Rehabilitering – dag 35 (liten i det stora hela – skönt)

Måste bara berätta en grej om maten här på behandlingshemmet. Den är ju verkligen väldigt smaskig (förutom när det serveras lever). Förra veckan serverades vi en rätt som jag inte vet namnet på (om den ens har något). Jag kunde verkligen inte identifiera en enda ingrediens.

schnygg kille
Direkt ur sängen.

Var det potatisstänger som grund? Nej, men nog såg det ut lite som potatis. Det var liksom en sörja som var curryfärgad men helt utan currysmak. Och det var inte kyckling utan någonting annat. (Fick senare veta att det var sojastrimlor.) Var det grönsaker i? Vem vet.
Jag kunde verkligen inte identifiera en enda ingrediens. Men gott var det!
Jag börjar dock sakna min egen mat vid det här laget. Har verkligen ingenting att klaga på men det ska bli skönt att återgå till min vegetariska diet. Och att få krydda ordentligt! Magen har mått förvånansvärt bra med tanke på att jag efter över tjugo år har ätit såväl kött som fisk och fågel. Lite risig emellanåt, men när det är lättare kötterier så har jag inte upplevt några problem.

kåt bibliotikarie
Bibliotikarie.

Detta var ännu en ledig dag eftersom det är helg. Vi har frågesport om ett par timmar men utöver det har jag inte haft annat på schemat än att arbeta en stund i biblioteket. Åh, som jag trivs som bibliotikarie. Och jag älskar ju att ropa ut i högtalarna över hela området att biblioteket har öppnat för dagen. ”Terrrrvetuloa!” Idag var det rusch, med 5-6 ”kunder”. Det ni!

Har även gjort ett översättningsjobb. En bekant bad mig att översätta en artikel från engelska till svenska. Sagt och gjort. Och den rörde mitt favoritämne: politik.

chihuahua gäspar
En trött Blake.

Det snöade idag för första gången. Ja, kanske bara en millimeter men det var så vackert då solen samtidigt sken. Det såg ut som att små diamanter föll från himlen.
Och kvällshimlen är förresten så vacker och romantisk här ute på landet. Man kan se stjärnorna. Väldigt många dessutom – och de lyser så klara där borta och jag känner mig så liten och betydelselös i det stora hela. Det är på sätt och vis en deprimerande tanke, men å andra sidan så blir ju mina enorma problem även de minimala och betydelselösa.

I morse när jag vaknade var jag lite arg! Oj oj oj. Det är inte ofta jag är arg och jag blir så att säga glad när jag är arg eftersom jag åtminstone inte är sorgsen.
Jo, det var en person som gjorde mig arg då jag kände mig orättvist behandlad.
Det känns – utan att säga för mycket – som att vissa människor borde se till sina egna problem och ta itu med dem.
Jag har vissa problem, det är därför jag är på ett behandlingshem just nu (hello liksom), och det betyder också att jag har identifierat dem och tagit tag i problemen.
Ett tips i all välmening.
Jag blev dock på väldigt bra humör när jag talade med personen som jag skrev om i förra inlägget. Han är så himla bra och inspirerande och klok och stöttande. En sann pärla i ett hav av otrevlig sörja.

Jahapp. Ska strax gå och medverka på den där frågesporten och därefter knyta mig så att jag är fräsig och redo att i morgon bitti kicka igång sista veckan på detta fantastiska behandlingshem, som på många sätt redan har förändrat mitt liv och mitt sätt att se på mig själv och människor omkring mig. Samt livet i stort.
Som jag sa till min vän som jag skrev om nyss: ”I am feeling very spiritual and very Jewish at the moment. I am a new man. The same old me but a more true and pure version of myself.”


Jag har fått i läxa att under en veckas tid anteckna hur jag mår morgon, dag och kväll, på en skala från 1 till 9, där 9 betyder toppenbra.

Dagens mående:
Morgon: 8
Dag: 8
Kväll: 8

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 32 (ett meddelande från Skaparen!)

Inte så överdrivet mycket på schemat idag.
Ett snabbt morgonmöte, ångestgruppen, hälsogruppen.
Den sistnämnda har varit den enda diskussionsgrupp som inte givit mig någonting, förrän idag. Vi talade om sjukdomar som kommer med olika missbruk. Det var ju inga direkta nyheter men det var intressant att se hur mycket man misshandlar kroppen genom att trycka i sig en massa gifter.

Vi hade ett kort bostadsmöte också. Ingen hade någonting att klaga på. Alla kommer överens; både människorna och hundarna.

a message from god
TRY

Jag fick ett meddelande från Skaparen i mitt glas med surmjölk denna morgon.
Det kanske inte syns så väl på fotot men det står klart och tydligt TRY.
”Okey, I will try. But why do you communicate with me in English?”

(Eller så har det slutligen slagit slint.)

matvrak
Lunch och middag.

 

Äter som den karlakarl jag är här på hemmet.
Frukost: havregrynsgröt, två ostmackor.
Lunch: rödbetsfrestelse (en nyhet för mig), rejäl sallad, knäckebröd, surmjölk.
Middag: grönsakssoppa, knäckebröd, surmjölk. Ugnspannkaka med sylt till efterrätt.
Kvällsmat: fil, en tomat , en appelsin.


Den här farbrorn lyssnade på ett ungdomsprogram på Sveriges Radio. Härregu’ vad de misshandlar det fantastiska svenska språket!
Det var ”typ” hit och ”asså” dit och ”han ba'” och gu’ vet vad. Usch!
(Jag skriver ju ’ba’ ibland och jag hoppas och tror att ni förstår att jag gör det för att jag är ironisk.)

Jag tror bestämt att det är finlandssvenskarna som kommer att rädda svenskan. De talar ofta korrekt och gammal god svenska.


Idag skrev jag en sång. En kärlekssång till mannen jag älskar. Jag spelade in den och skickade videon till honom. Om inte denna typ av romantiska supersmöriga gester får ett hjärta att smälta så vet jag inte vad mer jag kan göra för att övertyga honom om min enormt starka kärlek.
Jag vill bara ha honom i mina armar och jag vill att han ska veta lite hut och inte göra korkade saker som får mig att brusa upp. Jag vill örfila lite vett i honom och sedan hångla upp honom.
Den som lever får se.


Jag har fått i läxa att under en veckas tid anteckna hur jag mår morgon, dag och kväll, på en skala från 1 till 9, där 9 betyder toppenbra.

Dagens mående:
Morgon: 8
Dag: 7
Kväll: 8+ (mycket pga samtal med bästisen i Stockholm, bästisen i Helsingfors samt svaret jag fick efter att ha skickat kärlekssången)

Gilla, dela, följ gärna!

Privat: Fredagsblandning

Arbetsrelaterat
* Jo, lite mör är jag nog nu när arbetsdag 26/26 just kickat igång. I morgon blir det första sovmorgonen på… länge. Förra gången jag skulle vara ledig så blev det ju inte riktigt så, men den här gången ska allt klaffa!
Vilken tur att jag trivs med mitt jobb och sicken fröjd att jag älskar att håva in cash till både mig själv och statskassan.
Minns mitt inlägg Att ha ett jobb som inte ger en ångest är ack så mycket värt.
För övrigt är jag fortfarande stormirriterad på allt gnäll om att ”åh, jag måste jobba” och ”jag vill inte gå till arbetet” osv osv osv. Ett hån. Ogillar du ditt jobb så stämpla ut och gå hem och låt någon – som vill jobba – ta över.
Israelrelaterat
* Två dygn senare vaknar Rapport och rapporterar om den så kallade israeliska spion-gamen. Vilken tur att medborgarna har KM.se! (Därför tycker jag att du ska gilla Kim Milrell.se på Facebook.)
* Terrorlistan är nu uppdaterad och avslutad. Lång blev den.
Sebberelaterat
* Idag ligger han hemma och sover – han är fortfarande trött efter vistelsen på landet. Åh, så mysigt att ha honom hemma igen och sova med honom tätt intill.
Matrelaterat
* Igår blev det en pizza och den var SÅ god. Jag måste återigen hylla Dalens Pizzeria!
Bloggrelaterat
* Igår skummade jag igenom samtliga inlägg från förra året och jag skrattade och förundrades. Bloggboken kommer snart – jag måste bara hitta en lämplig titel och skapa ett elegant omslag.
Nu jobbar vi undan dagen och därefter njuter vi av lite ledighet!

Gilla, dela, följ gärna!

Privat: Den djuriska människan

Sebbe har sitt favorittorrfoder i en skål på golvet, men han äter inte. Nej, han vill att jag ska stoppa maten i aktiveringsbollen så att han får peta och snurra ut de små matbitarna.
Inget konstigt med det.
Människor är likadana när det handlar om relationer: han/hon vill jaga och efter en redig match fälla sitt byte och släpa hem honom/henne till kammaren. Den som kastar sig i en annan människas famn blir snabbt avvisad. Den som visar sig svag blir ögonaböj kastad på sophögen.
Intressant att människan fortfarande är så djurisk.
Det var tisdagens djupa tanke det.

Igår badade Sebbe och vi testade hans nya schampo ”med balsameffekt”. Ha ha ha.

Gilla, dela, följ gärna!

Mat är lite som sex

Idag är det en sån där galen dag (”du är så himla crazy, Kimman”) som infaller cirka två gånger per år: jag äter färdigmat.
Jag är vän av matlådan men ibland blir det som det blir.
Mat är lite som sex: det är bäst att fixa’t själv så det blir ordentligt gjort.

Naturligtvis piffar jag till det hela en smula.

Gilla, dela, följ gärna!

Ett lunchinlägg som blev till något helt annat

Jag ser flera meter lång ut. På ett hotellrum i Köpenhamn.

Jag ska koka upp ett paket nudlar.
Det får mig att känna mig väldigt ungdomlig och bara det prassliga ljudet från förpackningen får mig att färdas tillbaka till mitten av 90-talet. Jag levde på nudlar då. Älskade dem. Jag bodde i andrahand i Aspudden och köpte tre paket kryddstarka nudlar för en tia.
Åt dem hemma. Åt dem på jobbet. Jag krossade dem medan de låg i paketet och därefter kokade jag upp dem.
Jag var 175 centimeter lång och vägde inte många kilo.
Håret var blekt (på bilden dock brunt) och de alltid så trendiga kläderna hängde och flängde på min arma lekamen.
Jag bar svarta byxor i något glansigt tyg. Köpte dem på Solo vid Norrmalmstorg. Köpte nog de flesta kläder där. Och så fanns det en liten, liten butik med t-shirts med fräcka tryck och slogans. Fäbodjäntan och liknande. En gång köpte jag en väldigt dyr jacka i den butiken. Jag minns att jag spenderade mina sista pengar och att jag tänkte ”äsch, jag har nudlar hemma så jag klarar mig resten av månaden”. En gång köpte jag en t-shirt som det stod ”Jesus Lever” på. Texten glittrade och den var väldigt fin. Dessvärre använde jag den bara en gång eftersom jag råkade få blonderingsvätska på den och t-shirten var därmed förstörd. Kanske var det en mening med det hela. ”Jesus” liksom.
Tillbaks till nudlarna – jag äter dem sällan nuförtiden. Föråt mig på dem och blir lite lätt äcklad bara jag tänker på dem. Jag ser hur de åker ner i vasken och så ligger de där och ser ut som små äckliga maskar.
Maskar skrämmer mig. När det gäller döden så är jag nog mest rädd för maskarna. Därför vill jag bli kremerad – illa kvickt.
Tillbaks till nudlarna igen – de kryddstarka kan vara riktigt goda och det blir faktiskt en riktigt smarrig lunch om man blandar i en skivad morot. Och ett par vitlöksklyftor.
Nej, när jag tänker på saken så skippar jag nog nudlarna idag. Känner mig lite för gammal för dem så jag går nog och köper mig en sallad istället.
Spicy noodles.

Gilla, dela, följ gärna!

Dagens TV-tips


Ni har väl inte missat den fantastiska tv-serien Jamies matrevolution?
Jamie Oliver åker till USA:s fetaste stad – där skolbarnen äter pizza till frukost och burgare till lunch och inte vet hur en tomat eller potatis ser ut – för att försöka få invånarna att förändra sina matvanor.
Fantastiskt och upprörande.
Aha, ni undrar vad jag åt till lunch och middag igår! Se här:

Lunch: sedvanlig råkost och fetaost.

Middag: Vegoburgare utan bröd.

Gilla, dela, följ gärna!

Ännu en underbar kväll i livet

I går var vi återigen på Mälarpaviljongen. Sebbe njöt som vanligt av hundrasextiofemkronorsburgaren och ja, jag gjorde detsamma.
”Livet borde alltid vara så här”, sa min vän.
Jag kunde bara hålla med.
När livet är bra så är det väldigt bra.

Sebbe

Sebbe

Kim & Sebbe

Gilla, dela, följ gärna!