Lördagsuppdatering

Ett par dagsaktuella bilder.

  1. Det judiska nyåret står för dörren.
  2. Jag ger mig in i politiken – för att se till att Finland inte förvandlas till ett liknande dårhus som Sverige tyvärr blivit. (Otroligt sorgligt.)

When you need a bigger meaning, there’s always #judaism. #Jews #torah #shabbatshalom #shanatova

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Här händer det saker. #Högfors #Finland A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Kim by niece. #portrait

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

En liten film.

#bilingual #Finland ❤️ #Suomi

A video posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Gilla, dela, följ gärna!

Innehållsrik dag i Göteborg

Varning: detta inlägg kan innehålla ’intima’ detaljer.

Min resa till judendomen fortsätter i ett rasande tempo.
Igår var jag i Göteborg över dagen. Jag skulle nämligen träffa en rabbin som inte bara är rabbin, utan även mohel.

Ja, det var dags för brit milah – ’omskärelsens förbund’.

Det hela började med ett litet samtal och lite lugnande + smärtstillande.
Därefter lade jag mig tillrätta på en brits och fick ett gäng smärtstillande sprutor inkörda i lemmen.
Lite obehagligt var det och det stack till.

Därefter var det dags för själva ingreppet.
Och oj, där var det visst redan utfört!
Det gick otroligt snabbt och jag kände i n g e n t i n g .

Det som tog tid var det avslutande skedet: blodkärlen syddes ihop.

Jag satt kvar i väntrummet ett tag och därefter gick jag och firade med en glutenfri vegetarisk pizza på Pizza Hut innan jag tog mig till Landvetter och flög hem till Stockholm.
Med min nya, fina lem.

Gilla, dela, följ gärna!

Höstlåg

Hösten är kommen och fastän jag gillar den så blir jag alltid lite nedstämd så här års.
En typ av ensamhetskänsla infinner sig.
Och då är jag långt ifrån ensam!

Det finns ljusglimtar också.
Förra helgen var jag i Köpenhamn och firade det judiska nyåret – Rosh Hashanah.
Fredagskvällen och lördagsförmiddagen tillbringades i synagogan och det var sång, musik, tårar, glädje och Skaparens ord.
På söndagen var det sedvanlig judendomskurs och vi gick bland annat igenom Yom Kippur – som jag ska ”fira” redan till helgen, så snart är jag tillbaka i Danmark.

Annars är det mestadels jobb som gäller.
Jobb och bokläsning.
Dessutom influensan från helvetet. Usch.

Gilla, dela, följ gärna!

Uppdatering

Det var ett tag sedan och det har varit en turbulent och händelserik sommar.
Nej, jag har inte haft någon som helst semester.
Jag jonglerar mina två jobb så gott jag kan – och vi kan verkligen tala om ytterligheter.
Dessa två jobb har nada, zero, noll gemensamt.
Ibland, när jag är mitt inne i ena jobbet och snabbt måste ställa om hela min hjärna på det andra, så kan det bli lite kortslutning.

Jag gillar – och har alltid gillat – att arbeta, men ibland känns det som att jag – och de flesta andra – är tillgängliga och i tjänst dygnet runt.

Där kommer vi fint in på min pågående konvertering.
Jag har (p.g.a. det jag just skrev) verkligen börjat ta till mig sabbaten. OM JAG INTE MÅSTE JOBBA ALLTSÅ.
På fredag kväll loggar jag ut från sociala medier, stänger ner mailen och kanske till och med hela datorn. Jag äter en extra god måltid och sedan försöker jag slappna av. Gärna med en (konverteringsrelaterad) bok.

Vi måste lära oss att pausa ibland.
Då säger vi shabbat shalom. Stör ej!

Jag var tillbaka i Köpenhamn för någon helg sedan. För konverteringskursen alltså. Jag fick ”komma ut” för min rabbin. Helt naturligt var det, då rabbinen frågade om mitt ”nya efternamn”. Inga konstigheter. Har en mycket bra rabbin.

Apropå efternamnet förresten så har jag den senaste tiden fått flera meddelanden på Facebook. Dessa meddelanden har kommit från för mig okända damer i medelåldern. Så här har de skrivit:

”Hej, jag heter bla bla och innan jag gifte mig hette jag da Costa i efternamn. Nu undrar jag om du möjligtvis har släkt i Storbritannien eller i Israel.”

Och min rabbin påpekade minsann att ”da Costa” låter judiskt.
Det var mer än jag visste. I mina öron låter det ”bara” brasilianskt.
Nu gjorde jag en snabb googling på ”da Costa Jewish name” – och se där! Det var som tusan.

Livet som gift är förresten mer eller mindre identiskt med livet som sambo. Fast det känns kanske lite, lite annorlunda ändå.
Men mest som vanligt: det går upp – raksträcka – det går ner – raksträcka.

Och jag begravde ju min bror.
Det kommer ett separat inlägg om det vid något tillfälle.

Jag har varit i Finland ett par gånger också. Grillat. Badat i en sjö för första gången sedan 90-talet.

Har tre inbokade resor just nu. Israel, Köpenhamn, Köpenhamn.

Hej och hå.

Gilla, dela, följ gärna!

”Judar på promenad är inget demonstrationståg”

Bästa Ekström: Förslag till kampanj i solidaritet med judar som ”demonstrerar” i Malmö.

Exakt vad jag bestämde mig för den där gången då jag var på värdelös date och grabben tyckte att min Davidsstjärna var ”kontroversiell” (Herregud!) – jag skulle aldrig mer ta av mig den.

”Judar på promenad är inget demonstrationståg. Man får ju skämmas för Sverige. Det är hög tid för en solidaritetskampanj.”

Så är det!

kim
Ibland överdriver jag!

[Syd]

Gilla, dela, följ gärna!