Rehabilitering – dag 22 (så många tankar – huvudvärk)

Nyss ”hemkommen” efter kvällens avslutande möte.
Jag gillar verkligen måndagskvällsmötena. Det är fullt av folk från samtliga avdelningar – inte bara från min avdelning. Dessutom några som kommer ”utifrån” som bor i närheten.
Det är så skönt att folk pratar av sig. Även jag delar med mig av mina mörkaste hemligheter. Oj oj oj! Härligt är det när ingen känner dig. Du är helt anonym och du låter bara käften glappa.
Någon gråter. Någon svär. Alla känslor kommer fram. Ljuvligt!

Nu ska jag inte knappra på tangenterna något mer, ty jag ska kasta mig i sängen. Det har varit en lång och intensiv dag och jag har ont i huvudet. Här kommer dagens uppdateringar från Facebook:


Avdelningens morgonmöte är avklarat. Min första dag som herr Ordförande. Slog klubban i bordet och förklarade med myndig röst mötet öppnat. Det gick fint. Det är skönt att min sociala fobi är ett minne blott.
Som jag berättat tidigare så var det Helsingfors som botade mig, eftersom ‘alla’ är så trevliga och pratsamma hela tiden. Och man blir inte stämplad som psykiskt sjuk om man talar med en främling på bussen eller metron. (Säger han som är på behandlingshem med psykisk ohälsa i bagaget…) (Svart humor.)

Jag vet inte vad det är men alltid när jag ska vara seriös och tala inför människor så säger jag nåt lustigt som får alla att skratta. Jag tror att jag använder humor som vapen. Måste ta upp detta med psykologen i morgon.

Men – ärligt talat – så är det nog svårt att inte gilla mig eftersom jag är trevlig och artig och väluppfostrad och lyhörd och tydligen lite rolig också. (Jante bor inte i Finland.)

Besökte sjuksköterskan. Blodtrycket har stabiliserats men pulsen är hög. Förmodligen pga allt kaffesörplande. (Kopp 4 nu och klockan är bara kvart i 10.) Hon sa att jag ser väldigt mycket mer välmående ut nu än för ett par veckor sedan. ”Både på in- och utsidan, det syns”, sa hon. Och hon har rätt.

Nu: diskussionsgrupp, jobb i köket, pappagruppen (man kan deltaga även om man inte har barn) samt avslutningsvis AA.


Jag är dålig på att komma ihåg namn så jag är imponerad av personalen här som kommer ihåg vad alla heter.
(Det har faktiskt hänt att jag varit i ett kärleksförhållande och två månader in så har jag hört mig själv mumla: ”men vad f@n heter han nu igen?”)

Idag var det en man i blåställ, som jag aldrig har talat med, som ropade i matsalen: ”Kim! Du bör lyfta på samtliga lock! Det finns en massa godsaker där under!”
Okej, han skrek ”Kimi” på finska, och jag rättade honom inte eftersom jag undrade hur han visste vad jag heter.

Jag har i alla fall lärt mig vad de som jag bor ihop med heter (två tidigare ‘intagna’ som nu arbetar här + en lätt deprimerande tant). Och namnen på de personer som jag umgås mest med: Ynglingen, Fotbollsspelaren, Han den store grabben som talar snabbt och sluddrigt, Den äldre så söta damen med bula i pannan, Zigenaren samt Han med krycka och pannband. Har även börjat hänga lite med Den unge pappan med darriga händer.

Gillar dessa typer väldigt mycket och jag tror nog att vi kommer att umgås en del även efter behandlingshemmet. Man lär känna varandra på ett väldigt naket och personligt plan när man ses varje dag och sitter i en massa diskussionsgrupper. Och inte minst när vi röker ihop.
Ja ja. Jag ogillar att jag bolmar men det är inte rätt tidpunkt att sluta. Vore ensamt också, eftersom ‘alla’ röker.

Lite överraskad över att jag trivs så bra i denna helt manliga trupp av människor. Vi hade en brud på vår avdelning men efter två nätter bangade hon och blev hämtad av nån som hade en spruta redo i bilen… Jag var lite skeptisk redan från början. Hon var ung och lite trashigt klädd med håret i obligatoriska rastaflätor. Jag var ‘fördomsfull’ igen men fick rätt.

Mycket ohövligt att komma till detta behandlingshem, som Helsingfors Stad betalar en massa (skatte)pengar för, och sedan inte ta det seriöst. Usch. Människor köar för att få vård, för i helvete.

Idag har jag jobbat som diskare och som städare och jag tänker som så att någon måste ju diska och städa, så se inte ner på folk som arbetar med detta. Dessutom är många av dem väldigt intelligenta (och roliga). Så var hövliga och respektfulla även mot dem med så kallade ”enklare jobb”.
De frispråkiga, snuskiga tanterna i köket ger oss alltid en påse kvällsmat när vi går därifrån.
Väldigt söta är de. Och de gillar när vi något yngre män dyker upp.

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 21 (kaffe, cigg, choklad)

Söndag på behandlingshemmet: ledig förutom en kortis som bibliotikarie. Lånade ut en del och mottog en hel del lästa böcker. Sorterade. Satt på arslet och bläddrade.

Hetsåt en hel chokladkaka strax före lunch och jag mådde lite illa efteråt och lunchen var lyxig på grund av fars dag, men jag fick kämpa för att få ner maten.

Väldigt mycket kaffe idag också. Och cigg.

Dagens jättedjupa tanke:

En tänkande människa är en sådan som klarar av att ta in ny information.
En tänkande människa är en sådan som vågar tänka om och ändra sig.
En tänkande människa är en sådan som inte i tid och otid kastar ur sig väl inrepeterade meningslösa floskler. Som exempelvis skräckexemplet om ”allas lika värde”.

Roligt att jag har så många människor från olika ”läger” i mitt FB-flöde. Kanske kan var och en lära sig något av någon annan. Kanske inte hålla med men eventuellt förstå hur och vad och varför en annan tycker som han/hon tycker och tänker.

Kanske. Eventuellt.

Människor som försöker tysta meningsmotståndare med översitteri och ‘fula’ modeord är värsta sortens avskum.

Några foton från idag:

kaffe och cigg
Kaffe och cigg…
kaffe chihuahua
Fjärde koppen kaffe och klockan var bara 10:00.
sleeping chihuahua
Blake tar en tuppis i pappas famn.
område fritt från diskriminering
Väntar på att kiosken ska öppna.
kaffe och choklad
Choklad! Och kaffe. Mums.
bibliotikarie
Bibliotikarie.
bög och chihuahua
Vila efter lunch.

 

View this post on Instagram

 

Best feeling. #paws #chihuahua #instadog #gayswithdogs #gayswithchihuahuas

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 19 (inför tredje helgen)

Oj oj. Idag blev jag vald till nästa veckas ordförande här på avdelningen. Jag måste bestämma och delegera och läsa högt på finska hela veckan och jag känner mig inte bekväm i såna situationer.
Jag var i och för sig bostadsrättsföreningens ordförande i Stockholm i två veckor. Sedan sålde jag bostaden och flyttade. (Det berodde dock inte på ordförandeskapet 😂. Jag flydde av andra anledningar.)

Detta var en lugn dag på behandlingshemmet. Bara ett par korta möten och sedan var vi ute och motionerade. Blake följde med och han var väldigt geggig när vi kom ”hem” och fick lov att duscha.

Jag missade veckans fredagsfika med avdelningen. Vi skulle ses nere vid sjön klockan 14 enligt schemat, men tydligen hade det blivit ändrat till klockan 13 och det visste ju inte jag.
Då kom en ur personalen ”hem” till mig för att kolla om jag var okej, eftersom ”jag är ju alltid i tid”. Hon trodde att jag kanske hade blivit deprimerad och låg i sängen och grät. Eller nåt. Nej, ingen fara. Bara ett missförstånd.

Jobbade i biblioteket igen och jag började läsa mitt livs andra bok på finska. Mer om den när den är slutläst (se klippet nedan). Den går i samma stil som den första.

escitalopram

Jag är tacksam över att jag äntligen har en medicinering som fungerar och idag var det dags att fylla på lilla boxen.
Escitalopram (5 mg) håller mitt humör stabilt och Ketipinor (50 mg) låter mig sova hela nätterna utan att vakna (förutom när Blake trillar ner från sängen…).

Ja, nu är helgen här och det blir min tredje hemifrån och de flesta av mina nya vänner har dessvärre åkt på ”permission”. Själv har jag ingen lust att åka någonstans. Lånade inte bara böcker, utan även några filmer, på biblioteket så jag ska mumsa choklad och glo på några gamla klassiker.

Trevlig helg och Shabbat Shalom.

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 18 (bland narkomaner)

Idag hade vi fullt upp från morgon till kväll.
Vi hade bland annat ett möte med ångestgruppen (de flesta fick ångest…) och en ”lektion” i ämnet hälsa. Just dessa hälsotimmar känns väldigt onödiga och de ger mig verkligen ingenting. Det är bara självklarheter som ältas.

Jag jobbade som vanligt i köket och därefter arbetade jag i en timme som städare. Woohoo. Oj, vad jag greppade moppen som en professionell, sa städtanten.

På kvällen åkte vi på studiebesök i Östra Centrum, Helsingfors. Vi hälsade på på ett ställe för socialt utslagna.
När vi åkte tillbaka till behandlingshemmet så skrev jag detta på Facebook:

Tänker i bilen på väg ”hem”.
Jag har ingen erfarenhet av narkomaner då jag aldrig har haft några i min närhet (vad jag vet) men jag har lärt känna många (förhoppningsvis före detta) narkomaner på behandlingshemmet och det har varit så intressant att höra deras historier. Hur de halkade in på droger exempelvis. Psykisk ohälsa. Trasig barndom. Stress och press. Fel sällskap. Som min nye vän Ynglingen som som 13-åring började umgås med äldre ‘coola’ grabbar. Eller han som hade så svår ångest att han flydde med hjälp av droger istället för att skjuta sig själv i huvudet.

Känner att jag bryr mig så mycket om dessa människor och de är inte svaga. De är starka då de har tagit tag i sina problem och de har sökt hjälp. De har hjälpt mig att se på saker – och mig själv – på ett annat sätt. Och vice versa tror jag.

De blir lätt stigmatiserade och det är så fel. De är helt vanliga ‘normala’ människor som av en anledning eller annan inte klarade av verkligheten och vardagen.

Detta kan drabba vem som helst. Mig. Dig.
En får vara lite ödmjuk och sluta döma folk. Ingen vet vad en annan har i bagaget eller vilka sorger och besvär han eller hon går omkring och bär på.

Nu ska jag läsa lite i min fina tjocka bok och därefter sova.
En lång dag. Trött.

Gilla, dela, följ gärna!

WAD

Det är inte bara chanukkah idag – det är även världsaidsdagen. Eller World Aids Day, som vi säger på utrikiska.
Evenemangen är många: konsert i Engelbrektskyrkan och ljusceremoni på Sergels torg osv. osv. osv.
Först och främst så tycker jag att du går och testar dig – så att du inte sprider denna smitta vidare (inte bra).
Det kan även vara bra att se över ditt liv!
Hur många har du haft sex med i år? Hur många gånger har du sprutknarkat?
Jag testade mig, som vanligt, i somras. Nej, jag hade inte sprutknarkat men jag hade ju lekt lite med Shimon från Jerusalem.

Gilla, dela, följ gärna!

Sitter här och väntar på våren

Jag har ingenting gott att säga om denna årstid.
Blir fullkomligt dränerad och deprimerad och irriterad men samtidigt apatisk.
Inte bra.
Inte undra på att människor kastar sig från balkonger runt om i Norden.
Inte undra på att det sups och knarkas och tröstäts.
Man måste ju försöka stå ut.
Själv ligger jag i fosterställning och kedjesnusar – allt för att känna att jag överhuvudtaget har en puls.
Har november någonsin fört något gott med sig?
Överhuvudtaget i världshistorien?
Låt oss ta en titt (tack till Wikipedia)!
1 november 1755 – Lissabon drabbas av en jordbävning som kräver mer än 50 000 dödsoffer.
2 november 1917 – Balfourdeklarationen uttalar stöd för idén om ett judiskt hemland i Palestina.
3 november 1957 – Sovjetunionen skickar ut satelliten Sputnik II i rymden med hunden Lajka som passagerare.
4 november 1995 – Israels premiärminister Yitzhak Rabin mördas av en judisk fundamentalist.
5 november 1605 – Guy Fawkes grips för att ha planerat spränga det engelska parlamentet i luften genom den så kallade krutkonspirationen.
6 november 1632 – Sveriges kung Gustav II Adolf stupar i slaget vid Lützen under trettioåriga kriget.
7 november 2000 – George W. Bush besegrar Al Gore och utnämns till USA:s president efter ett mycket jämnt och omdiskuterat val som slutligen avgörs först den 12 december av USA:s högsta domstol.
8 november 1520 – Avrättningarna under Stockholms blodbad inleds och pågår till dagen därpå.
9 november 1938 – Nazisterna drar igång landsomfattande pogromer under den så kallade Kristallnatten som pågår till dagen därpå.
10 november 1995 – Mona Sahlin avgår som Sveriges vice statsminister efter den så kallade Tobleroneaffären.
11 november 2000 – En brand i ett bergbanetåg i Kaprun, Österrike dödar 155 människor.
12 november 1987 – Sångaren och kompositören Cornelis Vreeswijk avlider.
13 november 1985 – Vulkanen Nevado del Ruiz utbrott smälter en glaciär, vilket förorsakar ett lerskred som dödar omkring 23 000 människor i Colombia.
14 november 1940 – Katedralen och en stor del av stadskärnan förstörs under tyska Luftwaffes bombning av Coventry.
15 november 1983 – Efter den turkiska ockupationen av norra Cypern 1974 utropas den turkiska republiken Cypern.
16 november 1944 – Kvällstidningen Expressen utkommer med sitt första nummer.
17 november 1997 – Fundamentalistiska terrorister skjuter ihjäl 70 personer, varav 57 turister, vid Hatshepsut-templet i Luxor, Egypten.
18 november 1978 – Över 900 medlemmar av sekten Folkets tempel under ledning av Jim Jones begår kollektivt självmord, eller blir mördade av de andra, i Guyanas djungel.
19 november 1977 – Egyptens president Anwar Sadat blir den förste arabiske ledaren som avlägger ett officiellt besök i Israel. Han håller bland annat ett tal i Knesset i Jerusalem.
20 november 1918 – 25 personer omkommer när ångaren Per Brahe förliser på Vättern.
21 november 1953 – Fornfyndet Piltdown-mannen, som tidigare har ansetts som en viktig länk mellan människa och apa, avslöjas som en bluff.
22 november 1963 – USA:s president John F. Kennedy mördas i Dallas i Texas.
23 november 1863 – Slaget vid Chattanooga under amerikanska inbördeskriget inleds och pågår till den 25:e.
24 november 1991 Queens sångare Freddie Mercury avlider av AIDS.
25 november 2005 – Fyra svenska soldater i den hemliga insatsstyrkan SSG skadas under sitt ISAF-uppdrag i Afghanistan av en bombattack. Två av dem avlider.
26 november 1983 – Vid ett rån på Heathrow-flygplatsen i London kommer förövarna över guldtackor till ett värde av 26 miljoner pund.
27 november 1983 – 181 personer (varav 23 svenskar) omkommer i en flygplanskrasch i Madrid.
28 november 1994 – En majoritet av Norges väljare röstar nej till medlemskap i EU.
29 november 1947 – FN:s generalförsamling röstar för en delning av Palestina i en palestinsk och en judisk del.
30 november 1939 – Finska vinterkriget utbryter då Sovjetunionen anfaller Finland.
Tre bra händelser fanns att skriva hem om. Som av en händelse passar samtliga mycket bra i denna blogg.
Måtte våren snart vara här.

Gilla, dela, följ gärna!

Svaga jag

De senaste två veckorna har jag varit väldigt nedstämd. Jag vet inte vad det beror på. Har känt mig lite som då för två år sedan. Då jag blev riktigt illa däran vilket resulterade i antidepressiva, terapi och sjukskrivning.

Precis som då har jag känt en enorm längtan efter att missbruka. Att bli hög. Att dämpa mina känslor, att bedöva mig själv.
Jag har vräkt i mig choklad, godis och snacks eftersom jag sedan barnsben lidit av en mild variant av bulimi (en vacker dag kanske jag bloggar om det). Det brukar dämpa en del men inte ens det har hjälpt. Nyss tog jag en rask extremt lång promenad med Sebbe för att komma på andra tankar men inte heller det var till någon nytta så jag gick och köpte snus!
Efter två och en halv månad sitter jag med en fet prilla under läppen och jag känner mig både yr och svettig. Snart illamående. Fatta så svårt det är att bli av med nikotinberoendet. Fatta att suget kan komma tillbaka så starkt efter så pass lång tid.
Jag planerar inte att återgå till snusandet på heltid… Men man vet ju aldrig. Kände mig bara så svag ikväll.
Och som vanligt hjälpte det en smula att skriva om det.
Update: Fy tusan så illamående jag blev. No more!!

Gilla, dela, följ gärna!