Voi Kulta!

Kulta Katriinalla on mainoksessaan pari flikkaa ja heti väki fläpättää kommenteissa että ”en enää koskaan juo Kulta Katriinaa” jne. 😂
Sit joku matami paapattaa ettei tarvitse ”mainostaa tommosta elämäntapaa” ja minun piti kommentoida ja kysäistä että mitä outoa siinä homojen n.s. ”elämäntavassa” nyt sitten on?
Käy töissä, tulee kotiin, käy koiran kanssa lenkillä, litkii kaffeeta, ja välillä pussailee kullannuppuaan. Eikö olekin outo ”elämäntapa”?
Voi vittujen kevät näitä urpoja. Taas olisi kirveellä töitä.

Tiedoksi vaan: meillä hinureilla on aivan yhtä tylsät ja yksitoikkoiset elämät kuin muillakin. Saatana!

Ja vielä sellainen asia, puupäät, että tämä on MAINOSKAMPPANJA! Ja hyvä sellainen, koska väki nyt siitä puhuu. 
Pian lippaan teitä idiootteja.

PS Onneksi suurin osa kommenteista ovat älykkäämpää sorttia. Onneksi on 2019 eikä 1919.
Lue itse kommentit.

Minun kommentillani oli 162 peukkua kun Kulta Katriina poisti kommentin johon olin vastannut (joten minunkin silloin poistui).

Gilla, dela, följ gärna!

En lördag i januari

Det var ju en rätt okej dag det här. En är i ett sådant skede i livet (och i en sådan ålder) att när det inte händer så mycket så är det en bra sak.

Överraskningsterapi med den där israelen som jag dejtade för några år sedan.
”Vill du tala om saken?”
”Heh. Jag talar om mig själv i terapin fem timmar om dagen.”
”Men med mig kanske det är annorlunda.”

Och det var det. Han är fin han. Intelligent som få och stilig och snäll. Uppskattas i denna dinga värld full av fulhet och elakingar.

Tog en solskenspromenad. Det var vackert. Gick igenom ett elegant villaområde och alla lyckliga familjer satt där inne i husen och var så j@vla lyckliga. Jag unnar dem det.

Blake hade extrema gaser. Var tvungen att vädra riktigt ordentligt. Han duschade förresten med mig igår. Smidigt att ha en liten hund: bara att naken plocka upp honom i famnen och gå och ställa sig i duschen.

Lagade en enkel men smarrig lunch/middag: kokta äggnudlar med en sörja bestående av burkchampinjoner, en hel röd chili, några vitlöksklyftor, rödlök, grädde, salt och mycket svartpeppar.

Samtalade med ”Zlatan”. Söt var han.

Lämnade så klart en sensuell detalj, som en pil mot härligheten.

Rakade mitt stora ansikte samt pattarna och smorde in mig med brun utan sol-kräm. Den är flera år gammal så vi får väl se hur jag ser ut i morgon.

Hittade mina trådlösa hörlurar och har dem på mig när jag ilar runt här i huset, med uppiggande pop på relativt hög volym. Lite lördagskänsla.

Inte många hemma här idag. Ungtupparna som bor här sitter och spelar framför sina datorer. Hela nätterna och halva dagarna. För mig helt galet. Bara tanken får mig att känna ångest.

En av dem frågade mig hur det går med ”bruden”. 
”Det går bra. Med mannen”, svarade jag.
”Ah. OK. Bra.”
Skönt att de unga inte bryr sig om folks eventuella homoemotionella läggningar. Annat var det som sagt förr. Låt oss inte vrida klockan tillbaka genom import av människor från homofientliga kulturer. Tack på förhand.
Farbror deltog inte i Frigörelseveckan* när det begav sig för att sedan på ålderns höst se att allt arbete går till spillo.

(*Innan vänsterextrema och överkommersialiserade Pride tog över och kappvändare som aldrig gjort nåt för saken började casha in. Inte minst såna där bedrövliga ”kändisar” som aldrig riskerade någonting för den goda sakens skull, som då var så kontroversiell. Usch.)

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 33 (en öppensinnad generation, tack och lov)

Fredag igen och så här såg dagens schema ut: avdelningens morgonmöte (läs mer nedan), möte med socialsekreteraren (fick en viktig punkt avbockad), motionsrunda i skogen (4-5 km, mycket uppfriskande), avslappningsgruppen (somnade nästan, men sedan hakade CD:n upp sig så vi kom av oss lite…), fredagsfika (läs mer nedan). Därefter tog vi helg och några åkte på ’permission’. Så dock icke jag. Trivs så bra här på behandlingshemmet.

Under helgen ska jag göra ett litet översättningsjobb. Mer om det senare. Därutöver ska jag gå igenom en massa papper och sortera och ta tag i saker som jag inte har orkat ta tag i eftersom jag på vardagskvällarna är så slut i huvudet efter all terapi och alla diskussionsgrupper osv.

Nästa vecka är min sista vecka här och jag ska spela in material till en liten ”dokumentär” som jag ska sätta ihop när jag är tillbaka i Helsingfors. (Kan inte redigera i den sopiga dator som jag har med mig här.)

Jag börjar så sakteliga längta hem till Helsingfors. I veckan när vi var på studiebesök i stan så tittade jag in i alla upplysta fönster och det såg så mysigt ut. Där var de – alla lyckliga människor med sina perfekta liv i sina ljuvliga våningar. Tvåsamhet och harmoni.
Eller?


i am gayMin socialsekreterare sa efter morgonmötet med avdelningen att jag var ”modig” för att jag under vår stående punkt ”fiiliskierros”, dvs ”humörrunda”, berättade ”öppet om pojkvänsgrejer”.
Hon frågade om jag fått några ”negativa kommentarer” här på hemmet, pga min homoemotionella och -sexuella läggning.
”Nej”, svarade jag, ”den yngre generationen bryr sig överhuvudtaget inte, tack och lov”.

Och varför skulle jag sitta och lyssna på grabbarnas tugg om sina brudar om jag sedan inte skulle kunna dela med mig av tankar och känslor kring ”pojkvänsgrejer”.

Ja, jag är gay och jag skäms inte över att Skaparen gav mig förmågan att älska.
(Och att jag tycker att karlar är mums rent fysiskt. Hur kan man inte tycka det, liksom?)

Att vara sig själv – inget modigt i det!


Oj. Jag fick ett meddelande angående en arbetsintervju. Jag lämnade in en öppen ansökan i början av året och nu kontaktade de mig.
Ska ringa upp dem på måndag.
Se. Sak efter sak ordnar sig alltid.
Den här veckan:

✔️ boende efter behandlingshemmet
✔️ boendet ekonomiskt godkänt av Helsingfors stad
✔️ öppen vård (fortsättningsvård fyra dagar i veckan; terapi, samtalsgrupper etc.)
✔️ arbetsintervju
✔️ samt en liten seger i mitt privataste privatliv

שבת שלום
שבת שלום

Nyss: avslappningsövningar i samlad trupp. Nu väntar veckoavslutningsfika med avdelningen och sedan kan jag med gott samvete ta helg, efter denna produktiva vecka.

THINGS WILL BE OK.

Shabbat Shalom. שבת שלום.

Uppdatering: På fredagsfikat skulle vi som vanligt berätta om veckan. Jag sa att den gått ”uppåt och framåt” och sen skulle övriga säga nåt positivt om var och en. Jag darrade av skräck. Tydligen är jag ”ordentlig”, ”glad”, ”lugn”, ”trevlig” samt ”aktiv i alla grupper” och ”om ingen räcker upp handen så gör Kim(i) det”. Tack!


Jag har fått i läxa att under en veckas tid anteckna hur jag mår morgon, dag och kväll, på en skala från 1 till 9, där 9 betyder toppenbra.

Dagens mående:
Morgon: 8
Dag: 9
Kväll: 8


Det är nu det börjar slå slint!

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 20 (uttråkad)

Jistanes, vilken tråkig dag.
Helt ledig och alla mina nya vänner är på ”permission” från behandlingshemmet. I radhuset som jag bor i finns just nu bara jag och en äldre kvinna som sitter på sitt rum hela tiden. Inget sällskap av henne direkt.

Ja ja. Åt en rejäl frukost och en väldigt rejäl lunch. Intresseklubben antecknar. Har börjat dricka surmjölk varje dag. Och jag äter knäckebröd igen.
Blake och jag var ute och strosade men det var så tråkigt Ukraina-väder att vi snart gick ”hem” igen. Ligger i sängen och hetsäter choklad och dricker kaffe. Kaffe. Kaffe. Jättemycket kaffe. Åt tre clementiner till kvällsmat. Och en apelsin. Och fem ostskivor med senap. Och en tomat.
Tvättade idag. Yay!

Försökte småprata lite med en väldigt trevlig ung man i matsalen men han talar jättesnabbt och sluddrande så jag hör aldrig riktigt vad han säger. Då kan jag bara le lite och hoppas att han sa nåt roligt.

Detta är för övrigt min rehabiliteringslåt:

Hörde den på radio när vi åkte ”hem” från stan i torsdags. Föll pladask för texten. Jag försöker ta till mig mer finsk musik och när jag råkar höra nåt som jag går igång på så gör jag en anteckning i telefonen och kollar upp låten så snart jag har tid.

Känner mig aggressiv:
Det är ju ”lustigt” att de som uttrycker judehat även uttrycker homohat. Hatet går liksom hand i hand. De tidigare ska ofta gasas och de senare ska hängas eller kastas från hustak. Tar det högst personligt.
Tusen tack för importen av islamister, naiva korkskallar. Bra jobbat. Har bara en sak att säga:

fuck you kim

Avslutningsvis tycker jag att ni ska bekanta er med en ung intelligent man vid namn Luai Ahmed – en 24-årig flykting från Jemen. Många intressanta klipp. Han är väldigt mycket motståndare till den i Sverige förda sinnessjuka migrationspolitiken. Han vill väl inte att landet som han flydde till blir som landet som han flydde från.

Gilla, dela, följ gärna!