Karaktär 3

Dags för ytterligare en av karaktärerna som förföljt mig i många år. Mona är en legend!

Mona är en 48-årig kvinna med smak för det lyxiga i livet. Hon var hemmafru större delen av sitt äktenskap som fick ett bryskt avslut då maken Åke lämnade henne för den betydligt yngre Liisa och flyttade med denna till Brasilien. Äktenskapet hade börjat gå utför i samband med att Mona tog över en skönhetssalong och inte längre fanns tillgänglig för Åke dygnet runt. Deras sexuella sida av äktenskapet var inte mycket att hänga i julgranen så som singelkvinna har Mona börjat experimentera en hel del. Många är de ynglingar som legat mellan hennes dyra lakan i den gula villan i Svedmyra. Mona är lång och smal, har blont hår till axlarna och illröda enorma läppar. Hon klär sig elegant i korta kjolar och höga klackar. Mona är känd för att vara utmanande – men inte på ett trashigt sätt. Hon röker en hel del och älskar whisky. I och med skilsmässan fick Mona inte bara behålla den stora villan – hon fick även en rejäl summar kontanter så hon tillbringar inte så värst mycket tid på salongen numera. Mestadels ligger hon hemma framför brasan med en whisky i ena handen och vem vet vad i den andra.

Gilla, dela, följ gärna!

Karaktär 2

Här fortsätter min presentation av karaktärerna som förföljer mig.

Bettan är en sorglig typ. Hon är 29, bor ensam med sin katt i en sunkig, inrökt lägenhet i Solna och hon har aldrig haft eller ens på allvar försökt skaffa sig ett jobb. Bettan har råttfärgat, stripigt, halvlångt hår och är enligt egen utsago “kraftig, tjock, fet”. Bettan lider av social fobi och trivs således bäst i hemmets lugna vrå. I och med att åren gått har hon dock börjat sakna något i sitt liv. Eller någon snarare. Därför är hon nu på jakt efter en man som är som hon själv. Hon raggar på nätet men tackar nej till en fika på stan eftersom “kaffekoppar med små öron gör henne darrig och nervös”. Därför bjuder Bettan hem sina dejter. Hon ber karlarna ta med sig “en hamburgermeny, extra allt och ett sexpack folköl”, sedan sitter de där i den inrökta lägenheten och ser en sopig actionrulle på Canal+.
Bettan är en van lögnare. Hennes livslögn är att hon varit med i en reklamfilm för en östeuropeisk hamburgerkedja. Hon har till och med photoshoppat ett bildbevis.
Nästa gång: Mona

Gilla, dela, följ gärna!

Karaktär 1

Jag har nog aldrig berättat om alla karaktärer som förföljer mig. De lär hamna i en bok någon gång men för tillfället lever de mestadels genom ett sidoprojekt på jobbet.

Först ut: Norska Kvinnan.
Norska Kvinnan avslöjar aldrig sitt namn. Hon är 46, bor ensam i en etta i Stockholms innerstad och jobbar inom vården. Norska Kvinnan har mörkt, lockigt hår, är väldigt lång och en aning bufflig. Själv tror hon att hon är graciös och något av en amazon. Norska Kvinnan lider av kronisk ensamhet och hennes mest utmärkande drag är att hon rimmar allt hon säger. Hon skriver även mycket sopiga dikter. Idag skrev hon;
Söndagen är här
Ensamheten på själen min tär
Lördagen var trist
Allt mitt hopp jag nästan mist
Ingen man syns till
Hur mycket jag än vill
Ingen väninna jag heller får
Fäller nu en ny bitter tår
I hjärtat finns det snö
Jag hade nästan föredragit tö
Ensamma äro icke alla
Vissa på varann kärleksfullt kalla
Många moln på himlen min
Säg mig vännen; finns de även på din
En ny vecka börjar snart
Kastar mig ut i superfart
Kanske under nästa vecka en ny man jag kan finna
Som gör mig till sin enda, kära kvinna
Lämna mig nu, du ensamhetens djävulska klo
Släpp greppet och ge mig glädjero
Ingenting verkar spela någon roll
Så länge ingen man på mig har kärlekskoll
Kanske en drink på en flashig bar
Sedan hem till mig vi far
Vi älskar och skrattar och pratar och ler
Du min fader om handen min ber
Många kärleksbarn jag sedan punga ut
Och äntligen får ensamheten ett storslaget slut
Semestrar gör vi på främmande mark
En tur vi tar i kärleksbåten av bark
Många drömmar bär jag inom mig
Delar du dem, finns de även inom dig
Men nu sitter jag ensam med lackade naglar
Den omsorgsfulla maken i ansiktet flagnar
Ännu ett glas av vinet så rött
Hoppas du av detta icke blir stött
Rödvinslådan snart är tom
En klibbig hinna den lämnat i min gom
En rödvinstant jag blivit har
Så går det när man lever utan karl
Jag dukar för två
Hoppas det på dörren ska ringa på
Önskar att du där ska stå
Famnen full av presenter jag ska få
Slipsen din i ilfart åker av
Vi älskar i badet som i kärlekens hav
Drömmar detta dock enbart är
Å, om du ändå vore här
Stearinljusets låga brinner ut
Festen verkar ha tagit slut
Den hann ju inte ens börja
Så vad har väl jag egentligen att sörja
Nu in i badrummet jag går
Ställer mig på mina tår
Baddar trynet, sminket ska väck
Celluliterna jag trollar bort från min häck
Jag orkar inte kämpa mer
Då ändå ingen min smärta ser
Jag har orkat många mil
Men nu tar jag nog min sista sorgens sil
Nästa gång: Bitter-Bettan från Solna.

Gilla, dela, följ gärna!