Nostalgisk, gammal och jag har ont lite överallt

Den här veckan har jag finskspråkig vecka på Facebook. Det är lite skrämmande eftersom mitt språkbruk inte är det bästa. Jag vet inte riktigt var gränserna går och vissa ord och uttryck kan låta så vansinnigt vulgära på finska.
Det är dock ganska roligt att skriva på detta språk som ju rent tekniskt är mitt modersmål, om dock ändå inte mitt förstaspråk.

På öppenvården gick det fint idag. Det är emellanåt en smula ångestframkallande att gräva runt i hjärnan när vi sitter i våra diskussionsgrupper. Vid ett par tillfällen fick jag extremt stark ångest. Magmusklerna började dra ihop sig och jag fick svårt att andas. På behandlingshemmet lärde jag mig dock att någorlunda hantera dessa attacker, tack och pris.

Tre dagar i veckan lagar vi mat och jag har nu avancerat från att vara riskokare till grönsakshackare till huvudkock! Och jag fick mycket beröm för min kokkonst. Jo tack, jag vet att jag är duktig i köket (och i sängkammaren).

Fint att komma hem. Bussförbindelserna är toppen och jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bo i Västra Baggböle även i framtiden.
Blake hade betett sig väl medan jag var borta. Inga kisserier någonstans och han såg pömsig och extra söt ut när han tog emot mig vid dörren. 

I natt kröp Blake upp och lade sitt lilla huvud på min arm. Han andades varm luft på min hud och det var så myspysigt.

Jag är vid gott mod men jag känner mig sjuk. Lite influensakänningar och ont i huvudet och jag är yr och jag mår illa.
Så nu ska jag knyta mig. Jag går igenom mina 42 124 foton i min dator och blir nostalgisk och lite låg till råga på allt. Allting hänger ihop här i livet. Alla möten med andra människor har lett till en sak som sedan har lett till en annan. 
Det är skönt att så här på ålderns höst göra en gedigen sammanfattning om hur livet blev.

Allting hänger ihop. Hade jag inte träffat vännerna I, E och R så hade jag inte besökt Israel just den gången hösten 2008 och där träffat flamman Y och hade jag inte träffat Y så hade jag inte träffat min vän J och hade J inte flyttat från Israel till Tyskland så hade jag aldrig besökt Berlin. Och hade jag inte besökt Berlin så hade jag aldrig träffat min då blivande make E. Och hade han inte åkt till Barcelona och varit otrogen med en äcklig kanadensare så hade jag aldrig skilt mig. Och hade jag aldrig skilt mig så hade jag inte flyttat till Finland. Hade jag inte flyttat till Väverivägen i Helsingfors så hade jag inte blivit kär i min granne Ryssen och hade han inte betett sig som ett svin så hade jag inte gått på nattklubb. Och hade jag inte gjort det så hade jag inte träffat Psykopaten. Och hade jag inte bett min nya granne Muslimen att följa med mig när jag skulle köra Psykopatens grejer till dennes tillfälliga hem efter att jag kastat ut honom (p.g.a. psykopat) och bett Muslimen att låtsas vara min pojkvän så att Psykopaten skulle bli svartsjuk så hade jag aldrig blivit kär i Muslimen och då hade jag ju aldrig kallat honom Mitt Livs Kärlek. *puh*
Vad kommer att hända härnäst?

Gilla, dela, följ gärna!

Karaokecomeback, iMac, bussar, hundar och språk

Idag söndag har jag äntligen fått hem min iMac och det är en sann fröjd! I två månader har jag knapprat på min gamla slöa MacBook men nu går det återigen undan. Jag hade alltså inte med mig iMacen på behandlingshemmet och jag måste säga att gamla datorn fungerade överraskande bra men när man är en man med ständig brådis och väldigt låg toleranströskel och inget som helst tålamod så har jag fått mina utbrott under den senaste tiden.

Västra Baggböle har visat sig vara en mycket hemtrevlig stadsdel.

Idag hade jag ännu en ”bussig” dag. D.v.s. jag åkte väldigt mycket buss. Från A till B till C, tillbaka till B, till A till D och slutligen tillbaka till A. Idag helt utan bussdrama, tro det eller ej.

Igår åkte jag och Blake hem till en god vän och hans hund Siiri. Jag lagade mat åt vännen som enligt egen utsago inte kan laga mat och därefter gav vi oss ut på stan för vår stora KARAOKECOMEBACK.
Vi var först på Anna K (Annegatan 23) och jag rev av ”Det börjar verka kärlek banne mig” och ”Snälla snälla”. Jag märkte att rösten var lite rostig. En kort videosnutt finns här.

Mina vanliga dängor med ett par nykomlingar.

Därefter gick vi till Mann’s Street (Mannerheimvägen 12) och jag körde samma två låtar samt ”På gatan där jag bor”. Den här gången gick det bättre och publiken uppskattade framförallt mitt paradnummer ”Det börjar verka…” Gosh, vad jag älskar att sjunga den låten. Den passar min röst mycket bra.

Därefter åkte vi hem – och det i god tid. Vi går ju ut för att sjunga. Inte för att supa och rumla runt hela natten!

Lite konstnärligt. Väntade på bussen strax före klockan 23.

Idag åkte jag så för att hämta hem Blake och passade samtidigt på att hämta iMacen, så det blev som sagt en del flängande. Och väl hemma insåg jag att jag inte hade batterier till det sladdlösa tangentbordet så iväg igen… Men nu fungerar allt som det ska och det är skönt.

Min finskspråkige vän vill gärna förbättra sin svenska så det är på svenska jag till stor del kommunicerar med honom. Men det måste vara på finlandssvenska, ty min bröliga stockholmsvästgötska förstår han inte. (’Alla’ ickesvenskspråkiga säger samma sak; finlandssvenskan är lättare att haja än diverse sverigesvenska dialekter.)

Kylskåpslapp.

Han är flitig och antecknar ’viktiga’ ord som han lätt glömmer bort. Exempelvis ’skägg’. 
Det är ju ett tokigt ord, när man tänker efter. 
Stavas ’SKÄGG’ men uttalas ’chegg’ eller ’schegg’, beroende på dialekt. Inte helt logiskt.

Jag rättar min vän när han säger fel på svenska och han rättar mig när jag säger fel på finska. I mänskliga relationer tar och ger man. Det är så det fungerar här i livet.

Kom ihåg att språk är viktiga grejer. Utan språket är vi ’bara’ djur (och djur vill vi vara endast i sängkammaren).

Avslutningsvis ett viktigt meddelande som jag publicerade på Facebook idag. Jag kommer att skriva lite mer utförligt om detta vid ett senare tillfälle.

Med anledning av att jag nu är tillbaka i det civila i Helsingfors och träffar vänner och bekanta så kommer här ett viktigt meddelande till församlingen.

Man kan bete sig som vanligt. Jag är samma gamla Kim (om än i förbättrad version) så slappna av. Ja, jag har varit på behandlingshem (och mår tack vare det bättre än på flera år) men jag är mer än bara en behandlingshemsmänniska. Tala normalt och om normala saker som förr. Allting måste inte kretsa kring vad som förde mig till nämnda hem. (Men undrar man någonting kan man fråga rakt ut och få ett rakt svar. Har ingenting att skämmas för och inget att dölja.) 
Och – härregu’! – allting måste inte hela tiden handla om MIG (även om jag gillar att få uppmärksamhet, som ni vet). Jag är säker på att det under de senaste två månaderna har hänt mer i ert liv än i mitt.

Slut på meddelandet.

Gilla, dela, följ gärna!

”No niin”

no niin
Klicka på bilden för större version.

Magister da Costa står redo vid katedern, med den aggressiva pekpinnen i näven.
Av med kepsar, mössor och hucklen och stäng av telefonerna. Nu kör vi.

Idag ska vi lära oss det viktiga ordet/uttrycket ”no niin” eller ”noniin” eller… Ja, se bild.
”No” är ett ord som väl närmast kan jämföras med engelskans ”well”. ”No” (eller ”nå”) används såväl i finskan som i finlandssvenskan. Om ni öppnar örat så hör ni att ”no/å” inleder var och varannan mening.
FIN: ”No en minä tiedä.”
FIN.SVE: ”Nå int’ vet ja’ de’ int’.”

Google translate översätter ”no niin” till ”så ja”.
Dessa små bokstäver kan betyda olika saker beroende på var man lägger betoningen. ”No niin” kan vara såväl mycket positivt som rent ut sagt självmordskandidatsnegativt. Ja, se bild (igen).

(Svenska nyhetsuppläsare säger det irriterande ”mm-mm!” efter alla inslag, innan de börjar prata. De borde säga ’nå niin’ istället.)

Finskan är ett roligt, påhittigt och finurligt språk och jag är tacksam över att jag behärskar det så väl som jag gör. Måste bara öva mig på skriftspråket (bokmålet), ty det är problematiskt för någon som aldrig har studerat finska.
En annan rolig (inofficiell) grej är att man kan hitta på en massa nya ord. Om ordet låter som det man beskriver så fattar folk, även om ordet egentligen inte existerar. Själv uppfinner jag konstant nya verb. (’Verb’ heter naturligtvis ’verbi’ på finska.)

Ha en god lördag. Här är vi uppe med tuppen eftersom vi gick till sängs klockan 20:20. Oj oj. ”Nå, det va’ nog skönt att sova”. (Obs. Kom ihåg att ’nog’ på finlandssvenska inte betyder samma som på rikssvenska. ’Nog’ betyder snarare ’säkerligen’ på fin.sve.)

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 40 (beröm)

Sista ’riktiga’ dagen på behandlingshemmet.
Det blåser som tusan idag.
Är trött och redo för bingen fastän klockan bara är 18:53.
Här kommer därför mina rader från Facebook idag.

Frågade en medpatient om han är redo för helgen och att ”slå klackarna i taket”, men det lät inte lika festligt på finska.
Klack=korko.
Högklackade skor=korkokengät.
(Jämförbart: höjd=korkeus.)
Men ’korko’ betyder även ’ränta’.
”Är du redo för helgen och att slå räntan i taket?”, frågade jag således. Eftersom det där uttrycket om ’klackar i taket’ inte existerar i finskan (vad jag vet)…
”Ööhm. Vad menar Kimi nu?”, fick jag till svar.
”Äsch. Det var inget.”

[Fick senare veta att det finns nåt som heter ”korkkarit kattoon”.]


Eftersom Jante inte bor i Finland så vill jag upplysa församlingen om att jag fick högsta betyg i allt, av de underbara kärringarna i köket där jag har arbetat tre dagar i veckan under min livsomvälvande tid på behandlingshemmet.
Dessutom: ”Pålitlig. Kommer i tid. Glad och positiv”, vilket låter roligare på finska: ’hyvätuulinen’, hyvä=bra, tuuli=vind. ’Bravindig’, helt enkelt.

Psykologen bad mig att följa med till hennes rum. Hon berömde mig för mina framsteg (och min öppna, fantastiska personlighet). Fick hundmat som avskedspresent.

Socialsekreteraren tog med mig och Blake på en långpromenad i skogen och hon tyckte att det har varit väldigt roligt att ’arbeta’ med mig.

En handledare sa samma sak på fredagsfikat och lade till att det har varit kul att se så tydliga framsteg och att jag pga min attityd har varit ’lätt att ha att göra med’.

Sen gick vi och bolmade och jag kände plötsligt att det var lite coolt att få höra till ’grabbgänget’. Det har jag aldrig fått förut. (Spännande för en ung späd man att bli omtyckt av… ja, alla. Inkl. de svårt tatuerade karlakarlarna som omfamnat hela mitt lilla fjolliga väsen.)

Jante bor som sagt inte i Finland.

Nu tar jag helg efter en produktiv och framgångsrik vecka. Ska slöa, läsa, tvätta, städa. På måndag ska jag närvara på avdelningens morgonmöte, tacka för mig (och eventuellt bli lite darrig på läppen) för att sedan checka ut och återvända till Helsingfors.
Shabbat Shalom.


Fredagshumor.

Gilla, dela, följ gärna!

På finska: Makwan Amirkhani läser lusen av huliganerna

Om du är aktiv på sociala medier så har du säkert sett detta klipp.

Om inte: gör det.

Kortfattad sammanfattning på svenska:

Arg (nja snarare trött) finsk blatte läser lusen av bråkiga blattar. ”Ni förstör så mycket för så många andra invandrare. Jag kan inte försvara er längre. Ni väcker ett hat i mig. Ett hat jag själv inte gillar. Ev. rasism får ni skylla er själva för när ni beter er som ni gör. Ni har alla möjligheter i detta land som ni inte vet att värdesätta.”

Osv. Osv. Osv. Mycket bra.

”Jag är så besviken på er” säger Makwan Amirkhani på ren finska.

KLICKA HÄR!

Gilla, dela, följ gärna!

FINSKA: KANSKE INTE ÄR SÅ SVÅRT SOM DU TROR

Kantri – country (musik)
Estradi – estrad
En kommentoi – jag kommenterar ej
Ooppera – opera
Orgasmi – orgasm
Hipsteri – hipster
Poliisi – polis
Koraani – koranen
Passiivinen – passiv
Aktiivninen – aktiv
Evoluutio – evolution
Armeija – armé
Puuma – puma
Jeesus – Jesus
Tanssi – dans
Juissi – juice
Oregaano – oregano
Kaneli – kanel
Keinua – gunga
Jättiläinen – jätte
Näkkileipä – knäckebröd
Pulla – bulle
Leijona – lejon
Baari – bar
Klubi – klubb

Men jo, sen finns ord som legitimation, som heter ”henkilöllisyystodistus”.

Där brast det.

Gilla, dela, följ gärna!