Rehabilitering – dag 13 (friluftsliv)

Lördag betyder ledig dag på behandlingshemmet. Jag satt mest och läste. Läser för första gången i mitt liv en bok på finska. Från pärm till pärm. Den är mycket bra och intressant. Mer om boken när jag har läst ut den.

På eftermiddagen gick vi ner till sjön och spelade kubb (heter det va’) (Möykky eller mölkky eller nåt liknande på finska), kastade pil, hade frågetävling samt grillade.

Hela kvällen i vårt gemensamma vardagsrum med min bok.

Hade en otrevlig känsla i kroppen hela dagen. Kände mig betydelselös och oviktig. Ingen angenäm känsla alls. Tog mina sömntabletter och gick till sängs tidigt.

Från Facebook:

Här kommer några osorterade tankar efter snart två veckor på behandlingshemmet.
För det första är det så skönt att ha fått tillbaka dygnsrytmen och att sova gott (mellan ganska exakt 22 och 06). Och att äta frukost, lunch och middag varje dag… När hände det senast?

Medpatienterna är väldigt sköna typer och min missbruksanalys är klar:

▪️ Den yngre generationen missbrukar tabletter och ”lätta droger”. Även vissa inslag av ätstörningar
▪️ Medelålders män missbrukar tyngre droger och alkohol
▪️ Medelålders kvinnor missbrukar alkohol och spel (casino etc)
▪️ Äldre män och kvinnor missbrukar endast alkohol

Det är väldigt skönt att ha fått flytta eftersom här i ”hundhuset” bor både män och kvinnor. Jag har alltid varit allergisk mot uppdelningen ‘kvinnor här’ och ‘män där’. Kanske beroende på att jag alltid har kommit bättre överens med kvinnor/damer/tjejer/kärringar.
Män i min ålder har ofta en jargong som jag inte riktigt uppskattar (som tar mig tillbaka till min ångestfyllda skoltid). Och deras snack om ‘brudar’ intresserar mig inte.
De yngre grabbarna, som mina nya polare Ynglingen, Modellen och Rockstjärnan (alla runt 22), är ‘öppnare’ och talar om helt andra saker.
De tar heller inte förgivet att bara för att man är penisbärare så är man per automatik heterosexuell. Lovande inför framtiden (så låt oss inte vrida klockan tillbaka genom att importera en massa homohatande islamister).

Min teori om att de som går omkring med ständig ångest som de försöker bota genom diverse missbruk (för att slippa ångesten bara för en kort stund) håller i sig: de är för smarta för sitt eget bästa. De vet inte hur de ska processa all den information som vevar runt i hjärnan.
Som min vän Ynglingen. Han är så ung men han kläcker hela tiden ur sig en massa fakta och ditt och datt om olika forskningsrapporter. Helt klart överintelligent och detta kan han inte hantera. För. Mycket. Information. Och. Kunskap.

Det vore så mycket lättare att ila genom livet med noll koll på omvärlden och bara lalla runt. Att vara en tänkande människa är en gåva men även en förbannelse.

Igår tänkte vi att vi nån dag ska spela bingo på ‘heligt vis’. Istället för ”bingo!” så ropar vi ”hallelujah!”
Och bokstäverna får nya namn/ord:

B: Betlehem
I: Israel
N: Nazareth
G: Galiléen
O: O? ‘O sole mio’ började nån sjunga…

Så ja, väldigt bra typer här. Och ‘häftigt’ att alla är så olika och befinner sig i olika kapitel i livet, men alla bär på samma ångest. Alla är helt öppna med allt och ingen behöver skämmas.

Och en sak till: alla är på sätt eller annat konstnärligt lagda. Jag skriver (och sjunger karaoke…), en målar, en är musiker, en poet osv. osv. (Ett sätt att processa!)

Att komma till detta behandlingshem är det bästa jag någonsin har gjort.

Nere vid sjön. Fint va?
Gilla, dela, följ gärna!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *