• Så synd att det inte blev vi. Eller?

    När jag kom hem igår kväll så ringde min SIP (Secret Israeli Person) och han är nog världens bäste man.
    Så synd att det inte blev vi. Dejter i Budapest, Tel Aviv, Helsingfors, Rovaniemi till trots – avståndet dödade det vi hade (eller har?).

    Han är SSS (snygg, smart, superjudisk) och vi har alltid roliga konversationer och en eldig (på ett bra sätt) relation.
    Nu bad jag honom att komma till Finland och han skulle tänka på saken.

    Alltså SIP (som vill förbli anonym och som kallar mig ”social media whore”) som jag träffade för två år sedan. Hur söt var han inte när han – inför min födelsedag – hade bokat ett boende för oss på en kibbutz i Jerusalem? Och som sedan fixade en stuga åt oss i Rovaniemi? Mitt ute i ingenstans. Två meter snö och helt tyst. Och innan dess ett boende inför vår första date i Budapest. Då han svimmade pga förgiftad av ”palestinska” terrorister då han var i armén (livslångt trauma).

    Det var så romantiskt: jag hade just flyttat till Finland och han raggade upp mig på nätet och vi bestämde oss för att ses.
    ”Okej, så vi ses halvvägs mellan Finland och Israel – typ i Budapest?”
    Och så blev det.

    Och när han hämtade mig på flygplatsen i Tel Aviv och lät mig sova över hos hans farmor som överlevde Förintelsen.
    Jag grät så klart. Det gör jag alltid.
    Och jag fick en tygkasse som hon sytt. Den tar jag med mig till matbutiken varje gång.

    Och när han berättade att han hade åkt till Auschwitz och letat upp sin farmors ”säng” och placerat en israelisk flagga där…

    Ja, ni hör ju själva… Vilken fantastisk man han är, den där SIP. 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *