En blick med obeskrivlig värme

Ännu en dag läggs till handlingarna.
Igår hade vi kort dag på öppenvården och jag trodde att jag skulle komma hem väldigt tidigt och få vissa saker gjorda, men först gick vi och åt lunch (ljuvligt var det!) och därefter gick vi till ett ställe (som lite grann hänger ihop med öppenvården) och hinkade kaffe. Sedan glömde jag av någon anledning att hoppa av bussen där jag skulle byta, så jag kom hem senare än planerat. Och väl på plats så hade Fotbollsspelaren – som jag lärde känna på behandlingshemmet – flyttat in, så jag satt och snicksnackade med honom väldigt länge.

Nu en kommentar efter ännu ett terrordåd:
Dagens barn har nog svårt att förstå att när farbror var ung så kunde han gå på julmarknad utan att vara rädd för att nån galen islamist skulle dyka upp och börja skjuta ihjäl folk till höger och vänster.
Det var tider det. Ja, vad hände? Jo, de styrande bestämde sig för att allting var för tryggt och tråkigt, så de började importera problem. 
Nu får vi alla skörda frukterna. Grattis. Bra jobbat.

Till någonting helt annat nu. Att jag har börjat lyssna på musik igen betyder att jag mår bättre. Om man kollar lyssningshistoriken på Last-fm så ser man ju att det har gått ganska stabilt nedåt.
Jag får inte ut någonting av musik när jag är deppig. Eller så börjar jag lyssna på deppmusik och blir ännu deppigare.
Nu har jag till och med börjat spela pop i lurarna när jag är ute på vift – någonting som jag alltid, alltid gjorde förut men som jag inte har roat mig med på ett bra tag.
Idag sa en ny kvinna på öppenvården exakt samma sak gällande musiklyssnande och depressioner.

Det står ett namn, ”kärlek” och ”du är viktig” på arabiska. (Hoppas jag!)

Idag hade vi julfest. Det var gröt och purfinska jultårtor och skinka och stark Åbo-senap och det var julmusik och obligatoriskt pyssel.
Jag gjorde årets enda julkort och det var ju lite läckert att en JUDE satt och skapade ett JULkort åt en MUSLIM.

Jag och Blake åkte till Sockenbacka då jag skulle hämta några grejer i förrådet hos före detta grannen och när vi stod ute på gatan och bolmade så kom nämnda muslim gående. Han var så vacker i sina nya kläder. Och hans ögon! Hans blick! Han ser på mig med en sådan obeskrivlig värme. (Han tyckte om kortet.)

I kväll har jag premiärtvättat här där jag bor, samt snackat med en av dem jag bor med: finlandssvensken. Han är mycket trevlig och kommer från Åbo skärgård och han talar en så oerhört vacker svenska. Som språknazist bara sluter jag ögonen och njuter när han talar.

Apropå njutning. Idag upptäckte jag att vi har en massagestol på öppenvården. Jag blev riktigt rejält genomknådad av den och kände mig alldeles mör (men mycket levande) efteråt. Ska hoppa upp i sadeln i morgon också.

Jag satt och klottrade och det blev en logga. :-)
Gilla, dela, följ gärna!

Privat: Härlig dag på jobbet (det är ju vår!)

Min fantastiska kollega masserar mig. Jag tittar ut genom fönstret och hojtar upphetsat: ”Kolla, en heting!” ”Vem? Bögen med solglasögon?” ”Han är inte bög, han är blatte.” ”Man ser ju ingen skillnad numera. Bögar, blattar, nassar, alla ser de likadana ut. Och ändå ska de slåss mot varandra!”
Visst är han söt och smart, min kollega?
Tyvärr lider han av en extremsvår 40-kris, vilket så klart är tacksamt att twittra om (nerifrån och upp).

För att följa mig på Twitter klickar du här.

Gilla, dela, följ gärna!

Överraskande nymasserad

Jag vaknade på världens sämsta humör men så kom jag till jobbet och gjorde succé (gånger 3) och när jag trodde att min dag inte kunde bli bättre blev jag tillfrågad att skriva en grej. Vilket jag är helt rätt person för. Vänta bara så förstår ni.
En timme senare… Jag skulle just gå på lunch men då dundrade massören in och undrade var jag höll hus. Hade helt glömt att jag hade en timme inbokad just idag – en gåva från min chef för övrigt, eftersom jag är en succé (i arbetslivet, dock ej i privatlivet). Åh, vad det var skönt. Nu kan jag andas ordentligt igen.

Gilla, dela, följ gärna!

Nymassad

Massagen idag var nog den bästa någonsin.

B började med att påtala att mitt vänstra ben var 1½ cm kortare än det högra pga. en ihoptryckt muskel. Efter ett himla knådande på ett visst ställe var äntligen benen mina jämnlånga igen. Kanske kan det ha att göra med min helveteshäl (den vänstra!). Vi får väl se.
Kanske lättar min huvudvärk också. Jag hoppas det. Jag flög hur som helst hem efteråt. Fjäderlätt! Jag andades lättare också.
Det blir massage en gång i veckan för min del. Precis som i våras.

Gilla, dela, följ gärna!

Massage och drama

Om jag någonsin behövt massage var det idag. Och jag hade en tid bokad på lunchen. Finns det något bättre än att få armarna masserade? Tror inte det.
Dagen har innehållit både det ena och det andra, men mest irriterande gnäll som jag verkligen inte gjort mig förtjänt av. Skillnaden mot förr är att nuförtiden är jag så trött på det att jag säger ifrån. Och som jag skrivit tidigare – folk blir chockade och tysta när någon annars så foglig ryter till.
Jag var så förbannad att jag skakade. Tänk om rätt man kvinna satt på rätt plats. Och hade lite koll. Och fattade vilket jobb man gör. Men nej.
Gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll.
Jag är upp över öronen trött på att få min dag sabbad av noll-koll-människor.
Sköt ert och jag sköter, som jag gjort de senaste 14 åren, mitt. Jag kan mitt jobb. Jag gör mitt jobb. Och förmodligen en del av ert.
Punkt.

Gilla, dela, följ gärna!

Smidig som en katt

Jag sitter här nymasserad och smidig. Ja, det har blivit något av en tradition att jag besöker massören sista arbetsdagen innan långhelgen infaller (dvs var tredje vecka). Idag hittade vi kände jag en ny muskel. Den sitter vid skulderbladets insida och sträcker sig in under densamma. Med tanke på att människan har sexton olika muskler vid skulderbladen och att axelleden är den mest rörliga leden på människokroppen är det kanske inte så konstigt att vi ofta har ont i just denna region.

Jag har blivit instruerad att stretcha mer – främst sidan av kroppen och armarna – eftersom jag sitter så mycket vid datorn.
Fick även höra att jag inte bör sitta med benen i kors – så där som pryda jag ofta gör.

Gilla, dela, följ gärna!

Stora händer överallt

Jag började med att kasta av mig plagg efter plagg tills jag stod iklädd endast svarta, aningen för små, tajta boxers och matchande strumpor. Jag lade mig ner på britsen och placerade ansiktet på rätt plats. Massören lade en kuddaktig sak under mina anklar och en handduk över mina ben. Han drog varsamt ner mina svarta boxers en bit och började arbeta med sina nyinsmorda, rejäla nävar. Jag kved men mina läten överröstade inte Sarah Brightman-musiken i bakgrunden.
Övre delen av min tajta stuss fick sig en rejäl omgång – massören fann punkter jag knappt visste existerade. Jag njöt. Länge och väl höll han sig kvar i de nedre regionerna. Då och då lät han händerna glida längre upp längs min atletiska – men dessvärre inte nyrakade – ryggtavla men snart var de nere på skinkorna igen.
Efter en lång stund började massören koncentrera sig på att ge hela min rygg underbart härlig massage. Det skönaste var då hans grova fingrar borrade sig in i mina muskler och han med mjuka men mycket bestämda rörelser rörde sig fram och tillbaka. Upp och ner.
Jag har väldigt ofta ont i och kring skulderbladen och den senaste tiden har jag känt oerhörd smärta då jag böjt armarna bakåt. Massören noterade detta och arbetade vidare. Skönt var det. Två gånger höll jag på att somna.
Jag blev lite deprimerad också. Eller snarare fick jag en känsla av att jag frigjorde mig från saker och ting. Kanske var det kombinationen av den lugnande (men ganska sorgliga) musiken, beröringen och de rogivande dofterna som fick min hjärna att plocka fram idel smärtsamma upplevelser från de senaste två åren. Jag märkte senare, när massörens fingrar lekte över mitt ansikte, att det kändes som om jag gråtit.
Cirka 40 minuter efter påbörjad behandling bad han mig vända mig om men först tog han en pappersservett och torkade bort det klibbiga från framförallt nedre delen av min rygg.
“Kom lite högre upp, över hålet”, viskade han och jag gjorde som jag blev tillsagd. Massören tog ett stadigt grepp om min nacke och klämde och drog allt vad han orkade.
“Är jag hemsk?”, frågade han.
“Nej”, svarade jag. “Det är jätteskönt. Det känns att det gör nytta”.
“Ontskönt kanske man kan säga”, fnissade han och började dra i mitt huvud. Uppåt, uppåt – det var otroligt skönt. Hela min kropp blev längre och ståtligare.
Nacken fick vad den tålde och massören sa med sin bestämda basröst; “Gör det något om det kommer lite i håret”?
Jag flämtade till och svarade; “Absolut inte”.
Övre delen av mina armar stod näst på tur.
“Jag har ofta väldigt ont just där”, sa jag och han förstod att jag ville att han skulle ta i lite extra så det gjorde han.
Eftersom jag lätt får musarm föreslog massören att han skulle massera mina händer och underarmar också (vilket han aldrig gjort på mig tidigare) och jag tackade och tog emot och ÅH så skönt det var. Det gjorde väldigt ont men väldigt gott. För första gången skrek jag till och massören log och sa; “Den här högerarmen har arbetat mycket”.
“Ja”, flämtade jag till svar.
Efter att massören torkat av det klibbiga från min högra hand hjälpte han mig att resa mig upp. Sedan klädde jag på mig, bokade en ny tid (nästa vecka), tackade och gick därifrån.

Gilla, dela, följ gärna!