Öppenvård, bussar och ännu en Kim

När man flyttar och inte har alla sina ägodelar på ett och samma ställe så inser man efter ett tag hur mycket onödiga prylar man har.
Nu har jag flyttat väldigt många gånger under de senaste tre åren (inklusive en utlandsflytt) och har i och med dessa flyttar gjort mig av med väldigt mycket. När jag lämnade Stockholm så gjorde jag det med en skåpbil, så jag hade gjort mig av med en massa möbler, böcker, kläder, köksprylar och så vidare, men ändå har jag fortfarande mycket som jag egentligen inte behöver. Och som jag inte saknar.

israeli stones
Israeliska stenar.

Vad jag behöver är dator, telefon, kläder, böcker, musik, badrumsartiklar, hundgrejer. Och så en del saker med affektionsvärde. Som mina israeliska stenar, nu placerade bredvid min säng.

Från Facebook:

Premiärdag här på öppenvården.
Jag skrev i förrgår att jag för första gången någonsin träffade en annan Kim. Och tänk att det gjorde jag idag också. En helt reko och hyvens Kim. Ingen finsk ’Kimi’. Var ska detta sluta? Har mitt namn blivit vanligt i Finland?

Det går bra här. Jag hann i tid även om bussen kröp fram p.g.a. morgonrusning och vägarbeten.
Har just en kort paus mitt i en diskussionsgrupp. Vi lagade mat tidigare. Jag var riskokare. ”Jag är toppen i köket men riset misslyckas alltid.” Idag blev det helt okej. Kände att det var en ytterst viktig uppgift.


Jo, det här var ju en ’bussig’ dag. Ni som har hängt med i några år minns kanske (men förmodligen inte eftersom ni har varsitt eget liv) att jag alltid har lidit av svår bussfobi. Under mina 21 år i Stockholm åkte jag buss kanske fem gånger. Annars uteslutande tunnelbana. Tycker att det är läskigt och man vet inte vilken rutt bussen åker (den kan plötsligt avvika!) och i alla bussar står inte nästa hållplats på skylten där framme och om det är mörkt ute så får man chansa.
Hit där jag bor nu går inte metron så jag tar den skrämmande bussen.
Resan i morse gick bra även om jag hamnade lite vilse i samband med ett bussbyte.

På hemvägen var jag först tvungen att ta bussen till Järnvägstorget pga ett ärende. Inga problem eftersom de flesta bussar passerar Kampen och därifrån promenerar man lätt.

Sedan letade jag efter rätt busshållplats för buss nr 67. Hittade till slut och det kom en 67:a precis. Hoppade på.
Insåg sen att jag åkte med buss 67U (vad det nu betyder) som åkte åt samma håll med enligt en annan rutt. Åkte då ända till ändhållplatsen Torparbacken. För mig en helt okänd plats. Hittade turligt nog snabbt buss 67 utan U som gick åt andra hållet. Hoppade på. Passerade bland annat en hållplats som hette Sexmansvägen. Det lät ju lite sensuellt!

Det tog inte många minuter innan vi var i Västra Baggböle men det var mörkt och jag har bott här i blott två dygn och aldrig åkt buss hit så nervositeten var stor. Någon plingade och jag klev av på rätt hållplats! 🙋🏻‍♂️ Men promenerade åt fel håll på väg hem.

Kom hem till slut med andan i halsen. Nu dricker jag kaffe i vardagsrummet, med Blake i famnen, med två av de boende. Markus talar finska med mig och Janne talar svenska. Språk är – som ni vet – viktiga grejer!

Öppenvården gick bra och vi avslutade dagen med tårta till Finlands ära med anledning av självständighetsdagen i morgon.


Ska snart sova. Klockan var lång och intensiv och full av spänning för en ringrostig man. Det kändes väldigt skönt att få känna sig ’normal’ för första gången på länge; att åka buss till jobb eller skola eller i det här fallet öppenvård klockan 08 och sedan komma hem 16:30.
Mycket skönt.

Gilla, dela, följ gärna!

Rehabilitering – dag 26 (vem rökte braj?)

Äntligen fredag. Jag försov mig och missade frukosten. Det har inte hänt sedan ca 1875, att jag försovit mig. Hade en jobbig natt. Blake har ju varit sjuk och i natt var han väldigt rastlös.
Det har inte hänt nåt speciellt idag, så här är dagens uppdateringar från Facebook:

Ångestgruppen avklarad denna morgon.
Vi studerade TIP-metoden.
T=Temperature (chocka kroppen genom ex. kyla)
I=Intensive exercise (få upp pulsen. Bara spring eller nåt)
P=Physical relaxation (håll andan i 20 sekunder och spänn musklerna)

Nu bolmar vi och diskuterar detta. Och kommer överens om att ångestgruppen äger rum för tidigt på morgonen. Alla får lite ångest… Strax ska vi ut och motionera.

även den här känslan går över

Blake följde med oss ut på motionsrunda. Han gick så fint okopplad bredvid mig hela tiden, längs de bedårande landsortsvägarna.
Fantastiska vyer och knäpptyst och vi befinner oss ändå bara 45 minuter från huvudstadens sus och dus, stress och press och alla dess frestelser som inte är helt ’kosher’.
Nu väntar bara lunch, avdelningens fredagsfika inkl. samtal om veckan som gick, middag och sedan är helgen här.

Min vecka som herr Ordförande tar slut. Tyvärr. Jag har ju trivts med att bestämma och delegera och att tala med myndig stämma. Kanske bor det en ledare i min späda blygsamma kropp trots allt.

Två veckor och två dagar kvar här. Talade med en väninna igår och jag sa att alla borde ta en paus och åka till ett behandlingshem i en månad eller två, för att reflektera och att bara tänka på sig själv. Och att lära känna sig själv i en helt ny miljö med helt nya människor. Och inte minst: att lära känna sådana som du aldrig skulle stöta på i vardagen. Mycket lärorikt!

blake carrington

Stor fredagsdramatik på behandlingshemmet!
Någon på avdelnigen TAK (min heter TRY) har rökt gräs!
Och gjort det INOMHUS! Jag gick förbi och det stinker (doftar…) ända ut på gården.
Vilket ljushuvud! Nu väntar urinprover och någon får packa ihop och åka hem. #nolltolerans
Vilken dokusåpa!

Uppdatering: Den skyldige hittades och han fick packa ihop och lämna huset i bästa Big Brother-stil. Respektlöst att komma till ett behandlingshem med droger i väskan och att inte ta denna dyra skattefinansierade behandling på allvar.

kim bulge

Gilla, dela, följ gärna!

Det var gott att slippa suga in gubbfläsket för första gången sedan jag var en tonårig streckgubbe

Så igår gick jag för första gången på länge på klubb.
En sån där klubb dit mätta farbröder med hår på bröna går.
Väninnan utbrast: ”Åh du milde, visste inte att det fanns en klubb för håriga män. Sånt har vi inte ute på vischan.”
Jag svarade: ”I love Stockholm.”
Det blev en spännande kväll – dock spännande på fel sätt.
En av vännerna ilade iväg till Södersjukhuset mitt i allt (inget allvarligt) (självklart fick han ingen hjälp, ty vården i landet suger, trots att Reinfeldt nyligen sa att den är den bästa i världen) (hahaha).
Jag och vän 2 ilade snart efter.
Sedan ville sjukhusvännen fortsätta partajandet men det ville inte jag. Så jag hämtade Sebbe hos hundvakten och gick hem.
hunkklotter
1. Hur kan man inte tycka att män är lajbans? 2. Klottrigt var det på herrarnas.
kimsebbe och handled
1. Okej, bilden är arrangerad – jag skulle ALDRIG hänga ut kärlekslemmen framför en ränna. Fy farao så primitivt och vidrigt – eller sykligt som man säger i Västergötland. 2. Det var inte igår farbror vaknade med en klubbstämpel på handleden. Förr i tiden var jag tatuerad med dessa fem morgnar i veckan.
Toabilden var naturligtvis inspirerad av Madonna.
Allt är Madonna just nu.
Allt.
Åh, vad jag saknar henne.

Gilla, dela, följ gärna!

Privat: Yr cykeltur

Klicka för att förstora.

Den plötsliga sommarhettan gjorde mig så yr att jag cyklade fel och var på väg in i grannhuset. Har inte hänt sedan Martin Stenmarck vann Melodifestivalen 2005 och jag, chockad och bedrövad, söp ner mig fullständigt (och inte hittade hem).
Men nu är jag hemma och bågen står i rätt cykelrum.

Gilla, dela, följ gärna!

Privat: Hemsk, hemsk mardröm

Hemsk mardröm i natt. Verkligen hemsk.
Jag plus en vän var på väg hem från något ställe och vi mötte någon som jag kände igen från nätet och min vän tydligen kände.
Han stannade kvar och pratade med vem det nu var och när jag kom hem så såg jag på min telefon hur de hade sex. Ja, på något vis så filmades allt och sändes över nätet till min iPhone (ha ha).
Jag var rasande eftersom min vän inte var singel. När han kom hem till mig ett tag senare och jag avslöjat att jag sett allt så skällde jag ut honom riktigt rejält och till slut slog jag till honom! En rejäl smocka. Han slog inte tillbaka eftersom han visste att han varit helt bäng i huvudet.
Denna dröm var så hemsk att jag vaknade och det tog ett bra tag innan jag lyckades somna om.
Med detta vill jag säga: du som lever i en relation – vårda den ömt. Singellivet är så fruktansvärt urtråkigt. Jag står snart inte ut mer.

Gilla, dela, följ gärna!

Djur: Taggar och fina, roliga taxar

Ljudet en hund släpper ifrån sig när han hoppat in i ett buskparti för att gå på herrarnas och därefter halkar till och fastnar med örat/håret i en jättetaggig kvist av något slag – hjärtskärande!
Det var för mig bara att hoppa efter och befria herr Hund som nu, matt efter dramat, ligger i fönstret och sover. (Tänk då hur kalvar skriker och gråter när de skiljs från sina mödrar på slakteriet.) (Go veg!)
Vidare… Djur är bäst.
Bortst%C3%B6tt%20kalv%20adopterades%20av%20familjens%20tax

Gilla, dela, följ gärna!

Stockholm: Utan el

Många, många strömavbrott på Norrmalm. Från Fortums hemsida.

Det blinkade till och sedan blev det svart – och väldigt, väldigt tyst – på kontoret.
Strömmen försvann och hela kvarteret ligger nu livlöst. Utan puls. Utan sus, dus, larm och stoj.
Hötorgets tunnelbanestation ser ut som en spökstad. Butikerna har stängt men inne på Wrap World sitter medborgarna och samtalar om detta dramatiska, omgivna av romantiska levande ljus.
Inte en tidning nämner dramat som i skrivande stund pågått i tre timmar. (Som ni vet så behövs KM.se på många olika plan.)
Jag gick hem. Utan el kan jag inte arbeta. Vem kan det? Inte många.
Uppdatering: Tre timmar och 45 minuter senare skriver SvD: Klockan 11.15 gick en apparat i en av Fortums elstationer vid Hötorget sönder. På grund av rökutvecklingen tog det lång tid innan man kunde gå in och försöka laga felet och koppla om strömmen.
DN vaknade också.
Vardagsdramatik, säger jag!

Gilla, dela, följ gärna!

Jag är ett skenheligt as

Ungefär så lät det när en väninna brusade upp då jag ansåg det vara osmakligt att någon (al-Qaida, eller vem det nu kan vara som sörjer, då familjen uppenbarligen tagit avstånd från wannabe-mördaren) tänt ett par ljus i korsningen Drottninggatan/Bryggargatan . Det vill säga där självmordsbombaren sprängde sig själv till döds.
Det vill säga platsen där han önskade spränga dig, mig, våra föräldrar, barn och ’otrogna’ husdjur till döds.
Japp, skitäckligt av mig. Verkligen. Förmodligen även rasistiskt och islamofobiskt.
Låt oss lalla vidare; gulla vidare.
Låt oss smälla upp (dvs ’resa’ i detta fredliga fall) ett minnesmonument som asets sörjande (återigen: al-Qaida) kan besöka när de vill sörja och beklaga att så många av oss ännu lever.
Nej, vet ni vad. Som reko och hyvens medborgare, som går runt på Stockholms gator och är skraj, så behöver jag inte ännu en påminnelse om vad jag är skraj för.
Självmordsbombarasets sörjande får helt enkelt komma i andra hand, och om det gör mig till ett svin så kan jag väl bara säga nöff.
Comments off.

Gilla, dela, följ gärna!

Köp inte en massa skräp, medborgare

När ni nu ska ge er ut och julshoppa så har farbror ett tips: skippa’t. Skriv en dikt istället. Skapa ett vackert kollage. Rama in det där glada fotot från den där ljuva sommarkvällen. Bring back the spirit! Köp inte en massa skräp.
Under tiden jobbar jag. Jädrans hårt jobbar jag dessutom.
Och så sitter jag här och undrar vad som har hänt i Hötorgets tunnelbana. Där finns mängder med blod. Jättemycket. När stockholmarna stannar, tittar och funderar så vet man att det är väldigt mycket blod de ser.
Jag undrar lite om blodägaren lever idag. Mycket dramatiskt.
Men vår nya vardagsmat, i och med att ingen ordning längre råder. Drama, död, bråk, stim och stoj.
Jag är oroad.
Ni lallar väl vidare.
Comments off.

Gilla, dela, följ gärna!