Bland gamlingar

För det första: hatten av för HRT – Helsingforsregionens trafik. Tidtabellen sa att bussen skulle landa på Järnvägstorget kl 21:00 och trots trafikkaos, en halvmeter snö, halka etc. så slog klockan exakt 21:NOLL NOLL när vi var framme. Imponerande.

Jag träffade den där 67-årige mannen som jag sprang på på nyår. Han som tyckte att jag var en så ”obeskrivligt intressant människa”.
Vi satt och talade om livets stora ämnen i en och en halv timme. Bra. Vi ska ses på biblioteket i veckan. Och så sprang jag av en slump på Den Finlandssvenska Professorn som jag brukar äta middag med en gång varannan vecka. Han är ju halvblind och snart 70 och vi har alltid bra diskussioner.

Vet inte riktigt varför men under de senaste åren har det dykt upp en massa ”gamlingar” i mitt liv. Det är betydligt mer givande att samtala med såna som är 20-30 år äldre än jag. Och jag är ju så klart också klok som en bok och i min späda kropp bor en extremt gammal och erfaren själ.

Förresten. På öppenvården i fredags fick jag äntligen lite ensamtid med den där 63-årige ”kollegan”. (Inte den där jobbiga glappkäften i noppiga kläder, utan den välartade mannen av samma årgång. Han som man ser på att var en heting när han var yngre – man ser att han fällde pumor på löpande band, likt skogshuggare hugger träd i skogen. Han föredrog väl en helt annan typ av ’buske’ dårå.)
Vi promenerade tillsammans efter ”kursen” och det är så härligt att hänga med dessa kloka ”gamlingar” och de verkar gilla mig och min lastgamla själ också.

Det vara bara det. Nu på bussen hemåt. Saknar Blake som väntar på mig. Saknar ”Zlatan” också, men han är på väg till sitt skitnattjobb. Han är ju bara 36 men eftersom han är blatte så ser han betydligt äldre ut. Även han klok pga god uppfostran och traumatiska upplevelser. Typ IS och homofientliga skäggiga, fula imamer.

kim & blake
Blake <3
Gilla, dela, följ gärna!

En lördag i januari

Det var ju en rätt okej dag det här. En är i ett sådant skede i livet (och i en sådan ålder) att när det inte händer så mycket så är det en bra sak.

Överraskningsterapi med den där israelen som jag dejtade för några år sedan.
”Vill du tala om saken?”
”Heh. Jag talar om mig själv i terapin fem timmar om dagen.”
”Men med mig kanske det är annorlunda.”

Och det var det. Han är fin han. Intelligent som få och stilig och snäll. Uppskattas i denna dinga värld full av fulhet och elakingar.

Tog en solskenspromenad. Det var vackert. Gick igenom ett elegant villaområde och alla lyckliga familjer satt där inne i husen och var så j@vla lyckliga. Jag unnar dem det.

Blake hade extrema gaser. Var tvungen att vädra riktigt ordentligt. Han duschade förresten med mig igår. Smidigt att ha en liten hund: bara att naken plocka upp honom i famnen och gå och ställa sig i duschen.

Lagade en enkel men smarrig lunch/middag: kokta äggnudlar med en sörja bestående av burkchampinjoner, en hel röd chili, några vitlöksklyftor, rödlök, grädde, salt och mycket svartpeppar.

Samtalade med ”Zlatan”. Söt var han.

Lämnade så klart en sensuell detalj, som en pil mot härligheten.

Rakade mitt stora ansikte samt pattarna och smorde in mig med brun utan sol-kräm. Den är flera år gammal så vi får väl se hur jag ser ut i morgon.

Hittade mina trådlösa hörlurar och har dem på mig när jag ilar runt här i huset, med uppiggande pop på relativt hög volym. Lite lördagskänsla.

Inte många hemma här idag. Ungtupparna som bor här sitter och spelar framför sina datorer. Hela nätterna och halva dagarna. För mig helt galet. Bara tanken får mig att känna ångest.

En av dem frågade mig hur det går med ”bruden”. 
”Det går bra. Med mannen”, svarade jag.
”Ah. OK. Bra.”
Skönt att de unga inte bryr sig om folks eventuella homoemotionella läggningar. Annat var det som sagt förr. Låt oss inte vrida klockan tillbaka genom import av människor från homofientliga kulturer. Tack på förhand.
Farbror deltog inte i Frigörelseveckan* när det begav sig för att sedan på ålderns höst se att allt arbete går till spillo.

(*Innan vänsterextrema och överkommersialiserade Pride tog över och kappvändare som aldrig gjort nåt för saken började casha in. Inte minst såna där bedrövliga ”kändisar” som aldrig riskerade någonting för den goda sakens skull, som då var så kontroversiell. Usch.)

Gilla, dela, följ gärna!

Hälsa: Yoga

Jag småyogar på jobbet...

Idag är det måndag och det nya året börjar ju alltid den första måndagen (om ni nu någonsin undrat).
Om 2010 var Det Onödiga Året så får 2011 faktiskt lov att bli Det Hälsosamma Året.
Efter decembers extrema jobblass så är januari äntligen här och i afton gör jag comeback på gymmet (vänta bara så kommer bildbevis).
Eftersom jag, som den farbror jag dessvärre nu är, insåg under min helg på landet att jag knappt kunde böja mig ner och knyta skorna så är det även dags att försöka bli spänstigare och mjukare i köttet. Därför ska jag inte bara gymma – jag ska även plocka fram min fem år gamla yoga-dvd. Jag köpte den när Sebbe var valp och varje gång jag satt på golvet och försökte komma igång så trodde han naturligtvis att det var lek på gång… Så yogan rann ut i sanden.
Nu blir det nya tag och inspiration finns här och där på nätet, bland annat på denna site om Bikram Yoga.
Jag läser om fördelarna med nämnda yoga (som utförs i fyrtiograders värme) och visst låter det logiskt att kroppen blir ännu mjukare och finare när man yogar i värme, men jag är inte riktigt ’där’ ännu…
Jag börjar med ’vanlig’ yoga i hemmet, men med tanke på att jag förra året för första gången sedan 1991 besökte ett gym så vet vi att vad som helst kan hända. Kanske står jag snart i fyrtiogradig värme och kör Bikram Yoga så att det står härliga till.
Vänta bara – ty 2011 är som sagt Det Hälsosamma Året.

Gilla, dela, följ gärna!

Om orkestern börjar spela efter utsatt tid så går jag hem

Igår spontan-gick jag på konsert.
Mötte upp grabbarna grus och jag var så lycklig över att de båda dök upp i tid – inget gör mig lyckligare än punktliga människor. [PPAP*] Faktum är att jag har slutat umgås med vissa människor på grund av deras tidsoptimism (sant).
Hurts spelade och sjöng. Till slut. Väntan var nämligen lång och spänningen steg så högt att den till slut inte kunde stiga mer. Det var då den övergick i något slags ”öh, kom igen nurå”-surr.
Efter ett par låtar så gick jag hem. Hade orkestern börjat spela i tid så hade jag så klart tagit del av hela konserten, men som sagt så står jag inte ut med SENA ANKOMSTER.
Hur som helst så var det ju lite trevligt att ta sig ut och vara en smula kulturell (om än populärkulturell), men det här med att ränna på konserter är inte längre min grej; på tok för mycket stök, bök, bus och larm.
Jag är en mogen man som hellre sitter hemma och youtubar mina favoritartister – ja, hos mig är det konsert varje kväll. Och man kan välja både artist och låt själv. OCH MAN KAN PAUSA!
Jag bjuder på några högklassiga bilder från kvällen.

Vi avslutar med Hurts senaste superdänga – fantastiskt bra låt.

*Puss På Alla Punktliga.
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Gilla, dela, följ gärna!

Spontanstorhandling

Jag känner mig sällan så vuxen som när jag storhandlar.
I afton liftade jag med två glada bögar i bil till Sickla.
Först och främst måste Sebbe få sitt – hunden är huvudsaken.
Därefter hamnade jag på dvd-avdelningen och jag fann bland annat Tracys Hämnd – denna ljuva miniserie från 1986. Har ej sett den sedan slutet av åttiotalet (för övrigt ett mycket varmt och lyckligt barndomsminne), så det ska bli spännande att äntligen få se den igen. (Letade faktiskt efter den för ett tag sedan.)
Köpte andra filmer också – mer om dem en annan gång.
Nu åkte Sebbe just med lyckliga bögparet till landet och jag donar i hemmet.
God fredag!


Gilla, dela, följ gärna!

Det var en lustig liten kvällspromenad

Först och främst så såg jag en rolig dam.
Hon var mycket uppklädd och väldigt, väldigt gammal. Hon hade parkerat rullatorn på trottoaren och slagit sig ner på en bänk intill. Där satt hon nu i all sin ålderdom, under sin eleganta hatt, och bolmade på en cigarett.
Mycket lustig syn.
Nej, jag sa inte ”rökning är skadligt för dig – du kan få cancer”.
Då hade hon nog skrattat sitt tandlösa leende och bräkt fram: ”hör du grabben, jag har rökt i 60 år och jag har inte ens drabbats av astma”.
Nåväl. Lite senare var Sebbe trött och han drog tassarna bakom sig. ”Rappa på nu”, sa jag ängsligt, ”så vi slipper de där skräniga ungdomarna som går en bit bakom oss”.
Sebbe lyssnade inte och ynglingarna kom närmare och närmare. De skrålade och sjöng och jag är (och har alltid varit) mycket rädd för skräniga ungdomar.
När de var bara några meter bakom oss så insåg jag att jag kände igen melodin de skrålade på. Jag ruskade på huvudet för att försöka locka fram den vackra låten som jag visste fanns någonstans i mitt bakhuvud.
Och då! Plötsligt log jag med hela ansiktet och jag skämdes som fan. Fy farao så fördomsfullt av mig! Låten de skrålade på är ju en av världens vackraste och fredligaste och den kommer här:

Fastän gossarna snart valde en annan väg så hörde jag dem sjunga ända tills jag öppnade porten och gick upp i bostaden.
Låttext:
Fortsätt läsa ”Det var en lustig liten kvällspromenad”

Gilla, dela, följ gärna!

Kul men skrämmande möte

Träffade en före detta kollega som jag ej sett på femton år (så gammal är jag). Hon kände nästan inte igen mig ”med skägg och grejer”. (Här vill jag poängtera att skägget är ca 1 mm långt, mot förra veckans meterlånga). För femton år sedan hade jag ”blont hår i backslick”.
Hmm.
Positivt tänkande: de flesta i min ålder som hade backslick då har idag inget hår kvar.
Det var det. Sitter på tuben och glor. Orkade ej cykla i morse – förlåt.

Gilla, dela, följ gärna!

Jag klarade den skäggiga utmaningen

Jodå, jag är en man som håller sina löften och står vid sitt ord; skägget det växte och växte och kliade som tusan men jag klagade i tysthet och klarade vadet.
Idag är dagen då rakapparaten får gå loss men nu vet jag inte om det blir så – jag har ju vant mig vid både det feta utseendet (ansiktet ser ju dubbelt så stort ut) och inte minst vid det respektfulla bemötandet en (uppenbarligen) medelålders skäggig gubbe får från medmänniskorna.
Här passar dagens konversation in. Småekivok, så varning för känsliga.
Fortsätt läsa ”Jag klarade den skäggiga utmaningen”

Gilla, dela, följ gärna!