• Tack för kaffet

    Idag var dagen kommen: jag tog av mig min förlovningsring.
    Som uppmärksamma följare kanske har snappat upp så har jag burit ringen på fel hand efter det traumatiska uppbrottet. Enligt ryska exet så gör ryssar så. Ringen förvandlas till en sorgens ring. Men nu, efter ett halvår, så kände jag plötsligt att nu får det faktiskt räcka med denna sorg, denna smärta, denna konstanta saknad.

    Jag kommer aldrig att få veta vad som tog åt exet den där dagen då han helt oväntat tackade för kaffet.
    Jag accepterar det och jag accepterar att han aldrig kommer tillbaka.

    Jag bokstavligt talat låg i sängen och stirrade i taket i nästan två månader. Knappt åt eller drack nåt. Bara ältade.
    En så kallad depression alltså. Ni som kan skillnaden mellan nedstämdhet och depression vet vad jag talar om.
    Tack och lov upptäckte jag sedan karaoken och med den kom en massa underbara människor in i mitt liv. Såna som fick mig att vilja börja leva igen. Tack!

    Nu är det full fart framåt.
    Utan ring och med ett krossat hjärta.
    Hjärtat läker dock och en vacker dag får jag en ring av en underbar man. Som stannar.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *