En blick med obeskrivlig värme

Ännu en dag läggs till handlingarna.
Igår hade vi kort dag på öppenvården och jag trodde att jag skulle komma hem väldigt tidigt och få vissa saker gjorda, men först gick vi och åt lunch (ljuvligt var det!) och därefter gick vi till ett ställe (som lite grann hänger ihop med öppenvården) och hinkade kaffe. Sedan glömde jag av någon anledning att hoppa av bussen där jag skulle byta, så jag kom hem senare än planerat. Och väl på plats så hade Fotbollsspelaren – som jag lärde känna på behandlingshemmet – flyttat in, så jag satt och snicksnackade med honom väldigt länge.

Nu en kommentar efter ännu ett terrordåd:
Dagens barn har nog svårt att förstå att när farbror var ung så kunde han gå på julmarknad utan att vara rädd för att nån galen islamist skulle dyka upp och börja skjuta ihjäl folk till höger och vänster.
Det var tider det. Ja, vad hände? Jo, de styrande bestämde sig för att allting var för tryggt och tråkigt, så de började importera problem. 
Nu får vi alla skörda frukterna. Grattis. Bra jobbat.

Till någonting helt annat nu. Att jag har börjat lyssna på musik igen betyder att jag mår bättre. Om man kollar lyssningshistoriken på Last-fm så ser man ju att det har gått ganska stabilt nedåt.
Jag får inte ut någonting av musik när jag är deppig. Eller så börjar jag lyssna på deppmusik och blir ännu deppigare.
Nu har jag till och med börjat spela pop i lurarna när jag är ute på vift – någonting som jag alltid, alltid gjorde förut men som jag inte har roat mig med på ett bra tag.
Idag sa en ny kvinna på öppenvården exakt samma sak gällande musiklyssnande och depressioner.

Det står ett namn, ”kärlek” och ”du är viktig” på arabiska. (Hoppas jag!)

Idag hade vi julfest. Det var gröt och purfinska jultårtor och skinka och stark Åbo-senap och det var julmusik och obligatoriskt pyssel.
Jag gjorde årets enda julkort och det var ju lite läckert att en JUDE satt och skapade ett JULkort åt en MUSLIM.

Jag och Blake åkte till Sockenbacka då jag skulle hämta några grejer i förrådet hos före detta grannen och när vi stod ute på gatan och bolmade så kom nämnda muslim gående. Han var så vacker i sina nya kläder. Och hans ögon! Hans blick! Han ser på mig med en sådan obeskrivlig värme. (Han tyckte om kortet.)

I kväll har jag premiärtvättat här där jag bor, samt snackat med en av dem jag bor med: finlandssvensken. Han är mycket trevlig och kommer från Åbo skärgård och han talar en så oerhört vacker svenska. Som språknazist bara sluter jag ögonen och njuter när han talar.

Apropå njutning. Idag upptäckte jag att vi har en massagestol på öppenvården. Jag blev riktigt rejält genomknådad av den och kände mig alldeles mör (men mycket levande) efteråt. Ska hoppa upp i sadeln i morgon också.

Jag satt och klottrade och det blev en logga. 🙂
Gilla, dela, följ gärna!

Karaokecomeback, iMac, bussar, hundar och språk

Idag söndag har jag äntligen fått hem min iMac och det är en sann fröjd! I två månader har jag knapprat på min gamla slöa MacBook men nu går det återigen undan. Jag hade alltså inte med mig iMacen på behandlingshemmet och jag måste säga att gamla datorn fungerade överraskande bra men när man är en man med ständig brådis och väldigt låg toleranströskel och inget som helst tålamod så har jag fått mina utbrott under den senaste tiden.

Västra Baggböle har visat sig vara en mycket hemtrevlig stadsdel.

Idag hade jag ännu en ”bussig” dag. D.v.s. jag åkte väldigt mycket buss. Från A till B till C, tillbaka till B, till A till D och slutligen tillbaka till A. Idag helt utan bussdrama, tro det eller ej.

Igår åkte jag och Blake hem till en god vän och hans hund Siiri. Jag lagade mat åt vännen som enligt egen utsago inte kan laga mat och därefter gav vi oss ut på stan för vår stora KARAOKECOMEBACK.
Vi var först på Anna K (Annegatan 23) och jag rev av ”Det börjar verka kärlek banne mig” och ”Snälla snälla”. Jag märkte att rösten var lite rostig. En kort videosnutt finns här.

Mina vanliga dängor med ett par nykomlingar.

Därefter gick vi till Mann’s Street (Mannerheimvägen 12) och jag körde samma två låtar samt ”På gatan där jag bor”. Den här gången gick det bättre och publiken uppskattade framförallt mitt paradnummer ”Det börjar verka…” Gosh, vad jag älskar att sjunga den låten. Den passar min röst mycket bra.

Därefter åkte vi hem – och det i god tid. Vi går ju ut för att sjunga. Inte för att supa och rumla runt hela natten!

Lite konstnärligt. Väntade på bussen strax före klockan 23.

Idag åkte jag så för att hämta hem Blake och passade samtidigt på att hämta iMacen, så det blev som sagt en del flängande. Och väl hemma insåg jag att jag inte hade batterier till det sladdlösa tangentbordet så iväg igen… Men nu fungerar allt som det ska och det är skönt.

Min finskspråkige vän vill gärna förbättra sin svenska så det är på svenska jag till stor del kommunicerar med honom. Men det måste vara på finlandssvenska, ty min bröliga stockholmsvästgötska förstår han inte. (’Alla’ ickesvenskspråkiga säger samma sak; finlandssvenskan är lättare att haja än diverse sverigesvenska dialekter.)

Kylskåpslapp.

Han är flitig och antecknar ’viktiga’ ord som han lätt glömmer bort. Exempelvis ’skägg’. 
Det är ju ett tokigt ord, när man tänker efter. 
Stavas ’SKÄGG’ men uttalas ’chegg’ eller ’schegg’, beroende på dialekt. Inte helt logiskt.

Jag rättar min vän när han säger fel på svenska och han rättar mig när jag säger fel på finska. I mänskliga relationer tar och ger man. Det är så det fungerar här i livet.

Kom ihåg att språk är viktiga grejer. Utan språket är vi ’bara’ djur (och djur vill vi vara endast i sängkammaren).

Avslutningsvis ett viktigt meddelande som jag publicerade på Facebook idag. Jag kommer att skriva lite mer utförligt om detta vid ett senare tillfälle.

Med anledning av att jag nu är tillbaka i det civila i Helsingfors och träffar vänner och bekanta så kommer här ett viktigt meddelande till församlingen.

Man kan bete sig som vanligt. Jag är samma gamla Kim (om än i förbättrad version) så slappna av. Ja, jag har varit på behandlingshem (och mår tack vare det bättre än på flera år) men jag är mer än bara en behandlingshemsmänniska. Tala normalt och om normala saker som förr. Allting måste inte kretsa kring vad som förde mig till nämnda hem. (Men undrar man någonting kan man fråga rakt ut och få ett rakt svar. Har ingenting att skämmas för och inget att dölja.) 
Och – härregu’! – allting måste inte hela tiden handla om MIG (även om jag gillar att få uppmärksamhet, som ni vet). Jag är säker på att det under de senaste två månaderna har hänt mer i ert liv än i mitt.

Slut på meddelandet.

Gilla, dela, följ gärna!

Nya kontakter (på det fantastiska svenska språket)

Första natten i nya hemmet avklarad. Svalt, mörkt och tyst.
Blake och jag var ute på kvällspromenad och försökte bekanta oss lite med nya stadsdelen. Snön föll och det var hemtrevlig belysning i trädgårdarna. Så där lagom – inte vulgärt. Fina hus här i Baggböle; gamla flådiga byggnader blandas friskt med nya eleganta villor och parhus. Detta var en svenskspråkig by på 1800-talet, med fyra hus och 40 invånare och 1946 blev Baggböle en del av det växande Helsingfors.

coffee and chihuahuaFörsta morgonkaffet intaget här (se bild). Vi bor i ett tvåvåningshus med rum för 10 personer, stort kök och vardagsrum (vindsvåningsaktigt), tvättstuga och den obligatoriska bastun.
Jag har ju svårt att komma ihåg namn men jag kämpar förtvivlat. Har träffat K med rakad skalle, mogne J, snygg-M samt en tös vars udda namn börjar på M.

Idag ska jag syssla med pappersarbete och förbereda mig inför morgondagen då öppenvården drar igång med terapi och diskussionsgrupper etc. (som på behandlingshemmet). På torsdag har vi boendemöte samt en diskussionsgrupp här hemma. På fredag ska jag på arbetsintervju.
En bit i taget pusslar jag ihop mitt liv.
Jag vaknade av att jag skrattade. Minns inte vad jag drömde, men jag skrattade högt.

Zappade mellan morgon-TV-sändningarna medan jag åt frukost och kom fram till följande:

Public service: färglös dekor och småfula programledare (man och kvinna) med gula tänder. Klädsel: grått och svart. Väldigt långa inslag.
Meteorologen: väldigt rapp och purfinsk ung blond man. Han ser prydlig och proper ut men jag tror att han är lite ’pervers’.

Reklamkanalen: färgglad dekor och snygga programledare (man och kvinna) med vita tänder. Klädsel: färgglatt och trendigt. Kortare, snuttifierande inslag.
Meteorologen: bystig, eventuellt lite rultig, ung kvinna iklädd väldigt snygg kungablå blus.

Jag föredrar reklamkanalen. Det är skönt att vila ögonen på någonting färgglatt och snyggt när det är ukrainaväder utanför fönstret.

snusare
Snus!

Jag stötte ihop med en av de boende: J. Han växlade plötsligt över från finska till svenska då han frågade om jag inte är svenskspråkig. Jag berättade att släkten är från Österbotten men att jag är född och uppvuxen i Sverige. J är från Åbo skärgård och han berättade att han gärna samtalar med mig på svenska hädanefter eftersom han har börjat tappa sitt modersmål.
Senare kom han upp för att hälsa på Blake och vi samtalade om ditt och datt. Han tog upp ett av mina favoritämnen – svensk politik – och jag blev ju eld och lågor så klart. (Obs. det var han som började!)
Ja sa att ”Sverige stod nog med en alltför utsträckt hand och sa ’kom hit’ men sedan kunde de inte hantera situationen”.
”Ja”, svarade jag. ”Det var mycket därför jag ville lämna landet. Jag kände mig inte hemma längre.”
Sedan bjöd J mig på snus (se bild).

Jag måste säga någonting positivt eftersom jag så ofta har klagat på vården (jag blev bitter när min bror dog i cancer då han inte fick hjälp i tid) (det var i och för sig i Sverige och jag har ingenting att jämföra med här i Finland).
Jo, det är så att jag är mycket tacksam och ödmjuk över att jag får den hjälp jag är i behov av.
Först på behandlingshemmet med så fantastisk, engagerad och kunnig personal.
Och nu här. Jag känner direkt att personalen är på ”min sida”, så att säga. Engagerad och kunnig även här och det finns många olika vårdformer så man hittar efter lite letande den form som passar en bäst.

På eftermiddagspromenaden försökte jag hitta rätt busshållplats inför morgondagen men GPS:n strulade. ”Gå rakt fram och om 800 meter, sväng höger.”
Insåg att vi gick åt fel håll och vände om. Fortfarande: ”Gå rakt fram och om 800 meter, sväng höger.”
Får göra ett nytt, lite mer manuellt, försök på kvällsrundan.

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 36 (bra blod och fin lever)

Så var det äntligen måndag igen och idag har det hänt en hel del roliga och oväntade saker.

Vi hade morgonmöte som vanligt och det fick kicka igång denna sista vecka på behandlingshemmet. Därefter hade vi diskussionsgrupp och den här veckans tema är ”mänskliga relationer och nätverk”.
Vi skulle – på ett mycket bryskt vis – rita upp på ett papper, där vi själva stod i centrum, de människor som står oss närmast.
Det kändes faktiskt lite… eehm… kränkande mot vissa människor.
Familjen var i en cirkel för sig, till vänster, och till höger fyllde jag i de fem personer som står mig närmast. Det var ju inga jättestora överraskningar. Jag har en bästis i Finland, en bästis i Sverige och en bästis i Israel. (LUCKY ME!)
Sedan fick jag helt kallt rannsaka mina relationer och rangordna mina vänner (kompisar och polare utelämnade jag av förklarliga skäl – de är ju inte så viktiga).

En vän är en sådan som är med en i upp- och nedgångar och som inte dömer en. En vän kan ge en en örfil vid behov, men sviker en inte när det väl gäller. Man kan ringa en vän mitt i natten och vännen svarar, eller ringa på dörren och bli insläppt för den delen.

Så jag berättade detta för min gode vän och han sa att det är ju lite fel att jag är den som står honom närmast eftersom ”min pojkvän borde ju göra det, men du och jag har en ’känslomässigt närmre’ relation”.

Idag var jag även på ett läkarbesök och fick en kräm som ska hålla min vintertorra hud fuktig och fin. Alltså det kliar som FAN varje år när det blir kallt ute. Jag blöder eftersom jag river mig över hela kroppen. Samma visa varje år.
Tog även blodprover och leverprover och jag har mycket fina värden. Gött.

På kvällskvisten blev jag irriterad. Väldigt irriterad. Det handlar om mänskliga relationer, så klart. Jag måste verkligen prioritera bort människor som gör mig IRRITERAD.
Det stör mig att vissa människor är så JÄVLA engagerade i andra människors problem, och så inser man att det beror på att de på så sätt slipper ta tag i sina egna sorger och besvär.

Nog om det. Nåt lättsamt nu, direkt från Facebook:


badtofflor i snöEftersom jag är så j@vla seriös hela tiden så ska jag nu vara en smula ytlig.
Nu är säsongen här. Luvsäsongen. Och den irriterar mig.
Har ni luva på jackan och den inte är uppfälld så se till att den är snygg där bak i nacken. Så att den inte korvar sig uppåt, utan den ska vara elegant nedtryckt. Om ni förstår vad jag menar. Otroligt störande.

Säger modekungen som ilar runt i snön iklädd yllesockor och badtofflor… Men luvan är perfekt arrangerad!


sexig boxareNog för att jag är snäll, vänlig och vill alla väl (förutom bovar och banditer, terrorister, våldtäktspersoner, djurplågare och annat skräp) men jag kan faktiskt försvara mig själv när jag blir orättvist behandlad.
(Dock ej med knytnävarna, men desto mer med min glappande trut.)
Låt inte mitt väna yttre lura dig.

Denna måndagsmorgon känner jag mig huxflux lite stolt över att jag behärskar det skogstokiga finska språket. Endast fem miljoner människor gör ju det. De flesta finns i Finland, Sverige, Estland och Ryssland.
Jag har aldrig någonsin studerat finska, utan denna gåva fick jag helt gratis av mina fräsiga föräldrar. (Kiitos!)
Kan således ingenting om grammatik eller diverse regler, och ändelserna blir fel i tid och otid och en hel del ’sverigefinska’ ord och uttryck kommer ur min ständigt glappande trut.
Men lite stolt och tacksam är jag allt.

Språk är ju viktiga grejer och utan språket/n är vi ’bara’ djur. Och vem vill vara ett (o)djur (annat än i kammaren)?


4 chihuahuas
Blake, Emmet, Nathan, Mauri.

Heh. Apropå språk…
En av killarna jag bor med bad mig och Blake att följa med på en långpromenad. Vi har inte umgåtts så mycket pga olika scheman, trots att vi bott ihop i fyra veckor.
Jag tänkte – fördomsfullt – att han bryter lite när han talar finska på grund av att han är lite ’brunare’.
På promenaden hörde han mig tala svenska med Blake och då svitschade han om från finska till svenska. HAN ÄR JU FINLANDSSVENSK!
Så då babblade han på på sin extremt vackra huvudstadssvenska och nu blev vi nog lite polare liksom, som ska byta nummer när jag lämnar behandlingshemmet. (Han själv arbetar här och bor växelvis här och inne i stan.)

Alltså han talar ju så vackert. Som när han sa ”lammhagen” och ”situation” och ”erfarenheter”, då ville jag utbrista: ”säg det en gång till!”
(Lammhaaaaaagen, situatschoon, äärfaarenheetääär.)
Och så naturligtvis en massa finlandismer. ”JätteKIVA” (jättekul) och ”hurja” (ung. grymt) osv.
Jag älskar finlandssvenskan! Speciellt den som talas i huvudstadsregionen.


Jag har fått i läxa att under en veckas tid anteckna hur jag mår morgon, dag och kväll, på en skala från 1 till 9, där 9 betyder toppenbra.

Dagens mående:
Morgon: 9
Dag: 9
Kväll: 3

Gilla, dela, följ gärna!

Veckans radiorelaterade facebookuppdateringar

Under veckan har jag börjat lyssna på radio igen.
Och jag har både tweetat och blivit citerad samt ringt in i direktsändning.

Vet inte vad som har tagit åt mig.

Här är i alla fall mina ord:


 

God morgon från ett frostigt och jättesoligt södra Finland.

Radion står på. Nu YLE Nyyheetär.

Det bästa med finlandssvenskan är kanske de där ärren. Ett R är ett R.
Jag bor inte i Högforsch. Jag bor i HögfoRs.
Huvudstaden heter inte Helsingforsch, utan HelsingfoRs.
(Eller huvustaan heetär Stadi.)

Nu jobbar vi undan dagen och sedan gullar vi med våra husdjur framför nån fin film i det underbara höstmörkret. Se så.

”Ett SMS till programme kostar 40 cent – int e de nå konkurs int, så skicka på”, sa de på radion nu.

Så jag plockar väl fram luren då, och uttrycker mina åsikter.
Följsam och lydig som jag är.


 

Ibland när jag lyssnar på finlandssvensk radio så glömmer jag att lyssna på vad de faktiskt säger, då jag drömmer mig in i den vackra dialekten.

Men då talar vi om ex. helsingforssvenska – inte ex. närpesiska som en infödd svensk icke kan förstå.

Då och då hör jag ett typiskt finlandssvenskt ord, som jag lärde mig under min första vända i Finland, då jag studerade på svenskspråkig skola i Vasa på det dekadenta 90-talet. Ord som jag mer eller mindre inte hört sedan dess. Typ ”råddig” (rörig, stökig) (som dock enligt Finlandssvensk ordbok ”vunnit ett visst insteg i rikssvenskan”).

Alla borde lyssna på finlandssvensk radio då och då – en blir på gott humör.


 

Hahaha. Jag var nyss live på finlandssvenska Radio X3M.
De har ”luren är fri” – ring och säg vad du vill. Live.

Jag sa bl.a. att jag som nyinflyttad ogillar finländarnas (oavsett språk) negativa attityd till sig själva. ”Finland är bättre än ni tror – sluta klanka ner på er själva.”

Men gu’ va’ roligt att tala live på radio – utan censur!


 

Sedan åkte jag och handlade.

Kom hem 20 minuter senare. Slog på radion och hörde mitt i en politisk debatt: ”Nå, det kanske äär som Kim saa, som ringde in tiidigare, att det äär bättre häär i Finland.”

Se där.


 

Jo, så sedan jag flyttade till Finland så har jag blivit en riktig radiogubbe.

Jag slutade lyssna på radio när Tracks lade ned. Tracks var min religion i min barn- och ungdom. Och sedan kom reklamradion och alla hysteriska radioröster som bara skriker och gapar och radioreklamen får det att krypa under skinnet på grund av gastandet och den överjävliga gladheten i allting.

Men nu så lyssnar jag då på finlandssvensk radio (när jag inte ringer in – se tidigare uppdateringar). Dels på grund av att di taalar så vackärt. En blir så glader.

Dels på grund av nyheterna. Jag vill komma in i samhället på riktigt. (Därav också min första papperstidningsprenumeration på Hufvudstadsbladet.)

Men också på grund av musiken. Inte bara senaste singellistan av dönkadönk som varvas i det oändliga, utan även en himla massa eurodisco från nittiotalet (får mig att känna mig ung, viril och odödlig på nytt). Detta varvas med heavy metal (jag bor ju i Finland). Inte alls min kopp te så klart, men en får ju för fan ta seden dit en kommer och flyta med lite.

Gilla, dela, följ gärna!

Sopsortering, finlandssvenska och gym

Har just kommit hem från gymmet.

Syrran och jag körde MYCKET hårt idag.
Två flaskor vatten fick jag tömma då jag svettades som tusan.

Speciellt ryggträningen gör min kropp gott.
Benen har alltid varit rätt fräsiga men överkroppen är sladdrig och ryggen är svag.

Ska tillbaka i morgon förmiddag.

Här kommer några videoklipp från dagen.

#papillon #chihuahua #phalene #instadog #nature #Finland

A video posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

#finlandssvenska #Finland A video posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

  Apropå ovanstående klipp. Jadå, ordet finns med i Finlandssvensk ordbok –> 


  #Högfors #Karkkila #Suomi #Finland   A video posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Och ett foto på en svettig Kim på gymmet! Vem hade trott det för bara några månader sedan? –>

#Gym #musclemary #iwantmuscles #singlegayman A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Gilla, dela, följ gärna!