jag tror att det är en kvinna, eller kanske en mycket metrosexuell man. De är ju rätt ofta så där härligt avslappnat metrosexuella, de där ungtupparna.
Det visar sig väldigt snart att den unge mannen sitter där med ett nykrossat hjärta. Kvinnan han älskade så är inte längre hans. “Vi sågs igår kväll”, säger han till sin vän, “och jag kände bara att… det här är inte bra. Så vi kom fram till att det inte var värt att försöka längre”.
Jag kan inte låta bli att lyssna. Han talar för halvmånga söndagsuttråkade öron. Han låter både vek och bestämd på rösten. Han säger att han är sårad. Mest på grund av mailet hon skickat, som han läste på 7Eleven, där han nyss lånade en dator. (Har du ingen mailfunktion i mobiltelefonen, tänker jag såklart, och kastar ett öga för att försöka se vad det är för en lur han bär runt på.)
Kvinnan han älskat så högt hade i mailet förklarat för honom hur han “borde” ha varit. Hur han “borde” ha gjort. Hur han “borde” ha reagerat. Detta sårade honom djupt. Han hade på ett tidigt stadium i förhållandet stört sig på just detta – damen hade försökt göra om honom.
Jag vill slå armarna om denne unge man och väsa att det minsann inte finns någonting som går att ändra till bättre. Han verkar så… mjuk och fin. Men ändå bestämd. Och så oerhört hunkig, som extra grädde på det berömda moset.
“Hallå!” säger han plötsligt. “Haaallååå!” Samtalet bryts och dessvärre är det dags för ynglingen att kliva av tåget.
Kvar sitter jag och jag tänker på att vad kvinnor ofta inte vet om män är att vi är väldigt mjuka och fina. Vi gråter vi med. Vi blir sårade. Dessvärre ska vi helst inte visa det.
Jo, kvinnor säger ofta att de gärna vill ha Känslige Kalle, men vi vet alla att de flesta i slutändan väljer Burduse Berra
Det måste, när allt kommer omkring, vara väldigt tungt att vara heterosexuell man.
Relaterade inlägg om: önskeinlägget, heterosexualitet, kvinnor, män

Gilla, dela, följ gärna!