Rehabilitering – dag 21 (kaffe, cigg, choklad)

Söndag på behandlingshemmet: ledig förutom en kortis som bibliotikarie. Lånade ut en del och mottog en hel del lästa böcker. Sorterade. Satt på arslet och bläddrade.

Hetsåt en hel chokladkaka strax före lunch och jag mådde lite illa efteråt och lunchen var lyxig på grund av fars dag, men jag fick kämpa för att få ner maten.

Väldigt mycket kaffe idag också. Och cigg.

Dagens jättedjupa tanke:

En tänkande människa är en sådan som klarar av att ta in ny information.
En tänkande människa är en sådan som vågar tänka om och ändra sig.
En tänkande människa är en sådan som inte i tid och otid kastar ur sig väl inrepeterade meningslösa floskler. Som exempelvis skräckexemplet om ”allas lika värde”.

Roligt att jag har så många människor från olika ”läger” i mitt FB-flöde. Kanske kan var och en lära sig något av någon annan. Kanske inte hålla med men eventuellt förstå hur och vad och varför en annan tycker som han/hon tycker och tänker.

Kanske. Eventuellt.

Människor som försöker tysta meningsmotståndare med översitteri och ‘fula’ modeord är värsta sortens avskum.

Några foton från idag:

kaffe och cigg
Kaffe och cigg…
kaffe chihuahua
Fjärde koppen kaffe och klockan var bara 10:00.
sleeping chihuahua
Blake tar en tuppis i pappas famn.
område fritt från diskriminering
Väntar på att kiosken ska öppna.
kaffe och choklad
Choklad! Och kaffe. Mums.
bibliotikarie
Bibliotikarie.
bög och chihuahua
Vila efter lunch.

 

View this post on Instagram

 

Best feeling. #paws #chihuahua #instadog #gayswithdogs #gayswithchihuahuas

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 4 (en ny vän)

Mina nya 20 cents-vinterskor.

Vid frukosten kom den unge mannen (som ‘checkade in’ på ‘dårhuset’ dagen efter att jag kom hit) och satte sig vid mitt bord. Jag har känt att han har varit lite kontaktsökande. Kanske beroende på att han och jag och ett par till är av den yngre sorten.
Vi pratade om ditt och datt och senare, när vi satt och rökte på våra e-cigaretter, så insåg jag att min ”vätska” (vad den nu kallas) höll på att ta slut. (Den där refillen alltså.)

Den 22-årige ynglingen var inte sen med att erbjuda sig att fylla på min apparat.
En ny vänskap föddes. Och vi ska ju ändå umgås dagligen i sex veckor, så vi kommer nog att lära känna varandra ganska väl.

På morgonmötet med avdelningen berättade jag om gårdagens ångest, och sa att jag mådde bättre idag.
Därefter hade jag ett möte med socialsekreteraren som jag påbörjade en del pappersarbete med igår och allting blev till en absurd cirkel.

Försök hänga med här:
Alla mina papper och beslut från FPA (ung. som försäkringskassan) är på svenska eftersom jag är registrerad som svenskspråkig finländare.
Min socialsekreterare talar inte mycket svenska och förstod inte vad som sades i dessa papper och beslut.
Och det handlar om just sånt där myndighetsspråk som jag inte kan översätta till finska.
Vi ringde således till FPA (som för övrigt betyder folkpensionsanstalten) men damen där förstod heller inte svenska så bra så hon skickade oss vidare till den svenskspråkiga avdelningen (ty de talar ju både svenska och finska där).
Där svarade en dam som bara talade finska. Alltså på servicenumret för svenskspråkiga… Eehm. Jaha.

Så efter några om och men så sa hon att någon tvåspråkig skulle ringa upp mig. Och en timme senare ringde en dam som förklarade allt för mig på svenska. Och nu måste jag förklara allt detta på finska för min socialsekreterare här på hemmet. Som en språkkarusell på en cirkus för dårar.

På lunchen serverades kokt potatis med korvsås. Det fanns även sås med vegetarisk korv. Annars har jag ätit vad som bjudits på. (Jag har alltså varit vegetarian i ca 22 år, för den som inte visste det.) Här är en ödmjuk och ställer inga krav. Och om ni bara visste vad en plats per person kostar Helsingfors stad för varje intagen per dygn så skulle ni förstå.
Ynglingen (han får heta så här på bloggen framöver) satte sig mittemot mig och vi pratade om absurda EU-regler. Som att man inte får sälja råtobak (som man rullar sina egna cigaretter med) med mentholsmak. Och snart förbjuds cigg med mentholsmak helt och hållet, men man kan köpa ett tillägg separat, med smak av menthol. Intelligent va!
Samma sak tydligen med e-cigarettsvätska. Den med mentholsmak är förbjuden som färdigblandad, men man kan köpa de olika beståndsdelarna separat och göra sin egen blandning. Yay, så fiffigt!

Skrota EU. Och sälj snus överallt!
Återigen: varför hade inte Sverige det som krav när landet gick med i EU? Fatta vilka skattepengar som skulle ha rullat in.

Nog om det.

Blev kontaktad av en journalist på Svenska Yle angående mitt senaste alster i Hufvudstadsbladet. Han vill följa upp grejen. Får se om mina källor vill/vågar träffa honom.

Klockan är 16:10 och jag har inget mer på schemat idag. Ska städa mitt rum, läsa lite och eventuellt spela biljard (vilket jag ju är urusel på).

Hörs i morgon.

Gilla, dela, följ gärna!

Är lite hård mot mig själv

Jag har inte tränat på tre dagar (igår motionerade jag hem från jobbet, men det räknas inte). De två senaste nätterna har jag bara sovit ett par timmar – har därför inte orkat släpa mig upp extra tidigt för att pinna iväg till gymmet.
Ganska självklart, men ändå har jag dåligt samvete och jag känner mig lite som en lat och oduglig herre.

I söndags då? Jo, då hade jag allt så bra planerat: Sebbe var hos granngossarna medan jag var på möte (läs om det här) och därefter skulle jag ila vidare till gymmet. När jag väl kom dit, och ända ner till omklädningsrummet, så insåg jag att jag hade glömt mitt lås (till skåpet) hemma. Jag blev mycket, mycket tvär och irriterad och strosade vidare hem till Sebbe och granngossarna och drack världens smarrigaste kaffe. Fastän jag inte uppskattar sötsaker så slog jag till och fick i mig två fluffiga mums-mumsar (80×2 kalorier).

Det tar jag igen genom att äta min sedvanliga, slanka sallad till lunch på jobbet.
Fyra dagar av fem äter jag samma ljuva sallad (på fredagar brukar jag toka till det genom att äta medhavd varm matlåda).

Och så här ser det ut där jag sitter och sliter hela dagarna. Vecka ut och vecka in. Månad efter månad. År efter år. Jag sliter och jag njuter då jag drar in cash till både mig och staten.
På bordet har jag:
En PC och en Mac, tre mobiltelefoner + två fasta, ett glas vatten (mitt favoritglas är tungt, brett och högt), NiQuitin sugtabletter, Försvarets hudsalva (glömmer jag en av mina många salvor hemma så går jag och köper en ny – den är ett måste), anteckningsblock + (gärna fungerande) penna, servetter.
Detta var dagens högklassiga inlägg.
Varsågoda.

Gilla, dela, följ gärna!

Dagens samhällstjänst

På kvällspromenaden träffade jag alldeles nyss en ca 13-årig gosse. Han kom susande på sin båge och han hojtade:
– Ursäkta!
– Ja?
– Skulle du kunna köpa ut cigg åt mig?
– Börja inte röka!
– Men snälla…
– Absolut inte! Det tog mig 20 år att sluta (stark överdrift som bara ploppade ut ur käften min).
– Jaha. Okej. Tack ändå.
Föräldrarna till denna lilla mulattgosse med brett smil och vita (mjölk?)tänder förtjänar ett pris då de uppfostrat honom till en sådan artig kis (”ursäkta”, ”skulle du kunna…”, tack ändå”).
Nästan så han var värd en hel limpa cigg.
Kanske gjorde jag en insats – kanske blir han nu inte en slav under denna helvetiska drog!
Tidigare samhällstjänst: klamydiatestet!

Gilla, dela, följ gärna!

Jag kände att jag nått samhällets botten

Hej. Jag fick ett fruktansvärt sug efter nikotin så jag rusade ner till apoteket och köpte nikotugg. När jag kom ut på gatan ville jag inte att alla skulle se mig hysteriskt slita upp paketet så jag öppnade förpackningen i smyg i en påse. Ja, jag slet ordentligt och naturligtvis skar jag mig riktigt illa (!) så när jag gick och handlade lunch så drippdroppade det rejält med blod från fingret och jag skämdes och kände mig som en tvättäkta junkie. Jag stod vid kassan och knapprade in min kod med ett blodigt pekfinger pekandes uppåt. Fy farao!

Gilla, dela, följ gärna!

Det går bra

24
De första 24 kritiska timmarna är avklarade.
Jag firar med muffins och kaffe.
Efter jobbet igår tog jag och Sebbe en 1½ h lång (kvick!) promenad i skogen. När vi kom hem lagade vi en smarrig middag och det är efter den man verkligen vill få sig en snus i käften. Tog ett nikotintuggummi istället. Jag donade och diskade och svängde ihop ännu en plåt muffins och höll igång hela kvällen och när timmen var sen satt jag och rippade musik med en Onico under läppen. Den lurar psyket mycket effektivt.
Sedan var det plötsligt dags att gå till sängs och det kändes gott att kunna bocka av en helt snusfri dag.
Men ååh, innan dess tog vi en promenad till Globen och just när iPoden slumpade fram Roger Pontares ”Silverland” (mycket underskattad låt) så började det snöa! Underbart!

Gilla, dela, följ gärna!

Varför i helvete har jag inte tänkt på det tidigare?

Som ni vet så har jag slutat snusa en miljard gånger. Jag ska inte plåga er med det igen. Men! Jag kom på någonting idag.
Jag satt och terapipratade med mitt ex, för första gången på mycket länge.
Ja, jag blev glad när han sa att han saknade att laga mat i mitt kök.
Ja, jag blev glad när han sa att han saknade den där ”perfekta dagen”. Den var helt enkelt perfekt. Besök i Stockholmska kyrkor, judiska museet och stadsbiblioteket. Han handlade lite second hand-skivor och vi fikade på Ritorno.
Perfekt dag.
Ja, jag blev glad när han sa att den ”magiska tiden” är ett minne för livet och jag svarade hela tiden vuxna, mogna saker, som: ”Ja, man måste vara glad och tacksam över fina saker man fått uppleva istället för att sura när de förvandlas till ”bara” minnen”. Samtidigt som det skar i mitt inre. Det skar så hårt och grovt att jag nästan kunde höra det med örona mina.
Det var inte det inlägget skulle handla om.
Det skulle handla om nikotin.
Tidigare har jag tänkt på hur många album jag kan köpa för pengarna. Eller hur många nya, vackra blusar jag kan investera i. Men nej, det har inte funkat.
Idag, mitt i vår konversation, slog det mig: 100 snusdosor = en israelresa!
There is my answer.
Nu slutar jag slusa. På riktigt. Och när jag tjänat in 100 dosor packar jag min väska och belönar mig med en resa till mitt adopterade tredje hemland.
snus israel
Jag ska inte tjata mer om snus nu. Oroa er ej. Nej, jag ska skriva ett långt ångestfyllt och smärtsamt inlägg som jag publicerar när jag är fri från detta vidriga beroende.
BARN: börja inte röka eller snusa! Det är ett helvete. Tar man sig inte ur det sitter man snart med en spruta i armvecket och en pipa i käften.

Gilla, dela, följ gärna!