Nya kontakter (på det fantastiska svenska språket)

Första natten i nya hemmet avklarad. Svalt, mörkt och tyst.
Blake och jag var ute på kvällspromenad och försökte bekanta oss lite med nya stadsdelen. Snön föll och det var hemtrevlig belysning i trädgårdarna. Så där lagom – inte vulgärt. Fina hus här i Baggböle; gamla flådiga byggnader blandas friskt med nya eleganta villor och parhus. Detta var en svenskspråkig by på 1800-talet, med fyra hus och 40 invånare och 1946 blev Baggböle en del av det växande Helsingfors.

coffee and chihuahuaFörsta morgonkaffet intaget här (se bild). Vi bor i ett tvåvåningshus med rum för 10 personer, stort kök och vardagsrum (vindsvåningsaktigt), tvättstuga och den obligatoriska bastun.
Jag har ju svårt att komma ihåg namn men jag kämpar förtvivlat. Har träffat K med rakad skalle, mogne J, snygg-M samt en tös vars udda namn börjar på M.

Idag ska jag syssla med pappersarbete och förbereda mig inför morgondagen då öppenvården drar igång med terapi och diskussionsgrupper etc. (som på behandlingshemmet). På torsdag har vi boendemöte samt en diskussionsgrupp här hemma. På fredag ska jag på arbetsintervju.
En bit i taget pusslar jag ihop mitt liv.
Jag vaknade av att jag skrattade. Minns inte vad jag drömde, men jag skrattade högt.

Zappade mellan morgon-TV-sändningarna medan jag åt frukost och kom fram till följande:

Public service: färglös dekor och småfula programledare (man och kvinna) med gula tänder. Klädsel: grått och svart. Väldigt långa inslag.
Meteorologen: väldigt rapp och purfinsk ung blond man. Han ser prydlig och proper ut men jag tror att han är lite ’pervers’.

Reklamkanalen: färgglad dekor och snygga programledare (man och kvinna) med vita tänder. Klädsel: färgglatt och trendigt. Kortare, snuttifierande inslag.
Meteorologen: bystig, eventuellt lite rultig, ung kvinna iklädd väldigt snygg kungablå blus.

Jag föredrar reklamkanalen. Det är skönt att vila ögonen på någonting färgglatt och snyggt när det är ukrainaväder utanför fönstret.

snusare
Snus!

Jag stötte ihop med en av de boende: J. Han växlade plötsligt över från finska till svenska då han frågade om jag inte är svenskspråkig. Jag berättade att släkten är från Österbotten men att jag är född och uppvuxen i Sverige. J är från Åbo skärgård och han berättade att han gärna samtalar med mig på svenska hädanefter eftersom han har börjat tappa sitt modersmål.
Senare kom han upp för att hälsa på Blake och vi samtalade om ditt och datt. Han tog upp ett av mina favoritämnen – svensk politik – och jag blev ju eld och lågor så klart. (Obs. det var han som började!)
Ja sa att ”Sverige stod nog med en alltför utsträckt hand och sa ’kom hit’ men sedan kunde de inte hantera situationen”.
”Ja”, svarade jag. ”Det var mycket därför jag ville lämna landet. Jag kände mig inte hemma längre.”
Sedan bjöd J mig på snus (se bild).

Jag måste säga någonting positivt eftersom jag så ofta har klagat på vården (jag blev bitter när min bror dog i cancer då han inte fick hjälp i tid) (det var i och för sig i Sverige och jag har ingenting att jämföra med här i Finland).
Jo, det är så att jag är mycket tacksam och ödmjuk över att jag får den hjälp jag är i behov av.
Först på behandlingshemmet med så fantastisk, engagerad och kunnig personal.
Och nu här. Jag känner direkt att personalen är på ”min sida”, så att säga. Engagerad och kunnig även här och det finns många olika vårdformer så man hittar efter lite letande den form som passar en bäst.

På eftermiddagspromenaden försökte jag hitta rätt busshållplats inför morgondagen men GPS:n strulade. ”Gå rakt fram och om 800 meter, sväng höger.”
Insåg att vi gick åt fel håll och vände om. Fortfarande: ”Gå rakt fram och om 800 meter, sväng höger.”
Får göra ett nytt, lite mer manuellt, försök på kvällsrundan.

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 34 (”kom ihåg att spola tillbaka bandet”)

En solig dag på behandlingshemmet i södra Finland. Hade sovmorgon eftersom det är lördag och klockan 07 släpade jag mig upp och till vattenkokaren för att fixa kaffe och därefter ut på terrassen för ett ljuvligt morgonbloss. En promenad med Blake och därefter hämtade jag min påfyllda medicinbox innan jag gick till matsalen. Havregrynsgröt, bröd, surmjölk, kaffe.
Cigg. Kaffe. Cigg. Kaffe. Kaffe. En varm kopp choklad. Kaffe. Cigg. Kaffe.

Under helgerna är vi lediga och den här helgen är jag alldeles ensam i huset som jag bor i, då de andra är bortresta. Det är läskigt eftersom huset är gammalt och knakigt och dörrarna är olåsta och vi är på landet. (Blake är dock en bra vakthund!)

Jag tänkte ha städdag. Sköt det lite framför mig. Men så kom jag på att jag ju städar datorn. Både invändigt och utvändigt. Den börjar skina som nattens fullmåne och jag har raderat 3 gig skräp redan.
Det kallar jag STÄDDAG!

Jag har även städat lite bland mina kontakter. Jag hade ganska många nummer till människor som jag inte kom ihåg vilka de var. Då är det kanske lika bra att radera… Eller den där som hette ”Svara inte”. Haha!
Samma på sociala medier. Ibland är det bäst att bara göra slut och gå vidare.
Varför ska man vara ”vän” med någon på ex. Facebook om man umgicks jättemycket och -tätt för 10 år sedan men inte har haft någon som helst kontakt under de senaste fem åren?
I guess we’re done with each other. Tack för allt och allt gott i framtiden.

Helgerna är ensamma och långtråkiga här men tack och lov kan man ta sig ett bloss med herr Spets.
Känner mig lite lätt koffein- och nikotinförgiftad.

Tekniken är underbar, är den inte?
Tänk att denne farbror är så gammal vid det här laget att jag fanns på tiden innan internet. Utan mobiltelefoner, plattor etc. Ja, till och med innan DVD:n.
Ett tag hade vi ingen VHS-spelare hemma men då och då hyrde vi en så kallad movie box och ett par videofilmer.

Skärmdump: spreadshirt.fi

”Kom ihåg att spola tillbaka bandet” stod det på ett klistermärke på insidan av videofilmens förpackning.

På den tiden spelade jag in Eurovision Song Contest på kassettband. Jag satt med en bandspelare framför TV:n och spelade in. Alla fick sitta knäpptysta under låtarna. Senare började ESC sändas även i radio och det underlättade ju inspelningen. Och till slut skaffade vi oss en VHS.
Det var tider det. Trots allt. Man värdesatte så mycket som vi idag tar för givet.

Blev påmind om att för fem år sedan höll jag ett föredrag i Malmö. På den tiden var jag introvert och människorädd och led av svår social fobi samt rampfeber, men jag var tvungen att tacka ja då föredraget skulle handla om Israel och HBTQ-rättigheter.
Jag minns att jag åt lugnande och att jag darrade av skräck.
Det skulle jag inte göra idag eftersom både den sociala fobin och rampfebern har gått över. Tack och lov!

Nåväl. Det var den här lördagen det. Jag ”tog ledigt” och har mest sovit och kollat på serier (Cougar Town) samt skrattat en del åt Kåta Gun i Kvarteret Skatan.


Jag har fått i läxa att under en veckas tid anteckna hur jag mår morgon, dag och kväll, på en skala från 1 till 9, där 9 betyder toppenbra.

Dagens mående:
Morgon: 7
Dag: 7
Kväll: 6

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 21 (kaffe, cigg, choklad)

Söndag på behandlingshemmet: ledig förutom en kortis som bibliotikarie. Lånade ut en del och mottog en hel del lästa böcker. Sorterade. Satt på arslet och bläddrade.

Hetsåt en hel chokladkaka strax före lunch och jag mådde lite illa efteråt och lunchen var lyxig på grund av fars dag, men jag fick kämpa för att få ner maten.

Väldigt mycket kaffe idag också. Och cigg.

Dagens jättedjupa tanke:

En tänkande människa är en sådan som klarar av att ta in ny information.
En tänkande människa är en sådan som vågar tänka om och ändra sig.
En tänkande människa är en sådan som inte i tid och otid kastar ur sig väl inrepeterade meningslösa floskler. Som exempelvis skräckexemplet om ”allas lika värde”.

Roligt att jag har så många människor från olika ”läger” i mitt FB-flöde. Kanske kan var och en lära sig något av någon annan. Kanske inte hålla med men eventuellt förstå hur och vad och varför en annan tycker som han/hon tycker och tänker.

Kanske. Eventuellt.

Människor som försöker tysta meningsmotståndare med översitteri och ’fula’ modeord är värsta sortens avskum.

Några foton från idag:

kaffe och cigg
Kaffe och cigg…
kaffe chihuahua
Fjärde koppen kaffe och klockan var bara 10:00.
sleeping chihuahua
Blake tar en tuppis i pappas famn.
område fritt från diskriminering
Väntar på att kiosken ska öppna.
kaffe och choklad
Choklad! Och kaffe. Mums.
bibliotikarie
Bibliotikarie.
bög och chihuahua
Vila efter lunch.

 

View this post on Instagram

 

Best feeling. #paws #chihuahua #instadog #gayswithdogs #gayswithchihuahuas

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 4 (en ny vän)

Mina nya 20 cents-vinterskor.

Vid frukosten kom den unge mannen (som ’checkade in’ på ’dårhuset’ dagen efter att jag kom hit) och satte sig vid mitt bord. Jag har känt att han har varit lite kontaktsökande. Kanske beroende på att han och jag och ett par till är av den yngre sorten.
Vi pratade om ditt och datt och senare, när vi satt och rökte på våra e-cigaretter, så insåg jag att min ”vätska” (vad den nu kallas) höll på att ta slut. (Den där refillen alltså.)

Den 22-årige ynglingen var inte sen med att erbjuda sig att fylla på min apparat.
En ny vänskap föddes. Och vi ska ju ändå umgås dagligen i sex veckor, så vi kommer nog att lära känna varandra ganska väl.

På morgonmötet med avdelningen berättade jag om gårdagens ångest, och sa att jag mådde bättre idag.
Därefter hade jag ett möte med socialsekreteraren som jag påbörjade en del pappersarbete med igår och allting blev till en absurd cirkel.

Försök hänga med här:
Alla mina papper och beslut från FPA (ung. som försäkringskassan) är på svenska eftersom jag är registrerad som svenskspråkig finländare.
Min socialsekreterare talar inte mycket svenska och förstod inte vad som sades i dessa papper och beslut.
Och det handlar om just sånt där myndighetsspråk som jag inte kan översätta till finska.
Vi ringde således till FPA (som för övrigt betyder folkpensionsanstalten) men damen där förstod heller inte svenska så bra så hon skickade oss vidare till den svenskspråkiga avdelningen (ty de talar ju både svenska och finska där).
Där svarade en dam som bara talade finska. Alltså på servicenumret för svenskspråkiga… Eehm. Jaha.

Så efter några om och men så sa hon att någon tvåspråkig skulle ringa upp mig. Och en timme senare ringde en dam som förklarade allt för mig på svenska. Och nu måste jag förklara allt detta på finska för min socialsekreterare här på hemmet. Som en språkkarusell på en cirkus för dårar.

På lunchen serverades kokt potatis med korvsås. Det fanns även sås med vegetarisk korv. Annars har jag ätit vad som bjudits på. (Jag har alltså varit vegetarian i ca 22 år, för den som inte visste det.) Här är en ödmjuk och ställer inga krav. Och om ni bara visste vad en plats per person kostar Helsingfors stad för varje intagen per dygn så skulle ni förstå.
Ynglingen (han får heta så här på bloggen framöver) satte sig mittemot mig och vi pratade om absurda EU-regler. Som att man inte får sälja råtobak (som man rullar sina egna cigaretter med) med mentholsmak. Och snart förbjuds cigg med mentholsmak helt och hållet, men man kan köpa ett tillägg separat, med smak av menthol. Intelligent va!
Samma sak tydligen med e-cigarettsvätska. Den med mentholsmak är förbjuden som färdigblandad, men man kan köpa de olika beståndsdelarna separat och göra sin egen blandning. Yay, så fiffigt!

Skrota EU. Och sälj snus överallt!
Återigen: varför hade inte Sverige det som krav när landet gick med i EU? Fatta vilka skattepengar som skulle ha rullat in.

Nog om det.

Blev kontaktad av en journalist på Svenska Yle angående mitt senaste alster i Hufvudstadsbladet. Han vill följa upp grejen. Får se om mina källor vill/vågar träffa honom.

Klockan är 16:10 och jag har inget mer på schemat idag. Ska städa mitt rum, läsa lite och eventuellt spela biljard (vilket jag ju är urusel på).

Hörs i morgon.

Gilla, dela, följ gärna!

Är lite hård mot mig själv

Jag har inte tränat på tre dagar (igår motionerade jag hem från jobbet, men det räknas inte). De två senaste nätterna har jag bara sovit ett par timmar – har därför inte orkat släpa mig upp extra tidigt för att pinna iväg till gymmet.
Ganska självklart, men ändå har jag dåligt samvete och jag känner mig lite som en lat och oduglig herre.

I söndags då? Jo, då hade jag allt så bra planerat: Sebbe var hos granngossarna medan jag var på möte (läs om det här) och därefter skulle jag ila vidare till gymmet. När jag väl kom dit, och ända ner till omklädningsrummet, så insåg jag att jag hade glömt mitt lås (till skåpet) hemma. Jag blev mycket, mycket tvär och irriterad och strosade vidare hem till Sebbe och granngossarna och drack världens smarrigaste kaffe. Fastän jag inte uppskattar sötsaker så slog jag till och fick i mig två fluffiga mums-mumsar (80×2 kalorier).

Det tar jag igen genom att äta min sedvanliga, slanka sallad till lunch på jobbet.
Fyra dagar av fem äter jag samma ljuva sallad (på fredagar brukar jag toka till det genom att äta medhavd varm matlåda).

Och så här ser det ut där jag sitter och sliter hela dagarna. Vecka ut och vecka in. Månad efter månad. År efter år. Jag sliter och jag njuter då jag drar in cash till både mig och staten.
På bordet har jag:
En PC och en Mac, tre mobiltelefoner + två fasta, ett glas vatten (mitt favoritglas är tungt, brett och högt), NiQuitin sugtabletter, Försvarets hudsalva (glömmer jag en av mina många salvor hemma så går jag och köper en ny – den är ett måste), anteckningsblock + (gärna fungerande) penna, servetter.
Detta var dagens högklassiga inlägg.
Varsågoda.

Gilla, dela, följ gärna!

Dagens samhällstjänst

På kvällspromenaden träffade jag alldeles nyss en ca 13-årig gosse. Han kom susande på sin båge och han hojtade:
– Ursäkta!
– Ja?
– Skulle du kunna köpa ut cigg åt mig?
– Börja inte röka!
– Men snälla…
– Absolut inte! Det tog mig 20 år att sluta (stark överdrift som bara ploppade ut ur käften min).
– Jaha. Okej. Tack ändå.
Föräldrarna till denna lilla mulattgosse med brett smil och vita (mjölk?)tänder förtjänar ett pris då de uppfostrat honom till en sådan artig kis (”ursäkta”, ”skulle du kunna…”, tack ändå”).
Nästan så han var värd en hel limpa cigg.
Kanske gjorde jag en insats – kanske blir han nu inte en slav under denna helvetiska drog!
Tidigare samhällstjänst: klamydiatestet!

Gilla, dela, följ gärna!

Jag kände att jag nått samhällets botten

Hej. Jag fick ett fruktansvärt sug efter nikotin så jag rusade ner till apoteket och köpte nikotugg. När jag kom ut på gatan ville jag inte att alla skulle se mig hysteriskt slita upp paketet så jag öppnade förpackningen i smyg i en påse. Ja, jag slet ordentligt och naturligtvis skar jag mig riktigt illa (!) så när jag gick och handlade lunch så drippdroppade det rejält med blod från fingret och jag skämdes och kände mig som en tvättäkta junkie. Jag stod vid kassan och knapprade in min kod med ett blodigt pekfinger pekandes uppåt. Fy farao!

Gilla, dela, följ gärna!