Nostalgisk, gammal och jag har ont lite överallt

Den här veckan har jag finskspråkig vecka på Facebook. Det är lite skrämmande eftersom mitt språkbruk inte är det bästa. Jag vet inte riktigt var gränserna går och vissa ord och uttryck kan låta så vansinnigt vulgära på finska.
Det är dock ganska roligt att skriva på detta språk som ju rent tekniskt är mitt modersmål, om dock ändå inte mitt förstaspråk.

På öppenvården gick det fint idag. Det är emellanåt en smula ångestframkallande att gräva runt i hjärnan när vi sitter i våra diskussionsgrupper. Vid ett par tillfällen fick jag extremt stark ångest. Magmusklerna började dra ihop sig och jag fick svårt att andas. På behandlingshemmet lärde jag mig dock att någorlunda hantera dessa attacker, tack och pris.

Tre dagar i veckan lagar vi mat och jag har nu avancerat från att vara riskokare till grönsakshackare till huvudkock! Och jag fick mycket beröm för min kokkonst. Jo tack, jag vet att jag är duktig i köket (och i sängkammaren).

Fint att komma hem. Bussförbindelserna är toppen och jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bo i Västra Baggböle även i framtiden.
Blake hade betett sig väl medan jag var borta. Inga kisserier någonstans och han såg pömsig och extra söt ut när han tog emot mig vid dörren. 

I natt kröp Blake upp och lade sitt lilla huvud på min arm. Han andades varm luft på min hud och det var så myspysigt.

Jag är vid gott mod men jag känner mig sjuk. Lite influensakänningar och ont i huvudet och jag är yr och jag mår illa.
Så nu ska jag knyta mig. Jag går igenom mina 42 124 foton i min dator och blir nostalgisk och lite låg till råga på allt. Allting hänger ihop här i livet. Alla möten med andra människor har lett till en sak som sedan har lett till en annan. 
Det är skönt att så här på ålderns höst göra en gedigen sammanfattning om hur livet blev.

Allting hänger ihop. Hade jag inte träffat vännerna I, E och R så hade jag inte besökt Israel just den gången hösten 2008 och där träffat flamman Y och hade jag inte träffat Y så hade jag inte träffat min vän J och hade J inte flyttat från Israel till Tyskland så hade jag aldrig besökt Berlin. Och hade jag inte besökt Berlin så hade jag aldrig träffat min då blivande make E. Och hade han inte åkt till Barcelona och varit otrogen med en äcklig kanadensare så hade jag aldrig skilt mig. Och hade jag aldrig skilt mig så hade jag inte flyttat till Finland. Hade jag inte flyttat till Väverivägen i Helsingfors så hade jag inte blivit kär i min granne Ryssen och hade han inte betett sig som ett svin så hade jag inte gått på nattklubb. Och hade jag inte gjort det så hade jag inte träffat Psykopaten. Och hade jag inte bett min nya granne Muslimen att följa med mig när jag skulle köra Psykopatens grejer till dennes tillfälliga hem efter att jag kastat ut honom (p.g.a. psykopat) och bett Muslimen att låtsas vara min pojkvän så att Psykopaten skulle bli svartsjuk så hade jag aldrig blivit kär i Muslimen och då hade jag ju aldrig kallat honom Mitt Livs Kärlek. *puh*
Vad kommer att hända härnäst?

Gilla, dela, följ gärna!

Känslomässigt omtumlande självständighetsdag

Blake och jag har haft en händelserik självständighetsdag.
chihuahua boyVi tog bussen till gamla bostadshuset i Sockenbacka för att hämta vinterkläder som jag har hos före detta grannar. Som vanligt blev bussresandet en upplevelse…
Först buss 69 från Västra Baggböle. Byte till stamlinjen 550 i Månsas. 550:n är lite förrädisk då den går i en cirkel. Åkte (så klart) åt fel håll. Av, över gatan och ny buss åt andra hållet, mot Westendstationen.
För inte så länge sedan invigdes nya Västmetron i Helsingfors och Esbo. Men var är Norra metron? Den kunde gå från Nordsjö via Östra centrum tvärs över norra delarna av stan till Sockenbacka och därifrån till centrum. Samma väg tillbaka. Länge leve metron! Bu för bussar.

jewish things
Några av mina ”judegrejer”.

Jag hälsade på min före detta granne nummer 1. Trevligt att ses och att prata av sig lite efter att inte ha setts på länge. Därefter träffade jag före detta granne nummer 2. Samma sak. Trevligt. Och slutligen träffade jag Mitt Livs Kärlek som jag chockerande nog lämnade för ett tag sedan (jag hade mina anledningar, tro mig). Alla känslorna bubblade fram igen. Vilken man.

Blake och jag tog bussen (bussarna) hem och den här gången lyckades vi utan att åka vilse.
Jag tog med mig några av mina ”judegrejer” så nu är mitt nya hem lite finare och personligare; en mezuzah, min flottaste chanukkiah, en mobil shabbatljushållare att ta med mig när jag är på resa. Samt mina värdefulla Israelstenar.

Vänner är bäst.

Efter en händelserik och känslomässigt omtumlande dag fick jag video-prata-av-mig med min vän herr Spets. Jag hade så mycket att rapportera att han fick följa med mig ända in i duschen.

Efter Finlands 101:a självständighetsdag är jag nu redo för sängen och ännu en vardag i morgon.

Gilla, dela, följ gärna!

Öppenvård, bussar och ännu en Kim

När man flyttar och inte har alla sina ägodelar på ett och samma ställe så inser man efter ett tag hur mycket onödiga prylar man har.
Nu har jag flyttat väldigt många gånger under de senaste tre åren (inklusive en utlandsflytt) och har i och med dessa flyttar gjort mig av med väldigt mycket. När jag lämnade Stockholm så gjorde jag det med en skåpbil, så jag hade gjort mig av med en massa möbler, böcker, kläder, köksprylar och så vidare, men ändå har jag fortfarande mycket som jag egentligen inte behöver. Och som jag inte saknar.

israeli stones
Israeliska stenar.

Vad jag behöver är dator, telefon, kläder, böcker, musik, badrumsartiklar, hundgrejer. Och så en del saker med affektionsvärde. Som mina israeliska stenar, nu placerade bredvid min säng.

Från Facebook:

Premiärdag här på öppenvården.
Jag skrev i förrgår att jag för första gången någonsin träffade en annan Kim. Och tänk att det gjorde jag idag också. En helt reko och hyvens Kim. Ingen finsk ’Kimi’. Var ska detta sluta? Har mitt namn blivit vanligt i Finland?

Det går bra här. Jag hann i tid även om bussen kröp fram p.g.a. morgonrusning och vägarbeten.
Har just en kort paus mitt i en diskussionsgrupp. Vi lagade mat tidigare. Jag var riskokare. ”Jag är toppen i köket men riset misslyckas alltid.” Idag blev det helt okej. Kände att det var en ytterst viktig uppgift.


Jo, det här var ju en ’bussig’ dag. Ni som har hängt med i några år minns kanske (men förmodligen inte eftersom ni har varsitt eget liv) att jag alltid har lidit av svår bussfobi. Under mina 21 år i Stockholm åkte jag buss kanske fem gånger. Annars uteslutande tunnelbana. Tycker att det är läskigt och man vet inte vilken rutt bussen åker (den kan plötsligt avvika!) och i alla bussar står inte nästa hållplats på skylten där framme och om det är mörkt ute så får man chansa.
Hit där jag bor nu går inte metron så jag tar den skrämmande bussen.
Resan i morse gick bra även om jag hamnade lite vilse i samband med ett bussbyte.

På hemvägen var jag först tvungen att ta bussen till Järnvägstorget pga ett ärende. Inga problem eftersom de flesta bussar passerar Kampen och därifrån promenerar man lätt.

Sedan letade jag efter rätt busshållplats för buss nr 67. Hittade till slut och det kom en 67:a precis. Hoppade på.
Insåg sen att jag åkte med buss 67U (vad det nu betyder) som åkte åt samma håll med enligt en annan rutt. Åkte då ända till ändhållplatsen Torparbacken. För mig en helt okänd plats. Hittade turligt nog snabbt buss 67 utan U som gick åt andra hållet. Hoppade på. Passerade bland annat en hållplats som hette Sexmansvägen. Det lät ju lite sensuellt!

Det tog inte många minuter innan vi var i Västra Baggböle men det var mörkt och jag har bott här i blott två dygn och aldrig åkt buss hit så nervositeten var stor. Någon plingade och jag klev av på rätt hållplats! 🙋🏻‍♂️ Men promenerade åt fel håll på väg hem.

Kom hem till slut med andan i halsen. Nu dricker jag kaffe i vardagsrummet, med Blake i famnen, med två av de boende. Markus talar finska med mig och Janne talar svenska. Språk är – som ni vet – viktiga grejer!

Öppenvården gick bra och vi avslutade dagen med tårta till Finlands ära med anledning av självständighetsdagen i morgon.


Ska snart sova. Klockan var lång och intensiv och full av spänning för en ringrostig man. Det kändes väldigt skönt att få känna sig ’normal’ för första gången på länge; att åka buss till jobb eller skola eller i det här fallet öppenvård klockan 08 och sedan komma hem 16:30.
Mycket skönt.

Gilla, dela, följ gärna!

Nyinstallerad i Västra Baggböle

Nu är jag tillbaka i Helsingfors. Jag klev upp på behandlingshemmet redan klockan 05 och efter morgonmediciner och frukost närvarade jag vid avdelningens morgonmöte för sista gången. Jag tackade så hjärtligt för mig och för all hjälp som jag har fått av såväl personalen som av medpatienterna. Jag fick höra att det var roligt att se mig komma på fötter och må bättre. Jag är för evigt tacksam över att jag fick chansen att få vård på detta fantastiska behandlingshem. Personalen är toppen och medpatienterna var mycket trevliga och öppna och avslappnade.
Därefter städade jag klart mitt rum och packade ihop resten av mina prylar.

Ett gulligt kort.

Jag fick ett hemmagjort (’hemlagat’ på finlandssvenska) kort av en kvinna som jag bott ihop med. Det symboliserar följande: man drar i ett snöre och hur tungt det än känns så när man drar i rätt snöre så öppnas ”skatten” och en massa glitter trillar över en. Ungefär så.
Det var väl gulligt!

Mor och far kom och hämtade mig och Blake och vi körde till Helsingfors och till nya hemmet i Västra Baggböle. Här sitter jag nu på kammaren och skriver. Jag bor alltså på ett liknande ställe som behandlingshemmet. Här bor jag och får fortsättningsvård – öppenvård – fem dagar i veckan; terapi och diskussionsgrupper osv. Alltså som på det omtalade ’hemmet’. Även här på hemmaplan har vi möten varje vecka.

Denna stadsdel är helt ny för mig men jag har hunnit se en massa fina hus. Gamla och nya. Det ser väldigt gemytligt ut.

I vårt nya sovrum. Det är ”ljust och fräscht”.

Har träffat tre av de andra boende. Jag är ju urusel på att komma ihåg namn eftersom jag blir så spänd att jag koncentrerar mig uteslutande på att göra ett gott intryck. Men! Nu hände det för första gången i mitt överraskande långa liv att när en person sträckte fram handen och hälsade så presenterade han sig som Kim. Det har verkligen aldrig någonsin hänt tidigare att jag har träffat någon som också heter Kim.
Och han hette verkligen Kim – inte den finska motsvarigheten Kimi.
Så hans namn bör jag ju komma ihåg…

Västra Baggböle. Bild från Wikipedia.

Vad vet vi om Baggböle?
Baggböle är en stadsdel i Helsingfors. Stadsdelen delas in i Västra Baggböle och Östra Baggböle.

Baggböles historia har varit omvälvande: från en fattig stadsdel till ett medelklassområde. (…)
Ända till 1800-talet var området den svenskspråkiga byn Baggböle i Helsinge socken med fyra hus: Erikas, Murmästars, Lantmästars och Prästbacka med cirka 40 invånare. Den första finskspråkiga invånaren flyttade till Baggböle år 1902 och år 1920 var Baggböle en av de få byar i Helsinge som hade en finskspråkig majoritet, då med 1 300 invånare. Baggböle inkorporerades med Helsingfors år 1946.

Här kommer vi nog att trivas.
(Och då menar jag ’nog’ på finlandssvenska. Det vill säga snarare ’säkerligen’ än ’nog’ på rikssvenska.)

Gilla, dela, följ gärna!

Helsingfors och Tallinn

Har legat sjuk i ett par dagar men innan dess spenderade jag några dagar i Helsingfors och i Tallinn.

Hade mycket trevligt med min syster och nya och gamla bekanta.

Här är några bilder.

Ready for weekend in #Helsinki #Helsingfors. #suomi #Finland

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Sister and me at Madonna’s hotel.

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Leaving wonderful Hotel Kämp. Hello Tallinn!

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Wonderful #Tallinn #Estonia.

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Språket. Älskar #Estland. Provhytt. #eesti #Estonia

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Gulligt. #Tallinn #Estland #Estonia

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

BFF. #Estonia #Finland #eesti #suomi #Estland

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Back home. #Helsinki #Helsingfors #suomi #Finland

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Gilla, dela, följ gärna!

Privat: Tog flyget till Helsingfors i fredags [Bildextra]

God dag.
I fredags morse blixtpackade jag min väska, åkte till jobbet och på eftermiddagen flög jag till den finska huvudstaden och jag hade en mycket trevlig, gemytlig helg med delar av familjen.
Kortfattat om Finland innan mitt enorma bildextra tar vid:
Bra med landet: medborgarna är inte lika skitnödigt PK som här hemma. Du får ha en åsikt och du får yttra dig. Medborgarna är heller inte lika rädda för förändring – de välkomnar den. Medan man här i Sverige dividerar och jiddrar i tio år om ett hus eller en tunnel ska byggas så säger man i Finland: let’s do it! Det går framåt. Det är härligt! Det händer saker! Här hemma ska det demonstreras och protesteras och det är sååå tradigt. Slappna av, är mitt råd.
Dåligt med landet: Människorna är ganska fula och glåmiga. Detta beror naturligtvis på den (i jämförelse) minimala invandringen.
kim milrell
Hej Arlanda.
nylandad
Nylandad.
onni
Onnis tunga.
kim och onni
Överallt finns en hund att kramas med.
stickat
Mor hade stickat tröja, mössa och halsduk på nio små dagar.
hufvudstadsbladet
Hufvudstadsbladet.
ostbröd
Vad är då detta?
ostbrödspaket
Ostbröd. Mums.
flagga
Morgon hos föräldrarna. Runebergs dag och flaggdag.
kim aatukim aatu
Hos syster Therese. Många barn och mycket stim och stoj, larm och brus.
henna
Systerdottern är en kopia (k-o-p-i-a) av systern min.
tessan
Ser lillsyrran köra bil för första gången någonsin. Klick klick, sa kameran.
tvåspråkighet
Älska tvåspråkighet. Och fylligt rödvin.
kimman
Posering, smil och stickat.
anneli saaristo
Eurovisionprogram på TV. Anneli Saaristo – sicken dominatrix.
sata salamaa
Fantastiska Sata Salamaa.
tessankimman
Därefter var det dags för svenska Melodifestivalen, deltävling 1. Härligt.
montazami
Och så lite Maria Montazami med finsk textremsa.
tessan läser
Syrran läser så gärna vad jag har på hjärtat.
idyll
Vinteridyll. Här bor syster med make, många barn + vilda hunden Vilma.
barnfamilj
Barnfamilj.
hugo
henna
porny
Finland är ett porrigt och inte det minsta politiskt korrekt land.
porny
Lättklädda, hårt blekta damer finns överallt. Kvinnan är ett sexobjekt men kom ihåg: landet har kvinnlig president och kvinnlig statsminister. Kanske dags att slappna av lite med PK-hetsen här hemma?
vilmavilma
Vart jag mig än i världen vänder så blir jag väckt av en hund med leksak i trut och bus i blick. Säg hej till Vilma.
vilmapizzabak
pizza
Självklart bakade vi söndagspizza. Ena halvan vegetarisk – andra inte.
vilmavilma
vilmavilma
Fyra gånger vilda Vilma.
vinterfinlandgrabb-kim
Vintersöndag + vintergrabb.
vofsingvofsingar
Hundar och grabbfjolla.
damtassar
Vilmas damiga baktassar. Så ladyaktiga.
goodbye finland
Igår kväll sa jag ”no hej då, Finland” och flög hem.
(I Finland säger man ”no” i början av varje mening – oavsett om man talar svenska eller finska.)

Gilla, dela, följ gärna!

Skärp er, stenåldersmän

Att prideparaden i Helsingfors blev attackerad av stenåldersmän är bara att beklaga.
Att israeliska och iranska homosexuella kan komma överens förklarar det mesta.
Homofilerna visar som vanligt vägen.
Bort med stenåldersmännen. Bye bye.

The Israeli delegation arrived by special invitation from the city of Cologne. As they marched carrying Israeli flags alongside the rainbow flags, Iranians joined them carrying Iranian flags from the Shah period, before the Islamic Revolution.
One Iranian said he was forced to flee Iran just a month ago after he was identified by the authorities as a gay activist and persecuted.
Steiner, who coordinates gay pride events in Tel Aviv, said that ”one of them asked me why Israel can’t be a refuge for Iranian gays who are persecuted by the regime. I told him the situation is not black-and-white, and that Iran is a hostile state and it’s forbidden for its citizens to enter Israel.”
Yaniv Weizman from Tel Aviv municipality said, ”The participation of Tel Aviv representatives is an excellent opportunity to show tens of thousands of participants the beautiful face of Israel, tolerant and open, and Tel Aviv as one of the most fascinating cities in the world today for gay tourists.”
Läs mer.



När vi är inne på ämnet så kan vi passa på att än en gång hylla Google.
Klicka på bilden nedan och läs.

Comments closed.

Gilla, dela, följ gärna!

I Helsingfors kan man!

I vår ljuva grannhuvudstad Helsingfors gick folket igår man ur huse för att visa sitt stöd för Israel och för att uppmärksamma medias vinklade nyhetsrapportering.
Sådana här scener är ju inte längre möjliga i Sverige eftersom motdemonstranter tar till våld och herr Polis vågar ingenting göra åt saken.
Leve Finland.
När vi är inne på ämnet så gillar vi att Israel uppmanar turister att bojkotta Turkiet och att välja Bulgarien att semestra i istället. Det borde alla andra också göra.
Läs mer om demonstrationen i Hufvudstadsbladet.
Läs även om charmtrollet Ahmadinejads senaste utspel.
Läs också dagens debattartikel i Expressen.
Uppdatering: Helsingin Sanomat.
(Plakatet på bilden säger ungefär ”de som stödjer terrorism ska stå till svars”.)



Comments closed.

Gilla, dela, följ gärna!

En välbekant doft

Igår när jag stod vid ett övergångsställe passerade två ynglingar mig. Den ene av dem var mycket välparfymerad och jag överrumplades av doften som kändes mycket bekant och… behaglig men dramatisk.
Jag vet inte om jag drömde om honom i natt, men den förste jag tänkte på var Badbyxan. Ja, doften hade påmint mig om honom – den tillhörde honom.
Badbyxan dejtade jag ett kort tag under mina tre finska år. Han bodde i en fräsig etta på Stora Robertsgatan i Helsingfors och jag saknar ibland första halvan av 90-talet då livet kändes spännande och allt var möjligt och, inte minst, MTV fortfarande spelade musik.
Ja, jag kommer så väl ihåg hur vi förfestade till något musikprogram som gick på fredagskvällarna. MTV Dance eller något liknande. Den fantastiska VJ:n (åh, video jockey – bara en sån sak!) Simone Angel – som senare kom att göra den fantastiska biten Let This Feeling – presenterade dansvideor på löpande band (Felix, Cappella, Maxx…).
Det var en härlig tid!
Ah, jag kallade grabben Badbyxan eftersom han alltid, alltid tog på sig badbyxor när vi skulle sova. Varför vet jag inte. Jag frågade aldrig eftersom jag var ung och frisinnad och inte tyckte att någonting var konstigt.
När vi ändå snackar karlar kan vi konstatera att min älskling, sångaren och programledaren Amir Fay Guttman, igår gick och gifte sig med en man som uppenbarligen inte var jag.
Naturligtvis var Kadima-ledaren – den fantastiska – Tzipi Livni en av gästerna.
[Artikel. Översatt artikel.]

Här sjunger han om vår sista dag tillsammans: Yom Acharon.

Gilla, dela, följ gärna!

Åh, Antti!


I väntan på den fantastiska finländska sångaren Antti Tuiskus nya album har jag finsk fredag med de gamla alstren.
Herr Tuisku blev känd och berömd för sex år sedan då han kom trea i Idol (en annan fining vann, nämligen Hanna Pakarinen (ESC 2007 ”Leave Me Alone”)).
Antti har släppt fyra fina plattor + en julskiva tror jag, men den ignorerar jag såklart fullständigt.
Gossen är så populär att han för tre år sedan släppte två album på samma gång: Rovaniemi (innehållande mjukare musik) och New York (betydligt klubbigare).
Ja, Antti kommer från Rovaniemi. Han bor dock idag i den fantastiska staden Helsingfors.
Nya singeln ”Juuret” (rötter) –>

”Sekaisin” (typ galen/mixed up) från albumet ”New York” –>

Den fina ”Valo” (ljus) från albumet ”Rovaniemi” –>

Gilla, dela, följ gärna!