Rehabilitering – dag 34 (”kom ihåg att spola tillbaka bandet”)

En solig dag på behandlingshemmet i södra Finland. Hade sovmorgon eftersom det är lördag och klockan 07 släpade jag mig upp och till vattenkokaren för att fixa kaffe och därefter ut på terrassen för ett ljuvligt morgonbloss. En promenad med Blake och därefter hämtade jag min påfyllda medicinbox innan jag gick till matsalen. Havregrynsgröt, bröd, surmjölk, kaffe.
Cigg. Kaffe. Cigg. Kaffe. Kaffe. En varm kopp choklad. Kaffe. Cigg. Kaffe.

Under helgerna är vi lediga och den här helgen är jag alldeles ensam i huset som jag bor i, då de andra är bortresta. Det är läskigt eftersom huset är gammalt och knakigt och dörrarna är olåsta och vi är på landet. (Blake är dock en bra vakthund!)

Jag tänkte ha städdag. Sköt det lite framför mig. Men så kom jag på att jag ju städar datorn. Både invändigt och utvändigt. Den börjar skina som nattens fullmåne och jag har raderat 3 gig skräp redan.
Det kallar jag STÄDDAG!

Jag har även städat lite bland mina kontakter. Jag hade ganska många nummer till människor som jag inte kom ihåg vilka de var. Då är det kanske lika bra att radera… Eller den där som hette ”Svara inte”. Haha!
Samma på sociala medier. Ibland är det bäst att bara göra slut och gå vidare.
Varför ska man vara ”vän” med någon på ex. Facebook om man umgicks jättemycket och -tätt för 10 år sedan men inte har haft någon som helst kontakt under de senaste fem åren?
I guess we’re done with each other. Tack för allt och allt gott i framtiden.

Helgerna är ensamma och långtråkiga här men tack och lov kan man ta sig ett bloss med herr Spets.
Känner mig lite lätt koffein- och nikotinförgiftad.

Tekniken är underbar, är den inte?
Tänk att denne farbror är så gammal vid det här laget att jag fanns på tiden innan internet. Utan mobiltelefoner, plattor etc. Ja, till och med innan DVD:n.
Ett tag hade vi ingen VHS-spelare hemma men då och då hyrde vi en så kallad movie box och ett par videofilmer.

Skärmdump: spreadshirt.fi

”Kom ihåg att spola tillbaka bandet” stod det på ett klistermärke på insidan av videofilmens förpackning.

På den tiden spelade jag in Eurovision Song Contest på kassettband. Jag satt med en bandspelare framför TV:n och spelade in. Alla fick sitta knäpptysta under låtarna. Senare började ESC sändas även i radio och det underlättade ju inspelningen. Och till slut skaffade vi oss en VHS.
Det var tider det. Trots allt. Man värdesatte så mycket som vi idag tar för givet.

Blev påmind om att för fem år sedan höll jag ett föredrag i Malmö. På den tiden var jag introvert och människorädd och led av svår social fobi samt rampfeber, men jag var tvungen att tacka ja då föredraget skulle handla om Israel och HBTQ-rättigheter.
Jag minns att jag åt lugnande och att jag darrade av skräck.
Det skulle jag inte göra idag eftersom både den sociala fobin och rampfebern har gått över. Tack och lov!

Nåväl. Det var den här lördagen det. Jag ”tog ledigt” och har mest sovit och kollat på serier (Cougar Town) samt skrattat en del åt Kåta Gun i Kvarteret Skatan.


Jag har fått i läxa att under en veckas tid anteckna hur jag mår morgon, dag och kväll, på en skala från 1 till 9, där 9 betyder toppenbra.

Dagens mående:
Morgon: 7
Dag: 7
Kväll: 6

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 22 (så många tankar – huvudvärk)

Nyss ”hemkommen” efter kvällens avslutande möte.
Jag gillar verkligen måndagskvällsmötena. Det är fullt av folk från samtliga avdelningar – inte bara från min avdelning. Dessutom några som kommer ”utifrån” som bor i närheten.
Det är så skönt att folk pratar av sig. Även jag delar med mig av mina mörkaste hemligheter. Oj oj oj! Härligt är det när ingen känner dig. Du är helt anonym och du låter bara käften glappa.
Någon gråter. Någon svär. Alla känslor kommer fram. Ljuvligt!

Nu ska jag inte knappra på tangenterna något mer, ty jag ska kasta mig i sängen. Det har varit en lång och intensiv dag och jag har ont i huvudet. Här kommer dagens uppdateringar från Facebook:


Avdelningens morgonmöte är avklarat. Min första dag som herr Ordförande. Slog klubban i bordet och förklarade med myndig röst mötet öppnat. Det gick fint. Det är skönt att min sociala fobi är ett minne blott.
Som jag berättat tidigare så var det Helsingfors som botade mig, eftersom ’alla’ är så trevliga och pratsamma hela tiden. Och man blir inte stämplad som psykiskt sjuk om man talar med en främling på bussen eller metron. (Säger han som är på behandlingshem med psykisk ohälsa i bagaget…) (Svart humor.)

Jag vet inte vad det är men alltid när jag ska vara seriös och tala inför människor så säger jag nåt lustigt som får alla att skratta. Jag tror att jag använder humor som vapen. Måste ta upp detta med psykologen i morgon.

Men – ärligt talat – så är det nog svårt att inte gilla mig eftersom jag är trevlig och artig och väluppfostrad och lyhörd och tydligen lite rolig också. (Jante bor inte i Finland.)

Besökte sjuksköterskan. Blodtrycket har stabiliserats men pulsen är hög. Förmodligen pga allt kaffesörplande. (Kopp 4 nu och klockan är bara kvart i 10.) Hon sa att jag ser väldigt mycket mer välmående ut nu än för ett par veckor sedan. ”Både på in- och utsidan, det syns”, sa hon. Och hon har rätt.

Nu: diskussionsgrupp, jobb i köket, pappagruppen (man kan deltaga även om man inte har barn) samt avslutningsvis AA.


Jag är dålig på att komma ihåg namn så jag är imponerad av personalen här som kommer ihåg vad alla heter.
(Det har faktiskt hänt att jag varit i ett kärleksförhållande och två månader in så har jag hört mig själv mumla: ”men vad f@n heter han nu igen?”)

Idag var det en man i blåställ, som jag aldrig har talat med, som ropade i matsalen: ”Kim! Du bör lyfta på samtliga lock! Det finns en massa godsaker där under!”
Okej, han skrek ”Kimi” på finska, och jag rättade honom inte eftersom jag undrade hur han visste vad jag heter.

Jag har i alla fall lärt mig vad de som jag bor ihop med heter (två tidigare ’intagna’ som nu arbetar här + en lätt deprimerande tant). Och namnen på de personer som jag umgås mest med: Ynglingen, Fotbollsspelaren, Han den store grabben som talar snabbt och sluddrigt, Den äldre så söta damen med bula i pannan, Zigenaren samt Han med krycka och pannband. Har även börjat hänga lite med Den unge pappan med darriga händer.

Gillar dessa typer väldigt mycket och jag tror nog att vi kommer att umgås en del även efter behandlingshemmet. Man lär känna varandra på ett väldigt naket och personligt plan när man ses varje dag och sitter i en massa diskussionsgrupper. Och inte minst när vi röker ihop.
Ja ja. Jag ogillar att jag bolmar men det är inte rätt tidpunkt att sluta. Vore ensamt också, eftersom ’alla’ röker.

Lite överraskad över att jag trivs så bra i denna helt manliga trupp av människor. Vi hade en brud på vår avdelning men efter två nätter bangade hon och blev hämtad av nån som hade en spruta redo i bilen… Jag var lite skeptisk redan från början. Hon var ung och lite trashigt klädd med håret i obligatoriska rastaflätor. Jag var ’fördomsfull’ igen men fick rätt.

Mycket ohövligt att komma till detta behandlingshem, som Helsingfors Stad betalar en massa (skatte)pengar för, och sedan inte ta det seriöst. Usch. Människor köar för att få vård, för i helvete.

Idag har jag jobbat som diskare och som städare och jag tänker som så att någon måste ju diska och städa, så se inte ner på folk som arbetar med detta. Dessutom är många av dem väldigt intelligenta (och roliga). Så var hövliga och respektfulla även mot dem med så kallade ”enklare jobb”.
De frispråkiga, snuskiga tanterna i köket ger oss alltid en påse kvällsmat när vi går därifrån.
Väldigt söta är de. Och de gillar när vi något yngre män dyker upp.

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 21 (kaffe, cigg, choklad)

Söndag på behandlingshemmet: ledig förutom en kortis som bibliotikarie. Lånade ut en del och mottog en hel del lästa böcker. Sorterade. Satt på arslet och bläddrade.

Hetsåt en hel chokladkaka strax före lunch och jag mådde lite illa efteråt och lunchen var lyxig på grund av fars dag, men jag fick kämpa för att få ner maten.

Väldigt mycket kaffe idag också. Och cigg.

Dagens jättedjupa tanke:

En tänkande människa är en sådan som klarar av att ta in ny information.
En tänkande människa är en sådan som vågar tänka om och ändra sig.
En tänkande människa är en sådan som inte i tid och otid kastar ur sig väl inrepeterade meningslösa floskler. Som exempelvis skräckexemplet om ”allas lika värde”.

Roligt att jag har så många människor från olika ”läger” i mitt FB-flöde. Kanske kan var och en lära sig något av någon annan. Kanske inte hålla med men eventuellt förstå hur och vad och varför en annan tycker som han/hon tycker och tänker.

Kanske. Eventuellt.

Människor som försöker tysta meningsmotståndare med översitteri och ’fula’ modeord är värsta sortens avskum.

Några foton från idag:

kaffe och cigg
Kaffe och cigg…
kaffe chihuahua
Fjärde koppen kaffe och klockan var bara 10:00.
sleeping chihuahua
Blake tar en tuppis i pappas famn.
område fritt från diskriminering
Väntar på att kiosken ska öppna.
kaffe och choklad
Choklad! Och kaffe. Mums.
bibliotikarie
Bibliotikarie.
bög och chihuahua
Vila efter lunch.

 

View this post on Instagram

 

Best feeling. #paws #chihuahua #instadog #gayswithdogs #gayswithchihuahuas

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

Gilla, dela, följ gärna!

Är lite hård mot mig själv

Jag har inte tränat på tre dagar (igår motionerade jag hem från jobbet, men det räknas inte). De två senaste nätterna har jag bara sovit ett par timmar – har därför inte orkat släpa mig upp extra tidigt för att pinna iväg till gymmet.
Ganska självklart, men ändå har jag dåligt samvete och jag känner mig lite som en lat och oduglig herre.

I söndags då? Jo, då hade jag allt så bra planerat: Sebbe var hos granngossarna medan jag var på möte (läs om det här) och därefter skulle jag ila vidare till gymmet. När jag väl kom dit, och ända ner till omklädningsrummet, så insåg jag att jag hade glömt mitt lås (till skåpet) hemma. Jag blev mycket, mycket tvär och irriterad och strosade vidare hem till Sebbe och granngossarna och drack världens smarrigaste kaffe. Fastän jag inte uppskattar sötsaker så slog jag till och fick i mig två fluffiga mums-mumsar (80×2 kalorier).

Det tar jag igen genom att äta min sedvanliga, slanka sallad till lunch på jobbet.
Fyra dagar av fem äter jag samma ljuva sallad (på fredagar brukar jag toka till det genom att äta medhavd varm matlåda).

Och så här ser det ut där jag sitter och sliter hela dagarna. Vecka ut och vecka in. Månad efter månad. År efter år. Jag sliter och jag njuter då jag drar in cash till både mig och staten.
På bordet har jag:
En PC och en Mac, tre mobiltelefoner + två fasta, ett glas vatten (mitt favoritglas är tungt, brett och högt), NiQuitin sugtabletter, Försvarets hudsalva (glömmer jag en av mina många salvor hemma så går jag och köper en ny – den är ett måste), anteckningsblock + (gärna fungerande) penna, servetter.
Detta var dagens högklassiga inlägg.
Varsågoda.

Gilla, dela, följ gärna!

Koffein och skogsrundor

Sporty.

Hej.
Efter en välbehövlig sovmorgon (ända till 06:11!) och lite tunnelbanedrama sitter jag på kontoret och suger i mig kaffe. Kroppen njuter; såväl fysiskt som psykiskt.
Det urvidriga morgonhumöret vänder i takt med att drogen vispar runt i kroppen; aaah.
Igår kväll gav jag och Sebbe oss ut på joggingrunda i Nackareservatet (se karta här). Okej, jogging och jogging – det är ju inte det lättaste att springa när man har en nosig hund med sig, men jag gör mitt bästa och ibland joggar jag framåt och vänder sedan tillbaka till Sebbe som står och njuter av dofterna i någon buske.
På kvällarna är det lite spooky ute i skogen, och eftersom vi lever i ett samhälle fullt av huliganer så håller jag hårt i min överfallsspray (kan snart lämna den hemma, i och med att musklerna sväller som tusan tack vare mina hundratusentals besök på gymmet).
Ja ja, nu ska jag hämta mer kaffe; är fortfarande en smula irritabel.
Lite spooky är det ju.

Avslutningsvis: Dagens outfit. Jag vet att ni vill veta.

Gilla, dela, följ gärna!

Drama

I morse när jag som vanligt var på dåligt humör då jag ännu inte fått kaffe i kroppen så brusade jag plötsligt upp.
En lastbil stod (precis som alla andra dagar) och lastade på/av någonting på gatan utanför mitt fönster. Ett himla oväsen. Motorn igång i en kvart eller så och då, bara så där, så reste jag mig upp och skrek ”MEN STÄNG AV MOTORN NÅN GÅNG DÅ!” medan jag sträckte mig mot fönstret för att stänga det.
Naturligtvis, för att göra morgonen ännu jobbigare, så välte jag en köppa kaffe över tangentbordet och efter att datorn legat på tork ett bra tag så beter sig tangentbordet ändå underligt… Så nu sitter jag med ett externt ovanpå det ordinarie. Verkligen jättebekvämt.
Alltid. Är. Det. Nåt.

Gilla, dela, följ gärna!

Så onödigt

Dagen höll på att börja med dramatik; tack och lov insåg jag mitt enorma misstag i tid. Förresten så trotsade jag både feber och regn i morse och trampade iväg till jobbet. Cyklade *svisch, svisch* på tjugo små minuter så jag var både glad och trött när jag stod i jobbköket och var på vippen att hälla vatten i kaffeburken.
Nu har vi en bra ny vecka va? Ja, det har vi.

Gilla, dela, följ gärna!

Kaffesnack

Morgonens kaffedrama (kommande inlägg) fick mig att börja fundera på det här med kaffemaskiner. Här har vi ingen, men på mitt förra jobb hade vi en ful, gammal maskin som bjöd på inte så god cappuccino. Ja, faktum är att jag och många med mig fick lite ont i magen av den drycken…
Detta var länge sedan och nu är det nya tider. Det är tal om en ny kaffemaskin och jag har tittat runt lite på nätet; på Cafebar (mycket informativ site med bland annat ”kaffekunskap” – bara en sån sak!) fann jag mängder med olika maskiner – och låt mig säga att de ser inte alls ut som förr. Faktum är att de är ganska läskande… Framförallt espressomaskinerna gör mig redigt kaffesugen.
Vi har heller ingen varumaskin på jobbet – däremot har vi en sån där patetisk godislåda. Ha ha ha. ”10 kronor biten”… Jag hatar den och allt den står för; det känns helt enkelt fel att av sin arbetsgivare bli mer eller mindre uppmanad att stoppa i sig en massa skräp. Kanske borde jag börja lobba för en elegant varuautomat som innehåller lite nyttigare produkter.
När vi ändå är inne på ämnet kaffe (vilket ju händer ganska ofta) så vill jag passa på att berätta att jag är känd för mitt goda kaffe. Redan som barn var det jag som fick brygga’t då ”det alltid blev så bra”. Hemligheten bakom mina kaffeframgångar stavas (naturligtvis) ”styrka”. Kaffe ska smaka kaffe. Det ska vara starkt. Så är det bara.

Gilla, dela, följ gärna!

Ur fas

Denna morgon började med stort jobbdrama och inte nog med det – dramat i sin tur ledde till ett annat drama, vilket resulterade i att plötsligt stod herr Persien framför mig med morgonrufsigt hår och uppknäppt herrblus.
Jo, han är rätt het och det vet han om.
Vad han inte vet är att han är mycket, mycket hetare när han är rakt uppstigen ur sängen – ofixad och ur sin kostym.
MER OFIX I VÄRLDEN!
Det var inte det inlägget skulle handla om. Nej, jag ville bara säga att i och med dramat så föll jag ur mina morgonrutiner (de ensamma, lugna timmarna på jobbet). Jag vill börja småjobba, läsa dagens tidningar, se nyheterna på SVT och sippa i mig två starka koppar kaffe. Därefter kan kollegorna infinna sig.
Nu blev det inte så och nu känner jag mig ur balans. Ur fas.

Gilla, dela, följ gärna!