Sitter här och väntar på våren

Jag har ingenting gott att säga om denna årstid.
Blir fullkomligt dränerad och deprimerad och irriterad men samtidigt apatisk.
Inte bra.
Inte undra på att människor kastar sig från balkonger runt om i Norden.
Inte undra på att det sups och knarkas och tröstäts.
Man måste ju försöka stå ut.
Själv ligger jag i fosterställning och kedjesnusar – allt för att känna att jag överhuvudtaget har en puls.
Har november någonsin fört något gott med sig?
Överhuvudtaget i världshistorien?
Låt oss ta en titt (tack till Wikipedia)!
1 november 1755 – Lissabon drabbas av en jordbävning som kräver mer än 50 000 dödsoffer.
2 november 1917 – Balfourdeklarationen uttalar stöd för idén om ett judiskt hemland i Palestina.
3 november 1957 – Sovjetunionen skickar ut satelliten Sputnik II i rymden med hunden Lajka som passagerare.
4 november 1995 – Israels premiärminister Yitzhak Rabin mördas av en judisk fundamentalist.
5 november 1605 – Guy Fawkes grips för att ha planerat spränga det engelska parlamentet i luften genom den så kallade krutkonspirationen.
6 november 1632 – Sveriges kung Gustav II Adolf stupar i slaget vid Lützen under trettioåriga kriget.
7 november 2000 – George W. Bush besegrar Al Gore och utnämns till USA:s president efter ett mycket jämnt och omdiskuterat val som slutligen avgörs först den 12 december av USA:s högsta domstol.
8 november 1520 – Avrättningarna under Stockholms blodbad inleds och pågår till dagen därpå.
9 november 1938 – Nazisterna drar igång landsomfattande pogromer under den så kallade Kristallnatten som pågår till dagen därpå.
10 november 1995 – Mona Sahlin avgår som Sveriges vice statsminister efter den så kallade Tobleroneaffären.
11 november 2000 – En brand i ett bergbanetåg i Kaprun, Österrike dödar 155 människor.
12 november 1987 – Sångaren och kompositören Cornelis Vreeswijk avlider.
13 november 1985 – Vulkanen Nevado del Ruiz utbrott smälter en glaciär, vilket förorsakar ett lerskred som dödar omkring 23 000 människor i Colombia.
14 november 1940 – Katedralen och en stor del av stadskärnan förstörs under tyska Luftwaffes bombning av Coventry.
15 november 1983 – Efter den turkiska ockupationen av norra Cypern 1974 utropas den turkiska republiken Cypern.
16 november 1944 – Kvällstidningen Expressen utkommer med sitt första nummer.
17 november 1997 – Fundamentalistiska terrorister skjuter ihjäl 70 personer, varav 57 turister, vid Hatshepsut-templet i Luxor, Egypten.
18 november 1978 – Över 900 medlemmar av sekten Folkets tempel under ledning av Jim Jones begår kollektivt självmord, eller blir mördade av de andra, i Guyanas djungel.
19 november 1977 – Egyptens president Anwar Sadat blir den förste arabiske ledaren som avlägger ett officiellt besök i Israel. Han håller bland annat ett tal i Knesset i Jerusalem.
20 november 1918 – 25 personer omkommer när ångaren Per Brahe förliser på Vättern.
21 november 1953 – Fornfyndet Piltdown-mannen, som tidigare har ansetts som en viktig länk mellan människa och apa, avslöjas som en bluff.
22 november 1963 – USA:s president John F. Kennedy mördas i Dallas i Texas.
23 november 1863 – Slaget vid Chattanooga under amerikanska inbördeskriget inleds och pågår till den 25:e.
24 november 1991 Queens sångare Freddie Mercury avlider av AIDS.
25 november 2005 – Fyra svenska soldater i den hemliga insatsstyrkan SSG skadas under sitt ISAF-uppdrag i Afghanistan av en bombattack. Två av dem avlider.
26 november 1983 – Vid ett rån på Heathrow-flygplatsen i London kommer förövarna över guldtackor till ett värde av 26 miljoner pund.
27 november 1983 – 181 personer (varav 23 svenskar) omkommer i en flygplanskrasch i Madrid.
28 november 1994 – En majoritet av Norges väljare röstar nej till medlemskap i EU.
29 november 1947 – FN:s generalförsamling röstar för en delning av Palestina i en palestinsk och en judisk del.
30 november 1939 – Finska vinterkriget utbryter då Sovjetunionen anfaller Finland.
Tre bra händelser fanns att skriva hem om. Som av en händelse passar samtliga mycket bra i denna blogg.
Måtte våren snart vara här.

Gilla, dela, följ gärna!

Jag lånar din kille lite

Igår kände vi oss lite ensamma, Sebbe och jag, så vi lånade ena granngrabben ett tag. Det är ju så att har man inte en egen kärlekspartner så får man låna någon som är ledig för kvällen.
Tack för det. Sällskapet gjorde oss gott i det eländiga novemberhelvetet (Positiva Veckan känns långt borta).
När klockan slog 20:47 så hade Sebbe redan somnat på sina fluffiga röda kudde på vardagsrumsgolvet och jag höll på att slumra till mitt i en film så jag kastade in handduken och hoppade ner i bingen.
Ett par timmar senare vaknade jag, så där som vi farbröder gör, och det kändes så vansinnigt konstigt att klockan inte ens hade slagit midnatt.
Nåväl. Inte hjälpte all denna sömn inte. Nej, när morgonen var här och iPhonen så vackert sjöng Hatikvah så snoozades det för fulla muggar och till slut var timmen sen och vi var, som alla andra morgnar, stressade och på uruselt humör. Ut i det eländiga novemberhelvetet (det är inte ens grått – det är brunt) och slutligen tog jag mig till jobbet och mötte den vackra, fantastiska Favoritflatan som gör min morgon värd att vakna till.
Vad jag vill säga är att det vidriga tidsomställeriet fortfarande plågar mig (och Sebbe, som varje kväll vill gå ut klockan 18 eftersom vi ju brukar ila ut klockan 19) och jag tycker det är schit, schit, schit att vi ska acceptera detta eländiga fifflande med tiden. EN TIMME ÄR EN TIMME ÄR EN TIMME.
Avslutningsvis vill jag säga att när jag fyllde 30 så började jag svära (trettioårskris) och då, så att säga, gav mina svordomar mitt språk den där extra puffen och folk häpnade och lyssnade eftersom de aldrig tidigare hört mig svära; de visste att jag hade något tungt att komma med. Nu har den effekten för länge sedan avtagit så nu, fem år senare, slutar jag svära. Vad är det liksom för fel på ”Fy farao” egentligen? Ingenting.
Å andra sida, och här kommer dagens superdjupa tanke, så om det nu är SYNDIGT att svära så är det ju bara fegt att säga ”Fy farao” då Skaparen ju vet att jag menar ”Fy fan”. Eller hur? Så jag vete fan vad jag ska säga egentligen. Kanske kniper jag käft.
Njut torsdagen. Snart fredag. Supersnart.
Jag sitter på jobbet och spelar israelisk ARABpop.

Gilla, dela, följ gärna!

Snark

November betyder sömn.
Och jag är jetlaggad och utslagen av det där förbannade tidsomställeriet.
Vet ni hur mycket en timme hit eller dit betyder för en människa med strikta rutiner och allt, från morgon till morgon, hårt inrutat efter klockan?
Mycket.
Även Sebbe är förvirrad. När klockan slår 18 undrar han varför vi inte går ut på kvällsrunda – klockan är ju enligt våra kroppar och psyken redan 19.
Klockan 20:30 börjar jag se en film men en halvtimme senare är jag på vippen att somna i soffan och kastar mig därför i bingen och sover, sover, sover men inte är jag pigg och alert när klockan ringer många timmar senare. Nej nej. November gör oss alla lealösa och apatiska.
November-februari… är en fet snarkning. Vi ses på andra sidan.

Gilla, dela, följ gärna!

Ska se på film medan granngossarna rensar avloppet*

Nu ilar jag iväg och hämtar ut fyra nya, härliga filmer som jag beställde igår.
(Älska Discshop!)
Som sagt: filmerna får oss att överleva helvetesmånaden.
För övrigt vore det så härligt om något kunde hända – något sådant som bara händer på film.
Ett spännande telefonsamtal. Ett mail. Ett SMS. Vad som helst.
Något livsavgörande (dock positivt, tack).
Kom igen nu, livet.
*Se förra inlägget.

Gilla, dela, följ gärna!

Höststros och pizzatips


Höststros.
Igår var Sebbe och jag ute på långstros och plötsligt stod vi utanför Dalens Pizzeria – ett legendariskt pizzahak.
”Efter en lång salladstät vecka”, sa jag, ”ska vi inte ta och dela på en pizza när vi kommer hem, Sebbe?”
Det var en bra idé, svarade han, så vi fick med oss en Mexicano (på alla andra ställen heter den dock Mexicana) minus kött, plus champinjoner, innan vi vandrade hemåt.
Sebbe njöt de knapriga kanterna plus lite smält ost och jag, jo, jag smällde i mig resten och jag ”mmm”:ade och ”ååh”:ade och jag måste säga att det var den godaste pizza jag någonsin ätit.
Helt perfekt.
Bättre än någonsin.
Därför: har ni en tradig bakissöndag i dag, så kila bort till Dalens Pizzeria och njut.

15 minuter från innerstadens stök, bök och bus.

Sebbe – en vän av hösten.
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Gilla, dela, följ gärna!

Blandat om gym, höst och människor

Onsdag morgon och efter ett svettigt besök på gymmet sitter jag som en sol på arbetsplatsen.
Apropå sol så var gårdagen årets vackraste dag; det är bara att acceptera. Nu blir det grått och brunt och förhoppningsvis så småningom vitt.
Så jag satt och trampade på gymmet och bredvid mig satt en supermuskulös man iklädd slyniga, tighta trikåer och han flåsade och stönade på ett sätt jag aldrig tidigare hört en man flåsa och stöna (mycket intressant). När jag lite senare gick upp en våning för att lyfta skrot så satt en annan lika flåsig och stönig man bredvid mig. Oj oj oj.
Jag avslutade med att ro mig i hamn och duschade och åkte till jobbet.
Extra tidig var jag då jag ville hinna chittchatta med kollegan (”favoritflatan”) innan dagens hets och stress satte igång.
Häromsistens sa jag till henne: ”det är så härligt att komma hit på värdelöst morgonhumör och se dig sitta här; genast blir jag på bättre humör. Ja, du vet, du är en av de få människor som jag faktiskt gillar”.
Människan är ju i regel ett as (look around you), men de få homo sapiens som förtjänar att höra att de är reko och hyvens får ofta höra det från mig.
I förrgår – efter den där shoppingrundan med Africa – så sms:ade jag: ”vi borde verkligen ses oftare. Jag gillar ju dig!”
Sån är jag – full av kärlek och känslosamma uttryck för dem som förtjänar det! De övriga ignorerar jag så gott jag kan.
Jag glömde glasögonen hemma och kontorsbelysningen är fortfarande inte fixad, så jag ser knappt vad jag skriver. Hoppas det viktiga framgår ändå.

Den vackra, vackra gårdagen.

Gårdagens vackra, vackra post.

Gilla, dela, följ gärna!

Senaste nytt

Jag skulle vilja blogga lite om pressens senaste utspel när det gäller Mellanöstern, men på grund av KAFFEATTACKEN så kan jag inte använda min (privata) jobbdator och att sitta vid en (så att säga) allmän, seg företagsdator – utan mina länkar och mina program – funkar inte. Så jag håller käften.
Vi kör senaste nytt istället.
Först och främst:
Alla störiga, otrevliga kommentarer åker rakt ner i papperskorgen och publiceras alltså inte. Fatta. Kommentarer från återkommande störiga människor hamnar i spammen automatiskt så ingen, inte ens jag, läser dem. Fatta. Detta är inget forum. Detta är inget ställe att sprida hat och förakt på – det får ni göra någon annanstans (starta en egen blogg?).
Okej, då går vi vidare.
I morse tog jag sovmorgon och skippade träningen. Jag hade har enorm träningsvärk efter gårdagens stenhårda gympass och jag har dessutom hittat fyra helt nya muskler (tjenashalom säger jag till dem) – på undersidan av överarmarna samt på båda sidor om magen. Mycket spännande!
Intresseklubben antecknar och det kan ni fortsätta med.
Sebbe ska återigen spendera helgen på landet med lyckliga bögparet. Han har det gott han – själv ska jag arbeta och dra in cash till både mig själv och till statskassan.
Hösten är bästa årstiden och september helt klart bästa månaden. Äntligen orkar och vill både Sebbe och jag gå våra långa rundor. Och som vi går. Fötter och tassar i rask takt längs gator, stigar och i skogar. Underbart är det och härlig är den friska septemberluften. NJUT!
Aldrig. mer. en. PC. Jag. älskar. Macen. jag. har. hemma. Herr PC tål ju ingenting – inte ens en köppa kaffe.
Det var något mer, men jag minns inte vad. Återkommer kanske.

Gilla, dela, följ gärna!

Höstirritation

Hösten är fin och frisk, men varje år drabbas jag av en typ av höstirritation. Jag fräser och väser och jag blir irriterad när telefonen ringer och jag orkar bara inte svara på SMS.
Det är alltid så.
Det är väl därför jag spenderade större delen av ledigheten i skogen.
Sebbe och jag motionerade och motionerade och tränade och tränade och nu sitter jag på kontoret med träningsvärk i kroppen – världens ljuvaste känsla.
Vi uppfann en ny, underbar runda som tar oss genom skogen, runt Hammarbybacken och genom Hammarby Sjöstad (se inlägget En orgie i Hammarby Sjöstad) och landar på åtta kilometer.
Ja, höstirritationen förvandlas kvickt till Hälsans Höst.

Skogen.

Grönt.

Välklädd.

Sebastian aka Nos-Liisa.

Tyst.

Gilla, dela, följ gärna!