Cykelturer och Eurovision

Myspys i soffan med Blake.

Det var ju en helt trevlig helg det är.
Jag har inte gjort så mycket egentligen.
Har varit på långa långa promenader med Blake för att spana in våra nya omgivningar här i Mejlans/Tölö.
Tog även en första cykeltur till Sörnäs där jag går på möten några gånger per vecka. Ville mest kolla upp snabbaste rutten samt hitta ”säkra” cykelställ – området kring Sörnäs metrostation kan var en smula… stökigt.

Jag premiäranvänder tvättstugan. Efter att de senaste decennierna haft tvättmaskin i hemmet så kändes det lite ”jobbigt” att plötsligt vara tvättstugeperson igen, men det gick fint och jag slipper att som i min ungdom gå till en annan byggnad; nu bara hissen ner. Det gick fint och jag kände mig som en hemmaman.

Vidare har jag ordnat lite i hemmet. När man flyttar så placerar man saker och ting på ”logiska” ställen men efter ett tag inser man att vissa prylar gör sig bättre i helt andra hyllor och skåp. Det blir kanske inte lika logiskt, men mer effektivt och användarvänligt.

Har kollat en hel del på gamla Eurovision-år och sträcklyssnade på min bekant Emils projekt om refuserade Melodifestivalen-bidrag. Rekommenderar Schlagervännernas podcast för er som är intresserade.

Nu är det söndag kväll och jag ska avsluta veckan och kvällen med Big Brother – mest för att jag övar på min finska och vill lära mig en massa slang, så att jag hänger med! #integration

gilla och dela:

När Melodifestivalen var icke-PK

Fredrik Belfrage. Skärmdump: YouTube.

Jag har kollat på Melodifestivalen 1987 och det var en upplevelse.
Redan innan första låten spelats hade programledaren Fredrik Belfrage hunnit använda uttrycket ”tio små negerpojkar”.

Han fortsatte med sin inte så värst politiskt korrekta 80-talsstil då han sa att jurygrupperna ”består av människor av alla kön som finns”, vilket var ett skojfriskt sätt att säga att ”det finns ju bara två kön, höh-höh” (vilket han så klart hade rätt i).
Jurygrupperna tillhörde kvällens ”överklass”, fick vi veta, eftersom de satt ”längst fram vid egna bord”.
Belfrage presenterade en duo med: ”nu kommer en hon och en han”. Otänkbart att köna (ett ord som inte var uppfunnet då) någon på detta sätt numera.

En ful karl sjöng en hemsk låt med titeln ”Flyktingen”. Den handlade om en stackars _man_ (så klart, redan då!) som varit tvungen att lämna sin familj och fly. Sångaren sjöng att ”det finns hopp” och att flyktingen skulle få ”vänta på svar i fyra-fem månader” (bara!). I vers två fick vi veta att flyktingen ej fått stanna eftersom ”det finns för många som han”.

Belfrage fäste vikt vid den mörkhyade Cyndee Peters ursprung och om det faktum att hon kom till Sverige för att stanna i några månader men att hon efter 16 år fortfarande ”tack och lov är kvar”. Han skojade vidare efter att Peters gått vidare till andra omgången. Belfrage sa sig gilla kvällens ”internationella fläkt” och lade för säkerhets skull till: ”om ni förstår vad jag menar”, innan han presenterade finskan Arja Saijonmaa som finalist. Ah, multikulti!

Den blott 37-årige Belfrage kallade sig själv ”gubbe med gelé i håret” och frågade en 9-årig tös om hennes åsikt om såna gubbar. Åldersrasism på hög nivå.

Sedan var det kul att se att artisterna satt på pinnstolar och väntade på juryns röster. Juryn (som drack apelsinjuice – förmodligen sånt där koncentrat som man blandar med fyra delar vatten) bestod för övrigt av 63 personer mellan 15 och (bara!) 60 år och när de sattes i arbete sade Belfrage: ”rösta rätt”, men han menade nog ”rösta rött”.

1987 var för övrigt ett bra MF-år. Lotta Engbergs ”Fyra Bugg och en Coca Cola” vann men tvåan – Arja Saijonmaas ”Högt över havet” – borde ha gått segrande ur striden som den paranta finskan förlorade med en ynka poäng. Sound of Musics ”Alexandra” och Lena Philipssons ”Dansa i neon” var två andra höjdpunkter.

gilla och dela:

Festivalfin

Gör mig festivalfin. Ja, schlagerfjollans intresse vaknade lite när jag hörde att Dana ska vara pausfågel. Ja, International alltså. Oj, vad hon ska påfågla sig. Hon är så elegant. Jag har letat efter henne i Tel Aviv. I timmar har jag vandrat fram och tillbaka längs hennes hemgata Bograshov Street, som en riktig stalker. Men förgäves.

Håller på den kolombianske samehunken men vaknade med ”Hold you” i huvudet denna morgon. Alltså duetten med fröken Ferm och Mowgli, eller vad han heter. Låten är dock lite för sockersöt även för mig. Då måste den vara VÄLDIGT sliskig, eftersom jag är den mest romantiske mannen på denna planet.

Lundvikarens favoritskap förstår jag mig inte på. Gillar gospel, men… Nääh.

Bergendahlskans comeback diggar jag mer och mer.

Och så gillar jag Wiktoria. Synd bara att hon alltid är så ful i håret. Och hennes make-up gör att hon ser… torr ut. På nåt vis. Konstigt med tanke på att hon ju de facto är blöt under framträdandet.

Men samehunkens parningsjojk går jag igång på. Ligger gärna naken på ett renskinn i hans kåta. En brasa, fallande snö och vinden som pinar oss. Hans fasta grepp om min utsvultna, trånande kropp. Ah. Ja.
Nu vandrar fantasin iväg.

Livet som 40+.


gilla och dela:

Schlagerfjollan tar ton: Melodifestivalen 2019 – finalen

I morgon är det dags för final och årets upplaga av Melodifestivalen har inte varit den bästa. Snarare ett riktigt mellanår och just dessa mellanår börjar dyka upp så ofta numera att intresset hos denna schlagerfjolla har minskat rejält.

Hela upplägget inklusive låtarna ekar av slätstrukenhet, toalettnödighet, pk-hysteri, talangjakt för barn under 15 samt ’roliga timmen’.
Helt enkelt… tröttsamt.
OCH DET HETER INTE ”MELLO”!
Utspårningen inleddes när folk och fä började säga ”mello”. Usch!

Läs mer: Schlagerfjollans död

Här är i alla fall min finallista.

  1. Jon Henrik Fjällgren ”Norrsken”
  2. Anna Bergendahl ”Ashes to ashes”
  3. Wiktoria ”Not with me”
  4. Arvingarna ”I do”
  5. Hanna Ferm & LIAMOO ”Hold you”
  6. Nano ”Chasing rivers”
  7. Mohombi ”Hello”
  8. Lina Hedlund ”Victorious”
  9. Lisa Ajax ”Torn”
  10. John Lundvik ”Too late for love”
  11. Bishara ”On my own”
  12. Malou Prytz ”I do me”

Min favoritlåt i hela tävlingen: Ann-Louise Hansons ”Kärleken finns kvar”.

Schlagerfjollan tar ton: ”Det var bättre förr.”
gilla och dela:

Schlagerfjollans död

Sätt er ner så ska ni få höra nåt ni inte trodde att ni skulle få höra från schlagerfjollans trut.
Jag har tappat intresset. 
Det har gått mig förbi att MF börjar i afton.
Anledningarna är nog många. MF började haverera när tävlingen började kallas ”Mello” (fy fan) och allt skulle bli så mjäkigt och nåt som tilltalar alla. Och så de där patetiska förbannade ballongerna som publiken måste vifta med.
Och så musiken… Rap-crap och annat skräp. Borta är de tydliga refrängerna och de spirituellt upplyftande tonartshöjningarna.
För att inte tala om den så tvångsmässigt politiskt korrekta inramningen av programmet. *gäsp*

Och i år – då Eurovision äger rum i Israel – så kommer svenskens ohälsosamma och mycket vulgära Israelbesatthet in i bilden. Redan innan tävlingen har dragit igång så har hjärntvättade svenskar synts paradera med skyltar med budskap som ”nej till apartheid”. 

En gång för alla: det existerar ingen apartheid i Israel. Bara SLUTA!
Tänk att min kille som i sitt hemland blev uppfostrad till att hata judar och Israel har kommit på andra tankar då han har ”utbildat” sig, men för svensken är detta helt jävla omöjligt. Men så har h*n ju en antisemitisk regering och lögnaktiga, lismande, Israelhatande journalister i stora lass. Värre än i islamistiska helveteshålan Irak alltså…
Så lycka till!
Framtiden ser ljus ut.

gilla och dela:

Nya tider

I helgen freakade jag och flydde till min syster i Finland.
Så skönt att BARA VARA med en familjemedlem.
Och tre barn, två katter samt en hund.

Vi såg finalen av Melodifestivalen så klart. Online. Och mitt i omröstningen började datorn starta om. PANIKEN. Men vi missade tack och lov inte så mycket. Grattis Måns.

Igår träffade jag för första gången min nya läkare/psykolog och det kändes väldigt bra.
Vi ska ses varje vecka.
Ett stort kliv för mig.
Äntligen!

gilla och dela:

SVT förnekar sig inte

Statstelevisionen tycker uppenbarligen att det är helt i sin ordning att programledaren för Melodifestivalen 2012, Gina Dirawi, fäller kommentarer som:

Den israeliska regeringen gör samma sak som Hitler gjorde mot deras folk fast med andra medel. De är rasister, de förtrycker, och de mördar folk som inte är som dem!

Gina Dirawi säger också:

ISRAEL HAR FETA VAPEN, VI HAR EN JÄVLA STEN!!!

Gina vet så klart inte att det inte var stenar som regnade över Israel under den gångna helgen. Tidningarna tiger ju. Liksom SVT. Och cirkeln är sluten.

Läs mer här och här.

Relaterade länkar: AB, Exp, SR, SvD

gilla och dela:

Privat: Yr cykeltur

Klicka för att förstora.

Den plötsliga sommarhettan gjorde mig så yr att jag cyklade fel och var på väg in i grannhuset. Har inte hänt sedan Martin Stenmarck vann Melodifestivalen 2005 och jag, chockad och bedrövad, söp ner mig fullständigt (och inte hittade hem).
Men nu är jag hemma och bågen står i rätt cykelrum.

gilla och dela:

Vi har såna problem i det här landet

I Sverige har vi sådana allvarliga problem att människor sitter och analyserar glada schlagertexter (som har för avsikt att underhålla).
Och sedan sitter medborgarna och har åsikter om världspolitiken och det eviga dramat i Mellanöstern.
Jesus Kristus.
Jag talar om:
Hon kanske inte vill ligga med dig, Eric
Vad är det du sjunger, Linda?
Minns Siwan…

gilla och dela:

TV: Är Siwan landets torraste torrboll?

Är Siewert Öholm landets torraste, tradigaste herre?
Så torr att det sprakar och knakar.
På allvar sitter han och analyserar festliga melodifestivallåttexter och sedan sätter han sig på sin knarrande stol och skriver en krönika om vad han kommit fram till.
Melodifestivalen är ingen public service.

gilla och dela: