Äntligen vardag, äntligen fredag

Hej ungdomar.
Ja, äntligen vardag och äntligen fredag!
Dagen kommer bli strålande; ni ser ju hur vackert det var när jag kom till jobbet i morse. Jämför med den horribla bilden från i söndags.
Gårdagskvällen tillbringade jag framför klagomuren (aka väggen) och jag fick gjort vad jag hade planerat.
Plötsligt ringde det på dörren och där stod granngrabbarna (i arbetskläder och allt) redo att rycka ut. En hel del blev gjort i bostaden – fullmatade kartonger åkte ner i källaren och soprummet fylldes snabbt. Jag gluttade igenom ett gäng skokartonger – ni vet sådana där som innehåller ”smått och gott och det mesta” och mogen som jag var så slängde jag en massa, massa prylar och krimskrams. Och jag är trots allt en hamstrande, sprudlande person!
Saker jag hittade: en bärbar cd-spelare. Kommer ni ihåg när vi gick omkring med sådana? Enorma! Ofantliga mängder kondomer (är ju kysk och from men har dock hopp om en mer ekivok morgondag). Flygbiljetter och utländska kvitton som jag alltid tyckt om att spara. Jag slängde dem. Extrema (nåja) mängder solglasögon av varierande kvalitet, inkl. ett par svetsarglasögon som jag, i min ungdom som club kid, tyckte om att bära på huvudet – i det då så moderna superspretiga svarta håret – när jag klubbade loss. Inramat fotografi på mig och ett ex – fy farao så snygga vi var. Sparade det då vi faktiskt var väldigt attraktiva båda två på just det fotot. Ljus. Ljus. Ljus. Hittade mängder av ljus i regnbågens alla färger. Vykort och kärleksbrev. Javisst!
Det var det.
Uppdatering: Granngrabbarna som har sån där svennig klämdag idag sliter redan hårt hemma i bostaden min. Den här bilden kom just.
renovering

Gilla, dela, följ gärna!

Den stora Saknaden kom över mig

Plötsligt klampade den stora saknaden in genom porten. Hon hade håret i strikt knut och pärlorna rasslade runt den långa, eleganta halsen. Hon sparkade av sig de skyhöga, sylvassa stilettklackarna, såg sig i spegeln och suckade. ”Nu får du sakna lite, gosse”, väste hon med trumpen min.
Ja, plötsligt saknar jag Madonna något alldeles oerhört.
Det är en känsla som kommer över oss homosexuella män mellan varven.
En enorm saknad.
Jo, vi har ju våra Gagor och Kylies (och den äldre generationen har Barbror och Lizor men jag är på tok för ung för dem) men Madonna är Madonna och nu sitter jag här och saknar henne.
Jag tittar på det fantastiska klippet nedan och jag minns våra finaste stunder. Som den där gången då jag skolkade för att köpa Like A Prayer-LP:n dagen då den släpptes.
Eller då när jag av mina föräldrar fick pengar till att gå på en skolfest (fastän jag inte hade några vänner på den tiden) men använde dem till att i smygköpa Express Yourself-maxisingeln. ”Jag vann den på ett lotteri på festen”, ljög jag när jag kom hem.
Jag minns hur jag fick tårar i ögonen av lycka när La Isla Bonita gick in som etta på Tracks.
Åh, jag minns när jag för första gången skulle se Madonna live – på MTV Awards i Globen 2000. Jag var lite hög hela dagen; kunde inte koncentrera mig på jobbet.
Eller när jag tillsammans med syrran och Finnjuden såg Sticky & Sweet i Helsingfors. En sådan perfekt dag!
Jag minns hur Confessions on a Dance Floor-albumet tröstade mig när jag bråkat med mitt huligan-ex.
Jag minns när singeln Frozen släpptes och jag inte hade kunnat sova natten innan. Jag klev upp och åkte och köpte singeln; åkte hem och toklyssnade och somnade sedan.
Och jag minns att jag på den tiden – 1998 – var väldigt mycket ute på krogen och när jag kom hem, med lite tragik brännande i bröstet, så satt jag framför TV:n och åt min vegoburgare och kollade Frozen-videon om och om igen.
Åh, Madonna! Utan dig hade min barndom (och ja, en stor del av mitt liv som ”vuxen”) varit ett helvetes helvete! Och nu behöver jag dig igen. Sluta lalla runt och gör ny musik NU!

När vi ändå är inne på ämnet – Jerry: Sluta nu, Madonna!
Läs även andra bloggares åsikter om

Gilla, dela, följ gärna!

Inte bara bögen bölade när Oprah tog farväl

Klart bögen bölade när han såg sista Oprah-avsnittet.
Åh, så fint det var!
Hon säger så många kloka saker, denna donna. Jag suger åt mig som en fnasig, torr svamp.
Och blir en bättre människa.
oprah
Det var då.
oprah
Det var verkligen då.
oprah
Fin publik.
oprah
Vi kan alla maila Oprah. Vi är alla hennes vänner.
oprah
Kommer sakna den eleganta studion.
oprah fan
Inte bara bögen bölade.
oprah
Dags att säga hej då…
oprah
…Men det sa hon ej. Oprah sa så klart: ”Until we meet again”.
oprah's dog
Och därefter sa hon till hunden: ”We did it!”
Inte ett öga var torrt.
Tack Oprah för denna fantastiska tid!
Kolla detta klipp:

Relaterade länkar: SvD

Gilla, dela, följ gärna!

Privat: Hemma efter finemangfin afton

Hej.
Jag har kommit hem från en vän. Sebbe och jag var hos honom tillsammans med en väninna och åt (indisk – som vanligt) middag och såg Eurovision 1976 och 1991.
Känner mig så ‘normal’ (som om det vore något att eftersträva, iofs) när jag umgås med mina Eurovisionvänner (ja, med versal).
Tänk om jag hade vetat det som gossebarn – så mycket lättare livet hade varit.
Livet är inte så illa alls när man umgås med ljuva människor.
Min vinnare från 1976: Norge. (2. Grekland. 3. Israel.)

Min vinnare från 1991: Grekland. (2. Frankrike. 3. Israel.) Fy farao vad jag älskar denna dänga!

Gilla, dela, följ gärna!

Privat: Idag för 25 år sedan…

…Skrev jag i min dagbok att jag hade ny frisyr: ”Jag har STUBB nu!” Jag ritade även av mig själv. Nej ungdomar, på den tiden fanns varken mobiltelefoner eller -kameror. Den förtida filmrullen lämnades in för framkallning och några dagar senare fick man se resultatet (det fanns även bilderna-på-en-timme-ställen).

Gilla, dela, följ gärna!

Negativa Barbro fick snällt gå och lägga sig igen

Så, dagen började med att jag blev grinig och tvär så fort jag kom till jobbet.
Jag älskar ju mina tidiga, ensamma morgontimmar: jobba, dricka två koppar starkt kaffe (med en skvätt mjölk), läsa dagens tidningar + se två nyhetssändningar på morgon-tv. Det är gott det.
Och så insåg jag ju då att någon lat kollega druckit upp min mjölk så jag fick snällt ta på mig ytterkläderna igen, och ge mig ut i det slaskiga vädret för att mjölka kossan.
Nu skäms jag så klart mycket över att jag gnällde över något så litet och obetydligt men låt mig upprepa mig själv: messa inte med mig innan jag fått mitt morgonkaffe!
Ja ja, lite senare tog jag mig ett snack med någon angående vissa förändringar som står för dörren och naturligtvis har Negativa Barbro (som bor i min kropp) hela tiden trott att det nya kommer att vara något negativt men så insåg jag till slut att det hela ju faktiskt är positivt och efterlängtat.
Härligt.
Så nu börjar jag om dagen med sol i sinnet och drömmar om en blomstrande, fantastisk framtid.
Aha, ni undrar varifrån uttrycket Negativa Barbro kommer. Låt mig avslöja att jag för många, många, många år sedan skrev om henne i det suveräna jobbmagasinet TM.
Jag träffade ett par svenskor på en semesterresa och de berättade:

– Jag och mamma hade beslutat oss för att åka till Gran Canaria och det såg vi som vanligt mycket fram emot. Så en dag kom Negativa Barbro cyklande hem till mamma och hon sa att hon minsann skulle följa med oss.
Mamma ringde mig på jobbet och skrek: ”Barbro ska följa med oss, hur ska detta gå?” Som tur var bodde vi inte i samma rum som hon, men som hon klagade! Det var för varmt på stranden men för kallt i skuggan. Det fanns inga toaletter på stranden som det hade funnits på Mallorca trettio år tidigare. På Mallorca var det minsann inte ebb och flod, sa hon. Ja, hon klagade på allt!
Jag sa till Barbro att om hon säger Mallorca en gång till så slår jag ihjäl henne!
Sedan den resan är Barbro ute ur våra liv.

Jag publicerade även ett litet test: ÄR DU SOM NEGATIVA BARBRO?
1. Du vaknar en solig morgon och hör fåglarna sjunga utanför ditt fönster. Vad säger du?
a) Vilken underbar morgon!
b) Varför kan det inte alltid vara så här?
c) Fy tusan så varmt det är! Och kan inte de där fåglarna knipa näbb?
2. Din väninna föreslår en krogrunda. Du säger:
a) Hurra, så trevligt!
b) Jag har inget att ta på mig!
c) Nämen då kommer jag att vara så trött i morgon och jag har inga kläder och vart skulle vi gå i sådana fall?
3. Din chef säger att du kan gå hem lite tidigare. Du kvider:
a) Oh, så trevligt! Tack och vi ses!
b) Nja. Bussen går först om en kvart…
c) Men då vill jag absolut inte se några minus i lönespecifikationen!
4. Din partner frågar: ”Ska vi kela, grynet?” Du svarar:
a) Gärna, du gör mig så het!
b) Kanske lite senare, baby.
c) Jag orkar inte nu! Jag har just duschat och målat mig. Kunde du inte ha sagt något tidigare?
5. Du ringer ett myndighetssamtal – hur inleder du konversationen?
a) Ja god dag! Mitt namn är Barbro…
b) Nämen hej. Barbro här…
c) Äntligen! Jag har väntat jättelänge i denna hemska telefonkö! Barbro var mitt namn…
Räkna nu ihop dina poäng. För varje gång du valt alternativ a får du noll poäng. För varje b-svar får du fem poäng och för varje c har du gjort dig förtjänt av tio poäng.
Har du fler än tio poäng bör du nog tänka igenom vad det kan var som gör dig så bitter och grinig. Kom ihåg att du inte bara förpestar ditt eget liv – människorna i din omgivning är förmodligen väldigt trötta på dig.

Gilla, dela, följ gärna!

16 juni 1999

Alla människor borde skriva dagbok. Det är nämligen så att livet består av små, små händelser som skapar vår historia. Minnena bleknar (ibland är det positivt) men när man en grå, regnig oktobersöndag plockar fram en gammal dagbok så väcks minnena åter till liv.
Denna händelse hade jag helt glömt bort; en helt vanligt onsdag för elva år sedan. Varsågoda.
Hälsade på MM idag. Hon bjöd på våfflor. Sen gick vi över till mig och jag hämtade mina jobbsaker och därefter åkte vi in till byn och jag gick till jobbet. På kvällen träffades vi igen och gick på Häcktet + Tip Top. Det var rätt kul. När vi skulle till bussen (hem) ringde MM sin franske pojkvän Julian, som inte svarade och jag fick för mig att ringa J (som jag just börjat dejta), som svarade fastän klockan var 03. Jag sa på skämt: ”Kan inte du komma till centralen och möta oss?” och han svarade ”OK, jag är där om 20 minuter”. (!!!) Så vi träffades där och väntade på bussen. När den kom en timme senare så hoppade MM på och sen jag. Satte mig bredvid henne och undrade vart J tagit vägen. Bussen körde iväg. Jag ringde J och han sa: ”Men du frågade ju inte om jag skulle med”. Det vara bara att stiga av och promenera tillbaka till centralen. Då insåg jag hur söt J är. Vi promenerade till Fridhemsplan och satt på trottoarkanten (eller i trapporna till en port) och väntade på första t-banan. Jag undrade om han verkligen trodde att jag var så vulgo att jag ringde honom mitt i natten och bad honom komma för att sedan bara dra utan att ens säga hej då. Han berättade om elaka människor som han träffat under sin vandring genom livet; t ex hans ex-fru som drog honom i öronen så att de höll på att lossna (jag såg märkena!!!). Sen åkte vi hem till mig och hånglade.

Gilla, dela, följ gärna!

Ett lunchinlägg som blev till något helt annat

Jag ser flera meter lång ut. På ett hotellrum i Köpenhamn.

Jag ska koka upp ett paket nudlar.
Det får mig att känna mig väldigt ungdomlig och bara det prassliga ljudet från förpackningen får mig att färdas tillbaka till mitten av 90-talet. Jag levde på nudlar då. Älskade dem. Jag bodde i andrahand i Aspudden och köpte tre paket kryddstarka nudlar för en tia.
Åt dem hemma. Åt dem på jobbet. Jag krossade dem medan de låg i paketet och därefter kokade jag upp dem.
Jag var 175 centimeter lång och vägde inte många kilo.
Håret var blekt (på bilden dock brunt) och de alltid så trendiga kläderna hängde och flängde på min arma lekamen.
Jag bar svarta byxor i något glansigt tyg. Köpte dem på Solo vid Norrmalmstorg. Köpte nog de flesta kläder där. Och så fanns det en liten, liten butik med t-shirts med fräcka tryck och slogans. Fäbodjäntan och liknande. En gång köpte jag en väldigt dyr jacka i den butiken. Jag minns att jag spenderade mina sista pengar och att jag tänkte ”äsch, jag har nudlar hemma så jag klarar mig resten av månaden”. En gång köpte jag en t-shirt som det stod ”Jesus Lever” på. Texten glittrade och den var väldigt fin. Dessvärre använde jag den bara en gång eftersom jag råkade få blonderingsvätska på den och t-shirten var därmed förstörd. Kanske var det en mening med det hela. ”Jesus” liksom.
Tillbaks till nudlarna – jag äter dem sällan nuförtiden. Föråt mig på dem och blir lite lätt äcklad bara jag tänker på dem. Jag ser hur de åker ner i vasken och så ligger de där och ser ut som små äckliga maskar.
Maskar skrämmer mig. När det gäller döden så är jag nog mest rädd för maskarna. Därför vill jag bli kremerad – illa kvickt.
Tillbaks till nudlarna igen – de kryddstarka kan vara riktigt goda och det blir faktiskt en riktigt smarrig lunch om man blandar i en skivad morot. Och ett par vitlöksklyftor.
Nej, när jag tänker på saken så skippar jag nog nudlarna idag. Känner mig lite för gammal för dem så jag går nog och köper mig en sallad istället.
Spicy noodles.

Gilla, dela, följ gärna!