Rehabilitering – dag 12 (sisu och chutzpah)

kim milrell

Den här dagen på behandlingshemmet:

  • Ett snabbt morgonmöte där vi berättade i tur och ordning om vårt mående. Jag läste upp en ansökan. Det är nämligen så att om vi ska lämna området så måste vi inkomma med en skriftlig ansökan som alla på avdelningen sedan ska ta ställning till. I ansökan framgår när och hur vi ska åka och komma tillbaka och vad vi ska göra och hur detta hjälper oss i vår rehabilitering. Samt lite annan information. Jag ska åka in till stan på måndag för att gå på ett bostadsrelaterat möte samt hämta min post.
  • Jag har bränt mitt ansikte då jag har suttit för länge och för nära min Macbooks skärm. Huden flagnar som om jag bränt mig i solen. Gör ont och jag ser anskrämlig ut.
  • Damerna som delar ut mediciner morgon och kväll tycker att jag har ett så ”fint” efternamn. Tack.
  • Mycket kaffe och många cigaretter (det är inte rätt läge att här och nu sluta med nikotin – och dessutom skulle jag känna mig väldigt ensam eftersom alla på avdelningen röker).
  • En slapp timme då vi ska ”göra nåt ihop”. De flesta körde biljard. Någon frågade om jag ville spela schack men jag har aldrig någonsin spelat schack (och jag vet inte ens om det stavas så…). Jag körde hudvård (se ovan). Ser verkligen ut som om jag vistats i solen utan solskydd i 14 timmar.
  • Lunch följt av avdelningens kaffestund där vi alltid diskuterar veckan som gått och tar emot den kommande veckans schema.
    Ena handledaren sa att psykologen sagt om veckans psykologilektion: ”Det var ett helt otroligt och fantastiskt samtal som jag hade med Kim och NN – eller snarare det samtal som de, som kommer från så olika världar, förde. En helt underbar upplevelse för mig som psykolog att få bevittna detta.”
  • Sjuksköterskan sa att jag är i ”mycket fin fysisk form. Jag skulle inte skicka dig till nåt marathon men du är i mycket god form rent fysiskt.”
  • Kvällsjobb på biblioteket (vilket jag ju älskar).

Och det bästa av allt! Idag fick jag huxflux äntligen flytta! Nu bor jag i huset där husdjur är välkomna, så snart kommer åtminstone Blake hit och gör mig sällskap. Rummet är större och finare än det förra och huset är ett radhus där några av dem som jobbar på behandlingshemmet bor i permanent.

Så hur mår jag psykiskt idag då? Hmm. Jag har lite motstridiga känslor. Känner hopp men samtidigt förtvivlan. Glädje men sorg. Kraft men svaghet. Mod men rädsla. Vet inte om min nytillkomna medicinering har nåt med mitt känslotillstånd att göra men i den situation jag befinner mig i nu så är det förmodligen helt naturligt att känna som jag gör.

Mitt liv skulle ju inte se ut så här! Så känner jag också. Besvikelse. Till en viss grad även förnedring.
Men å andra sidan så har jag ju både sisu (pga finländare) och chutzpah (pga jude) och jag vet att jag kommer att resa mig – mer rakryggad än någonsin.

Jag fick en fin kommentar på Facebook idag:

Tack så mycket!

Och så lite facebookande från dagen:

Oy vey!
Läser tidningarna och bestämmer mig för att varje gång jag gör bort mig eller nåt går åt pipsvängen så ska jag säga att det har ”brustit i mina rutiner” och att det är ”olyckligt” och att jag ska ”se över och gå till botten med detta” och att det inträffade naturligtvis är ”oacceptabelt”. Eventuellt tillsätter jag en haverikommission.

Och, angående allt som händer i SSU:

God morgon.
Här sitter jag med mitt ”smutsiga blod” och kliar mig i huvudet då jag undrar varför jag inte röstade på de lismande, maktkåta socialdemokraterna…
Men så här går det ju när man välkomnar islamister som vill vrida klockan tillbaka. Allt är till salu och den berömda ”värdegrunden” är ingenting värd när makten står på spel.
Kvinnor är andra klassens medborgare. HBT-personer är ”smutsiga” och judar är jävulen själv.
Är det ingen som har lite ryggrad och kraft nog att sätta dessa islamister på plats?
De har ingenting här att göra.

Har vi kämpat så hårt och så länge för vårt öppna, toleranta samhälle helt förgäves?
Man ska inte tolerera de intoleranta, till att börja med.

Men det kommer bara att bli värre ju fler islamister som väller in och utnyttjar vår demokrati (som de ju föraktar lika mycket som de föraktar oss ickemuslimer).

Det är ta mig f@n helt j@vla sinnessjukt att så få verkar bry sig om vad som håller på att hända. VAKNA.

Det har tack och lov inte gått lika långt här i Finland som i mitt födelseland Sverige. Tack och lov har finländaren lite stabilare ryggrad och en rejäl dos sisu och överlevnadsinstinkt kvar efter alla krig och allt elände.

Och sossarna borde bara skämmas. Och sluta jollra om andra partiers ”mörka förflutna”. Tala mer om här och nu!

MVH, orolig judebög som älskar och högaktar kvinnor.

TREVLIG HELG och SHABBAT SHALOM!

Gilla, dela, följ gärna!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *