Privat: Karlar och karlar

Det slår då aldrig fel.
Logga in på Qruiser och fula karlar fläker ballen och så skriver de till dig och de har INGENTING att säga och nej, de kan inte ens stava. Känslomässigt störda trögisar är vad de är.
Logga in på motsvarande israelisk site och de STILIGA, STÅTLIGA karlarna SAMTALAR.
Faktiskt.
Säger något.
Ytligt och djupt.
Fuck tradiga kukflängarsvenne.
Det enda han säger är ”bröl, jag är så jävla kåt” (dock felstavat).
Ja, jag vet att det snackas om mina ack så kontroversiella åsikter. Inte minst på Flashback.

Gilla, dela, följ gärna!

Jag tipsar nätdejtaren

Detta inlägg kan uppfattas som stötande.
Detta inlägg skulle publicerats i fredags (Freaky Friday) men pga enormt läsarantal (pga icke-hatiskt Israelrelaterat inlägg) så sparades det.
Om du är en sådan som lägger ut vulgära bilder på andras kön på nätet och påstår dem föreställa just din apparatur så har jag ett mycket simpelt litet tips!
Framgår det av din profil att du är omskuren så bör du vara noga med att välja en bild på en omskuren apparat.
Amen kom igen liksom…
Att sådana som visar sina privata delar för alla och envar är lite rubbade och korkade är ju inget nytt, men någon måtta får det faktiskt vara på idiotin.
Som ni märker så är det Negativa Veckan här på km.se.

Gilla, dela, följ gärna!

Dagens mail (aka Dagens as)

Och så kommer veckans första mail på det där communityt. Och det står ”sexig!”
Det visar sig naturligtvis att denne verbale man är ”förlovad” och bara ska ha och ha och ha.
AAARGH.
”Men får jag inte ge komplimanger då?” undrade han sedan. ”Nej, det får du inte för det är ett slöseri med tid och resurser och om min kärleksperson satt på nätet och kallade okända män ”sexiga” så skulle jag dump his sore ass”.
Nej, jag loggar in på isracommunityt istället. Där finns verbala singelmän. De skriver inte ”sexy!” utan de skriver ”wow, how are you?” och ”you’re cute, what’s up?”, vilket ju får ses som långa, välutvecklade meningar när det kommer till nätdejting.
Jag lever i fel världsdel, jag vet. Jag kan inte flytta någonstans just nu eftersom min hund älskar vinter och kyla och hatar sol och värme.
Monogami är det enda rätta.
Allt annat är trams. Om man älskar någon vill man inte se honom/henne bli påsatt av någon annan.
Man vill heller inte jollra runt med någon annan än den man har kär.
Människoasen är rädda för att ”missa något” men vad det inte fattar är att de missar det enda rätta. Det enda som är värt någonting: en regelrätt, tidvis stormig, monogam kärleksrelation.
Alltid måste jag bli förbannad; alltid är det nåt.
Varenda dag. Vecka ut och vecka in.
Punkt och slut.

Gilla, dela, följ gärna!

Novemberdejting

Eftersom november är en helvetesmånad så sitter medborgarna helst inomhus och sippar på ett glas rött (eller glögg kanske), spelar mjuk och följsam musik, tänder ljus och inte minst: ugglar på nätet.
Singlarna söker. Och söker. Och. Söker. Ett ljus i mörkret. En varm famn eller barm.
Det finns gott om dejtingsajter och jag finns på en svensk/nordisk, en universell, en norsk samt en israelisk men karlarna är ju som de är… Likadana överallt (även om de blir hetare ju längre söderut man kommer). Det vill säga sexfixerade as, ständigt med näven vispande innanför kalsippkanten.
Eftersom män är svin så är det bra att ha många krokar ute (på så många ställen som möjligt). Därför öppnade jag en profil på Spraydate.
Vid första anblicken känns detta community mycket seriösare än de där andra sajterna jag sedan tidigare existerar på.
Minuset är så klart att det hela doftar mycket heterosexuellt. Och nog är det puttinuttigt alltid (saknas bara de där helvetiska hjärtana som ni nog känner igen från Facebook).
Finns det några icke-heterosexuella på Spraydate? Jag vet inte jag. Sökfunktionen känns sisådär, men jag ska ta mig en redig titt.
Men nog känns det lite tossigt att den som senast checkade min profil är en ”Bettan”.
Ho ho hoo.

Gilla, dela, följ gärna!

Flera nya kontakter idag. Bra och mindre bra.

En idiot skrev till mig på ett community.
Han hade ingen ansiktsbild, utan bara en överkroppsbild. Ja, det var ju en stilig överkropp, men jag är en sån som kräver att få se fulfejan.
Han skickade plötsligt nakenbilder på sig själv.
”Jaha”, svarade jag, ”jag ser en lem men inget ansikte”.
Då låtsades han skicka bild på trynet.
Sedan skrev han ”fick du ansiktsbilden?”
”Nej.”
”Kanske nåt tekniskt fel då.”
”Nej, det vore väl lustigt om dina nakenbilder kommer fram men inte din bild på truten. Skärpning.”
Trodde att han skulle bli sur men det blev han inte.
Istället skrev han: ”Vi kanske kan ta en öl till att börja med?”
Skulle inte tro det, så jag jag loggade ut.
Fick ett meddelande från en (kanske) reko ung man.
Vi låg på samma våglängd. Det kändes direkt.
Det blev ett kul ”samtal”.
Han skickade bilder på sig själv. Bland annat en där han bar en scarf över halva ansiktet.
”Jag skulle vilja dra ner scarfen”, skrev jag, ”och kyssa dina feta lips”.
Han var rolig och snygg.
Jag gillar roliga och snygga.
Dock ej oseriöst roliga, utan så där arty kuliga.
Lite udda och lite svåra.
Kanske är det det som är mitt problem.
Kanske borde jag försöka finna någon stel, trist typ.
Trist men trygg.
Men usch så tradigt.
Nej, det skulle inte gå.
Stela, trista typer faller inte för mig eftersom de finner mig för ”excentrisk” eller nåt. För ”mycket”.
Människor med psykiska besvär dras dock till mig. Jag vill ju gärna ta hand om dem. Bota dem. Få dem att må bra.
Det funkar aldrig med sådana.
Nej, jag ska nog försöka snärja mannen med scarfen.
Jag skrev att han inte ser ut som han heter; att hans namn inte passar honom.
Han undrade hur en sådan ser ut och jag svarade: ”En **** ser nog lite… eh… svennigare ut. Med finnar i fejset och lite glåmig hy. Torrt och en aning tunt hår. Dåligt schampo, det syns.”
Han skrattade till. Jag trivs bra med mig själv när jag får någon att dra på smilbanden. Då känner jag mig lite lyckad.

Gilla, dela, följ gärna!

Glasögondrama leder till nya bågar

Häromdagen, när jag satt på jobbet och insåg att jag hade glömt glasögonen hemma, kom jag på att jag förmodligen borde testa min syn på nytt.
Fem år har nämligen gått sedan jag genomgick mitt första, och hittills enda, syntest. Det var då jag, med mitt minimala synfel, fick mina första glasögon.
Jo, nu känner jag att synen blivit sämre, så jag ska ta mig tusan kolla upp den på nytt.
Hursomhelst.
Jag satt på jobbet och funderade lite på om jag borde skaffa nya bågar – och i så fall vilken typ och varifrån.
De jag har nu var m y c k e t dyra och trots att de är eleganta och trots det exklusiva märket så är jag missnöjd med kvaliteten. Bågarna hänger och flänger och titt som tätt har jag gått till min optiker för att få dem upptajtade en smula.
Jag har tänkt mig att mina nästa bågar ej ska vara superdyra, eftersom det uppenbarligen inte är värt det.
Alltså har jag kollat runt på nätet och jag har ofta blivit en aning chockad över hur fula bågar det finns där ute. Ja, det verkar som att de ska vara så minimala och osynliga som möjligt, och så vill jag inte ha det! Mina glasögon ska vara en del av min personlighet och de ska passa min stil! De ska synas!
Räddningen kan mycket väl finnas på Optikbutiken. Visst, här finns också ett stort antal sådana där ”osynliga, minimala metallbågar”, men tittar man riktigt noga så kan man även hitta lite roligare varianter – även för herrar!
Butik finns endast i Falkenberg, men å andra sidan så är jag en man av min tid och jag gör det mesta på nätet.
Jag ska låna hem bågar så fort jag hittar ett tredje par (är uppe i två nu) och i hemmets lugna vrå ska jag testa mig fram och se hur de känns. Fortsättning följer.

Gilla, dela, följ gärna!

Lite privat då

För några dagar sedan lade jag ut badbilder på det där communityt och sedan dess har inkorgen varit full av friarbrev. Hade jag vetat att pattbilder var vad som krävdes så hade jag bränt bh:n för länge sedan.
Ah, de är så ytliga och töntiga.
En vän skrev:

Du såg väldigt fräsch ut på badbilderna. Inte alls så tjock som du hävdar att du är…

Ha ha ha. ”Fräsch.”
Många meddelanden kommer tyvärr från män utan humor. Allvarligt talat. Det finns många där ute som inte har någon som helst humor.
Ett meddelande kom från en man som (visade det sig) arbetar på SVT och jag  gnällde lite över det faktum att under sommaren är det bara en massa flams och trams på TV. Han blev sur.
Ett meddelande kom från en ”vanlig” grabb som sökte en ”vanlig” grabb och finns det något tråkigare än någon som berättar för omvärlden att han är ”vanlig” och gillar allt som är ”vanligt”?
En presenterade sig artigt med namn och hela kittet. Sånt går jag igång på.
En var 16.
En var 70.
En var en sån där som förmodligen är jätteutbildad och kunnig men som har noll EQ – värsta sortens människa.
En var en två meter lång, muskulös man med rötter i Mellanöstern, inser jag nu, så nu hinner jag inte blogga mer.
Jag är så ytlig och töntig.
Uppdatering: i brev nummer tre frågade jag Mellanösternmannen (bland annat) vad han heter.
Han svarade (bland annat) ”snälla fråga inte mer, vi kan prata om allt ifall vi träffas, vi får se”.
Jag: ”Okej okej, jag ska inte fråga.”
Och så gjorde jag slut.
As.
Uppdatering 2: en halvtimme senare skrev han: ”vore kul att få ****** dig nån dag”.
Jag orkar inte. Mer. Nu.

Gilla, dela, följ gärna!