Svep in er, heta muslimska karlar!

Sitter på bussen och eftersom jag är en svårt homosexuell och enormt jämställd man så tänker jag på paret mittemot. Hon är en ordentligt insvept muslima och hennes ägare som sitter bredvid har full koll på sin ägodel. Inte en endaste liten bit hud flashas, så att jag – som man – inte ska gå bananas och inte kunna kontrollera min pulserande sexualitet. 
Men tänk om denne man visste att det inte är hans kvinna jag blänger på. Det är han, som i all sin härligt svettiga, håriga manlighet, väcker mina väldigt vågade fantasier till liv. Vad skulle han säga om han visste att han är sex på två ben?
Lyftkranen nästa för herr da Costa?

Anser i allt mitt sunda jämställdhetstänk att är det några som bör svepa in sig och sluta egga upp utsvultna medelålders män på morgonbussen, så är det de hunkiga karlarna från Mellanöstern. 💁🏻‍♂️

Gilla, dela, följ gärna!

Vill ha en hundlik man

Jag har kommit på att min hund Blake är ganska exakt sådan som jag vill att min näste make ska vara:

Hårig och dominant, men kärleksfull och öm.
Pratar inte för mycket, men är en god lyssnare.
Accepterar min ”underbara” morgonandedräkt.
Gillar de flesta människor men älskar bara mig.
Är mycket lojal och gillar att gosa.
Har en ’posh’ liten mustasch och bruna ögon.
Är beskyddande.
Har en kvick tunga.
Gillar mina matlagningsfärdigheter.
Blir alltid glad av att se mig – även när jag känner mig som en skrutt eller ser ut som en fågelskrämma.
Gillar att ligga ovanpå mig.

Gilla, dela, följ gärna!

Inte lätt att vara man (heller)

Det talas så mycket om pressen på kvinnor men jag vill inflika att vi män inte heller har det särskilt lätt. Vi ska vara stora, starka och trygga familjeförsörjare men ändå mjuka och rara och goa och vi ska helst se ut på ett visst sätt.

Själv är jag bara 175 cm lång. Tio cm till skulle behövas (bar platåskor i många år pga detta komplex). Jag har fortfarande inga magrutor och överlag för mycket mage och för mycket röv.

Jag har rätt reko och manlig näsa. Den gillar jag. Lite för rund i ansiktet – på ett omanligt vis. Tack och lov har jag väldigt mycket hår på huvudet och om hårgenerna inte hoppar över en generation så lär jag dö med ett rejält burr på skallen. 
Dessvärre har jag därför även mycket hår här och där. Vissa gillar en hårig bringa men inte många uppskattar en hårig rygg. Sorry, men jag har vaxat den en gång och finnarna jag fick den gången vill jag inte ha tillbaka. 
Har dessutom börjat få hår på öronen och såna där feta, långa strån i ögonbrynen, som gubbar ofta får. Jag har många pincetter, tack och lov.

Mina lår är okej. Om man kollar snabbt så kan man tro att de är muskulösa men det är de inte. Tidigare var mina ben sexigt håriga men med åren har de gått till att bara vara mjäkigt fjuniga.

Rejäl skäggväxt. Det är ett stort plus!

Jag har genetiskt dåliga tänder, vilket är plågsamt, tidskrävande och dyrt. Ena ”huggtanden” står ut för mycket. Män ska ju helst ha en vit, rak tandrad.

Fötterna är av storlek 43 och det är ju rätt manligt. Efter lite fotvård är mina gubbafötter rätt mysiga att gosa med.

Mina läppar är för tunna men jag vet hur de ska användas.

Jag har knappt några axlar. Stort komplex. Jag vill så gärna ha rediga breda axlar som man kan gråta ut mot. Sorry. Men jag är bra på att lyssna så det kanske kompenserar en smula.

Fortplantningsapparaturen passerar utan anmärkningar. Varken bu eller bä och allting fungerar som det ska.

Ja. Det är alltså inte bara damer som upplever stress och press gällande det yttre. Alla har vi en massa förväntningar att leva upp till. Kom ihåg det.

chihuahua love
”Hej älskling!”
Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 29 (bror Duktig)

Spridda skurar från dagen som gick:

tervalampiMorgon: Vintern är på ingång och avdelningens morgonmöte är avklarat så jag avnjuter kaffekopp nummer fyra. (Jag drack inte kaffe under två hela år, men nu är jag fast igen.)
Veckans ordförande dök inte upp och jag var inte sen att rycka in då jag ju trivs med mitt nya dominanta, delegerande jag.

Det är ’lustigt’ hur det alltid är någon/några som varit i Stadi (Helsingfors alltså, på huvudstadsslang) på ’permission’ som sedan inte kommer tillbaka. De avbryter behandlingen. Och man kan alltid gissa vem/vilka det kommer att vara som bangar.
Den här gången två unga män och jag är inte förvånad. De visade inte samma motivation som vi andra.

Ja, de lider av en sjukdom men vän av ordning tycker att det är så respektlöst att ta plats på ett behandlingshem som staden, via skatten, betalar dyra pengar för. Och folk står i kö för att få vård.
Då får man faktiskt ta och kamma sig och ta det hela seriöst, eller helt enkelt inte komma hit alls.

Jag höll lite låda på mötet och sa uppmuntrande men bestämt att mina ’medpatienter’ får börja gå lite mer aktivt på alla valfria möten och diskussionsgrupper.
”Kom igen nu. Det är därför vi är här. Kan varmt rekommendera NA:s lite ’yngre’ möten.”
Personalen nickade och log och jag kände mig som bror Duktig.

Nu väntar:
– diskussionsgrupp
– möte med socialsekreteraren
– lunch
– arbete i köket
– arbete i städtruppen
– pappagruppen (man kan tala om relationen till sin egen far om man inte är far själv)
– middag
– AA-möte


Dag: Kaffepaus efter jobbet. Måste berätta nåt (igen). Har ni tänkt på hur man alltid sätter sig på samma plats i ett rum? Som jag på alla våra möten och grupper här på behandlingshemmet. Idag var jag vild och satte mig på motsatt sida och hela min värld såg annorlunda ut. Plötsligt satt jag bredvid en kis som ser ut som en tonåring. Han har liksom fortfarande babyhullet kvar men jag vet att han har barn och idag fick jag veta att han är 24.
Jag noterade att han har väldigt långa ögonfransar. Säkert två centimeter. Många drag queens skulle mörda för dem.

Sedan var jag lite orolig att även min nya kompis Fotbollsspelaren hade hoppat av behandlingen efter helgens ’permission’. Men så dök han upp till slut (han hade haft ärenden att uträtta) och jag sa: ”Jag hade blivit så besviken på dig om du inte hade kommit tillbaka. En så ung och sportig man med framtiden för sig och en blivande fantastisk fotbollskarriär! Då hade jag letat upp dig och ”vetänyt sinua ympäri korvia” (att ”spöa” någon, bokstavligt: ”dragit dig runt öronen”).
Han skrattade.
Diplomatiskt uttryckt så är han inte direkt oattraktiv med sitt tjocka nordiska hår i knut, jättenäsan och en fotbollsspelares lekamen. *gulp*

Jobbade återigen med min vän Ynglingen och vi skrattade som vanligt åt det mesta.
”Fattar du att jag är 20 år äldre än du”, sa jag. ”Det är ju f@n perverst att jag är en sån gammal gubbe helt plötsligt.”

Idag fick jag veta att jag är välkommen att bo på det där stället i norra Helsingfors, där jag var på intervju för ett par veckor sedan. Känns bra. (Fotbollsspelaren var där på intervju idag, så vi kanske kommer att bo i samma hus.)
Nästa vecka ska jag på intervju på ett ställe som sysslar med öppen vård för folk som skrivs ut från diverse behandlingshem. Ett sätt att få ett mjukt nedslag tillbaka i det civila.

Medan jag städade de allmänna utrymmena idag (var tvungen att stänga av dammsugaren titt som tätt eftersom jag hela tiden hade nåt att säga) så tänkte jag på att det är lustigt att min sociala fobi är puts väck. Jag har alltid varit rädd för unga män men det är jag inte längre. Eller beror det, ta mig tusan, på att de är finländare? Dvs lite mer ’laidback’ och utan pekpinnar i arslet. (Dvs genomsnittssvenskens motsats.) Kan ligga nåt i denna teori. Ska analysera saken vidare.

Det checkade in en ny ung man på vår avdelning. Han ser ut som Mario från Super Mario Bros (det enda spel jag någonsin har spelat – ogillar spel väldigt mycket). Läcker mustasch. Tyckte mig höra att han är svenskspråkig.

Hur kan förresten Ryssen på vår avdelning tala så kass finska efter 15 år i landet? Han mumlar och man uppfattar då ingenting. Skärpning.


tits and ass
I tried but… eehm… nothing. Sorry.

Kväll: Så här på internationella mansdagen (låter inte så sexigt på svenska, måste jag medge) vill jag uttrycka en gäspning åt allt tjat om att ”det vore fint med en kvinnlig statsminister” osv. osv. Jistanes. Vem bryr sig om en statsminister el. dyl. har snippa eller snabel? Eller kromosomer hit eller dit?
Den enda gången då en persons kön har någon som helst betydelse för mig är när jag väljer vem jag är intim med.

Skärp er.

Gilla, dela, följ gärna!

Daily Dana: Min nya kärlek?

Kampanjen fortsätter.
Och okej, kanske figurerade detta klipp i det förra – lösenordsskyddade – inlägget. Kanske inte. Kanske är jag stormandes kär i denne man. Kanske inte. Kanske skrev jag till honom på Facebook idag. Kanske inte. Men fy farao vad jag älskar hans vandring längs Dizengoff Street i Tel Aviv.
Och nej, mina lösenordsskyddade inlägg är inte särskilt hemliga, men jag vill inte alltid svara för dem inför hela världen (hehe). Lösen får du – om du kan ”legitimera” dig – genom att maila mig. *Smack*

Gilla, dela, följ gärna!

Privat: Vår, detox, cykling, män, semester, quinoabiffar

Min Gud har humor. Och storhetsvansinne.

God morgon, solpullor.
Ännu en fräsig dag är här och efter vintertröttheten har vårtröttheten gjort storstilad entré. Farbror somnar mitt i Aktuellt (21:10) men kan trots det ändå inte ta sig upp på morgonen. Jo, han kan ju det, men det krävs en hel del övertalning.
Detta är den stora detoxveckan – kanske kan det pigga upp. Rensar kroppen med den legendariska detoxdrycken och jag vet så klart inte om det fungerar eller ej, men jag testar gärna det mesta en gång (både i och utanför sängkammaren).
Igår när jag trampade hemåt var det 16 grader och vacker eftermiddagssol så jag kände att det var dags för t-shirt-premiär. Mycket härligt. Sommaren är nära nu och jag längtar som aldrig förr.
I morse var det kallt men då gatorna är tomma cyklas det snabbt och kroppen är snart varm, mjuk och svettig. Vid Slussen blev det stopp då jag hamnade mitt i en filminspelning – det är sånt som händer i den vackra men extremt sopiga och skräpiga huvudstaden (skärp er!).
Eller så är de såna här.

Vidare är jag fortfarande uppvaktad av 21-åringar som skriver ”hej hej” och 70-åringar som skriver ”hej”. Varför inte någon mellan 30 och 40 som skriver mer än ”hej”? Nej just det, sådana herrar finns ju endast utomlands.
Så tokigt av mig att glömma den bittra lilla detaljen.
På jobbet går det bra (vi lämnar ämnet här och nu) och semestertiderna står ganska snart runt knuten. Beslut, beslut. Jag och beslut är ju ingen bra kombination. När ska jag ha semester? Jag vill åka till Berlin (för att träffa Berlinjuden) och till Tel Aviv (för att känna att jag lever och för att träffa vänner och ex och…) och kanske hinner jag med en somrig helg i Oslo – som utlovat. Ska jag ta allt i ett svep eller en vecka här och en där? Eller i två svep? Kanske som en kortis och en långis? Om jag inte kan bestämma mig så blir det som det brukar: ingen semester överhuvudtaget (eftersom jag hatar och föraktar särskrivning skriver jag ihop allt som kan skrivas ihop – och gärna lite till). (”Det kan skrivas på fyra olika sätt. Den vanligaste stavningen är med två mellanslag, ”över huvud taget”. Den nästa vanligaste är utan mellanslag, ”överhuvudtaget”. Andra stavningar är ”över huvudtaget” och ”överhuvud taget”.”) [Språktidningen]
Bloggen är mellan varven mycket långsam – jag har tagit emot klagomål – och jag försöker lista ut vad det beror på. Har du någon idé så hojta!
Avslutningsvis och på begäran: QUINOABIFFARNA.
Så här gör du:
Koka ca 2 dl quinoa (med grönsaksbuljongtärning). Låt svalna.
Blanda i två ägg, ca 1 dl (ev. lite mer) ströbröd, chili, salt och peppar.
Forma tjusiga biffar och stek!

Gilla, dela, följ gärna!

Privat: Han var som en målning

På väg från apoteket mötte jag det stiligaste exemplar av människoaset som jag någonsin skådat. Jo, jag hade varit där och hämtat ut tunga mediciner åt min ungdomligt sjuka väninna och när Sebbe svängde in på nästa gata, i fel riktning, så kunde jag inte annat än stanna och låta honom hållas. Mot mig kom nämligen denna övermänniska. Ni kan se det framför er, som ur en film, hur han kommer gående i slow motion och ljuv musik uppstår. Han spänner ögonen i mig och jag möter hans blick. Tungan fladdrar förmodligen i vinden och när han passerar mig följer inte bara min blick, utan hela mitt huvud med i vändningen. Han är helt klädd i svart och har svart självlockigt hår i ungdomlig och förmodligen trendriktig frisyr. Ögonen är mörkbruna och inbjudande och det diskreta leendet… – ja, suck och stön.
Blev alldeles mjuk och såsig inuti. Lite som en persika. Han gled in på Konsum och jag borstade av mig och gick vidare. Sebbe anade ingenting utan slog bara en extra stråle mot husväggen. Någon härlig hynda hade väl passerat och skvätt lite grann.

Gilla, dela, följ gärna!

Privat: Karlar och karlar

Det slår då aldrig fel.
Logga in på Qruiser och fula karlar fläker ballen och så skriver de till dig och de har INGENTING att säga och nej, de kan inte ens stava. Känslomässigt störda trögisar är vad de är.
Logga in på motsvarande israelisk site och de STILIGA, STÅTLIGA karlarna SAMTALAR.
Faktiskt.
Säger något.
Ytligt och djupt.
Fuck tradiga kukflängarsvenne.
Det enda han säger är ”bröl, jag är så jävla kåt” (dock felstavat).
Ja, jag vet att det snackas om mina ack så kontroversiella åsikter. Inte minst på Flashback.

Gilla, dela, följ gärna!