Rötter

Ju äldre man blir desto viktigare blir ens rötter.
Jag har just fått reda på att min farfars far Ville var skogvaktare i Österbotten och en dag dök det upp tre störiga män som attackerade honom. Ville slog ihjäl en av dem med sin spade. Han blev dömd till ett kortare fängelsestraff (självförsvar).
Ja, Ville och nån puma som jag inte vet namnet på fick sedan en massa barn. Bland annat min farfar Lauri, som i sin tur fick en massa barn med frugan Laina. Vissa flyttade till Sverige. Däribland min far. Han träffade min mor och sedan kom jag in i bilden och gjorde livet festligare för de flesta.

Min mormors föräldrar Mikko och Maria samlade ihop sina ägodelar och hela barnaskaran och blev förflyttade från Karelen när ryssarna härjade och envist skulle ockupera och ha sig.
De kom till Österbotten och mormor träffade morfar och de fick en massa barn och fortsatte västerut, till Sverige, och långt senare ploppade jag ut ur deras dotter, min mor.
Och så fick jag veta att min morfars mor Jenny som barn blev såld på en marknad. Jenny hade en tvilling och familjen hade inte råd att behålla båda barnen, så det ena såldes. Jistanes.

Tänk att alla dessa människor (varav de flesta endast är namn för mig) stred för detta land som jag så småningom ”återvände” till. Och idag fick jag rösta i mitt första finländska riksdagsval. Aj aj, det känns så flott och festligt. En lyfter på hatten och bugar och tackar.

Gilla, dela och följ, för tusan!

Gener

Vi har haft veckans gruppterapisession här och idag talade vi om gener. 
Jo, det är ju så att förutom min fars stiliga yttre så har jag även ärvt hans ordentlighet och den där lugn-som-en-filbunke-genen. Men sedan har jag också ärvt min mors temperament. 
Startsträckan till mina explosioner är alltså väääldigt lång men när jag till slut antänder så exploderar jag. Då ser jag bokstavligt talat blixtar.

Vidare så är jag en väldigt privat person som vill vara i fred men samtidigt har jag ett extremt stort behov av att få uppmärksamhet och bekräftelse (finns psykologiska orsaker till detta, så klart). Det uppstår en svår balansgång. Vill synas men samtidigt vara osynlig. 
Det kanske är därför jag hellre skriver än talar.

Det är inte lätt att vara jag, konstaterar jag efter veckans psykologigrupp.

Jag tror att jag och Blake är ganska lika.

Gilla, dela och följ, för tusan!

Rehabilitering – dag 28 (fylle-SMS)

Det har varit en solig och fin dag här och eftersom det är söndag så har jag varit ledig, bortsett från en kortis som bibliotikarie.

Lånade en bok som gavs ut 1978, som heter ”Hyvän käytöksen kirja”. En bok om gott uppförande. (Uppskattas!)

På sidan 91 läser jag om hur man ska bete sig på stan (fritt översatt):

”Vänner och bekanta hälsar man på  på gatan. Så klart. Den artigare hälsar först. Männen lyfter på hatten, damerna nickar.”

Högläsning på instagram: här och här.

Jag behöver dock ingen sån här bok eftersom jag – tack vare mina föräldrar – är väluppfostrad!

familjenIdag kom mor och far och deras hund på besök. Det var trevligt med lite sällskap. Helgerna är ju som sagt väldigt sega här.

Blake mår bra nu.
Han var dålig och betedde sig underligt i två dygn men nu är han sig själv igen. Tack och lov.

Vad är det med ex som skickar meddelanden på fyllan mitt i nätterna och sedan inte kan svara på ens svar? Sluta sup, är min rekommendation. Och hör av er nyktra och rakryggade. Två såna fylle-SMS den här helgen, från två olika personer.

”Voidaanko aloittaa alusta?” skrev en i morse klockan halv fyra.
Voidaanko – kan vi
aloittaa – börja (om)
alusta – från början
?

Jag vet var mitt hjärta hör hemma.

I morgon är det äntligen vardag igen. Och exakt två veckor kvar här på behandlingshemmet. Helgerna är så sega, men i morgon har vi återigen fullt upp med möten, diskussionsgrupper och gruppterapi osv. Härligt!

Gilla, dela och följ, för tusan!

Spel och snö

Om du undrar hur jag spenderade lördagskvällen så kan jag avslöja att jag spenderade den med barn och spel.

Vilket trevligt gammalt spel. När hade jag senast spelat det? För 25 år sedan?

Och så kom äntligen snön till södra Finland. Som jag har väntat! (Ej ironisk!)

Saturday night fun!

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

More #snow. #winter #Finland

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Gilla, dela och följ, för tusan!

Svärande bilkörande syster och ont i hundstjärt

Hemma igen efter en trivsam utflykt till Esbo.
Inklusive de obligatoriska veganska grönsaksbullarna på IKEA.

”Ibland kommer vi hit bara för maten.”

Syrran svär som fan när hon kör bil. Åt alla idioter som inte kan köra, så klart. Ska spela in henne i smyg nån dag. Speciellt när en glider in i den hårt trafikerade huvudstadsregionen så går truten i ett.

Clifford är lite loj idag då han knaprar mediciner.
Vi var hos veterinären igår för att ta bort stygnen efter kastreringen. En spruta fick han också. Sedan påtalade jag för den fantastiska veterinären att Clifford släpar arslet i marken en hel del, sedan en vecka tillbaka, och mycket riktigt hade han drabbats av an… ana… nej, jag kan inte använda det vulgära ordet. Han har drabbats av STJÄRTsäcksinflammation.

Vi ska på återbesök nästa vecka. Tills dess knaprar Clifford både smärtstillande och antibiotika. Dessutom ska jag smörja in hans STJÄRTsäck med en salva ett par gånger per dag, efter STJÄRTtvätt.

Tillbaka till dagens utflykt.
Vi besökte Gigantti i Esbo. Eller Elgiganten som butikskedjan heter i Det Gamla Landet. Jag behövde nämligen införskaffa en köksmaskin. Jag är ju en matglad person och en mycket god kokerska. Vet inte vad en sådan maskin heter men jag tippar på matberedare. Den skär, skivar osv.

Trevligt!

Gilla, dela och följ, för tusan!

En helg i Lahtis

Made #shakshuka and Israeli salad for my parents. Success! #shabbatshalom

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Mor arbetade som sömmerska en gång i tiden. Bra för oss söner som ALLTID har hål i brallera.

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

😂

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Bro ❤️

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Sebbe ❤️🐶

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

#goodmorning This is #Finland!

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Gilla, dela och följ, för tusan!

Måndag igen

För sex dagar sedan kastrerades Clifford.
Han var mycket ynklig när han låg där alldeles groggy på operationsbordet.

När vi åkte hem så sov han fortfarande – med den jobbiga tratten runt huvudet – och när han vaknade försökte han gå men han var väldigt vinglig och somnade om.

Vi ska på återbesök nästa vecka.
Clifford är sig själv. Pigg och alert. Ibland när vi är ute och promenerar så stannar han dock och sätter sig ner. Kanske känns det ”ovant”.

My baby is sleeping at the vet. #chihuahua

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Clifford! ❤️ A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

På söndagar lagar jag gärna en REJÄL SÖNDAGSMIDDAG.
Exempelvis hederlig kokt potatis och en vegetarisk färssås. Succé.

Det blir en rejäl söndagsmiddag idag!

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on


Idag är jag barnvakt. Så här skrev jag på Facebook:

På morgonpromenaden får jag ta del av en femårings konstant glappande lilla trut.

”Kimi, gissa vad..” återkommer varannan minut.

Vidare:

”Kimi, varför finns det vattenpölar idag när det inte har regnat?”

”Kimi, om man kryper in i det där röret där i diket – kommer man till underjorden då?”

”Kimi, får man kasta skräp i naturen?” (”Verkligen inte!”) ”Jag såg skräp där borta!”

Nu ska vi spela Memory och då hörs ibland ”Äsch, jag byter kort.”

Gilla, dela och följ, för tusan!

I Lahtis

Clifford och jag besökte Lahtis.
Så långt norrut hade han aldrig varit, tänka sig!

Mycket barnlek blev det.
Och enormt många karelska piroger.

#chihuahua #chihuahuas #chihuahualife #chihuahualove #chihuahuaworld #instadog

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Kids love me. A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Kid. Monkey.

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Gilla, dela och följ, för tusan!

Nya tider

I helgen freakade jag och flydde till min syster i Finland.
Så skönt att BARA VARA med en familjemedlem.
Och tre barn, två katter samt en hund.

Vi såg finalen av Melodifestivalen så klart. Online. Och mitt i omröstningen började datorn starta om. PANIKEN. Men vi missade tack och lov inte så mycket. Grattis Måns.

Igår träffade jag för första gången min nya läkare/psykolog och det kändes väldigt bra.
Vi ska ses varje vecka.
Ett stort kliv för mig.
Äntligen!

Gilla, dela och följ, för tusan!

Familj

Nyligen fick jag nog av det mesta och packade en väska, tog hundarna under armen och satte oss på ett tåg mot sydväst.

Dit där jag växte upp.
Där jag blev jag.
Där min bror ligger begravd.

Hälsade på min brors änka + min brorson.
Jag bara var i en dryg vecka.

Det är verkligen skönt, det här med familjen.
En kan faktiskt ’bara vara’.

En måste så att säga inte säga så mycket.
Inte förklara sig.
Det är kanske just det: en måste inte FÖRKLARA sig.

”Jag mår lite dåligt – snälla ta hand om mig.”
”OK.”

Det är FAMILJ för mig.

Gilla, dela och följ, för tusan!