Utsikter

Det finns så mycket smärta och elände överallt. Varför gör vi det så svårt för varandra?
Nu var jag tvungen att beställa en Dolly-samling från Ginza.
Jag lyssnar på Sandra. Hennes Wheel Of Time (2002) gjorde ju inte mycket väsen av sig men albumet är riktigt bra (Such A Shame, Motivation, Perfect Touch, Forever, Silent Running).

iPod Mini

Sådärja. Det blev efter mycket övervägande en iPod Mini i den ärtiga turkosblå kulören här intill. Hann inte lägga in mer än två album igår kväll eftersom jag var hemskt busy med mitt samboliv. Ljudet var hemskt bra. Många gånger bättre än i den förra mp3-spelaren.
Igår fyllde en gammal vän 30 och jag, trots att han bara hör av sig en gång om året och “å, vi måste höras.. bla blaa” och sedan inte hör av sig igen, skickade jag iväg ett sms. Jag ska ju alltid vara den som ser till att påsarna knyts ihop och att trådarna inte lossnar totalt, men så händer, som i detta fall, att personen i fråga bytt nummer och inte bemödat sig med att ge mig det. Så nu lägger jag återigen ner Kim-fixar-och-ska-alltid-vara-så-himla-pålitlig-verkstan.
Igår frågade D mig om jag var olycklig (jag såg fundersam ut, tror jag). Faktum är att jag nog aldrig varit så här tillfreds någonsin. Och ändå: jag har inte vunnit en massa cash. Jag har inte ett jättecoolt jobb. Jag har ingen paradvåning. Jag är bara en enkel man som värdesätter det som så många tar förgivet. Jag vet, jag är SÅ vuxen.

Skamlöst frosseri

Sitter och funderar på att skamlöst gå och köpa mig en ny mp3-spelare. Den förra brakade ihop häromdagen (köp aldrig en Creative ZEN!) så den ska jag lämna tillbaka så fort jag rör mig i Sikla. Och jag kan verkligen inte leva ett anständigt liv utan min bärbara musik. Så hur ska jag övertyga mig själv om att jag förtjänar en ny? Okej, det får bli min försenade 30-årspresent. Nej, det var ju Madrid-resan. Det får väl bli min julklapp till mig själv. Ja, det får det. Och så ska jag uppdatera min spanska hela nästa vecka, eftersom jag börjar plugga igen på fredag. JA, SÅ FÅR DET BLI! Och så ska jag inte äta choklad på en månad. Now we’re talking. En iPod får det bli och jag ska älska den och vårda den som vore den min hund (ibland låtsas jag ha en hund som heter Sue Ellen, en vacker dag ska mina fantasier bli realidad (obs! spanska, där ser du, jag är redan på g).

Krönika 4

Nu är den fjärde Pridekrönikan publicerad. Det tog några dagar, men bättre sent än aldrig.

Dagen efter

Så var paraden avklarad och snart är Pride slut för denna gång. Varje år hänger det på en mycket skör tråd om jag överhuvudtaget ska delta i paraden eller ej (av ren lathet, tre dagars festande tär på en trettioårings kropp). I sista stund ändrar jag mig alltid och varje gång är jag lika glad över att jag tog mitt förnuft till fånga. Oftast när jag frågar om anledningen till att någon inte går i paraden får jag höra att personen i fråga inte vill bli representerad av ett tåg som ser ut som en cirkus. Då är det väl bäst att komma dit och representera sig själv då! Jag önskar att alla människor skulle få uppleva känslan man får när man går längs gatorna, kantade av alla tänkbara slags människor. Häromåret fick jag äran att bevittna ett (mycket) äldre heteropar sittande på sina rullatorer, frenetiskt applåderande, och det var fantastiskt att se. Inte ens regnet sänkte humöret hos vare sig deltagare eller åskådare igår, utan Hornsgatan förvandlades på ett ögonblick till ett hav av paraplyer. Synd bara att de inte var regnbågsfärgade. Störst applåder fick som vanligt de underbara människorna som gick bakom plakatet ”Stolta föräldrar till homosexuella barn”. Jag blir lika lycklig i hjärtat varje gång jag ser dem och jag önskar så att de vore många, många fler! Hur kan man inte vara stolt över sitt barn? Hur kan man inte förstå att man är som man är och att det inte är något man vare sig kan eller bör försöka ändra på? Hur kan man inte ta till sig att alltsammans handlar om kärlek?
Igår samlades ett gäng insnöade nazister vid Odenplan för en antihomodemonstration och i dagens DN kan vi läsa vad en av deltagarna, Emelie från Uppsala, har att säga om saken: ”Det är fel att de ska hålla på och pussas öppet framför vanligt folk.” Det är så lätt att glömma att det finns unga människor mitt ibland oss som kan kläcka ur sig sådana idiotiska uttalanden. ”Den sortens kärlek är fel”, säger Emelie vidare ”det är inte meningen att det ska vara tjejer med tjejer och killar med killar. Men ju mer de visar upp sig, ju mer anhängare får de. Och då blir det fler som tycker det är okej att vara så”. Jag blir mörkrädd. Ingen Emelie från Uppsala ska komma och uttala sig om min kärlek för den vet hon absolut ingenting om.
Så länge jag riskerar att bli nedslagen på grund av att jag är tillsammans med en person av samma kön tänker jag gå där och trampa i den där paraden.

Better Alone

Idag fick jag Melanie C-paketet innehållande singeln, maxisingeln och DVD-versionen av “Better Alone”. Underbar låt. Synd att hon säljer så dåligt.
Jag är inte alls better alone just nu. Däremot försöker jag få min kollega att dumpa sin buffel till karl. Om hon bara kunde få ändan ur vagnen.
Utanför står ett stort gäng frisörer och röker och röker och röker.
På jobbet hörs idag karlar som säger exempelvis: “Jag viskar lite för frugan är på undervåningen” och “Jag är gift men söker på detta vis en älskarinna”. MEN GÖR SLUT DÅ! SKILJ ER! SLÖSA INTE VARANDRAS TID! Jag blir så trött på alla idioter med NOLL respekt för andra.
Nu vill jag hem till D. Han är den bäste.