Privat: Kollegan som gick i celibat

Varning! Grovt språk.
Fredag betyder att vi kan freaka ut en smula, så säg hej till Freaky Friday.
I förrgår samtalade jag lite med en tio år äldre kvinnlig kollega. Hon gav upp det här med män för länge sedan och lever nu för och med sina husdjur.
På något sätt kom vi in på ämnena MÄN och KÄRLEK och SEX och jag anade att hon nog saknade dem alla tre, men mest av allt sexet.
– Men nog saknar du väl ändå balle? Lite grann?
– Ja, men jag står inte ut med det som kommer med ballen.
Vi vet således alla vad hon har i sin byrålåda – en samling fräsiga kärleksstavar.

Gilla, dela, följ gärna!

Humor: På jobbet

Den nygamla kollegan är på kontoret för lite upplärning.
Kollega: ”Har du koderna till bla-bla-bla?”
Nygammal kollega: ”Nej.”
Kollega: ”Men hur ska det här då gå?”
Nygammal kollega: ”Men jag ska inte jobba än på ett tag, jag ska bara lära mig verktyget.”
Jag tittar upp från min dator.
Kim: ”Så sa jag till min förra kille också, när han visade ballen för mig.”
Nygammal kollega: ”Vad då menar du?”
Kim: ”Jag ska bara lära mig verktyget, men inte jobba med det!”

Gilla, dela, följ gärna!

Lalla vidare ni, medan jag bunkrar upp

Min kollega visade mig just sina bilder och videoklipp från helgens drama; han hade suttit på ett kafé i närheten av den brinnande bilen.
Och ja, på filmsnuttarna syns hur den blåögde Svenne (eller Svenita i detta fall) rusade närmare med sin barnvagn för att kunna se den brinnande terrorbilen.
Min kollega (med ursprung i Mellanöstern och därmed lite mindre blå ögon) sa till Svenita: ”Jag är korkad som står här, men jag är ensam. Du däremot står här med din barnvagn…” Det gick upp ett ljus.
Jag upprepar: detta är terror; detta är allvarliga saker. Sluta jiddra om era pepparkakor och ert glöggdrickeri och samtala om vad som håller på att ske med och i samhället.
För övrigt har jag kommit på att smäller det innan året är slut så lär det inte smälla i tunnelbanan eller i stora varuhus – nej, smäller det innan storhelgerna så smäller det så klart på systembolaget. (En miljard medborgare kommer handla – varav noll ‘lydiga’ muslimer eftersom de ju inte ‘får’ dricka sprit.)
SÅ BUNKRA UPP NU.
Bildgoogla gärna på ‘suicide attack’ så att du fattar vad vi snackar om.
Tips.

Jerusalem 29 januari 2004.

Comments off.

Gilla, dela, följ gärna!

Måndagen börjar bra, men fy farao vad jag har ont i högernäven

Gåva.

Det är gott att komma till jobbet på måndag morgon och hitta trevlig gåva från Favoritflatan.
Puss på henne.
Det som inte är bra är att jag har fruktansvärt ont i högernäven; handleden är svullen och bultar som tusan. Antar att jag jobbade lite för mycket i helgen (och då menar jag ”arbetade framför datorn” och inget perverst, som ni förmodligen tror). Det bultar och bankar och nej, jag är (tack och lov) inte 20 längre.
Jag hade stora problem när jag skulle klä på mig i morse och jag kunde knappt låsa ytterdörren.
Nåväl. Idag ska farbror försöka jobba med vänster hand. Det vill säga superlångsamt och taffligt.

Gilla, dela, följ gärna!

Bowlingen i bilder


Jag bara älskar damskor – en liten fetisch jag har. Kvällen började med Bobos buffé på kontoret. Smarrigt och jag åt så mycket att jag inte ens fick i mig alkohol (fatta).

Därefter kilade vi ner till bowlinghallen på Kungsgatan; äntligen fick jag vara bra på någonting. Förutom bowling är jag bra på – håll i er nu – luftgevärsskytte!

Kloten flög och käglorna föll.

Medborgarna jublade.

Många svettiga fingrar har pillat i de där hålen.

Succé.

Vi traskade vidare till – återigen är det dags för er att hålla i er – Karlsson & Co. Ha ha ha. En mötesplats för mogna heterosexuella.
Här vill jag poängtera att jag avskyr så kallade heteroklubbar. Den fientliga, negativa stämningen ligger i luften och jag får ont i magen. Den som inte ränner på homoklubbar vet inte vad den går miste om! Try it och du kommer att älska den avslappnade, trevliga atmosfären.


Jag plus personalchef. Älskar henne.

Jag älskar det än så länge liberala, goa Stockholm.

Kollegan är en puma. Karlarna raggade så klart på henne medan jag raggade på dem.

Jag med min nyaste och yngsta kollega. Puss på henne.

Här försökte jag vara lite konstnärlig.
Mycket trevlig kväll; jag älskar mina kollegor vänner. För att arbeta på mitt jobb måste man inte ha någon fräsig utbildning, men man måste vara på ett visst sätt. Ett slags liberalt, öppensinnat sätt. Och sådana människor älskar jag ju och därför har jag funnit mina bästa vänner genom jobbet.
Kvällen slutade med att jag – trött på heteroklubbens fientliga stämning – drog till homoklubben vid Slussen. Njöt av finemangfin atmosfär, goda drinkar och underbar musik. Dessa två spelades på raken: njut och njut.

Gilla, dela, följ gärna!

Hurtigt värre och tack så mycket

Hur många hurtiga poäng får jag för följande: när min vän tog vägen förbi McDonalds på hemvägen från favoritkrogen så åkte jag hem och svängde ihop en linssoppa som jag sedan glupskt kastade i mig på nattgrenen innan jag lade mig mellan mina eleganta, nymanglade* lakan?
Ganska många va?
För övrigt vill jag bara, så där apropå ingenting, tacka Moder Jord för att jag trivs på min arbetsplats och med mina oerhört fina kollegor. Tackar ödmjukt. Jag har gjort det förr men jag gör det igen. Tusen tack.
Det blev så tydligt igen igår, på supermötet vi hade på kvällen.
Vi kan inte alltid bara gnälla, önska och kräva – ibland måste vi även tacka, bocka och niga!
*Okej, det var ett skämt. Jag stryker inte ens, annat än någon skjorta då och då.

Gilla, dela, följ gärna!

Lunch (jag vet att ni undrar)


Kollegorna glor som vanligt. De säger: ”Mmm, så smarrigt det ser ut” och ”Åh, vad du är nyttig!”
Själva ilar de runt med sina värdelösa färdigrätter och blir feta, finniga och sjuka.
”Men jag orkar inte fixa maten själv”, gnäller de.
”Men hur svårt ÄR det?”, replikerar jag rappt. ”Du trippar ner till butiken och handlar grönsaker för dagarna tre. Sedan skär du rappt upp en ny, fräsch och tasty lurre varje dag!”
Så här ser den ut, lunchen:
Någon typ av sallad. Just nu ruccola. Paprika, zucchini, någon typ av lök (sallads-), någon typ av tomat (cocktail-), champinjoner, någon typ av ost (mozzarella).
Oerhört fräsig lunch: god, nyttig och billig.

Gilla, dela, följ gärna!

Blandat om gym, höst och människor

Onsdag morgon och efter ett svettigt besök på gymmet sitter jag som en sol på arbetsplatsen.
Apropå sol så var gårdagen årets vackraste dag; det är bara att acceptera. Nu blir det grått och brunt och förhoppningsvis så småningom vitt.
Så jag satt och trampade på gymmet och bredvid mig satt en supermuskulös man iklädd slyniga, tighta trikåer och han flåsade och stönade på ett sätt jag aldrig tidigare hört en man flåsa och stöna (mycket intressant). När jag lite senare gick upp en våning för att lyfta skrot så satt en annan lika flåsig och stönig man bredvid mig. Oj oj oj.
Jag avslutade med att ro mig i hamn och duschade och åkte till jobbet.
Extra tidig var jag då jag ville hinna chittchatta med kollegan (”favoritflatan”) innan dagens hets och stress satte igång.
Häromsistens sa jag till henne: ”det är så härligt att komma hit på värdelöst morgonhumör och se dig sitta här; genast blir jag på bättre humör. Ja, du vet, du är en av de få människor som jag faktiskt gillar”.
Människan är ju i regel ett as (look around you), men de få homo sapiens som förtjänar att höra att de är reko och hyvens får ofta höra det från mig.
I förrgår – efter den där shoppingrundan med Africa – så sms:ade jag: ”vi borde verkligen ses oftare. Jag gillar ju dig!”
Sån är jag – full av kärlek och känslosamma uttryck för dem som förtjänar det! De övriga ignorerar jag så gott jag kan.
Jag glömde glasögonen hemma och kontorsbelysningen är fortfarande inte fixad, så jag ser knappt vad jag skriver. Hoppas det viktiga framgår ändå.

Den vackra, vackra gårdagen.

Gårdagens vackra, vackra post.

Gilla, dela, följ gärna!