En gång för 15 år sedan (eller nåt) skrev jag en dikt (eller nåt)

Blomma
Det växte en blomma
Vacker, glad och ståtlig
Hon log i solen
Delade med sig av
Sin skönhet
Blomman omringades
Av ogräs
En gång mätta och stolta
Såg de på henne med avund
Sög så gott de kunde
Näringen ur jorden
Blomman sökte andas
Men kvävdes
Böjde rygg och föll samman
Utan skönhet sörjde jorden
Slutade nära ogräset
Solen slocknade
Jorden dog i mörkret
Endast blomman
Hade varit lycklig
Jag och en vän skrev för elva år sedan:
Ta mig hårt
Ta mig hårt
Mot den mjuka marken
Tvinga mig tillbaka
Till verkligheten
Se mig i spegeln
Där jag står skymd
Bakom din skugga
Finns jag?
Är ens du verklig?
Ett dammkorn för vinden
Blod ur mig
Kåda ur träd
Så är våra liv
Endast en sekund
Men tänk inte på det
Bara tryck mig mot gräset
Glöm himlen
Ingen ser
Bara anar
Två blir ett
Och vår verklighet
Är verklig
För oss
Det var tider det. Vi satt på ett kvällsjobb och skrev dikter.

Gilla, dela, följ gärna!

Djup morgonkonve

Arbetsdag 1/14 började med en djup konversation med flatan.
Hon: Vem tror du har bäst sex i Hollywood?
Jag: Jag vet inte så mycket om nutidens Hollywood.
Hon: Tror du att Keanu Reeves är bra i sovrummet?
Jag: Nja. Jag tror inte att han är så intresserad.
Hon: Han vill kanske hellre skapa?
Jag: Ja. Skriva en dikt eller nåt.
Hon: Om Keanu Reeves skulle skriva en dikt till dig efter sex – skulle du bli rörd, eller skulle det bara vara sleazy?
Jag: Det skulle vara så mycket too much att jag faktiskt skulle bli glad.
Sedan berättade flatan om alla dikter hon skrivit till flickvänner.
”När vi gjorde slut fick jag tillbaka dem. Tack och lov!”
Jag började tänka på hur många innerliga kärleksbrev – och förmodligen även ett gäng dikter – skrivna av mig det är som ligger i byrålådor runt om i stan landet Europa världen.
*Rys*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Gilla, dela, följ gärna!

Karaktär 1

Jag har nog aldrig berättat om alla karaktärer som förföljer mig. De lär hamna i en bok någon gång men för tillfället lever de mestadels genom ett sidoprojekt på jobbet.

Först ut: Norska Kvinnan.
Norska Kvinnan avslöjar aldrig sitt namn. Hon är 46, bor ensam i en etta i Stockholms innerstad och jobbar inom vården. Norska Kvinnan har mörkt, lockigt hår, är väldigt lång och en aning bufflig. Själv tror hon att hon är graciös och något av en amazon. Norska Kvinnan lider av kronisk ensamhet och hennes mest utmärkande drag är att hon rimmar allt hon säger. Hon skriver även mycket sopiga dikter. Idag skrev hon;
Söndagen är här
Ensamheten på själen min tär
Lördagen var trist
Allt mitt hopp jag nästan mist
Ingen man syns till
Hur mycket jag än vill
Ingen väninna jag heller får
Fäller nu en ny bitter tår
I hjärtat finns det snö
Jag hade nästan föredragit tö
Ensamma äro icke alla
Vissa på varann kärleksfullt kalla
Många moln på himlen min
Säg mig vännen; finns de även på din
En ny vecka börjar snart
Kastar mig ut i superfart
Kanske under nästa vecka en ny man jag kan finna
Som gör mig till sin enda, kära kvinna
Lämna mig nu, du ensamhetens djävulska klo
Släpp greppet och ge mig glädjero
Ingenting verkar spela någon roll
Så länge ingen man på mig har kärlekskoll
Kanske en drink på en flashig bar
Sedan hem till mig vi far
Vi älskar och skrattar och pratar och ler
Du min fader om handen min ber
Många kärleksbarn jag sedan punga ut
Och äntligen får ensamheten ett storslaget slut
Semestrar gör vi på främmande mark
En tur vi tar i kärleksbåten av bark
Många drömmar bär jag inom mig
Delar du dem, finns de även inom dig
Men nu sitter jag ensam med lackade naglar
Den omsorgsfulla maken i ansiktet flagnar
Ännu ett glas av vinet så rött
Hoppas du av detta icke blir stött
Rödvinslådan snart är tom
En klibbig hinna den lämnat i min gom
En rödvinstant jag blivit har
Så går det när man lever utan karl
Jag dukar för två
Hoppas det på dörren ska ringa på
Önskar att du där ska stå
Famnen full av presenter jag ska få
Slipsen din i ilfart åker av
Vi älskar i badet som i kärlekens hav
Drömmar detta dock enbart är
Å, om du ändå vore här
Stearinljusets låga brinner ut
Festen verkar ha tagit slut
Den hann ju inte ens börja
Så vad har väl jag egentligen att sörja
Nu in i badrummet jag går
Ställer mig på mina tår
Baddar trynet, sminket ska väck
Celluliterna jag trollar bort från min häck
Jag orkar inte kämpa mer
Då ändå ingen min smärta ser
Jag har orkat många mil
Men nu tar jag nog min sista sorgens sil
Nästa gång: Bitter-Bettan från Solna.

Gilla, dela, följ gärna!

Eftermiddagsblogg

Min slutliga destination
Ännu okänd
Dold i fåfänga
Färdas vidare
Och längtar
Efter platsen
Där jag kan känna
Mig fri
Att stanna
Jag som hoppades att ingen hunnit läsa nikofri-inlägget men tji fick jag och nu gör jag alla besvikna. Kom på att jag ska dricka vin ikväll så idag är ingen bra dag att sluta snusa. Imorgon kanske är en bättre dag.
Har man väl bestämt sig för att bli nikofri går det rätt lätt. Jag rökte (fy fan så äckligt) i många år och halvslutade var och varannan vecka men så en höstdag för lite drygt sex år sedan fimpade jag, snusade någon månad och lade sedan av helt och det gick jättelätt.
Jag och min vän MM slutade – av en ren slump – samtidigt. jag sa; jag har varit nikofri i två veckor. Han svarade; “hahaa, och jag i tre”.
Började snusa i höstas när jag var depri. Behövde nåt som gjorde att jag ville kliva upp på morgnarna (how sad is that..) men snart så. Ska vara hemma hela helgen så då lägger jag av.
Mail från Z: “Jag saknar dig enormt mycket”. 🙂 Jag upprepar: “Enormt”. “Mycket”. 🙂

Gilla, dela, följ gärna!

Kärleksdikten

Som jag skrev i ett inlägg nyligen sprang jag på en man som för tolv år sedan skrev en dikt åt mig på krogen. Nu har jag rotat fram den;
Till min vän Kim!
Alltid en solstråle.
Alltid försent…
En annan tid, ett annat liv, kanske…

Jag minns så väl
Den dagen du klev in i mitt liv
Jag sa något kvickt och elakt
Så där på rent tjiv

Jag ångrade mig genast
Och förbannade min tunga
När jag egentligen
Något ur hjärtat velat sjunga

Något om oskuld, renhet och
Ungdomlig glöd
Och gett dig en ros
Som kärleken röd

Du gav mig en blick i sympati
Sen var hela ögonblicket förbi

(T.M. 1994.12.27)

Gilla, dela, följ gärna!

Kärleksdikt

Igår blev jag bjuden på en smirnoff av mannen som skrev en kärleksdikt åt mig för en sisådär elva år sedan. Jag har den kvar någonstans, ska rota fram den. Den skrevs i baren på Hus1, på ett gult Blend-papper.
Igår pratade vi lite och så ville han bjuda på något. Jag var kvick med att påpeka att det minsann inte skulle pippas för det och han lovade att han bara ville bjuda på en smarrig smirre.

Gilla, dela, följ gärna!