Midsommar betyder ingenting för mig

Midsommarafton och jag är ensam hemma (med Blake) i kollektivet. Nio sovrum, två kök, ett vardagsrum, en balkong, en terrass samt en trädgård för bara mig och Blake.
Eller okej, vi går ju inte in i de andras sovrum dårå. Ville bara att det skulle låta flott.

Jo, jag fick veta häromdagen att jag nu står i en ’särskild’ bostadskö så jag väntar med spänning på att telefonen ska ringa. Det kan ta två månader. Eller fyra. Eller några veckor. Spänningen är olidlig och jag vet inte vad som väntar runt husknuten (bokstavligt talat, så att säga).

Jag trivs i kollektivet i Västra Baggböle, Helsingfors, men jag börjar längta efter att bo ensam igen (återigen: med Blake så klart). Vill kunna gå naken från dusch till klädkammare och jag vill kunna vänta med disken till efter att jag tagit en tupplur efter middagen. Och så vill jag inte behöva behöva plocka och städa efter andra. Skönt att bara ta hand om sin egen oreda.

Midsommar betyder ingenting för mig. Jag blir lika ’chockad’ varje år när någon frågar mig om mina midsommarplaner, eller berättar om sina, och jag frågar: ”När är det midsommar?” och h*n svarar: ”I övermorgon” eller nåt liknande.
Midsommar har aldrig varit min grej.

Gilla, dela och följ, för tusan!

En blick med obeskrivlig värme

Ännu en dag läggs till handlingarna.
Igår hade vi kort dag på öppenvården och jag trodde att jag skulle komma hem väldigt tidigt och få vissa saker gjorda, men först gick vi och åt lunch (ljuvligt var det!) och därefter gick vi till ett ställe (som lite grann hänger ihop med öppenvården) och hinkade kaffe. Sedan glömde jag av någon anledning att hoppa av bussen där jag skulle byta, så jag kom hem senare än planerat. Och väl på plats så hade Fotbollsspelaren – som jag lärde känna på behandlingshemmet – flyttat in, så jag satt och snicksnackade med honom väldigt länge.

Nu en kommentar efter ännu ett terrordåd:
Dagens barn har nog svårt att förstå att när farbror var ung så kunde han gå på julmarknad utan att vara rädd för att nån galen islamist skulle dyka upp och börja skjuta ihjäl folk till höger och vänster.
Det var tider det. Ja, vad hände? Jo, de styrande bestämde sig för att allting var för tryggt och tråkigt, så de började importera problem. 
Nu får vi alla skörda frukterna. Grattis. Bra jobbat.

Till någonting helt annat nu. Att jag har börjat lyssna på musik igen betyder att jag mår bättre. Om man kollar lyssningshistoriken på Last-fm så ser man ju att det har gått ganska stabilt nedåt.
Jag får inte ut någonting av musik när jag är deppig. Eller så börjar jag lyssna på deppmusik och blir ännu deppigare.
Nu har jag till och med börjat spela pop i lurarna när jag är ute på vift – någonting som jag alltid, alltid gjorde förut men som jag inte har roat mig med på ett bra tag.
Idag sa en ny kvinna på öppenvården exakt samma sak gällande musiklyssnande och depressioner.

Det står ett namn, ”kärlek” och ”du är viktig” på arabiska. (Hoppas jag!)

Idag hade vi julfest. Det var gröt och purfinska jultårtor och skinka och stark Åbo-senap och det var julmusik och obligatoriskt pyssel.
Jag gjorde årets enda julkort och det var ju lite läckert att en JUDE satt och skapade ett JULkort åt en MUSLIM.

Jag och Blake åkte till Sockenbacka då jag skulle hämta några grejer i förrådet hos före detta grannen och när vi stod ute på gatan och bolmade så kom nämnda muslim gående. Han var så vacker i sina nya kläder. Och hans ögon! Hans blick! Han ser på mig med en sådan obeskrivlig värme. (Han tyckte om kortet.)

I kväll har jag premiärtvättat här där jag bor, samt snackat med en av dem jag bor med: finlandssvensken. Han är mycket trevlig och kommer från Åbo skärgård och han talar en så oerhört vacker svenska. Som språknazist bara sluter jag ögonen och njuter när han talar.

Apropå njutning. Idag upptäckte jag att vi har en massagestol på öppenvården. Jag blev riktigt rejält genomknådad av den och kände mig alldeles mör (men mycket levande) efteråt. Ska hoppa upp i sadeln i morgon också.

Jag satt och klottrade och det blev en logga. :-)
Gilla, dela och följ, för tusan!

Mitt färgglada hem

Idag vill jag visa upp mitt färgglada hem – eller åtminstone delar av det.
När jag flyttade från Stockholm så ville jag ha en ny känsla i bostaden.
Jag hade tröttnat på det dova och mörka och mjuka – så en färgexplosion fick det bli.

En färgglad man förtjänar ett färgglatt hem!

Här kan du förresten läsa om min flytt.
Och här kan du se min fantastiska ”dokumentär”.

My colourful #sofa. As I am a #colourful man. #colour #color #colorful #couch #homedecor #home #homesweethome #homestyle

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

My colourful #table. As I am a #colourful man. #colour #color #colorful #homedecor #home #homesweethome #homestyle

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

My colourful #bench. As I am a #colourful man. #colour #color #colorful #homedecor #home #homesweethome #homestyle

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

My colourful #desk. As I am a #colourful man. #colour #color #colorful #homedecor #home #homesweethome #homestyle

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Gilla, dela och följ, för tusan!

Uttråkad – bra!

Jag är uttråkade – och det är ett bra tecken.
Det betyder ju så klart att jag inte längre bara vill ligga och gömma mig för världen.

Helgen har för övrigt varit väldigt ensam.
Jag har storstädat – det behövdes verkligen – och tvättat (tvättmaskinen ger konstiga ljud ifrån sig!) och jobbat en del.

Har inte umgåtts med några andra än hundarna – de må vara små på jorden men de är stora i livet.

Igår lagade jag denna fantastiska rätt och drack detta till.

Kollade Melodifestivalen och blev mycket förtjust i samen Jon Henrik Fjällgren.

Gilla, dela och följ, för tusan!

Äntligen vardag, äntligen fredag

Hej ungdomar.
Ja, äntligen vardag och äntligen fredag!
Dagen kommer bli strålande; ni ser ju hur vackert det var när jag kom till jobbet i morse. Jämför med den horribla bilden från i söndags.
Gårdagskvällen tillbringade jag framför klagomuren (aka väggen) och jag fick gjort vad jag hade planerat.
Plötsligt ringde det på dörren och där stod granngrabbarna (i arbetskläder och allt) redo att rycka ut. En hel del blev gjort i bostaden – fullmatade kartonger åkte ner i källaren och soprummet fylldes snabbt. Jag gluttade igenom ett gäng skokartonger – ni vet sådana där som innehåller ”smått och gott och det mesta” och mogen som jag var så slängde jag en massa, massa prylar och krimskrams. Och jag är trots allt en hamstrande, sprudlande person!
Saker jag hittade: en bärbar cd-spelare. Kommer ni ihåg när vi gick omkring med sådana? Enorma! Ofantliga mängder kondomer (är ju kysk och from men har dock hopp om en mer ekivok morgondag). Flygbiljetter och utländska kvitton som jag alltid tyckt om att spara. Jag slängde dem. Extrema (nåja) mängder solglasögon av varierande kvalitet, inkl. ett par svetsarglasögon som jag, i min ungdom som club kid, tyckte om att bära på huvudet – i det då så moderna superspretiga svarta håret – när jag klubbade loss. Inramat fotografi på mig och ett ex – fy farao så snygga vi var. Sparade det då vi faktiskt var väldigt attraktiva båda två på just det fotot. Ljus. Ljus. Ljus. Hittade mängder av ljus i regnbågens alla färger. Vykort och kärleksbrev. Javisst!
Det var det.
Uppdatering: Granngrabbarna som har sån där svennig klämdag idag sliter redan hårt hemma i bostaden min. Den här bilden kom just.
renovering

Gilla, dela och följ, för tusan!

Bostadsrätten och jag

old times
En gång i tiden. (Bild från Spårvägsmuseet.)

Nu är det klappat och klart: bostaden är ombildad och jag är bostadsrättsinnehavare. Det känns flott. Tänk att den krokiga bostadskarriären skulle sluta (nåja) i den ljuva stadsdel som jag en gång drömde om. Via Vasastan och Aspudden, Södermalm, Vällingby och slummen (jo!) så kom jag till den förlovade ”vita staden” (så kallas ju som av en händelse även favoritstaden Tel Aviv).
Ja, jag flyttade till min bostad den första november 2004 och jag grät av lycka.
Så här såg det ut då:
nyinflyttadflytt
späd grabbflyttadJag var mycket späd. Och på den tiden hade jag både cd-spelare och blomster…
Igår kväll satt jag hos granngrabbarna och planerade och jag vet inte vad jag skulle göra utan dessa kunniga gossar.
Snart börjar renoveringsbloggen här på KM.se! Vänta bara.
Eleganta kvarter:
eleganta stockholm

Gilla, dela och följ, för tusan!

Privat: Bil + buss + buss + tub + tub = hemma

Hej där. Nu är farbror hemma igen, efter en finemangfin långhelg med grabbarna på landet.
Sebbe stannar i ytterligare några dagar så att jag kan kicka igång Det Hälsosamma Året med träning och annat som hör till.
Idag är det dock söndag (och året 2011 börjar på allvar först i morgon) så nu har jag just ställt in min favoritsöndagsmat i ugnen; tortellini med soltorkade tomater, feta, en massa vitlök + mycket riven ost.
Det blir filmkväll och det blir tidig sänggång.
Tack och godnatt.

Gilla, dela och följ, för tusan!

Granngossarna rensade rören. Tacksamheten är enorm.

Igår kom alltså granngossarna förbi och rensade mina rör.
Själv smög jag runt iklädd hatt och boa. ”Varför har du klätt upp dig så på en helt vanlig novembertisdag?” frågade gossarna. ”Därför att jag går runt och plockar och tvättar och småstädar i bostaden och det blir så mycket roligare om man klätt upp sig en smula”, svarade jag.
Efteråt kunde jag (äntligen) nyduschad och tacksam lägga mig i soffan och se om den dagsfärska Sex and the City 2. Ja, jag somnade som sagt mitt i, men det var trevligt så länge det varade.
Tack, mina fina granngossar. Ni gör mitt liv så mycket bättre.

Gilla, dela och följ, för tusan!

Avloppstraumat fortsätter

I afton kommer grannpojkarna över för att rensa mitt rör.
Ja ja, jag vet vad ni tänker, men ni har som vanligt livlig fantasi.
Jag är så rädd för avlopp att när översvämningen i badrummet i söndags var ett faktum så var min första tanke: ”Äsch, jag duschar ju på gymmet”.
Eftersom granngossarna var upptagna så försökte jag faktiskt själv ta tag i problemet; jag grävde runt lite med ett hjälpmedel men ingenting hände.
Vattnet sjönk sakta, sakta. En millimeter i timmen eller så, men till slut var det helt borta.
Tack och pris.
Det är på grund av sådana här saker som jag behöver en sambo. Ni förstår – man kompletterar varandra. Sambon får ha sina nojor och ”fel” och förhoppningsvis kan jag då rycka in.
Men avloppsrensning – det får han fixa.
(Om ni tycker att jag återkommer ovanligt ofta i detta ämne så beror det naturligtvis på herr Hund. Han hårar.)

Gilla, dela och följ, för tusan!