Rehabilitering – dag 5 (jag blottar mig totalt)

Nu kommer ett viktigt inlägg. Sanningens ögonblick. Jag blottar mig nu totalt.

Jag har nu varit här på behandlingshemmet i fem dygn och jag vet inte hur många timmar terapi jag har fått äran att genomgå/lida. Både ensam och i grupp.
Jag kom verkligen till rätt ställe. Det är detta jag har väntat på i åratal.
Jag har sökt psykhjälp tidigare men det har alltid bara skrapats lite på ytan. Man har inte tidigare grävt så här djupt i själen.
Här är personalen så otroligt kunnig och de vet exakt i vilka trådar de ska dra. Och ingenting hastas fram, utan allting får ta den tid det tar. (Jag ska vara här i sammanlagt sex veckor ju!)

kim milrell da costa

Nu har jag i alla fall fått det bekräftat även ”utifrån”, även om jag vetat om det själv i flera år: jag lider – och har alltid lidit – av ett visst mått av psykisk ohälsa. Detta på grund av traumatiska upplevelser som vi inte måste gå in på nu (men vi kan väl säga som så att jag alltid har varit för snäll och alltför förlåtande och jag har aldrig tänkt tillräckligt mycket på mig själv) (eller älskat mig själv tillräckligt, och om du känner MIG på riktigt så vet du att det finns en jävla massa att älska utav bara helvete).

kim da costa

Då har jag i perioder självmedicinerat. Det har kunnat vara alkohol, det har kunnat vara piller, det kan ha varit vad som helst som fått mig att ”stänga av” ett tag. Det som funnits till hands.
Jag har sökt professionell hjälp tidigare. Både inom psykvården och jag har fått diverse preparat utskrivna av lata läkare i vita rockar, som fått mig att känna mig skyldig och som en ”jobbig typ”. (Ständigt denna jävla ”skuld”. ”Jaha, jag är människa – förlåt mig då så jävla mycket”.)
Preparat som bara gör en apatisk. Att vara apatisk passar inte en sådan som är en känslomänniska. Jag måste få känna – annars existerar jag inte. Då bara är jag.
lever jag inte. Jag bara överlever.
Jag har i stort sett bara två lägen: antingen svävar jag bland molnen eller så gräver jag ner mig i en grop i marken. Vad jag är i behov av är en hälsosam balans.

kim erik mäntylä

Men vad jag vill komma fram till är att mitt problem är varken alkohol- eller tablettmissbruk, utan mitt problem är psykisk ohälsa och denna psykiska ohälsa har jag desperat på egen hand försökt att medicinera bort. Det enda som hjälper – har jag slutligen insett – är TERAPI.

I dag har vi haft gruppterapi i två timmar i två olika omgångar. Det var så jävla skönt att bara prata öppet. Om allt. Exakt allt. Om sånt som jag gjort fel gentemot andra människor. Om sånt som andra gjort mot mig. Om ”vänner” som stuckit kniven i ryggen och om pojkvänner som svikit och bedragit mig och som har misshandlat mig psykiskt. (Om ni bara visste.)

Jag skäms inte över att vara en känslomänniska, även om jag ibland inte kunnat hantera mina extremt starka känslor, vilket då har lett till någon typ av självmedicinering.

Hellre är jag en kännande typ än en som bara lallar runt. Som varken kan känna eller tänka. Som bara är. Usch, vilken mardröm.

bibliotikarie
Idag jobbade jag på biblioteket.

Det har också varit väldigt lärorikt att under de här fem dygnen ha fått höra andra människors historier. Om deras ångest. Om hur de har hanterat eller inte hanterat den. Om hur de har självmedicinerat. Allt från droger till alkohol till piller till spelmissbruk till sex till… Ja, vad som helst egentligen. Mat? Choklad? Coca cola? Anorexi? Bulimi? Att idrotta alldeles för mycket? Ja… Vad som helst.

Om du lider av psykisk ohälsa (vilket i så fall förmodligen beror på att du är för smart för ditt eget bästa) så är mitt tips: sök hjälp. Riktig hjälp. Och ta inte emot antidepressiva eller annat skräp som får dig att ”stänga av”. Åk in på ett behandlingshem och ta emot all den professionella hjälp som du kan få.

Psykisk ohälsa är ingenting att skämmas för.
Du är, som sagt, helt enkelt bara för smart för ditt eget bästa.

(Jag är på så gott humör att jag bjuder på en fake-finlandssvensk video också.)

 

View this post on Instagram

 

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

Gilla, dela, följ gärna!

2 reaktioner till “Rehabilitering – dag 5 (jag blottar mig totalt)”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *