Rehabilitering – dag 7 (bibliotek och 20 cent)

Efter en jobbig och sömnlös natt (och patetisk vrida-klockan-tillbaka) så sken äntligen solen och jag fick mig en redig och grötig frukost efter gårdagens missade middag.

Låg i vårt vardagsrum/kök och läste. Småpratade med Ynglingen och ett par andra herrar.

Sakta men säkert skakade jag av mig mitt dåliga humör och min allmänna oro. Det var kallt men solen sken som sagt. Bara en sån sak.

Sedan var det dags att arbeta igen – på mitt favoritställe här på behandlingshemmet: biblioteket.
Idag hittade jag av en händelse den svenskspråkiga avdelningen och lånade med mig ett par böcker. Endast finsktalande noterar det ekivoka inslaget på fotot ovan. Någon måste ha haft en dålig dag. (Eller helt enkelt toppenbra, beroende på ens preferenser.)

kim arméEfter en r e j ä l söndagsmiddag besökte jag loppmarknaden i huset intill. Fyndade en underbar armégrön skjorta för 20 cent.

Därefter veckans quiz. (På helgerna har vi ingen terapi, utan vi bara ‘leker’. Men mest sitter vi och skvallrar och dricker stora mängder kaffe.)
Precis som i kasta pil-tävlingen så kom jag inte sist, utan nånstans i mitten. Det får jag väl vara nöjd med. Jag visste inte vad ‘val’ (som bor i havet) heter på finska så jag skrev ‘vaali’, och inom parentes: ”Vad heter det på finska?” Fick rätt för det och lärde mig att val heter VALAS. Det är vid just såna här tillfällen som min finska inte räcker till. Hur ofta har jag, som ändå talar flytande vardagsfinska, använt ordet ‘valas’? Exakt NOLL.

Jo, och så löd en av frågorna: ”Vad heter den där ‘hatten’ som judar bär på huvudet?” Jag var den ende som visste det. (Kippa.)
Sedan behövdes en utslagsfråga och värdinnan kom inte på nåt, så jag – som den schlagerfjolla jag är – frågade: ”Vilket land vann årets Eurovision?” Ingen visste. ESC är ju helt enkelt inte så poppis här i östra rikshalvan. (Israel.)
De singlade slant till slut istället.

bingo på dårhuset
Bingo på ‘dårhuset’.

Kvällen – och veckan – avslutades med bingo. Bingo på ‘dårhuset’!
Och äntligen fick jag vinna! Full bricka x 2. Tre kaffekuponger vann jag.

Hade ett långt och trevligt telefonsamtal med Mannen och efter det ringde en vän från stan och han nämnde i förbifarten hur en subba som vanligt snackat en massa smörja om mig. Att hon har mage, den jävla suputhaggan! För bara två veckor sedan blev jag uppringd av en gemensam vän och ombedd att komma och hjälpa till att få hem kärringjäveln då hon inte kunde stå upp på benen. Och som den gentleman jag är så rusade jag för att hjälpa en kvinna i nöd och under hela hemvägen sluddrade hon: ”Kim, du är så schnäll. Jag älschkar dig. Ge mig en pusch.” Och då visste jag att hon redan tidigare yttrat sig på bl.a. detta vis: ”Jag får lust att kräkas varje gång jag ser Kim.”
Varför är så många medelålders kvinnor så fruktansvärt bittra och ormaktiga?

USCH!

”No ei sen kännilutkan enää tarvitse minulle soitella kun tarvitsee apua!”

Avslutningsvis: Jag meddelar via högtalarsystemet hela området om att biblioteket nu har öppnat för dagen. Naturligtvis på landets båda officiella språk, på grund av… är språknazist. Underbart att jobba på bibliotek! Böcker, böcker, böcker! Visst låter jag proffsig! Det ännu proffsigare pling-plong-ljudet (innan mitt tal till nationen) kom tyvärr inte med på inspelningen.

 

View this post on Instagram

 

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

Gilla, dela, följ gärna!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *