Känslomässigt omtumlande självständighetsdag

Blake och jag har haft en händelserik självständighetsdag.
chihuahua boyVi tog bussen till gamla bostadshuset i Sockenbacka för att hämta vinterkläder som jag har hos före detta grannar. Som vanligt blev bussresandet en upplevelse…
Först buss 69 från Västra Baggböle. Byte till stamlinjen 550 i Månsas. 550:n är lite förrädisk då den går i en cirkel. Åkte (så klart) åt fel håll. Av, över gatan och ny buss åt andra hållet, mot Westendstationen.
För inte så länge sedan invigdes nya Västmetron i Helsingfors och Esbo. Men var är Norra metron? Den kunde gå från Nordsjö via Östra centrum tvärs över norra delarna av stan till Sockenbacka och därifrån till centrum. Samma väg tillbaka. Länge leve metron! Bu för bussar.

jewish things
Några av mina ”judegrejer”.

Jag hälsade på min före detta granne nummer 1. Trevligt att ses och att prata av sig lite efter att inte ha setts på länge. Därefter träffade jag före detta granne nummer 2. Samma sak. Trevligt. Och slutligen träffade jag Mitt Livs Kärlek som jag chockerande nog lämnade för ett tag sedan (jag hade mina anledningar, tro mig). Alla känslorna bubblade fram igen. Vilken man.

Blake och jag tog bussen (bussarna) hem och den här gången lyckades vi utan att åka vilse.
Jag tog med mig några av mina ”judegrejer” så nu är mitt nya hem lite finare och personligare; en mezuzah, min flottaste chanukkiah, en mobil shabbatljushållare att ta med mig när jag är på resa. Samt mina värdefulla Israelstenar.

Vänner är bäst.

Efter en händelserik och känslomässigt omtumlande dag fick jag video-prata-av-mig med min vän herr Spets. Jag hade så mycket att rapportera att han fick följa med mig ända in i duschen.

Efter Finlands 101:a självständighetsdag är jag nu redo för sängen och ännu en vardag i morgon.

Gilla, dela, följ gärna!

Verkligen nya tider

Hej där.

Som du förstår av förra inlägget så har jag en väldigt jobbig period bakom mig.
Ja, delvis b a k o m mig. Det går upp och det går ner.

Över nyår – och min förbannade 40-årsdag – åkte jag till Finland.
Det blev verkligen en blixtvisit men det var skönt att hänga med familjen.
En massa barn och husdjur… Underbart.

På årets första dag var tillbaka i Stockholm och mitt nya liv skulle då på allvar börja.
Den andra januari skrev jag in mig på arbetsförmedlingen. (Ena jobbet avslutades ju vid årsskiftet, och det andra går på knäna så jag får nöja mig med 50% tills vidare.)
Allt detta känns SÅ ovant. Jag som har jobbat arslet av mig under de senaste 20 åren.

Ja, så det är verkligen nya tider här.
På gott och ont.

Gilla, dela, följ gärna!

Tankar i natten

Det händer en massa mindre roliga saker i mitt liv just nu.
Ska berätta om det vid ett senare tillfälle.
Jag måste ”bara” bearbeta det hela lite först.
Jag måste ”bara” försöka förstå vad det är som händer.
”Vad tusan var det som hände?”

Jag kan i alla fall säga att jag sitter ensam i min blå soffa och klockan är strax efter 02.
Clifford the chihuahua ligger i och för sig bredvid mig, och Sebbe the papillon ligger i sängen.
Så ENSAM är jag ju inte.

Den beryktade 40-krisen har förvandlats till ett slags livskris.
Men jag har kommit fram till att jag tänker fylla 30 igen.

”I draw the line at 30.”

Det är juletider men det märks inte av i detta hem.
Jag har a l d r i g varit ett fan av julen.
Chanukkah däremot – det är grejer det. 🙂

Under julhelgen brukar jag arbeta, men det kommer jag inte att göra i år.
Då passade en god tant- väninna på att bjuda mig hem till henne.
Spänning stiger.
Hennes son är vegan.
Som ”bara” vegetarian så kommer jag att känna mig väldigt enkel att please:a.

Madonna släppte de första sex låtarna från albumet ”Rebel Heart”, på grund av att alla demos läckt ut (hur kan de inte ha koll på inspelningarna?).
Jag älskar de sex låtarna – speciellt de första, som är lite mognare. Fantastiska texter.

De där läckta demoversionerna är nästan ännu bättre; några riktigt fina ballader som får ögonen att vattnas.

Människor i min omgivning har gjort mig besviken mången gång, men Madonna har alltid funnits vid min sida. Tack för det!

Gilla, dela, följ gärna!

Nya tider, nytt namn, ny blogg

Efter att ha bloggat i nio år stängde jag ner bloggen den första januari i år.
Nu kan jag faktiskt inte hålla mig borta längre.

När jag var ett litet gossebarn med vitt – inte blont utan väldigt vitt – hår så hade jag en föreställning om att jag skulle gifta mig med en tjej med blond page. Hon hette Anne.
Alltså, hon var ingen riktig person. Ingen jag kände eller någonsin hade träffat.
Anne med blond page var bara någon som fanns i min fantasi.

Anne och jag skulle bo i villan som jag växte upp i, i Västergötlands skogar.
Vi skulle bo på vinden. Den där vinden som var full av sådant där gult fluff-fluff som sticks. Isolering.

Mina föräldrar skulle bo kvar på markplan och i källaren, medan jag och page-Anne skulle bo på vinden som vi vid det laget skulle ha gjort om till ett hem.

Så här 30 år senare kan vi lugnt och sansat konstatera att det inte blev Anne och jag. Det blev inte Västergötlandsvillan heller. Den är sedan länge såld. Om vinden är ombyggd vet jag ingenting om.

Nej, det kom en del emellan.
Killar till exempel.
Jag började bli förälskad i killar.
Ja, i och för sig så var jag förälskad i killar redan på den tiden. Då för 30 år sedan.
Jag var förälskad i Mats och jag var förälskad i Claes och jag var förälskad i Per och inte minst så var jag förälskad – eller till och med kär – i J. J som var min allra första riktigt riktiga flamma. Därför heter han J och inget mer. Han är ju liksom på riktigt.
Jag hittade honom på Facebook nyligen.

Han ser inte klok ut.

Han ser ut som en farbror från Vilda Västern, fastän han bara (!) är en bit under 40.

Undrar om han kommer ihåg mig.
Undrar om han kommer ihåg den där gången då min kusin – hans granne – dumpade mig hos honom. Vi satt i den knarriga bruna lädersoffan och såg en film. Jag minns än i dag vilken film det var och jag känner att jag måste se om den någon gång.

Ja, så efter den imaginära Anne så kom J och sedan kom en lång (nåja) rad andra förmågor.
Hjärtan stod i brand och hjärtan brast.

Jag tänkte inte så mycket mer på det här med giftermål. Jag tänkte att det kanske var lite töntigt. Lite förutsägbart.
Jag ville bara träffa någon att hångla med. Att vara med.
Jag ville träffa någon att ”gå hem från festen tillsammans med”.

Jag var singel i många år.
Jag var det femte hjulet i lika många år.
Den där ”extra” personen.
Jag trivdes inte med det.
Jag ville bara träffa någon som hade mig som nummer ett.

Sedan, när jag minst anade det, så träffade jag rätt.
Det är klyschigt, jag vet, men som så mycket annat ”klyschigt” så ligger det en sanning i det där klyschiga.
När jag slutade leta så dök han upp.
Bokstavligt talat på en gata i Berlin.

Han stod där. Glad i hågen. Iklädd ungdomliga shorts och en luvjacka.
Han höll en grön ölflaska (probably the best beer in the world) i handen och han skålade mot mig.
Jag skålade tillbaka och log och plötsligt stod han framför mig.

Och ett år senare flyttade han till Sverige och in i min lägenhet.
Och idag, nästan på dagen tre år efter att våra vägar först korsades, så gifte vi oss.

Inte många visste om vad som komma skulle.
Ville inte ha en massa hoo-haa.

Fred och frihet,

Kim Milrell da Costa

Gilla, dela, följ gärna!

Nationaldagen: Firandet fortsatte och fortsatte

Sebbe såg en katt. Mycket koncentrerad.

Nationaldagsfirandet fortsatte med spackling och tapetrivning (snart färdig). Den blivande sängkammaren fick en dörr och alla var glada.
Nationaldagsmiddagen serverades på granngrabbarnas eleganta blooming balkong.
De ursvenska oliverna – smaksatta med stark och härlig råsvensk chili – sköljdes ner med en riktigt kylig och god Mojito – den svenska kulturdrinken. Och ja, myntan kom från den egna balkonglådan.
Inte en strupe var torr.
Förrätten – svensk nypotatis med gräddfil och gräslök (även den ur balkonglådan) samt sill för den som så önskade – gjorde stor succé.
Det svenska riojavinet smakade gott och snapsen gjorde sitt.
Huvudrätten – en hemlagad svensk pizza med en massa mumsig svensk fetaost – var även den en fullträff.
Den avslutande efterrätten – en smoothie gjord på säsongens svenska bär – var kronan på verket och bukarna putade rejält runt bordet.
Vilken härlig svensk kväll!
renoveringrenovering
nationaldagsfirande
nationaldagen

Gilla, dela, följ gärna!

Nationaldagen – våga svenna loss nu då!

Om ni undrar hur jag firar nationaldagen så kan jag avslöja att jag jobbar. Det vill säga håvar in cash till vår gemensamma skattkista.
Jag firar också med de sprillans nysläppta remixarna av Kylies Put Your Hands Up – diggar dem hårt. Väldigt 80-talsdoftande (se ”video” nedan) och väldigt Stock/Aitken/Waterman.
Hur firar ni? Eller måste ni börja varje rad med en ursäkt över att ni firar? Eller lägger ni till ”men jag är inte rasist” i slutet av varje mening?
Såg på vidriga TV4 i morse (ja, kommunistiska SVT sänder ju inga nyheter på så kallade ”röda morgnar”) och jag kräktes lite över PK-andet och det var en smula underhållande att se hur allt svenskt antingen raderades eller urvattnades riktigt ordentligt. ”Åh, kungahuset är ju franskt egentligen” och bla bla bla. Så fruktansvärt patetiskt. För att inte tala om dagens tidningars bedrövliga avsvennefiering. Och somalisk-svenska dagar sen… Inför en pursvenskens dag och gör det nu.

#Gäsp

Våga vara pursvenne och var det med glädje och var det fullt ut.
Vore jag pursvenne så skulle jag vara en fullfjädrad sådan.
Sån är jag – jag gör sällan saker men när jag väl tar mig för någonting så gör jag det ordentligt!

Gilla, dela, följ gärna!

4000 år på fem minuter

Maj 2009.
Säg hej till Jerusalemdagen!
Se det fantastiska, historiska klippet nedan, med den tänkvärda avslutande raden: ”Genom historien är det endast Israel som har skyddat samtliga religioners och människors friheter i Jerusalem.”
Läs också: Yom Yerushalayim – Enduring amidst destruction.

Jerusalem, a mosaic of different peoples, faiths, and nationalities. Nevertheless, despite this diversity, under the sovereignty of Israel, Jerusalem is a city that works. But has it always been this way? For Jerusalem Day, June 1, 2011.

Gilla, dela, följ gärna!