Rehabilitering – dag 18 (bland narkomaner)

jewish literary

Idag hade vi fullt upp från morgon till kväll.
Vi hade bland annat ett möte med ångestgruppen (de flesta fick ångest…) och en ”lektion” i ämnet hälsa. Just dessa hälsotimmar känns väldigt onödiga och de ger mig verkligen ingenting. Det är bara självklarheter som ältas.

Jag jobbade som vanligt i köket och därefter arbetade jag i en timme som städare. Woohoo. Oj, vad jag greppade moppen som en professionell, sa städtanten.

På kvällen åkte vi på studiebesök i Östra Centrum, Helsingfors. Vi hälsade på på ett ställe för socialt utslagna.
När vi åkte tillbaka till behandlingshemmet så skrev jag detta på Facebook:

Tänker i bilen på väg ”hem”.
Jag har ingen erfarenhet av narkomaner då jag aldrig har haft några i min närhet (vad jag vet) men jag har lärt känna många (förhoppningsvis före detta) narkomaner på behandlingshemmet och det har varit så intressant att höra deras historier. Hur de halkade in på droger exempelvis. Psykisk ohälsa. Trasig barndom. Stress och press. Fel sällskap. Som min nye vän Ynglingen som som 13-åring började umgås med äldre ‘coola’ grabbar. Eller han som hade så svår ångest att han flydde med hjälp av droger istället för att skjuta sig själv i huvudet.

Känner att jag bryr mig så mycket om dessa människor och de är inte svaga. De är starka då de har tagit tag i sina problem och de har sökt hjälp. De har hjälpt mig att se på saker – och mig själv – på ett annat sätt. Och vice versa tror jag.

De blir lätt stigmatiserade och det är så fel. De är helt vanliga ‘normala’ människor som av en anledning eller annan inte klarade av verkligheten och vardagen.

Detta kan drabba vem som helst. Mig. Dig.
En får vara lite ödmjuk och sluta döma folk. Ingen vet vad en annan har i bagaget eller vilka sorger och besvär han eller hon går omkring och bär på.

Nu ska jag läsa lite i min fina tjocka bok och därefter sova.
En lång dag. Trött.

Gilla, dela, följ gärna!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *