Rehabilitering – dag 3 (konst och knark)

Jag i min mycket blygsamma säng. Men jag gillar väggarna. Påminner om min tidigare bostad i Stockholm.
Mitt… ehm… konstverk ”Hopp/Toivo/Hope”.

Dagarna går. På morgonsamlingen körde vi en ”känslorunda” (”fiilisrundi” på finsk slang) då vi i tur och ordning berättade om hur vi känner just nu.

Jag sa att jag haft en ångestfylld natt, vilket berodde på att igår när vi besökte ett ställe i Helsingfors så var vi några hundra meter från (före detta) hemmet och det utlöste en massa känslor och tankar.

Därefter hade vi en konstnärlig timme då vi fick i uppgift att måla våra drömmar om vår framtid. Jag visste direkt att jag behövde fyra färger: rött, grönt, blått och gult.

De fyra röda hörnen symboliserar kärlek från vänner, hundar, familj och pojkvän. De är placerade i hörnen för att jag vart jag än tittar kan se kärlek.

Det gröna symboliserar fred och lugn i själen och i hjärtat och i hjärnan.

Det blå strecket symboliserar balans. På alla områden i livet.

Den gula pluppen i mitten symboliserar så klart att även då allt känns tungt så ser jag ett ljus någonstans. (Eller så vänder jag blicken mot de röda hörnen.)

Mitt… eehm… ’konstverk’ analyserades och det kallades ’abstrakt’ och ’intressant’.

Ett par yngre deltagare önskade i stort sett bara pengar och prylar och därför inledde jag min presentation av mitt ’konstverk’ med att berätta att jag idag känner mig sentimental, nostalgisk och deppig och att jag inte önskar mig något materiellt, inget krafs och inga pengar.

”Jag har haft allt det där. Jag har varit fattig som en råtta i synagogan och jag har varit rik som ett troll – men jag har ändå alltid, oavsett ekonomisk status, varit lika olycklig. Pengar underlättar men de helar inte själen. De känns ingenstans.”

På eftermiddagen åkte vi återigen in till Helsingfors (ännu värre ångest eftersom vi var ännu närmare före detta hemmet än igår). Vi åker tre gånger i veckan och besöker olika mötesplatser för människor med olika slags problem. Idag var vi i Böle på ett ställe för före detta narkomaner. Där kunde de hänga (i nåt som såg ut som ett extremt coolt vardagsrum), laga mat varje dag, gå på gym eller bio tillsammans, eller i ett helt eget rum: sjunga karaoke!

Dit ska jag gå nån gång för att hjälpa till att koka soppa, sjunga samt för att bli bättre på att spela biljard. (Man får gå dit även om man aldrig har haft några problem med narkotika.)

Väl tillbaka på ’dårhuset’ hade jag ett möte med en socialsekreterare om saker som jag inte förstår mig på. Och problemet är ju att inte ens de som arbetar med dessa frågor förstår sig på alla lappar och regler och lagar – och dessa förändras stup i kvarten.
”Hur ska jag som en enkel medborgare förstå mig på någonting när professionella inte ens gör det?”
Vi ska fortsätta med detta pappersarbete i morgon.

Vilka kärleksfulla ögon!

När jag mådde som sämst så kom en annan ’intagen’ och presenterade sin hund. Han tittade på mig med så snälla ögon. Han sniffade och han klättrade längs mitt ben och ville att jag skulle kela med honom. Mådde genast bättre.
Förhoppningsvis blir en husdjursplats ledig nästa vecka, så då kan jag ta hit mina älskade hundar.

Sedan var jag på en loppmarknad som anordnas på behandlingshemmet varje onsdag. Allting där kostar 20 cent. Jag köpte det som jag glömde att ta med mig hit: vinterskor, halsduk, varm kofta. Totalt 60 cent (ca 6 kronor). Inte illa!

Därefter kollade jag in rutinerna på biblioteket eftersom jag ska jobba där på söndag.

Ständigt denna ångest. Alla här pratar om den ångest de går omkring och bär på. Varför har vi skapat ett samhälle där människor mår psykiskt dåligt på grund av all stress och press och alla förväntningar?

Jag tror i och för sig att man måste vara såväl intelligent som intellektuell för att ha ångest. Ju ’smartare’ man är desto sämre mår man, ty hur kan man inte må piss i detta dåraktiga skitsamhälle?
Om man bara lallar runt bland rosa moln så är man korkad men lycklig.
Vore det kanske bättre att vara en bimbo som inte kan tänka själv?

Gilla, dela, följ gärna!

Nya tider, ny valp, ny stad

Det var ett tag sedan jag skrev någonting här.
Man kan väl säga att jag har haft lite ”sommarlov”.
Det vill säga: jag har varit upptagen av tre saker.

En del resande, som vanligt.
Sedan packade jag slutligen ihop mina saker och lämnade landsbygden för Helsingfors. Trivs mycket bra!

Därefter fick Clifford en lillebror, då Blake kom in i bilden (se bilden, höh höh).

Clifford välkomnade Blake på direkten och storebror har blivit mycket beskyddande.

Jag bor i en ljuvlig bostad i västra Helsingfors och nu känner jag att mitt liv i Finland kan börja på riktigt. Elva månader på landet fick räcka för min del.

Vet inte riktigt om jag ska fortsätta uppdatera här, eller hur jag ska göra.

Vi hörs!

Gilla, dela, följ gärna!

Hälsningar från Helsingfors

Hälsningar från Helsingfors.

Clifford och jag har varit här hela veckan. Dels blir vi (mest jag) lite uttråkade i småstaden. Dels då vår gode vän bad oss (mest mig) ta hand om hans tre hundar medan han arbetar långa dagar.

Här sitter vi i en bostad i östra Helsingfors och läser, leker, kollar på film. Allmänt skönt och lugnt.

Sedan blir det promenader också så klart och är man ute med fyra hundar samtidigt så kan det bli trassligt. Och det går åt gott om bajapösar.

Det är ganska slaskigt i Helsingfors just nu. Och grått och brunt. Idag skiner dock solen lite och den påminner mig om att den fantastiska finländska sommaren är på väg.

I förrgår sprang jag på en man som frågade mig om jag är Kim. Han kände till mig tack vare mitt ”arbete” för Israel och han har följt mig i många år. Det är alltid trevligt med lite uppskattning. Det händer oftast i Israel men har även hänt i Stockholm. Tack!

Gilla, dela, följ gärna!

Svärande bilkörande syster och ont i hundstjärt

Hemma igen efter en trivsam utflykt till Esbo.
Inklusive de obligatoriska veganska grönsaksbullarna på IKEA.

”Ibland kommer vi hit bara för maten.”

Syrran svär som fan när hon kör bil. Åt alla idioter som inte kan köra, så klart. Ska spela in henne i smyg nån dag. Speciellt när en glider in i den hårt trafikerade huvudstadsregionen så går truten i ett.

Clifford är lite loj idag då han knaprar mediciner.
Vi var hos veterinären igår för att ta bort stygnen efter kastreringen. En spruta fick han också. Sedan påtalade jag för den fantastiska veterinären att Clifford släpar arslet i marken en hel del, sedan en vecka tillbaka, och mycket riktigt hade han drabbats av an… ana… nej, jag kan inte använda det vulgära ordet. Han har drabbats av STJÄRTsäcksinflammation.

Vi ska på återbesök nästa vecka. Tills dess knaprar Clifford både smärtstillande och antibiotika. Dessutom ska jag smörja in hans STJÄRTsäck med en salva ett par gånger per dag, efter STJÄRTtvätt.

Tillbaka till dagens utflykt.
Vi besökte Gigantti i Esbo. Eller Elgiganten som butikskedjan heter i Det Gamla Landet. Jag behövde nämligen införskaffa en köksmaskin. Jag är ju en matglad person och en mycket god kokerska. Vet inte vad en sådan maskin heter men jag tippar på matberedare. Den skär, skivar osv.

Trevligt!

Gilla, dela, följ gärna!

Dagens Clifford

a

#livetpålandet i all ära men vi bor ju i en STAD! Här utanför Grönholms modeboutique. #högfors #karkkila #chihuahua

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Clifford på #högfors huvudgata Helsingforsvägen. #karkkila #chihuahua A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Gilla, dela, följ gärna!

Måndag igen

För sex dagar sedan kastrerades Clifford.
Han var mycket ynklig när han låg där alldeles groggy på operationsbordet.

När vi åkte hem så sov han fortfarande – med den jobbiga tratten runt huvudet – och när han vaknade försökte han gå men han var väldigt vinglig och somnade om.

Vi ska på återbesök nästa vecka.
Clifford är sig själv. Pigg och alert. Ibland när vi är ute och promenerar så stannar han dock och sätter sig ner. Kanske känns det ”ovant”.

My baby is sleeping at the vet. #chihuahua

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Clifford! ❤️ A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

På söndagar lagar jag gärna en REJÄL SÖNDAGSMIDDAG.
Exempelvis hederlig kokt potatis och en vegetarisk färssås. Succé.

Det blir en rejäl söndagsmiddag idag!

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on


Idag är jag barnvakt. Så här skrev jag på Facebook:

På morgonpromenaden får jag ta del av en femårings konstant glappande lilla trut.

”Kimi, gissa vad..” återkommer varannan minut.

Vidare:

”Kimi, varför finns det vattenpölar idag när det inte har regnat?”

”Kimi, om man kryper in i det där röret där i diket – kommer man till underjorden då?”

”Kimi, får man kasta skräp i naturen?” (”Verkligen inte!”) ”Jag såg skräp där borta!”

Nu ska vi spela Memory och då hörs ibland ”Äsch, jag byter kort.”

Gilla, dela, följ gärna!

Rulla på bollen!

Clifford vill inte lära sig att han måste rulla på bollen för att det ska komma ut godis ur den. Han vill bara inte lära sig. Kanske är bollen för stor för hans nätta små chihuahuatassar.

Klicka nedan och se filmsnutten.
Ja, sedan måste du klicka för att stänga av den också.
Lite bökigt med instagramfilmer – men det är ju så smidigt också.

Gilla, dela, följ gärna!

I Lahtis

Clifford och jag besökte Lahtis.
Så långt norrut hade han aldrig varit, tänka sig!

Mycket barnlek blev det.
Och enormt många karelska piroger.

#chihuahua #chihuahuas #chihuahualife #chihuahualove #chihuahuaworld #instadog

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Kids love me. A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Kid. Monkey.

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Gilla, dela, följ gärna!

Sebbe blev nästan 10 år

Sorgen efter Sebbe kommer och går.
Det är ju så sorgen fungerar.

Han kommer dock alltid att vara med mig. Min ’förstfödde’ betydde så väldigt mycket för mig under de år vi fick vara tillsammans här på jorden.
Jag vet att han vet att han var älskad och jag vet att han älskade mig tillbaka.
Vi var ett bra team.

Till slut blev han gammal och trött.
Det var bara så.
Oundvikligt.

Ville jag få hem hans aska i en urna eller skulle han begravas bland andra husdjur i en minneslund en bit bort?
”Hur ska jag kunna fatta ett sådant beslut?” frågade jag min syster mellan gråtattackerna.

Bestämde mig till slut för att det skulle kännas mer meningsfullt att ha hans fina (finafinafina) lockar i en upplyst låda. Tillsammans med vaccinationskort, pass, koppel, sele och favoritleksak.

Sebbe fick ett innehållsrikt och kärleksfullt liv.
Många vänner och många besök hit och dit.
Och tänk att han var med mig på jobbet och allt.
Inte många stunder ensammen.

Kärleken till ett husdjur är icke att förringa.

Skall ta mig igenom sorgen och minnas allt det roliga vi gjorde.
Hur han alltid sov bredvid mig när människoasen svek.
Och hans doft.

För alltid i min just nu snörvlande snok.

Sedan har jag också en 2-årig, studsig chihuahua att tänka på.
Clifford har mist sin brorsa och vi försöker anpassa oss till vår nya vardag.

Gilla, dela, följ gärna!

Väntar

Väntar på att få flyttlådor levererade.
En köppa kaffe och hundmys under tiden.
Måste vara skönt att vara hund. Bara flyta med.
Ta sig en tuppis mitt i flyttstöket.

Gilla, dela, följ gärna!