Jul 1

Så var det julafton. Men jag ska nog ignorera spektaklet. Hur stora är oddsen, när jag har en massa lugna låtar på slumpvis uppspelning, att den spelar den absolut sorgligaste två gånger på raken (och bara den två gånger) och att den dessutom avslutar med Love Don’t Live Here Anymore. Nåja, det hände i alla fall.
Jag är inte så glad, som på bilden, just nu. Men snart kanske. Vem vet. My God att allt ska vara så fördjävligt jobbigt emellanåt.
Jag. Är. Så. Trött.
Snälla, ge mig en mening med allting. Vad som helst. Ett tecken på att något överhuvudtaget har någon som helst betydelse.
Känner mig rådvill. Känner mig som på ruta bloody fucking nummer ett år ut och år in. Varken mening eller mål. Bara en endaste lång väntan. Men på vad? Att få återfödas till en trevligare värld? Såg en dokumentär idag, om bibelkoden, och enligt den lär världen gå under 2012. Och lika bra vore väl det. Ta oss arma själar till ett bättre ställe. Fan fan fan (som Rock-Åsa skulle säga. Själv svär jag ju aldrig).

Gilla, dela, följ gärna!

Julhandel

Såg just nyheterna och blev så enormt äcklad av inslaget om julhandeln. Jag kommer bojkotta den helt och hållet (det brukar jag iofs göra mer eller mindre men i år är det nolltolerans). Det är så vidrigt att allt bara handlar om pengar, pengar och pengar. Människor stressar ihjäl sig för att skapa den perfekta julstämningen och köper onödiga julklappar för lånade pengar och så sitter alla där på julaftonskvällen med ångest och trötthet ända in i benmärgen.
Var bara tvungen att skriva av mig innan jag går och lägger mig.
Så familj och vänner: inga julkort och inga julklappar, tack. Ett litet samtal en trist måndagskväll i november betyder så oändligt mycket mer.

Gilla, dela, följ gärna!