Rehabilitering – dag 38 (en framgångsrik dag)

Dagen gick som i ett huj. Upp klockan 06:03. Gick för att hämta ut min morgonmedicin. Kön var så lång att jag inte hann äta frukost, ty klockan 08:00 avgick bilen från behandlingshemmet in mot stan.
Klev av vid Haartmanska sjukhuset och tog bussen till Elielplatsen. Gick till posten och hämtade ut en stor hög med post som kommit till min poste restante-adress. (Ångestframkallande, så klart.)
Tog bussen till Mechelingatan och gick och fikade på ett ställe innan jag gick vidare för en intervju på inrättningen där jag nästa vecka kommer att påbörja min fortsättningsvård (ännu mer terapi och diskussionsgrupper).

broholmsvägen
Kaffe i solen på Broholmsvägen.

Därefter bussen tillbaka till Kampen och metron till Hagnäs. Bilen tillbaka till behandlingshemmet.

Snabbt ut med Blake och därefter var det dags för sista mötet med depressionsgruppen. Den har varit sisådär givande.

Missade de flesta programpunkterna på dagens schema i och med att jag var i stan, men dagen avslutade jag med ett möte med NA (Anonyma narkomaner) (jag har som sagt inga drogproblem, men jag tycker om att gå dit).

Är inte fysiskt trött just nu, men psykiskt slut. Så nu ska jag försöka sova snart. Och klockan är bara 20:20.


Några rader från Facebook:

Min lille Blake och min nuvarande lägenhetskompis Scotts lille Emmet sprang och jagade varandra ute i snön. I tio minuter sprang de i rasande fart med fladdrande tungor. Väldigt sött.

Idag på Järnvägstorget hörde jag plötsligt någon ropa mitt namn (eller ’Kimi’ dårå) och det visade sig vara en före detta medpatient som blev ’utvisad’ pga missbruk.
Nu gick han runt på stationen och sålde piller. ”Jag tar inget själv men jag måste ju försörja mig”, sa han. Tragiskt.
Synd på så rara ärtor.

För länge sen skrev jag att nån noterade att jag säger ”hej” på svenska istället för ”hei” på finska. ”En finlandssvensk går upp i slutet på ordet ”hej”, medan en finskspråkig säger ”hei” mera monotont. ”Hej” sägs också lite piggare.” Det stämmer, men jag vill inflika att bokstaven J är förvånansvärt tydlig i (åtminstone mitt) ”hej”. J och I är trots allt olika bokstäver. –> Läs här.

Idag var jag på sista depressionslektionen och nu ska jag på sista NA-mötet.

Förresten. Jag skrev ju att jag ”kom ut” för ett tag sedan, och att alla betedde sig som vanligt efteråt. En (trevlig) rättelse: de som jag inte snackat med så jättemycket har efter det tagit mer kontakt. Och satt sig hos mig i matsalen och såna där ”naturliga” saker. Jag misstänker att de tänkte att ”vad är det där för filur egentligen?” och nu är de lättade då de har kunnat placera mig i ett fack.
Bara en teori.


Klart att den snyggaste bruden på NA-mötet bad om mitt nummer när hon hörde att jag snart ska checka ut. (Ett riktigt bombnedslag. En purfinsk blond böna.)
Har sagt det förr men jag säger det igen: fjollor har alltid de snyggaste tjejkompisarna.
Det är orättvist, jag vet. Men så är det.
Sorry, alla brunstiga heterograbbar.


Jag har fått i läxa att under en veckas tid anteckna hur jag mår morgon, dag och kväll, på en skala från 1 till 9, där 9 betyder toppenbra.

Dagens mående:
Morgon: 7
Dag: 7
Kväll: 7

Gilla, dela, följ gärna!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *