Ingen klimatångest men en hel del romantik

Plötsligt ska alla lida av klimatångest. 
Jag lider av en massa ångest men inte av klimatångest. 
Jag åker kollektivt och har inte ens körkort. Jag sopsorterar sedan urminnes tider även om jag inte tror att det har någon egentlig betydelse. Kastar inte skräp omkring mig. Plockar upp fimpar, glasbitar och plast samtidigt som jag slevar upp hundbajan (ibland busar jag till det och låter den ligga men plockar upp nåt annat som inte bryts ned naturligt. Tihii!). 
Har levt som helvegetarian i över tjugo år. 
Lappar och lagar och är ingen slit-och-släng-människa (inte ens i mänskliga relationer).
Jag flyger förvisso en hel del men har som sagt inte bil. Jag har däremot rappa spiror och en elegant båge.

Så nä. Nån innesjukdom som ”klimatångest” lider jag inte av.

Fick överraskande herrbesök igår kväll. Mitt första besök där jag bor nu.
”How are you? You look good”, sa han med ett leende när jag och Blake hämtade honom ute på gatan. Snön yrde och allt hade kunnat vara romantiskt om jag inte hade haft ont i huvudet och hade jag inte varit arg på Honom.

Jag och H låg och pratade i min säng och han frågade nåt i stil med ”do you love me?”
Jag svarade: ”I made a fu$king Christmas card for you, and wrote ’love’ in Arabic, didn’t I? A Jew at a Christmas party making a card for a Muslim. So what the hell do you think?”
Han sa att jag verkar besatt av vilken religion folk tillhör.
”Inte alls”, svarade jag som en torr, tradig farbror, ”så länge de lämnar mig i fred och inte ställer en massa märkliga krav på omgivningen.”
”Varför är judendomen så viktig för dig, för det verkar den vara?”
”Därför att jag är religiös.”
”Jag gillar inte religiösa människor”, svarade han och fortsatte: ”religion är nåt mellan…”
”Mellan mig och Skaparen”, avbröt jag.
”Just det”, sa han.
”Det är ju det jag säger”, sa jag näsvist och fortsatte på mitt myndiga vis: ”Folk har fördomar om religiösa och tror att de är på ett visst sätt. Att de är tråkiga och dikterande exempelvis. Och har fula frisyrer och pressade plagg på sig. Ingen ser nog på mig och tänker att ’det där gubbskrället måste vara en sån där religiös toka’ och det är som sagt det jag menar. Min tro är en grej mellan mig och Skaparen. Vi snackar varje dag. Vi har en fin relation.”

”Varför är du egentligen här?” frågade jag med en suck. 
”Du är en idiot om du måste fråga det.”
”Du är en dum idiot och jag är en bra idiot”, sa jag och bet mig i läppen. 
”Because I have love”, sa han efter en stunds tystnad. 
”Bra. Men jag måste känna det. Och du måste visa det. Och klä det i ord. Sorry, men sån är jag. Jag måste få bekräftelse varje dag.”

Jag sträckte handen mot bröstet och sa: ”Se här. Jag plockar ut mitt hjärta och lägger det här på kudden så att du ser det. Jag har ingenting att dölja. Fattar du att jag låg på behandlingshemmet och önskade så hårt att du skulle höra av dig och åtminstone sagt god morgon eller god natt. Men inte då. Därför lämnade jag dig. Du tog för mycket kraft och jag låg på ett fu€king rehab och behövde koncentrera mig på mig själv. Fattar du det?”
Han verkade ta in vad jag just sagt. 
”I still have love”, sa han sedan.

Han var tyst ett tag innan han bytte ämne:
”Varför måste du hela tiden ta upp att jag är muslim?”
”Därför att det är så j@vla komiskt”, skrattade jag förföriskt medan jag blygt smekte hans attraktiva bringa utanpå den irriterande välstrukna blå skjortan. ”Som du vet så ogillar jag en massa som kommer med islam men du vet ju också att jag inte därför per automatik ogillar muslimer. Men det är så komiskt att du är muslim och att jag är jude och att du är uppfostrad till att hata mig eftersom jag är ’otrogen’ men du älskar mig istället. Det är festligt helt enkelt. Klart Skaparen skulle få mig att kära ner mig i en muslim från Irak. Och vice versa. Skaparen har ju humor och kanske kan vi lära oss nåt av varandra och bli ännu bättre människor.”

Ja, han växte ju upp i ett land där han fick lära sig att hata judar i allmänhet och staten Israel i synnerhet. När han flydde för sitt arma homofila liv, på sina långa ståtliga spiror, till friheten i Finland så stötte han för första gången på en jude som dessutom råkade vara från Israel, och han insåg att han inte visste någonting om vare sig judar eller om Israel.
Jo, och sedan träffade han mig och han kunde ju inte motstå min charm och mitt intellekt och min härliga kropp och all min givmildhet. Så då gick det som det gick och han förde mig till sin säng och ’låg’ med en man så som en man ’ligger’ med en kvinna.
HARAM och inte det minsta KOSHER. Men i kärlekens namn ljuvligt när två själar möts inte bara på ett andligt plan, utan även rent fysiskt.

”Varför ogillar du exempelvis slöjor?” frågade han vidare. ”Kan du inte bara låta folk vara som de vill? Som det här med att du har problem med folk med en massa tokiga färger i håret.”
”Om vi lämnar allt det politiska åt sidan när det kommer till slöjan – och allt tvång och att jag som man känner mig kränkt när jag ser en täckt kvinna – så säger jag som så att på samma sätt som att flerfärgade, fantasifulla frisyrer är fula så är slöjor det också. Jag gillar att se vackra saker omkring mig, helt enkelt. Varför plåga sin omgivning med fulhet när man kan pigga upp med skönhet?”

Han kunde inte hålla sig för skratt.
Han slet upp mig ur sängen och kysste mig och sa: ”Nu går vi ut och tar en cigg.”

En liten Blake, bara för att lätta upp stämningen.

✔️ På dagens ”kroppslektion” (där vi gör olika övningar, från thai chi till en massa annat) skulle vi köra koncentrationsövningar. Det var väldigt häftigt. Vi låg ner och ”lärarinnan” sa vad vi skulle tänka på. Vi skulle öppna en dörr och gå ut i ett snöigt landskap och följa spår i snön och sedan skulle vi kliva på en buss etc. etc. Efteråt ställde hon frågor och jag insåg att jag inte mindes nånting efter att jag hoppat på den där imaginära bussen. Jag hade svävat iväg. Var helt borta i nån annan värld. Och rätt vad det var ”vaknade” jag som om tiden hade stått still. En halvtimme hade passerat.

✔️ Vi tackade av en man som ALDRIG kan vara tyst som jag lärde känna redan på behandlingshemmet. Nu inser jag ju att Skaparen skickade in honom i mitt liv för att jag skulle lära mig att se att bakom allt IRRITERANDE så är han en väldigt fin, reko och hyvens person. Vi skulle alla säga nåt kort om honom och jag sa att han precis som jag använder sig av humor för att lätta upp svåra situationer. Och att han måste lära sig att vara tyst ibland! Efteråt tackade han för mina ord och lovade att ta dem till sig.

✔️ Kort dag idag så jag tog spåran från Tölö till Kampen efter ”kursen” och inhandlade en kalender för det kommande året. Alltid lite terapeutiskt med en ny, konkret, tom kalender att fylla med BRA innehåll. Nu hem till Västra Baggböle, via Lidl. Sugen på kaffe och choklad.

love

Jag skrev en diktjävel (eller nåt) och skickade den till Honom.

There is a huge universe. Lot’s of planets. It’s enormous and endless. 
Then there is a planet earth. It’s a big place. 
In countries very far from each other two men were born. Not only on the same planet but at around the same time. And time is, just like the universe, endless. 
After many hard struggles these two men left their countries and resettled in a new country far up north. They came to the same city. In this huge universe they met at a little non-important street, where they happened to be at the same time. As if by accident. But there are no accidents. 
And they fell in love. It is not a coincidence. It is a miracle. 
A miracle of love.
So we better not fu$k it up!

Gilla, dela, följ gärna!

En gång för 15 år sedan (eller nåt) skrev jag en dikt (eller nåt)

Blomma
Det växte en blomma
Vacker, glad och ståtlig
Hon log i solen
Delade med sig av
Sin skönhet
Blomman omringades
Av ogräs
En gång mätta och stolta
Såg de på henne med avund
Sög så gott de kunde
Näringen ur jorden
Blomman sökte andas
Men kvävdes
Böjde rygg och föll samman
Utan skönhet sörjde jorden
Slutade nära ogräset
Solen slocknade
Jorden dog i mörkret
Endast blomman
Hade varit lycklig
Jag och en vän skrev för elva år sedan:
Ta mig hårt
Ta mig hårt
Mot den mjuka marken
Tvinga mig tillbaka
Till verkligheten
Se mig i spegeln
Där jag står skymd
Bakom din skugga
Finns jag?
Är ens du verklig?
Ett dammkorn för vinden
Blod ur mig
Kåda ur träd
Så är våra liv
Endast en sekund
Men tänk inte på det
Bara tryck mig mot gräset
Glöm himlen
Ingen ser
Bara anar
Två blir ett
Och vår verklighet
Är verklig
För oss
Det var tider det. Vi satt på ett kvällsjobb och skrev dikter.

Gilla, dela, följ gärna!

Djup morgonkonve

Arbetsdag 1/14 började med en djup konversation med flatan.
Hon: Vem tror du har bäst sex i Hollywood?
Jag: Jag vet inte så mycket om nutidens Hollywood.
Hon: Tror du att Keanu Reeves är bra i sovrummet?
Jag: Nja. Jag tror inte att han är så intresserad.
Hon: Han vill kanske hellre skapa?
Jag: Ja. Skriva en dikt eller nåt.
Hon: Om Keanu Reeves skulle skriva en dikt till dig efter sex – skulle du bli rörd, eller skulle det bara vara sleazy?
Jag: Det skulle vara så mycket too much att jag faktiskt skulle bli glad.
Sedan berättade flatan om alla dikter hon skrivit till flickvänner.
”När vi gjorde slut fick jag tillbaka dem. Tack och lov!”
Jag började tänka på hur många innerliga kärleksbrev – och förmodligen även ett gäng dikter – skrivna av mig det är som ligger i byrålådor runt om i stan landet Europa världen.
*Rys*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Gilla, dela, följ gärna!

Karaktär 1

Jag har nog aldrig berättat om alla karaktärer som förföljer mig. De lär hamna i en bok någon gång men för tillfället lever de mestadels genom ett sidoprojekt på jobbet.

Först ut: Norska Kvinnan.
Norska Kvinnan avslöjar aldrig sitt namn. Hon är 46, bor ensam i en etta i Stockholms innerstad och jobbar inom vården. Norska Kvinnan har mörkt, lockigt hår, är väldigt lång och en aning bufflig. Själv tror hon att hon är graciös och något av en amazon. Norska Kvinnan lider av kronisk ensamhet och hennes mest utmärkande drag är att hon rimmar allt hon säger. Hon skriver även mycket sopiga dikter. Idag skrev hon;
Söndagen är här
Ensamheten på själen min tär
Lördagen var trist
Allt mitt hopp jag nästan mist
Ingen man syns till
Hur mycket jag än vill
Ingen väninna jag heller får
Fäller nu en ny bitter tår
I hjärtat finns det snö
Jag hade nästan föredragit tö
Ensamma äro icke alla
Vissa på varann kärleksfullt kalla
Många moln på himlen min
Säg mig vännen; finns de även på din
En ny vecka börjar snart
Kastar mig ut i superfart
Kanske under nästa vecka en ny man jag kan finna
Som gör mig till sin enda, kära kvinna
Lämna mig nu, du ensamhetens djävulska klo
Släpp greppet och ge mig glädjero
Ingenting verkar spela någon roll
Så länge ingen man på mig har kärlekskoll
Kanske en drink på en flashig bar
Sedan hem till mig vi far
Vi älskar och skrattar och pratar och ler
Du min fader om handen min ber
Många kärleksbarn jag sedan punga ut
Och äntligen får ensamheten ett storslaget slut
Semestrar gör vi på främmande mark
En tur vi tar i kärleksbåten av bark
Många drömmar bär jag inom mig
Delar du dem, finns de även inom dig
Men nu sitter jag ensam med lackade naglar
Den omsorgsfulla maken i ansiktet flagnar
Ännu ett glas av vinet så rött
Hoppas du av detta icke blir stött
Rödvinslådan snart är tom
En klibbig hinna den lämnat i min gom
En rödvinstant jag blivit har
Så går det när man lever utan karl
Jag dukar för två
Hoppas det på dörren ska ringa på
Önskar att du där ska stå
Famnen full av presenter jag ska få
Slipsen din i ilfart åker av
Vi älskar i badet som i kärlekens hav
Drömmar detta dock enbart är
Å, om du ändå vore här
Stearinljusets låga brinner ut
Festen verkar ha tagit slut
Den hann ju inte ens börja
Så vad har väl jag egentligen att sörja
Nu in i badrummet jag går
Ställer mig på mina tår
Baddar trynet, sminket ska väck
Celluliterna jag trollar bort från min häck
Jag orkar inte kämpa mer
Då ändå ingen min smärta ser
Jag har orkat många mil
Men nu tar jag nog min sista sorgens sil
Nästa gång: Bitter-Bettan från Solna.

Gilla, dela, följ gärna!

Eftermiddagsblogg

Min slutliga destination
Ännu okänd
Dold i fåfänga
Färdas vidare
Och längtar
Efter platsen
Där jag kan känna
Mig fri
Att stanna
Jag som hoppades att ingen hunnit läsa nikofri-inlägget men tji fick jag och nu gör jag alla besvikna. Kom på att jag ska dricka vin ikväll så idag är ingen bra dag att sluta snusa. Imorgon kanske är en bättre dag.
Har man väl bestämt sig för att bli nikofri går det rätt lätt. Jag rökte (fy fan så äckligt) i många år och halvslutade var och varannan vecka men så en höstdag för lite drygt sex år sedan fimpade jag, snusade någon månad och lade sedan av helt och det gick jättelätt.
Jag och min vän MM slutade – av en ren slump – samtidigt. jag sa; jag har varit nikofri i två veckor. Han svarade; “hahaa, och jag i tre”.
Började snusa i höstas när jag var depri. Behövde nåt som gjorde att jag ville kliva upp på morgnarna (how sad is that..) men snart så. Ska vara hemma hela helgen så då lägger jag av.
Mail från Z: “Jag saknar dig enormt mycket”. :-) Jag upprepar: “Enormt”. “Mycket”. :-)

Gilla, dela, följ gärna!

Kärleksdikten

Som jag skrev i ett inlägg nyligen sprang jag på en man som för tolv år sedan skrev en dikt åt mig på krogen. Nu har jag rotat fram den;
Till min vän Kim!
Alltid en solstråle.
Alltid försent…
En annan tid, ett annat liv, kanske…

Jag minns så väl
Den dagen du klev in i mitt liv
Jag sa något kvickt och elakt
Så där på rent tjiv

Jag ångrade mig genast
Och förbannade min tunga
När jag egentligen
Något ur hjärtat velat sjunga

Något om oskuld, renhet och
Ungdomlig glöd
Och gett dig en ros
Som kärleken röd

Du gav mig en blick i sympati
Sen var hela ögonblicket förbi

(T.M. 1994.12.27)

Gilla, dela, följ gärna!

Kärleksdikt

Igår blev jag bjuden på en smirnoff av mannen som skrev en kärleksdikt åt mig för en sisådär elva år sedan. Jag har den kvar någonstans, ska rota fram den. Den skrevs i baren på Hus1, på ett gult Blend-papper.
Igår pratade vi lite och så ville han bjuda på något. Jag var kvick med att påpeka att det minsann inte skulle pippas för det och han lovade att han bara ville bjuda på en smarrig smirre.

Gilla, dela, följ gärna!