Samhälle: Vita, heterofila Norden

Här bor endast vita, heterofila kärnfamiljsälskare.
Med vänlig hälsning,
Aftonbladet – ja, jag som drog igång Vi gillar olika-kampanjen.

Hörrö Aftonslynan! Du kan dra igång hur många töntiga kampanjer som helst, men det är i vardagen du ska agera. På riktigt. I livet. I det vardagliga. Som när du skriver om eldramat.

Gilla, dela, följ gärna!

Bowlingen i bilder


Jag bara älskar damskor – en liten fetisch jag har. Kvällen började med Bobos buffé på kontoret. Smarrigt och jag åt så mycket att jag inte ens fick i mig alkohol (fatta).

Därefter kilade vi ner till bowlinghallen på Kungsgatan; äntligen fick jag vara bra på någonting. Förutom bowling är jag bra på – håll i er nu – luftgevärsskytte!

Kloten flög och käglorna föll.

Medborgarna jublade.

Många svettiga fingrar har pillat i de där hålen.

Succé.

Vi traskade vidare till – återigen är det dags för er att hålla i er – Karlsson & Co. Ha ha ha. En mötesplats för mogna heterosexuella.
Här vill jag poängtera att jag avskyr så kallade heteroklubbar. Den fientliga, negativa stämningen ligger i luften och jag får ont i magen. Den som inte ränner på homoklubbar vet inte vad den går miste om! Try it och du kommer att älska den avslappnade, trevliga atmosfären.


Jag plus personalchef. Älskar henne.

Jag älskar det än så länge liberala, goa Stockholm.

Kollegan är en puma. Karlarna raggade så klart på henne medan jag raggade på dem.

Jag med min nyaste och yngsta kollega. Puss på henne.

Här försökte jag vara lite konstnärlig.
Mycket trevlig kväll; jag älskar mina kollegor vänner. För att arbeta på mitt jobb måste man inte ha någon fräsig utbildning, men man måste vara på ett visst sätt. Ett slags liberalt, öppensinnat sätt. Och sådana människor älskar jag ju och därför har jag funnit mina bästa vänner genom jobbet.
Kvällen slutade med att jag – trött på heteroklubbens fientliga stämning – drog till homoklubben vid Slussen. Njöt av finemangfin atmosfär, goda drinkar och underbar musik. Dessa två spelades på raken: njut och njut.

Gilla, dela, följ gärna!

Herren var inte upptagen den dagen*

En gång hade jag en något äldre flickvän som kom från en superreligiös familj.
Hon gav mig den första regelrätta kyssen och hon var allt annat än präktig.
Hennes feta, villiga läppar tog för sig av mina små tunna pojklips.
Nu sitter jag ensam på kontoret och läser hennes ”wall” på Facebook (vi är dock inte ”vänner” – vi har inte setts sedan jag liftade med henne i maj 1993).
”Må Herren barmhärtigt välsigna ditt arbete”, skriver någon.
”Tack för att vi, genom fotografier, fick ta del av ert nya hem. Må Herren välsigna det. Förresten: hur går du till väga när du tvättar?” skriver en annan.
Jag säger inget, så har jag ingenting sagt.
Men roligt har jag.
*Lite som jag idag då, med andra ord.

Gilla, dela, följ gärna!

Fatta vilken äcklig jävla gubbe

Och han styr ett av Europas största länder en av Europas största diktaturer.
Jag mår illa.


Tipstack till Jonas.
Svenne, som ju älskar att bojkotta, kan tyvärr inte göra det i fallet Italien. Han ”älskar ju italiensk mat” och reser gärna till Rom ”på grund av all historia och det vackra vädret”.
Notera gärna hur detta svin, på det där klassiska viset, börjar mobba en tredje part för att själv slippa råka illa ut. Och Berlusconi kallas ”macho” – en sån där som människan så fantastiskt hårt hyllar.
Fy farao.
FY  FARAO.
Agenda

Gilla, dela, följ gärna!

Gym och kön

Klockan ringde 04:00 och strax därefter slet jag på gymmet med de andra grabbarna.
Med betoning på grabbarna.
Var är brudarna?
Jo, de sliter i det så kallade tjejgymmet. Varför finns det ett tjejgym?
Åh, varför inte dela upp människorna ännu mer i denna singeltäta stad?
Hur ska de hungriga karlarna nu träffa kvinnor? På gymmet kan de ju trots allt spänna och imponera med sina enorma supermuskler; armar lika grova som mina lår.
Eller oj, kanske beror det på att männen inte lämnar kvinnorna i fred? De kanske glor på dem, slickar sig om läpparna och utför obscena rörelser med höfterna?
Heteromannen ni vet – roten till det onda i världen.
Det är ju just de som surfar runt på diverse bloggar, enbart för att sprida hat och elände.
Aldrig är det kvinnorna som beter sig så infantilt.
Aldrig är det bögarna.
Nej, det är de bittra, tragiska heterokarlarna.
Jag är så jävla trött på dem och deras pubertala vanföreställningar.
Det vore nog bättre om det fanns en gymavdelning med en fet skylt på dörren: ”De primitiva heterosnubbarnas hörna”.

Gilla, dela, följ gärna!

Hetero? Hetero!

När jag nu gått från Ginger till Sporty (jag citerar min vän Dansken) så har jag börjat läsa träningssiter och sportbloggar (och vi ska nu inte ens gå in på det faktum att när musklerna börjar svälla så kan man tydligen inte längre stava).
Nyss läste jag en skojfrisk artikel om vilken sport man ska välja för att få den snyggaste kroppen. Artikeln i sig var inte särskilt underhållande, men en av kommentarerna fick mig att både sucka och dra på smilbanden.
Snacka om att vara rädd för att uppfattas som icke-heterosexuell.

Du lurar ingen, gosse lille.

”Jag är hetero. Alltså heterosexuell. Alltså jag gillar liksom brudar, okej. Inte grabbar. Jag älskar pattar och mus, fattar ni? Jag ÄR heterosexuell! Ja, det är jag. Hetero! Hälsningar, Heterograbben.”

Gilla, dela, följ gärna!

Apropå färger

I morse när jag och Sebbe hade varit ute på morgonrunda och svängde tillbaks ner på hemgatan så hörde jag plötsligt en grabbröst som liksom skar sönder morgontystnaden: ”vad är det för jävla bögpåse du har?”
Han frågade sin kollega (tror jag) och jag kände mig mycket obekväm där jag strosade i mina extra färggranna kläder.
Hann tyvärr inte se vad den där grabben hade (lunchlådan i) för påse, men kanske var den röd. Hu, så hemskt.
Hu, sicka problem och komplex och hang-ups medborgarna har.
Hu, tänk att inte ens på den fridfulla hemgatan får man vara i fred – det första man hör en disig torsdagsmorgon är något negativt om ickeheterosexuella män.
Kom igen nu. Skärp er.

Gilla, dela, följ gärna!

Ni har det svårt

Vid kassan på Ica Nära Sveavägen stod ett ungt, nyförälskat heteropar.
Den svaga, hjälplösa lilla tösabiten (trots studier på superhög nivå och trots att ha klarat sig på egen hand i 5-10 år) låtsades inte veta hur hon skulle stoppa ner mynten i den där behållaren (vad den nu heter) och när mynten sedan trillade ut igen så var det katastrof och med den lilla, lilla pipiga rösten hojtade hon om hjälp.
Grabben kom till undsättning; saknades bara en vit häst.
Jag stod där och tänkte: ni har det svårt ni heterofiler. Alla dessa könsroller. Ni sitter i era små trånga boxar och kan inte titta ut.
Älskar mitt liv.

Gilla, dela, följ gärna!