Finally

Nu är jag glad igen. Är publicerad på Prides hemsida:
År efter år ses vi som avlägsna släktingar
Under invigningen av Stockholm Pride slog det mig hur Pride betyder olika för olika människor. Efter att ha varit med sedan Europride 1998 plus några Frigörelseveckor åren innan har meningen med Pride för mig gått från något väldigt politiskt till en fest och självklar semestervecka. Under Priden i allmänhet och i Pride Park i synnerhet träffar jag människor jag aldrig annars träffar – år efter år ses vi som avlägsna släktingar. För andra är det första gången de deltar och ett sätt att synas, ett sätt att komma ut och sällan är väl publiken så mixad som under den här veckan.
Till onsdagens höjdpunkter hörde uppträdanden med Alcazar, Afro-Dite och Sylvia Vrethammar.  Personligen såg jag mest fram emot att se Pay TV, som ju verkar vara en lika självklar del av Stockholm Pride som de regnbågsfärgade ballongerna i entrén.. I år gjorde Pay TV bland annat en härlig version av Madonnas ”Material Girl”.
Årets tema, hatbrott och homofobi, kändes plötsligt läskigt aktuellt i och med den skadegörelse som skedde redan innan festen hunnit börja. Länspolismästaren Carin Götblad sade i sitt bejublade, både allvarliga och humoristiska, invigningstal bland annat att Pride behövs för att provocera det som är norm, vare sig det handlar om sexuell läggning eller traditionella könsroller.

Grinig

Så här är det: jag satt på jobbet, alldeles ensam på hela kontoret, precis som jag var hela gårdagen. Efter enormt lite sömn tänkte jag lägga mig och vila en timme men knappt hade jag kastat mig i soffan förrän det ringde på dörren. Inte bara en gång, utan plötsligt var det fyra personer på kontoret, varav en städare (lokalvårdare?) med en dammsugare i högsta hugg. Ingen vila. Är fortfarande kräkfärdigt trött.
Halv fyra ska jag träffa kamrater på sunk-Carmen på Söder. Hoppas en billig bira får igång denna arma lekamen.
Min gode vän PG:s visdomsord idag: “Anledningen till att förhållanden funkar med yngre killar är att de inte hunnit bli så skadade ännu, så de vågar kasta sig in i något med huvudet före”.
I know, my friend. Alla är vi mer eller mindre skadade. Jag har slösat på tok för mycket tid och energi på dåliga, urkassa, pojkvänner. Jag är alldeles för snäll och foglig. När jag väl ska protestera så fungerar inte det. Om jag t ex bestämmer mig för att komma försent till ett möte med någon för att den personen alltid är sen så slutar det så klart med att personen i fråga kommer ännu senare. Eller om jag minsann ska vara djärv och stänga av telefonen för att inte kunna bli nådd så är det självklart ingen som ens försökt. Slutsats: mina små protester är värdelösa.
Läste just i en blogg någonstans att folk inte tvättar händerna efter toalettbesök. JAG VET! På jobbet delar vi kontor med en massör, vars kunder går på toaletten mitt emot där jag sitter exakt just nu och de tvättar ofta inte händerna! Vuxna kostymkarlar som ska vara så himla viktiga och de vet inte bättre än så! Tvi vale! Det är en sak som gör mig riktigt upprörd! Jag ska berätta om fler äcklosaker nästa gång jag är trött och grinig. Nu ska jag lyssna på Gwen och dricka mitt kaffe. See you.

Vatten

Så ja. På jobbet igen efter en lite för lång kväll/natt på Priden. Jag är törstig, det blev ju en öl eller två. Bäst var Pay TV, som vanligt. Älskar deras electropop. De gjorde förutom Trendy Discotheque och Refrain Refrain en cover på Madonnas Material Girl. Lovely så klart. Sylvia Vrethammar var också trevlig att se. Alcazar däremot… igen och igen och igen. Enough. Jag gillar deras diskodängor, men deras stundande paus är nog välbehövlig för oss alla. Hmm.. annars då. Ljummen flasköl för femtiolappen. Hungrig blev jag så klart eftersom jag inte ätit ordentligt på länge så jag vräkte i mig lantchips. Allvarligt, hur goda är de inte!?
Jag undrar när Josh from New York ska skicka de där nyttiga chipsen han pratade om, som inte säljs i Sverige ännu. Är hemskt nyfiken. Är chipsoman, när allt kommer omkring.
Är så fruktansvärt trött idag att jag mår illa, men ingen vila blir det. D ringde och väckte mig vid 03. Som vanligt blev det ett långt samtal. Han är trots allt den bäste av dem alla.

Stenattack

Jaha, så har de satt igång med sitt djävulskap då och krossat rutorna på mitt älskade Torget. Det är så sorgligt, så sorgligt och jag önskar att människor kunde ha något annat att sysselsätta sig med.
Gårdagen då.. jo, hämtade ut dog tagsen med fyra kamrater. Sedan mat (liquid lunch för mig) på något asiatiskt ställe och så var vi så klart tvungna att gå till Torget och sponsra dem så de kan fixa sina fönsterrutor 😉
På jobbet nu. Tror jag blir ensam på kontoret hela dagen, vilket känns… så där. Tog med mig tre Björkskivor, inklusive den senaste som jag fortfarande inte hunnit lyssna igenom ordentligt, så jag ska nog klara mig.

Mögel

Nu har exet R just cyklat hem. Vi såg en film och skulle äta pizza, men allt var stängt. Det fick bli mackor istället, men osten var lite möglig. Trots att jag nyss köpte den. R: “det är bara att hyvla bort det mögliga”. Jag: “det funkar inte så för mig”.
Så nu är jag hungrig och allt är fortfarande stängt.
I alla fall. Trevligt att umgås med R. Han tycker inte att jag är jobbig och han tycker att jag inte alls borde vara mer obrydd. Att jag bryr mig om sånt som är viktigt i det långa loppet.
Jag vet att jag är som jag är och jag vet att det finns väldigt konkreta anledningar till varför det är så.
En vacker dag ska jag våga känna tillit till människor, men den dagen har dessvärre inte kommit ännu.

Hemmakväll

Känner mig småsjuk. Halsont och feberkänningar. Ensam hemmakväll för mig: pasta med pesto och vegeschnitzel. Till det keso, soltorkade tomater och fetaost samt vitlöksklyftor i olja.
Det är lycka det.
Annars är allt elände. PV:n blev förbannad/sur över mitt nattliga besök och allt är drama just nu. Vi skulle åka till IKEA men han skickade ett mail och bad mig åka hem och ”tänka över mitt beteende”.

Sunkiga söderhak och glammiga nattklubbar

Yes, jag är väl lite knäpp då. Gårdagens “vi tar en öl” med PM blev ju en helkväll som avslutades med fröken Havre på Patricia.
Det var hursomhelst väldans trivsamt att sitta och hinka öl med PM. Hade hemskt mycket att prata om. Trevlig tjej. Och snygg.
Slutligen höll hon på att somna och jag ville bara inte åka hem så jag sms:ade Havre som jag inte sett på säkert ett år och snart träffade jag henne på Torget. Däremellan bekantade jag mig med två unga damer, hemskt trevliga.
Anyway. Det blev lite diskodans innan jag saknade min kille så pass mycket att jag satte mig i en taxi och 450 kr senare satte jag nyckeln i låset och somnade bredvid honom. Eller snarare; han svarade inte när jag ringde och eftersom jag a) hatar att bli ignorerad och b) är så oerhört misstänksam åkte jag hem till honom.
Är lite slö i hjärnan just nu.
Är jag en jobbig människa med abnorma känslomässiga svängningar? Jag undrar verkligen.
Mitt ex, R, ska komma över. Är i ovanligt stort behov av sällskap just nu.
Hej.