Rehabilitering – dag 36 (bra blod och fin lever)

Så var det äntligen måndag igen och idag har det hänt en hel del roliga och oväntade saker.

Vi hade morgonmöte som vanligt och det fick kicka igång denna sista vecka på behandlingshemmet. Därefter hade vi diskussionsgrupp och den här veckans tema är ”mänskliga relationer och nätverk”.
Vi skulle – på ett mycket bryskt vis – rita upp på ett papper, där vi själva stod i centrum, de människor som står oss närmast.
Det kändes faktiskt lite… eehm… kränkande mot vissa människor.
Familjen var i en cirkel för sig, till vänster, och till höger fyllde jag i de fem personer som står mig närmast. Det var ju inga jättestora överraskningar. Jag har en bästis i Finland, en bästis i Sverige och en bästis i Israel. (LUCKY ME!)
Sedan fick jag helt kallt rannsaka mina relationer och rangordna mina vänner (kompisar och polare utelämnade jag av förklarliga skäl – de är ju inte så viktiga).

En vän är en sådan som är med en i upp- och nedgångar och som inte dömer en. En vän kan ge en en örfil vid behov, men sviker en inte när det väl gäller. Man kan ringa en vän mitt i natten och vännen svarar, eller ringa på dörren och bli insläppt för den delen.

Så jag berättade detta för min gode vän och han sa att det är ju lite fel att jag är den som står honom närmast eftersom ”min pojkvän borde ju göra det, men du och jag har en ’känslomässigt närmre’ relation”.

Idag var jag även på ett läkarbesök och fick en kräm som ska hålla min vintertorra hud fuktig och fin. Alltså det kliar som FAN varje år när det blir kallt ute. Jag blöder eftersom jag river mig över hela kroppen. Samma visa varje år.
Tog även blodprover och leverprover och jag har mycket fina värden. Gött.

På kvällskvisten blev jag irriterad. Väldigt irriterad. Det handlar om mänskliga relationer, så klart. Jag måste verkligen prioritera bort människor som gör mig IRRITERAD.
Det stör mig att vissa människor är så JÄVLA engagerade i andra människors problem, och så inser man att det beror på att de på så sätt slipper ta tag i sina egna sorger och besvär.

Nog om det. Nåt lättsamt nu, direkt från Facebook:


badtofflor i snöEftersom jag är så j@vla seriös hela tiden så ska jag nu vara en smula ytlig.
Nu är säsongen här. Luvsäsongen. Och den irriterar mig.
Har ni luva på jackan och den inte är uppfälld så se till att den är snygg där bak i nacken. Så att den inte korvar sig uppåt, utan den ska vara elegant nedtryckt. Om ni förstår vad jag menar. Otroligt störande.

Säger modekungen som ilar runt i snön iklädd yllesockor och badtofflor… Men luvan är perfekt arrangerad!


sexig boxareNog för att jag är snäll, vänlig och vill alla väl (förutom bovar och banditer, terrorister, våldtäktspersoner, djurplågare och annat skräp) men jag kan faktiskt försvara mig själv när jag blir orättvist behandlad.
(Dock ej med knytnävarna, men desto mer med min glappande trut.)
Låt inte mitt väna yttre lura dig.

Denna måndagsmorgon känner jag mig huxflux lite stolt över att jag behärskar det skogstokiga finska språket. Endast fem miljoner människor gör ju det. De flesta finns i Finland, Sverige, Estland och Ryssland.
Jag har aldrig någonsin studerat finska, utan denna gåva fick jag helt gratis av mina fräsiga föräldrar. (Kiitos!)
Kan således ingenting om grammatik eller diverse regler, och ändelserna blir fel i tid och otid och en hel del ’sverigefinska’ ord och uttryck kommer ur min ständigt glappande trut.
Men lite stolt och tacksam är jag allt.

Språk är ju viktiga grejer och utan språket/n är vi ’bara’ djur. Och vem vill vara ett (o)djur (annat än i kammaren)?


4 chihuahuas
Blake, Emmet, Nathan, Mauri.

Heh. Apropå språk…
En av killarna jag bor med bad mig och Blake att följa med på en långpromenad. Vi har inte umgåtts så mycket pga olika scheman, trots att vi bott ihop i fyra veckor.
Jag tänkte – fördomsfullt – att han bryter lite när han talar finska på grund av att han är lite ’brunare’.
På promenaden hörde han mig tala svenska med Blake och då svitschade han om från finska till svenska. HAN ÄR JU FINLANDSSVENSK!
Så då babblade han på på sin extremt vackra huvudstadssvenska och nu blev vi nog lite polare liksom, som ska byta nummer när jag lämnar behandlingshemmet. (Han själv arbetar här och bor växelvis här och inne i stan.)

Alltså han talar ju så vackert. Som när han sa ”lammhagen” och ”situation” och ”erfarenheter”, då ville jag utbrista: ”säg det en gång till!”
(Lammhaaaaaagen, situatschoon, äärfaarenheetääär.)
Och så naturligtvis en massa finlandismer. ”JätteKIVA” (jättekul) och ”hurja” (ung. grymt) osv.
Jag älskar finlandssvenskan! Speciellt den som talas i huvudstadsregionen.


Jag har fått i läxa att under en veckas tid anteckna hur jag mår morgon, dag och kväll, på en skala från 1 till 9, där 9 betyder toppenbra.

Dagens mående:
Morgon: 9
Dag: 9
Kväll: 3

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 9 (aggressioner och depressioner)

En riktigt jobbig dag här på behandlingshemmet. Har varit på uruselt humör. Nästan som en tonåring som smäller i dörrarna.

Ja, irritation och sömnlöshet leder lätt till en panikångestattack och en sådan var på inkommande under förmiddagens andra gruppmöte. Jag skulle besvara en fråga och jag darrade och kippade efter andan:
”Jhaag bhee-er om uhhrsäkht. Jaahg ha-aar en dååhlig dahhg och äähr på vhääg att fhåå en pahhnikånghestattaaahhhck.”

Ja, då fick alla se hur jag ser ut under en av dessa helvetiska attacker, som får hela kroppen att dra ihop sig. Speciellt magmusklerna. Det känns efteråt som om jag gjort 1000 situps.

Köksjobbet med den där Ynglingen fick mig på bättre humör. Idag talade vi om våra tatueringar och han lovade att ta bort sin anarkisttatuering som han gjort själv med nål och bläck när han var yngre (han är 22 nu, så då måste han ha varit bara barnet).

Har ”bråkat” med FPA (ung. försäkringskassan) idag igen. Till och med min socialarbetare tappade tålamodet. De på FPA gör allt så jobbigt de bara kan. Allt ska krånglas till. Orkar inte gå in på det nu, men ni skulle sett socialarbetarens ansiktsuttryck när hon försökte tala FPA-kärringen till rätta.

Måste säga det igen. Personalen här på behandlingshemmet är verkligen toppen.
Gårdagens psykolog var fantastisk och idag när hon såg att jag mådde dåligt (efter panikångestattacken) så kom hon och frågade om jag ville tala om saken. Och det ville jag så klart.
”Det är bra att du blir arg, Kim. Det är så mycket bättre med positiv och konstruktiv ilska än passiv sorg och depression.”

Och när vi nyss åt middag så frågade en annan medarbetare om ”det jobbiga” hade ordnat sig.
”Delvis”, svarade jag och utvecklade.

I morse påbörjade jag (trots att jag egentligen inte vill, på grund av dåliga erfarenheter) en medicinsk behandling som i kombination med all (fantastisk) terapi kanske kan få min depression att ge med sig. Ett piller på morgonen och ett på kvällen. En ny sort. Hoppas att den inte ger mig de biverkningar som jag fått vid tidigare försök. Jag ger det en chans. Jag ger allt en chans.

Dagens andra runda på köksjobbet var snuskig. Min andre ”kollega” (lika ung som Ynglingen) drog snuskiga anekdoter här och där (”oj, nu fick jag fisksoppa i ansiktet – men det har jag ingenting emot” etc. Ja, ni förstår ju..) och han sa: ”Kim, jag har väldigt grov humor. Hoppas du står ut med det.”
”Hörrö”, svarade jag. ”Har du jobbat på *bolagsnamn* i Stockholm i elva år? Där ligger du i lä. Ett helt kontor med medelålders damer som snackar om stock och slickepinnar från morgon till kväll.”
De som jobbar i köket är äldre damer och de verkar bli väldigt pigga när vi något yngre herrar gör dem sällskap.

Där ser man!

Nu har jag två timmars paus innan dagens sista punkt på agendan ska bockas av: ett ”spirituellt” möte. Vet inte riktigt vad det betyder. Vi får väl se.

Hoppas att morgondagen blir trevligare än den här skitdagen.

kim usch kim

Gilla, dela, följ gärna!

Hemlös och arbetslös och allting strular

Varför måste allting vara så jobbigt hela tiden?
Packar väskorna inför herrgården/behandlingshemmet. Åker till Malm för att träffa en dam för att få de papper jag behöver ta med mig.
Nej. Jag kan inte åka idag eftersom ’bossen’ på herrgården ej varit anträffbar och därmed inte kunnat bekräfta min plats. Kanske får jag åka i morgon.

Eftersom jag nu är HEMLÖS så åkte jag vidare till Elielplatsen mitt i city för att fixa en poste restante-adress (och skulle köpa en mobilbiljett men appen skulle så klart uppdateras och det tog ju en evighet. Har inget buss/metro-kort just nu eftersom psykopatexet slarvade bort det).
Jaha. Den så kallade ”Posten” gör om systemet och detta ställe öppnar först i morgon.

Tar metron till ”Posten” i Hertonäs. Irrar runt. GPS-kärringen tar mig runt i cirklar och säger saker som: ”Kör in i rondellen” fastän jag klart och tydligt angett att jag promenerar.
”Men jag KÖR INTE BIL, j@vla kärring!” skrek jag högt till mobilen och folk blängde. Hittade till slut.

En blankett att fylla i och skicka in.
Jaha. Nu gick biljetten ut pga allt flängande. Köper ny. Appen vill uppdateras igen.

Äntligen på Järnvägsstationen. Missar tåget. Stör mig på den dåliga ”svenskan” på skylten. Kan de inte ge jobbet till nån som behärskar landets andra officiella språk? *räcker upp handen*

Och trots -13 kg så är mina fingrar så feta att jag hela tiden kommer åt fel bokstav (ex. just här skrev jag ”gel” istället för ”fel”).

Nu äntligen på tåget mot flygplatsen för att kliva av i Hoplax och ta buss 550 till Sockenbacka för att hämta hundarna hos vän A för att ta dem till vän B. (Mycket mer elände kan hända innan jag är framme.)
Och sedan invänta samtal med besked om jag kommer iväg i morgon eller ej.

Fylla i blanketter och söka lägenhet och jobb. (Pga lastgammal så lär jag få ett ”nej tack” IGEN.)

Och hade jag fått samma bostadsbidrag som min granne (dvs 99% av hyran – inte 40% som jag fick) så hade jag inte behövt bli hemlös. Och när jag frågar myndighetspersoner om detta så kan de inte svara på frågan varför det är så.

Och varför avvecklades Posten? Alla dessa j@vla ”serviceställen” på de mest märkliga ställen. Vad är ett samhälle utan ett VANLIGT POSTKONTOR?! Big mistake.

Nu är jag irriterad. Ursäkta mitt j@vla språkbruk!
Jag är en mycket otålig person.
Jag vill att saker ska flyta på!

Gilla, dela, följ gärna!

Samhälle: Medborgarna är för bortskämda för att bry sig

Det finns inget mer avtändande än människor som inte är det minsta MED i vad som sker i världen.
Man märker det så snabbt när något som… ehh… exempelvis en egyptisk diktator avgår och medborgarna jiddrar vidare om fredagsbestyren och handväsksshoppandet.
Mår lite illa faktiskt.

#skärpning
#proportions

För övrigt vill jag – eftersom jag är en komplex person – säga att Lady Gaga verkligen tar vid där Madonna slutade. Hon (och tv-serien Glee) lär dagens ungdomar att det inte är något konstigt att inte vara überhetero.
Lady Gagas dagsfärska singel ”Born This Way” innehåller följande textrader (väldigt Madonna, men mer svart på vitt):
NO MATTER GAY, STRAIGHT, OR BI,
LESBIAN, TRANSGENDERED LIFE
I’M ON THE RIGHT TRACK BABY
I WAS BORN TO SURVIVE
NO MATTER BLACK, WHITE OR BEIGE
CHOLA OR ORIENT MADE
I’M ON THE RIGHT TRACK BABY
I WAS BORN TO BE BRAVE
Jag är lite besviken på melodin, men älskar så klart texten.

Gilla, dela, följ gärna!

Samhälle: Uppfostra era glin, tack

6-åring knivstucken
– för att han bar rosa

Det var bättre förr.
Hade dagens vidriga samhällsklimat regerat när jag var glin så hade jag med mina färgglada kläder, girlie toys och då tveksamma handleder blivit mördad flera gånger om.
Skandal.
Skärp er.
Uppfostra era barn till REKO OCH HYVENS, TOLERANTA OCH OPENMINDED MEDBORGARE. Hör ni vad jag säger?

Gilla, dela, följ gärna!

Samhälle: Det slår aldrig fel

Så fort snön börjar smälta så dyker de upp på FB, Twitter och bloggar.
De där kommentarerna om ”hundskiten som dyker upp” (dagsfärskt exempel).
Under tiden struntar medborgarna i att städa efter de vulgära nyårssmällarna.
De krossar flaskor och kastar plastpåsar omkring sig.
De är inte medvetna om det – de är så upptagna med att notera den friska, naturliga och fina avföringen.

34 dagar senare.

Ja, ni hör ju själva hur landet ligger.

Gilla, dela, följ gärna!

Samhälle: Dagens korta

Ett stort svenskt semesterland skjuter mot den egna befolkningen.
Svenne jollrar vidare och bokar vinterresan till Sharm el-Sheikh.
”Läget hinner nog lugna sig tills dess.”
Kim bokar resa till det fria, demokratiska Israel.
Svenne går bananas.
Ja, ni hör ju själva hur landet ligger.
Tack till anonym vän för inspiration till detta inlägg.

Gilla, dela, följ gärna!

Samhälle: Ditt semesterparadis, Svenne. Hör du vad jag säger?

JUST NU: De skjuter mot demonstranter.
Ändå älskar superbojkottaren Svenne Viktigpetter att semestra i Egypten. ”Det är ju så fint och varmt och så vill jag ju så gärna se pyramiderna.”
Fruktansvärt provocerande.
Du provocerar mig med din dumhet, Svenne. Hör du det?
Det finns ju inte särskilt många judar att bojkotta i Egypten. Det är väl det.

Gilla, dela, följ gärna!